alltutommodedenise

Kevin sover. Han svek mig ikväll och hoppade i säng efter sitt kvällsbad. Jag fick i sista sekunden tvätta bort hans fräknar gjorda av min penselkajal som var utsmetat i hela ansiktet. Han hade åkt in med utsmyckningen till Handen, mest för att sprida lite glädje tror jag. Hans förkläde och huvudbonad lät vi ligga kvar på dagis, vi ville ju inte skrämma barnen! Plus att han troligtvis skulle ha valt att sova med dom annars. Han är jätteglad över att få gå påskkärring med sin kompis i morgon i alla fall. Det ska bli kul att springa omkring med ungarna en stund på eftermiddagen och samla in godis som på den gamla goda tiden.

Är det bara jag - eller har den traditionen försvunnit smått i takt med att vi, åttio och tidiga nittiotalister vuxit upp? Jag kommer i alla fall ihåg att jag var i full fart med att vara påskkärring varje år. Hur man knackade på hos sina favoritgrannar och önskade dom glad påsk. Och hur alla man besökte hade godis hemma. Jag undrar om traditionen lever vidare i morgon...

Alla lär ha glömt bort att det är skärtorsdag i morgon dock...

Nu är jag nyligen hemkommen från Handen. Jag var där i sällskap med Anna och tänkte ha lite mys med henne. Kevin åkte såklart med oss in. Vi gick på Tacobar och käkade och strosade lite i Handen centrum. Med strosa innebär det att vi går in i varje affär med leksaker. Alltså inte någon fönstershopping som man annars kan unna sig en stund. Nej, Kevin skulle in på BR- leksaker och väl där inne så hade han kissat ner sig så det var bara att handla byxor och kallingar till honom och byta på plats.

Nu över till  det lustiga.
Mitt kort fungerade inte inne på Lindex. Det stod att det inte fungerade alls. Jag kom med förslaget att jag tar ut pengar på en bankomat i närheten och promenerar upp till Nordeas bankomat och knappar in min kod. Bankomaten tuggade lite på mitt kort innan den spottade ut det och klagade över hur illa det smakade, typ. Och jag fick inte alls ut några pengar. Vafaan, tänkte jag. Här har jag en nerpissad unge och åtta kronor och femtio öre som saknades för att kunna betala kontant - och min bankomat vill inte ens ha mitt kort. Vad gör man?

Jo man går till Swedbank. Där funkar kortet vid alla tider på dygnet!
Så på swedbanks bankomat fick jag ut mina pengar, tack och lov - och jag kunde gå in och betala Kevins nya mjukisbyxor och kallingar utan problem. Thank god.


Nu till frågan, ska jag byta bank?

Sov gott Bengt.

Jag har sorg idag, att det gick som det gick.
Men jag lovar att ha en vakande blick.
När vi ses igen, upp i himmelen.
Då får du veta vad alla har gjort,
och vad som händer sen.

Det är okej om det tar lite tid.
Bara vi möts igen, upp i himmelen.

Jag låg nyligen i ett bad och tinade upp. Precis innan jag ska börja städa. Jag måste liksom samla energi för att orka, typ. Eller så är det motivationen som jag samlar på mig. Men den tycks inte komma i vilket fall som helst. Någon som vet var man kan hitta inspiration och motivation någonstans?

Anyway.
Melissa Horn gjorde mig sällskap i högtalarna. Det dånade i hela lägenheten. Hennes depprimerande ord i sina sånger. Alltså, inte okej att lyssna på. Nu har jag uppdaterat mig till Nickelback, men om det är så mycket bättre vettefaan.

Jag har fortfarande mina IKEA-kassar som stirrar blindt på mig på hallgolvet varje gång jag kommer innanför dörren efter att ha varit någonstans. För att trotsa deras vilja att vikas ihop och åka in i respektive garderobsdörr så hoppar jag över dom likt hästhinder och skrattar åt dom. Dom bryr sig visserligen inte, det är bara min ångest som kommer krypande lite senare som gör.

Jag tänkte börja städningen genom att rädda min  ångest från allt ondo.
Bort med tvätten. Disken och bädda sängen.
Detta resulterar i att det inte är någonting kvar att göra.
Bra va?

I morse var det lite problem mellan mig, Kevin och påsk-kärringkläderna. Jag fick honom tillslut att sätta på sig de där skynket och huvudbonaden. Att sminka honom var näst intill omöjligt.
"Några prickar kan du väl ha i ansiktet i alla fall. Annars kommer det ju se knas ut".
"Nej! Jag vill inte."
Jag fick ge med mig. Jag packade i alla fall ner sminket i mina byxfickor och drog mig ut till bussen. Hälften av arbetet var ju klart åtminstånne. Han hade kläderna och tre prickar på ena sidan av kinden. Liten halv påskkärring med andra ord. Han var jättesöt verkligen.

När vi satt på bussen så kom han med den briljanta idén att få måla sig själv i ansiktet med min kajal.
Fine by me.
Synd bara att bussen guppade så mycket och att Kevin, trots tillsägnelser tryckte penseln hårt som attan mot kinden. Det var inte längre prickar... Det var kladd och hela ansiktet var fullt.

"Åh, nu är jag fin va, mamma?"
Mmm. Jag orkade inte ens rätta till. Jag suddade bort några "prickar och streck" som jag ansåg var överflödiga och gjorde små prickar runt omkring för att få det att se lite fint ut.
"Nu är säkert alla fixade idag när ni har påskmiddag på dagis älskling".
"Mmm" sa han och höll med mig.

Bussresan gick snabbt jag hade sällskap mer än halva vägen av en kompis och hennes dotter. När vi kommit fram så gick vi in genom dörrarna och fröken som mötte oss i hallen skrek till,
"Äntligen kommer våran första påskgubbe!"
Åhnej var det enda jag kunde komma på.
Min stackars kille kommer få stora men efter den här dagen.
Stackars barn.


Mamma älskar dig i alla fall...

Jag börjar bli skapligt trött på att höra min grannes centerfug rulla runt i badrummet, näst intill min säng. Nästan så hela huvudet surrar när den åker runt. Och jag är fan ett helt rum ifrån den väggen. Hur som helst. Kvällen har varit seg. Har sökt lite jobb och annat kul under kvällen. Vi får se om något nappar. Annars får man söka vidare. Jag menar, någon nytta kan man la göra när man ändå är hemma och snorar.

Kevin somnade in runt halv åtta. Så han har inte varit mycket till sällskap under kvällen. Han måste ha varit trött efter att ha lekt sönder sig med Jacob i lekparken. Sötnosen där. Kul att killarna kommer så bra överrens med varandra, och inte alls som när dom var tre... eller bara för ett halvår sen snarare.

Idag var Kevin jätteduktig och ringde till hans bästa kompis mamma alldeles själv. Han frågade om han och bästisen skulle få leka. Synd bara att det negativa beskedet om att bästisen var hos sin pappa fram tills den 12;e april. Så efter det får dom träffas och busa igen, förhoppningsvis. Mamman bara skrattade i luren och sa att Kevin var jätteduktig som vågade ringa och prata med henne alldeles själv. Strong grabb man har, minsann!

Nej ni. Nu ska jag hoppa i säng, varesig jag vill det eller inte. Först ska jag skriva av mig från morgondagen på jobbet och sen trösta mig med en kopp té och därefter sova.

Natti natt.

 

Nej, jag får vara hemma i morgon också. Nu ikväll har jag nyst och snorat om vartannat hela kvällen. Inte okej någon stans. Efter dagis så drog jag och Liz och handlade med pojkarna. Jag och Kevin handlade middag - och Liz gjorde väl någonting liknande hon med. När vi handlat så drog vi till en lekpark där ungarna fick leka av sig och ha kul innan vi tog bussen hem och Liz promenerade hem med sin guldklimp.

Det var en riktigt skön vårsol ute i alla fall. Man blev bara smått seg att sitta ner och kisa hela tiden. Jag måste införskaffa mig solglasögon. Jag som fingrade på ett par überfina för inte alls så många dagar sen. Men icke sa nicke. Dom köpte man minsann inte, dum som man är.

However.

Jag ska skriva av mig från morgondagen. Kevin ska vara utklädd som påskkärring i morgon på dagis. Tydligen många som ska. Dom har något påskfirande på dagis, så...

Det ska bli kul att få kladda lite på Kevin. Hehe. (Jag som alltid önskat mig en tjej)

Tack och lov för att det bara är påsk en dag om året!

Jag mår smått dåligt fortfarande, jag vet inte om min kropp fortfarande håller på att utveckla en invecklad sjukdom på mig, för hela min kropp värker verkligen på mig när jag vaknar varje morgon. På nätterna svettas jag  och på dagarna har jag frossa. Om jag inte fått något utbrott i morgon som senast så återgår jag till jobbet igen. Jag kan inte vara hemma för att min kropp säger åt mig att den "kanske" blir sjuk. Hur patetiskt är inte det.

Nu på morgonen åkte jag och lämnade Kevin. Självklart så glömde jag hälften av hans saker hemma. Som hans extrabyxor OCH hans termobyxor. Lyckat där. Och precis när vi kom så skulle dom vara ute och leka. Jag känner mig så bra, tra-la-la-la!

När jag lämnat Kevin på dagis så åkte jag med bussen till Anna. En restid på trettiotvå minuter. Tro mig, jag tog tid. Jag är så trött på den där resvägen nu att den står mig upp i halsen. Väl hos Anna så bjöds det på en våffelfrukost med glass och jordgubbssylt. Vad har jag gjort för att förtjäna en sån lyx-start? Uppenbarligen varit världens bästa kompis, eller nått.

Sen blev det en promenad med världens ståtligaste hund! Annas "Lilla" vovve! Ehe.

Nu har jag varit hemma och mellanlandat. Ska ge mig iväg mot Liz och göra lite påskkort till ungarna som dom ska ha på torsdag! Ja, vi föräldrar får göra saker utan våra barn! Så vi ska sitta och pyssla med det.

När vi kommer hem så ska jag och Kevin ut i skogen och hitta lite björkris. Jag lovade Kevin att han skulle få pynta lite påskris till påsk. Så vi har fjädrar hemma och så saknas bara riset nu då. Allt för min lille pojk.

Nej, nu ska jag röra mig. Måste va i tid till bussen.
Tjingeling.

Godmorgon.
Mamma Denise är helt död. Tro mig. Kevin vaknade runt halv tio inatt och fick världens utbrott. Han blir verkligen helt okontaktbar. Han sprang från mig vid datorn, trots att jag höll fast honom för att försöka få honom att lugna ner sig till vardagsrumsdörren och skrek.

Hade det varit första gången han fått sånt utbrott så hade nog jag också börjat gråta lika hårt som Kevin gör. Men nu har jag varit med om det ett flertal gånger och vet att det går över. Max en halvtimme per utbrott, inte mer. Däremot har jag aldrig varit med om att han vaknat två gånger under en natt och skrikigt lika panikartat, vilket han gjorde inatt. Självklart blir man orolig. Jag menar, vem skulle inte bli orolig när ens barn är okontaktbar?
Han gjorde samma procedur runt tolv inatt. Och kvart över tre. Jag tvivlar på att det kan vara en återkommande dröm, eller?

I morse när Kevin var kontaktbar igen så frågade jag;
"Kevin, vad var det som hände inatt?"
"Vad hände?" frågade han.
"Ja, du skrek och grät i nästan en timme."
"Åh, jag vet inte. Jag drömde om rymden. Det var stort."
"Men...? Var det en mardröm?"
"Mmm, jätteläskig!"

Så det kan vara svaret på hans problem - eller så sitter problemet djupare.
I don't know.

I helgen gav jag bort min vagn... eller Kevins vagn. Jag har bara åkt i vagnen vid ett tillfälle och det var när Kevin ville köra den. Jag gav bort vagnen till en gammal granne som använder den som hjälpmedel att ta sig upp med sin tvättkorg till tvättstugan. Hon har haft problem med ryggen i flera år så vi gav henne först min gamla vagn (min från när jag var liten alltså). Och den använde hon flitigt tills den blev snodd, så nu har hon fått Kevins vagn. Hon blev jätteglad! Och jag blev snäppet gladare för jag anser att Kevin inte är i behov av en vagn längre. Dels för att han använder mig som ett klätterplank i alla fall och vagnen bara är en sak man har utifallatt. Så jag såg ingen anledning till att bespara mig den. 

Och som Kevin sa;
Mamma. Nu är jag en stor pojke.




Ungefär vid två års ålder slutade Kevin med vagn.

Nu har dagen varit igång. Jag drog till sjukhuset idag för att snacka med en barnmorska om att förnya min P-piller karta. Det tog en jävla tid innan vi fattade vad skyltarna på ungdomsmottagningen betydde. Haha. Jag och Liz är smått knasiga när vi är tillsammans. Hur som helst så lokaliserade vi oss upp till mödravårdscentralen och satt där i över en halvtimma innan det var våran tur. Lite segt. Och inte nog med det så satt vi på banken.. TVÅ olika banker - i sammanlagt tjugo minuter för att det blev en massa knas. Men så kan det gå när man inte har haspen på.


Sen fick jag  lära mig att det finns ärliga människor här i världen. Thank god för det!

Nej. Nu får det vara bra. Jag orkar inte berätta milslånga berättelser.
Tjingeling.

Herregud vilken svullen hals jag har. Jobbet SMS;ade mig för en halvtimme sen, först om förfrågan på sunnerbo klockan halv nio. Jag  tror aldrig i hela mitt liv att jag skulle ha hunnit dit ens med lite vilja. Andra förfrågan var på humlegårdsskolan klockan nio. Jag svarade inte på någon av  förfrågningarna så min handläggare ringde upp mig. Hon hörde direkt på min röst att jag inte var kapabel till att jobba idag.

Vad fan har hänt under natten?

Jag märkte redan i natt att jag inte mådde så bra. Min kropp blir helt mysko när jag blir sjuk. Jag tror det är första gången som jag blir sjuk i min nuvarande lägenhet. I alla fall såhär sjuk som jag är nu. Energin är inte på topp precis. Runt två inatt vaknade jag och kunde absolut inte somna om. Kvart i fem gick jag upp och kollade hur bussarna gick. Som om att sånt vanligtvis intresserar mig, KVART I FEM PÅ MORGONEN. Gosh. Bussarna gick i alla fall vilket gladde mig över att de små människorna som väntade på bussen inte kom försent till jobbet.

Jag ska gå på apoteket idag. Jag måste köpa på mig något té som jag drack när jag var liten... Panodil kanske det var som hade ett svartvinbärsté som var så starkt att man fick tårar i ögonen. Hur som helst så hjälpte det alldeles utmärkt - då. 

Så nej. Ingen tid att vara sjuk här inte.

Varför har man inget gott hemma när man är sugen (nu snackar jag godis och snask här!). När man har något hemma så vill man inte ha. Omvänd psykologi or what. Jag har ätit en citron som jag hittade inne i kylskåpet. Jag fick den av mamma igår, så jag blev inte speciellt överraskad att jag hittade den där inne. Och gott var det, den korta stund som den varade. Som sällskap till min surhet så tittade jag på ballar av stål, lite småsalt humor. Passar utmärkt tillsammans med en citron, tro mig.

Nu när ballarna är slut så har jag inget annat val än att krypa ner i sängen. Jag förväntar mig ett SMS från jobbet tidigt i morgon bitti så att jag tvingas stressa till något roligt jobb. Alltid  lika kul... eller inte.

Ehe.

Nej nu säger jag god natt..
god natt!

P.S Jag kom på att mamma packade ner bullar och kakor igår. Hallelujah!
Stilla mitt sockerbegär! D.S

Hur tror ni ett barn reagerar när man tvingar honom i säng en timme innan normalt?
"Mamma. Jag är inte trött...
Mamma, jag vill inte sova...
Mamma jag vill vara uppe en liten stund till...
Mamma... Mamma... Kan jag få en macka?
Mamma, kan jag få ett glas vatten då?"

Psst. Vet ni? Nu sover han.

Med andra ord så var det lätt att få en unge att somna en timma tidigare än normalt.
Thank god.

Kevin:
"Mmm, vilket gott kött mamma!"

"Det är fisk Kevin."

"Åh...fy!"

Vi har haft en riktig slapp dag idag. Ibland behövs det också. Jag som hade tvättstugan i fredags har två IKEA-kassar med tvätt att se fram emot att vika in i garderoberna. Jag har bara inte orken att göra det än. Nu har vi precis avslutat en middag i form av fiskgratäng, varav Kevin kommer upp med den kommentaren här ovanför. Han är härlig ibland. Han åt upp all fisk och  sa att det var gott kött. Så fort jag påpekat att det var fisk så var det inte alls lika gott längre. Knasbollen. 

Förutom att plocka upp min tvätt från IKEA-kassarna så har jag inte så mycket annat att göra idag. Hade planer på och ställa mig och baka en stund men ångrade mig när jag tänkte på hur mycket disk man får efteråt. Och troligtvis ett misslyckat försök till att göra en god kaka. Jag väntar istället på att min mamma ger mig något gott fikabröd eller gottis.



Min solstråle i april 2007 kanske! As-söt.

Jaha. I natt blev man av med en timme då. Knas. Jag blev helt förvirrad imorse när jag vaknade då min mobilklocka var 08:47 och min datorklocka var 9:56 när den startades upp. Det tog ett tag innan jag förstod att klockan bytt plats från vinter till sommartid. Vilket jävla slöseri med tid alltså. I dubbel bemärkelse!

Kevin och jag har tagit ett bad nu på morgonkvisten. Vi låg länge och tinade i badkaret. Kevin den lille rackarungen hade roffat åt sig MIN sida av badkaret och satt och njöt av att jag fick ont i nacken av att ligga fel och knas. Men nu är vi rena i alla fall.

Bloggen har varit nere i några dagar. Det finns säkert rimliga förklaringar till det. Jag vet bara inte om dom än. Hur som helst så är den igång nu igen. Jag har ändå varit upptagen större delen av helgen så att det har inte blivit stor tillgång till bloggande för min del.

Helgen spenderade jag med Liz. Vi åkte iväg till anna's och sjöng karaoke innan vi gick in på bedaröbaren. Riktigt kul kväll var det, förutom några missförstånd då såklart. Bilder kommer nog upp så småningom... varesig man vill det eller inte! Haha.

Jag älskar mina föräldrar.






Tänk om ni inte hade funnits i mitt liv.
Vad hade jag gjort då? Hur hade det gått med mitt liv?
Ni är världens bästa stöd.

Jag älskar-älskar-älskar er.

Godmorgon.
Nu på morgonen har jag ringt och lyssnat med min mamma om hon kan passa Kevin en stund på lördagen så att jag kan åka in på fika med Alex. Det skulle dom ordna, så nu kan jag vara lugn en stund. Kevin är nämligen näst intill omöjlig att ha med sig när man ska fika och göra - tjejsaker som att gå i butiker en stund. Det funkar bara inte. Han blir galen och gömmer sig bland kläderna, springer runt och typ dör av tristess. Jag kan minnas att jag var precis lika dan när jag var liten, bara det att jag alltid ville att mamma och jag skulle gå direkt så fort vi satt foten på en shoppingaffär som  HM eller Lindex. Än idag har jag stora problem att sätta min fot på skoaffärer. Inte min grej alltså. Det är först när hålen på mina skor är så pass nedslitna att vattnet forsar in som jag köper nya, typ.


Jag ska betala mina räkningar idag. Sorry Alex, men jag postar fortfarande... jag var inte så teknisk som jag trodde. Ehe. Sen så ska jag och Kevin handla lite god mat till ikväll, godis, oliver och lite kex. Jag vet inte vad jag ska ha för mat i kväll bara. Tacos och egenbakad pizza  har vi ju käkat de senaste två helgerna. Något nytt vill jag ha nu. Men jag kommer nog på något.

Nej, nu ropar Kevin på frukost!
Och hörs sen.

Kevin har gått och lagt sig. Som sovsällskap har han med sig sina två små bakugan. Jag vet var dom kommer ligga i natt. Eller snarare; Jag vet vad jag kommer vakna av inatt. Dom kommer ligga intrykta under min ena sida och borra in sig i min hud. Så lagom tills i morgon bitti så kommer jag ha en rund boll inprintad i min hud, tro mig. Det har hänt förut. Men då var det med Kevins Ben 10 gubbe som han tvingade mig godkänna att han skulle sova med. Lagom kul att vakna på morgonen sen bara. Eller inte.

Jag ska väl vara glad att han uppskattar sina leksaker så pass kanske. Men att sova med dom känns lite onödigt. Jag som delar en nittiosäng med Kevin behöver inte dela den med ett tjugotal leksaker också! Men uppenbarligen så har jag inte någon talan här hemma. Jag låter honom hållas helt enkelt. I värsta fall får jag pilla ut dom ur mitt fett! Haha.

Nej, nu är jag dödstrött. Kevin ligger och galer i sängen om att jag ska stänga av Hannah Montana's låt, hoedown throwdown. Det är verkligen en låt som kan få mig på gott humör. Ikväll har jag lyssnat på den... hmm, tjugo gånger kanske.

Barnslig låt.
Men fan, jag kan inte rå för det.
Jag är nog ett barn innerst inne, någonstans.

- Kanelbullens dag - Våffeldagen - Semeldagen - Alla hjärtans dag - Kräftskiva -

Är det bara jag som ser ett samband med alla dessa högtider? På påsken, gissa vad som säljs mest då...
Bingo, ägg i alla former. Påskägg. Lockar kunden till att köpa massa saker. Idag var det våffeldagen. Var och varannan person på facebook har ätit våfflor och hamnat i konsumentfällan. På centrum stod dom tillock med utanför konsum med sex våffeljärn och gjorde i ordning smet och våfflade på plats. Hallå, överdriv lite mer.

Jag firar nästan inte någon högtid. Jag älskar Kevin året om - det behöver jag ingen special dag till att bevisa för honom. Kanelbullar bakar jag när jag känner för det och inte när kalendern ber mig äta det. Kräftor är gott, året om. I augusti som i april. Semlor finns inte ens i min värld. Men fine, jag åkte dit i år. Jag åt en semla på semeldagen. Varför? För att jag skulle göra min kompis sällskap.

Dumt av mig, men samtidigt så är det troligtvis den enda gången man äter semlor. Jag är ingen Ture Sventon som lever på semlor och grädde.

Jag är ingen som vanligtvis hamnar i konsumentfällor. Jag är inte den som styrs av någon kalender som berättar när det är kvinnodagar, hjärtedagar, och bulldagar. Jag lever outside the box.

Prova't. Det funkar!

Deklarationen kom in idag. Jag får pengar tillbaka i år, phju. Jag var lite små orolig ett tag pg.a några missförstånd. Men allt såg ut att ordna sig i alla fall. Thank god. Skönt det i alla fall. Jag får tillbaka lite från sjökrogen och lite från nynäsgården. Skönt att jag jobbade där förra året.

Idag har jag varit helt frusen, iskall och småseg. Frågan är om jag håller på att bli sjuk eller om det bara är månaden mars som lurar kroppen. Jag har helt enkelt inte tid eller ork att bli sjuk nu så att jag får tränga bort det helt enkelt.

Jag och Kevin har badat ungefär tre gånger idag. Eller jag har badat tre gånger, Kevin har badat en gång med mig. Men jag kan inte rå för det. Man tinar så skönt i badkaret. I badvattnet så försökte jag lära Kevin läsa. Det gick sådär...

"Vad står det här då Kevin?"
"B-A-L-S-A-M."
"Och vad blir det?"
"BAL... BA... BALLE?"

Nja...

Och nu över till vädret... ehe.

I morgon kommer Liz över på några glas vin och mys. Jag är så glad att Liz finns. Marika kanske också kommer över. Hoppas - hoppas verkligen det! Kevins planer blev inställda så han blir hemma med mig hela helgen, så karaoken får vi se till att skippa. Vi får helt enkelt se till att ha en skitmysig hemmakväll här hemma istället. Det kan bli riktigt kul det också. Med rätt sällskap så...

Jag vill ha fredag.

Kevin kollar på hans nya film robotar och utbrister,

"Mamma jag behöver femhundra dollar och fyra cent."
"Jaha?"
"Ja, så att jag kan köpa en sån som han har! Titta!"
"Ja, va fin!"
"Har vi dollar hemma mamma?"
"Nej?"
"Men har vi några pengar alls?"
"Kronor har vi hemma, det är sånt man har i sverige. Svenska kronor."
"Men mamma, ge mig...? Varför har man tagit kronan för? Då har väl inte kungen en?"
"Åh, hjärtat. Kungen är så snäll att han delar med sig av sin krona till hela sverige"
"Aha. Coolt."

Herregud vilken seg dag.
Just nu sitter jag och tittar på Top Model, någon gamal uttagning för några år sedan. Fatima är med, tjejen som blivit omskuren vid sju års ålder i afrika. Hua, så hemskt. Sen har jag tittat på Extreme Home Makeover, Oprah... så inte ett öga har varit torrt nu på eftermiddagen. Haha.

Kevin kom fram och såg alldeles sorgsen ut. Gav mig en Bakugan och sa att den skulle göra mig starkare och gladare. Hur som helst så förstår jag mig inte på barnmodet när det gäller leksaker. När vi var små så hade pokemon, go-go's och sånt skit leksakstrenden. Idag är det Ben 10 och Bakugan...

Till vilken nytta? Jo, tjäna pengar. Hua...
Och Kevin fick som sagt som han ville. Spelkort med Bakugan. Lucky him.

Nu är jag helt slut i kroppen. Jag och Kevin drog med Annas buss nu på morgonen. Halv tio gick vi nere i centrum och promenerade. Jag postade brev, fikade, ringde massa samtal på morgonen och hälsade på i skolan. Gick till Svens Leksaker och så gick jag vidare till Åsas Leksaksförmedling för att se om hon hade något kul. Vi hittade filmen Robotar för trettio kronor och en film som heter spermaharen. Jag tyckte namnet var så kul att jag var tvungen att köpa den. Så tjugo kronor extra för den filmen! Haha. Det är en humorfilm med killinggänget tydligen?

Hur som helst, lite humor kan man aldrig få för mycket av!

Nu sitter Kevin bänkad framför robotar- filmen. Jag håller på att tina upp mina fingrar. Det är tydligen bara en plusgrad. Jag trodde det var minst fem ute i alla fall. Fan.

Så typiskt mig att klä av mig långt innan våren har kommit. Idag gick jag runt i min vårjacka och leggins samt en tjock långtröja... Jobbigt läge att frysa ihjäl på. Men jag och Anna gjorde många småstop inne i butiker så man hade inte tid att frysa sådär jättemycket, thank god.

Nej. Nu ska jag tina upp i ett bad, eller nått!

Godmorgon.

Kevin ligger fortfarande och sover. Han är helt slut, så jag låter honom sova tills dess att han vaknar. Det lär ju inte vara i så många minuter till om han hör mig springa runt i lägenheten i alla fall. Han somnade som vanligt klockan åtta igårkväll, men vaknade väl från och till undertiden som Liz var över. Han är så ovan vid ljud från annat folk än mig kan jag väl gissa.

Idag tänkte jag ringa till dagis och säga att Kevin blir ledig. Vi tänkte åka med Anna till plugget idag. Min lärare kanske har gjort i ordning en DVD - till mig med alla bilder på från Barcelona. Inte för att jag tror det. Sällan. Han är så upptagen med annat hela tiden. Men OM han mot förmodan har gjort det så bör den kanske hämtas nu. Haha.

 

Vore kul att se hur min lärare såg Barcelona när han var där! Haha.
Kanske inte bara hästbilder då liksom?

Kevin kom hem vid kvart över sju ikväll. Då var han helt slut, och två nerkissade byxor fattigare. Jag förstår inte hur han lyckas kissa på sig hela tiden. Ärligt alltså. Så det första han gjorde var att hoppa ner i ett bad och sen så hoppade han i säng. När han somnat så tog jag och Liz ett glas vin vardera och satte oss för att titta på bilder på facebook. Gärna bilder på personer som man inte känner så bra, för att skratta lite extra liksom.

Haha. Nollan och nörden som vi är, typ.

Sen har vi suttit och varit sociala över MSN, tagit lite kort som jag inte kommer orka föra över till datorn och bara snackat skit. Haft det mys helt enkelt!

På fredag ska vi bada tillsammans och dricka lite mer vin och sjunga karaoke som det ser ut nu. Vi får se om vi hittar någon skön krog här i stan om planerna blir som planerade som sagt.
I morgon ska jag se om det är någon som skippar sin tvättstugetid. Då  är jag först på plats med att snylta den. Jag har nämligen tagit ledigt i morgon för att tvätta. Men självklart när jag kollade igår - så fanns det ingen tvätt-tid förrän på fredag eftermiddag/kväll. Lyckat. Så antingen eller...

Jag satsar på eller om den chansen finns!

Kevin hade två kompisar över på besök från dagis när vi åkte bussen hem. Så dom grabbarna var kvar tills klockan var drygt halv fem. Sen drog Kevin med dom hem. Så nu sitter jag här med Liz och ska vara social en stund. Vi får väl höras senare, alternativt i morgon igen.

Kevin kommer nog hem vid sju, halv åtta ikväll. Så tills dess är jag barnfri!
Tjingeling.

Idag är sista dagen på gröndalsskolan. Jag är placerat ute i matsalen. Där ute känns det som att jag kan göra lite nytta istället för att köra allt i slow motion inne i disken. Motivationen är liksom inte lika hög där inne som den är ute bland eleverna. Vissa dagar kan det visserligen vara tufft där ute också - som när de små barnen krockar med dom stora, "tuffa" eleverna som ska tränga sig före. Morr. Sexåringarna är dock rättså kaxiga. Men det är alltid någon stackare som blir lidande.

Jag hoppas att jag får ett nytt uppdrag ganska snart, så att jag inte blir hemma i flera veckor och tråkar. Det kan vara därför jag har sovit som jag har gjort...

För i natt har jag sovit som en påse nötter. Inte bra alls. Jag har vänt och vridigt mig, vaknat flera gånger av att Kevin sparkat mig i ryggen. Letat efter min mobil på vardagsrumsbordet (?) när jag vet att den ligger precis brevid sängen på nattduksbordet. Har jag börjat gå i sömnen igen?

Sen gick jag på toaletten mitt i natten. Vanligtvis brukar jag ju aldrig göra det. Men i natt fick jag en knäpp igen och gick upp på toa. Sånna småsaker gör verkligen att sömen rubbas och man vaknar trött istället för utvilad.

Men det var allt från mig för nu. Jag ska börja packa saker till Kevin som han ska ha med sig till dagis, klä på mig och honom, äta lite frukost och sen springa mot bussen. Kvart i sju står vi vid busshållsplatsen och fryser.

Anna drog precis hem. Kevin är nerbäddad i sängen, redo att sova och jag är fan inte långt efter. Är helt slut efter dagen. Idag gjorde Anna i ordning Makaroner och köttbullar medan jag sprang ner till skotten och handlade mjölk och diskade innan vi åt. Efterrätten blev chokladpudding med hallon. Supegott verkligen. Så nu är man riktigt mätt och belåten efter dagens gång.

Kevin tyckte det var jätteroligt att sippra ut chokladpuddingen genom tänderna - och började asgarva varje gång vi sa ljud som, "Uuh!, Blää, Fyy!"

Haha. Sötkorven där.

Men tro inte att allt har varit guld och gröna skogar för det. Nej , Kevin har haft ett riktigt humör idag måste jag säga. Men hos BVC gick allt jättebra och han hade superbra syn. Skönt det i alla fall. Han kunde tillock med se de nedersta bokstäverna och säga bokstäverna utan att visa på lapp. Duktiga killen. Han kan ju redan hela alfabetet utantill. Riktigt bra för att vara nyligen fyllda fyra år!

Nu håller vi på att para ihop ord så att han kan börja lära sig läsa meningar och ord. Det är dock lite klurigare att lära sig. Men det ter sig säkert snart. Han är ju som sagt tålmodig vilket är en bra egenskap.. Någonting han gärna får dela med sig av till mig!

I morgon ska Liz komma över. Jag känner mig verkligen grymt ensam om kvällarna och har insett att den enda jag har att skylla på är mig själv. Så därför har jag valt att bjuda över henne i morgon så att man kan bli på bättre humör. Att ha Anna över idag gjorde verkligen jättemycket skillnad. Snacka om att man blir en ny människa när man får vara social en stund.

Nej, nu sover Kevin så nu ska jag också släcka ner och tränga mig med honom!

Sov gott.

Goddag.

Liz mötte upp mig efter jobbet och vi gick ner på stan tillsammans och handlade lite vin! Vi tänkte ha en myskväll på fredag nämligen. Bada tillsammans och äta kex och vin. Hur mys är inte det liksom.

Nu är Anna hemma hos mig. Vi ska väl hitta på något att äta och laga lite käk tillsammans, maybe.
Nu ska jag passa på att gå ner i tvättstugan också, nu när man har "barnvakt" liksom.

Tjingeling.

Saker och ting ändrades smått innan jag somnade. För det första fick jag hundra SMS innan jag somnade. Var fick alla luft ifrån? Haha. Sen ringde min pappa och sa att han ville ha mitt busskort istället för Kevins bildyna. Så jag får promenera fram och tillbaka från pappa till gröndal idag. Jag ska lära Kevin hur man gör med mitt busskort också nu på  morgonen. Eftersom det är en såndär ny, gul grej som man ska stoppa intill maskinen så den piper till. Min pappa kommer troligtvis aldrig att veta hur man gör, så då lär vi dom minsta. Dom som är uppmärksammade och lyssnar - förhoppningsvis.

Kevin sover fortfarande som en stock. Igår innan vi somnade så låg han och asgarvade för att jag skojsnarkade intill hans öron.  Så sött, tillslut kunde inte jag hålla mig heller utan brast ut i skratt. Så där låg vi i ungefär en halvtimma och skrattade - tills Kevin sa, åh - mamma jag orkar inte skratta mer nu.

Då somnade vi - och om jag tippar rätt så kommer han vara omöjlig att väcka idag. Well, well.

Vi hörs senare.

Jag är löjligt trött. Kevin hade problem med sin mage nu ikväll så jag placerade honom i ett bad i hopp om att den skulle lugna sig. Nu har jag pratat med Kevins pappa och fyllt i hela semesterlappen. Gud va jag tror att Roger kommer ringa och fråga mig vadfan jag har skrivit. Jag har bara kladdat ner vad jag tror kommer ske i sommar. Jag menar, vem fan har sina semesterplaner klara redan nu i mars?

Jag måste komma ihåg att ta med mig Kevins bilstol i morgon. Pappa ska ha den när han åker till BVC med Kevin. BVC - mötet lär inte ta mer än några minuter, max tio om Kevin lyssnar på Lill-Marie's kommandon. Jag måste även komma ihåg att säga till dagis att han ska dit. Haha. Mycket att komma ihåg nu.

Liz kommer och möter mig på Gröndalsskolan i morgon när jag slutat jobba så ska vi ta sällskap hem i form av en promenad om vädret vill sig så väl. Hoppas, hoppas att det är sol i morgon, verkligen.




Bjuder på en bild. Varför vet jag inte. Jag snodde den idag från min systers facebook.
Så, here you go guys.

Snart ska jag hoppa i säng. Jag är helt slut efter dagen. Har inte fått mycket gjort här hemma alls idag. Det känns nu när ångesten börjar lägga sig. Måste ringa Kevins pappa ikväll bara innan jag somnar. Måste fråga om hans semesterplanering om jag ska skriva i någon till dagis i år - eller tvinga honom att gå på dagis hela sommaren, vilket ger mig ångest istället. Fy.

Stackars barn om han kommer tvingas göra det.
Å andra sidan så bryr han sig nog inte så mycket om vilket och vad som än händer. He just go with the flow liksom.

Semesterlappen skulle vara inne förra fredagen. Jag sköt upp det till senast på fredag - för att ha tid och fråga hans pappa. Roger som har våra enheter blir uppenbarligen galen om han inte får in semesterlapparna i tid.

I morgon är det tisdag. Näst sista dagen på min arbetsvecka. På torsdag tänkte jag ta ledigt och tvätta hela dagen - för att få bort all tvätt. Kevin har nämligen en liten sak inplanerad mot helgen, men det berättar jag först när jag fått det bekräftat.

Annars händer inte mycket i morgon. Lika tidigt ska man upp och vänta på bussen som förhoppningsvis kommer i tid. Jag är alltid nervös över att den inte ska komma. Hur gör jag då liksom? Nej fy - så får jag inte tänka nu. Bussen kommer som vanligt i morgon.

Jag slog mig som fan i midjan idag på jobbet. Jag stressade med en back som man lägger glas i, och dunkade rätt in i diskbänken och fick världens smärta i midjan. Blåmärke väntar, det börjar bli synligt nu. Aotch...

Sen jag rakade av Kevins hår så har hans hårbotten blivit jättetorr.Nu måste jag därför hitta någon barnolja att smörja in Kevins hårbotten med nu när man kan ta hand om det. Han får inte börja flagna på huvudet. Det är så lätt att det bildas sårskorpor och skit nu när det är så kort och lättåtkomligt. Han har ju naglar som gärna klöser på alla sårskorpor som går... Morr! Hehe. Jag har aldrig tvättat Kevins hår mer än en, max två gånger på en vecka. Mest för att han har vattenskräck och är jätterädd för att ha vatten på, eller i närheten av huvudet. Han är tillock med rädd när jag doppar mitt huvud vilket kan bli smått irriterande och frustrerande ibland när man ska tvätta håret. Vi har provat sån där "möss-ring" där håret tittar ut. Men han har sån jättejobbig vattenskräck att det är själva vattnet som är jobbigt att ha i huvudet, ansiktet och ögonen.

När vi var på Skara sommarland i sommras så badade han inte en enda gång. Han gick inte ens i närheten av vattenlandet - där alla småbarn kan vara. Han skrek så fort vi skulle lyfta honom dit. Stackaren. En riktig fobi är vad han har.

Här om dagen så lät han mig tvätta hans hår två gånger under ett och samma bad. Han tyckte det var skönt att någon pillade på hans hår utan att trassla in sig i det. Han lät mig tillock med skölja av det utan ett pip. Det märks tydlig förbättring nu när han har kort, snaggat hår - mot när han hade långt hår.

Han känner sig nog tuffare själv också. Min tuffing. 

Nu är jag hemma från ännu en arbetsdag. Fullt ös på jobbet idag. Alla elever åt samtidigt. När det var lugnt så var det precis lagom så att man hann göra i ordning för nästa grupp hungriga vargar.

Kevin och jag sprang upp till pappa idag efter dagis och snackade i några minuter innan vi sprang ner till bussen igen. När vi sprang ner för backen så halkade Kevin på den enda isfläcken som fanns och skrapade upp halva rumpan. Stackaren. Men som sagt, han är en krigare och överlever det tuffaste min grabb. En av dagisfröknarna som har hand om Kevin var också på plats och hjälpte till lite! Han blev snabbt på bättre humör min lilla rackare.

På hemvägen så somnade han i min famn. Han var jättetrött när bussen väl började åka och somnade snabbare än vanligt. Halva vägen hem så kom en granne med hennes son på bussen. Det slutade med att båda låg och sov på varsin sida av sätet.  Haha. Sötnosar.

Nej nu ska jag börja pilla med maten. I alla fall komma på vad vi ska ha till middag...

God morgon.

Varför känns det så jävla tidigt vid den här tiden på morgonen? Jag är verkligen helt slut, helt död. Och så ska man jobba på det. Hur fan ska det gå? Jag får ha i åtanke att jag slutar halv tre... Men det gör jag ju vanligtvis också, så egentligen är det inte så mycket att hurra för. Haha.

I morgon ska Kevin till BVC. Med tanke på att jag jobbar då så får min pappa gå dit med Kevin. Dom ska inte vara där förrän vid ett i morgon om jag inte misstar mig. Kevin var jättetaggad här om dagen när jag berättade att han skulle ha en piratlapp på ögat.
"Mamma, ska jag bli pirat idag?"
Som sagt, ibland funkar det - ibland inte.

Nu ska jag käka lite frulle innan vi ska ställa oss ute vid busshållsplatsen och frysa ihjäl. Det ser i alla fall ut att bli sol idag. Det bangar man inte på. Hellre sol än snö som det var igår.

Nej nu ska jag väcka Kevin till liv och käka frukost. Han kan inte sova hela dagen! Hehe.

Nu har jag tittat på blåsningen. Hittat mina nycklar som varit borttappade i lägenheten hela dagen, (åkte hemifrån utan att låsa... snacka om att jag var nervös). Satt larmet på mobilen för att vakna i tid till jobbet i morgon. Låtit Kevin prata med sin pappa i telefonen. Gäspat trehundra gånger under dagen. Funderat på att sova middag.

Bestämt sig för att somna nu istället.
Yes box. Halv sex i morgon ska man vara pigg och glad!

Bara tre dagar kvar på Gröndalsskolan nu.
Bara tre dagar kvar.

Nu är vi hemma från syrran. Hon hade haft en ledig dag från jobbet och istället för att stå på hotellet så hade hon fått stå i köket från tidig morgon till tidig eftermiddag och göra i ordning maten. Stackare. Det bjöds på paj och cesarsallad. Alldeles lagom lunch så där innan man tröck i sig massa bullar och kakor, glass och chokladsås. När allt fika var slut och alla vuxna blev tråkiga så stack Kevin ner till ungarna i källaren som spelade wii. Där satt han nöjd och glad och kollade på när dom äldre barnen spelade.

När klockan närmade sig halv fem så tog jag på Kevin hans kläder och gick mot bussen. Sånt tar ju som sagt lite tid när man är liten. Han skulle självklart bli buren halva vägen till busshållsplatsen, vilket är närmare fyrahundra meter i alla fall. Fy. Mina armar var som en schimpans när jag kom fram. Det kändes som dom låg i knävecket. Haha.

Lyckat. Bortskämda unge som ska bli buren!

Självklart, precis när vi kommer ut från syrran så börjar det att snöa. Räcker det inte med den skiten nu, va?
Någon måste verkligen hata oss där uppe. Efter en stund var det inte bara snöflingor utan snöblaffor som kom nerdalandes från himlen. Stört stora. Man får glädjas över att sommaren kommer snart i alla fall.

Någon nämnde någonting om att krokusarna var på väg upp under snödrivorna. Hallelujah för dessa kämpande blommor!

Väl på bussen så bytte han plats fem- sex gånger innan han kände sig riktigt nöjd och lät sig åka de tre sista hållplatserna sittandes i lugn och ro innan vi var hemma. Ha ha.
Men nu är vi hemma i alla fall. Jag har kommit i någon matkoma och känner mig helt slut. Energin har runnit ut i sanden eller något. Tack och lov för det, då kanske man somnar tidigt idag och orkar upp i tid till jobbet i morgon.
I wish!

Grannarna hade party inatt. Jag var nära på att gå ut i trappuppgången och knacka på. Dom talade verkligen i HÖGA toner, plus att grannen på andra sidan fick något psykbryt i samma veva. Herregud säger jag bara. Vilken cirkus man bor i.

Klockan två tror jag att jag somnade in ordentligt i alla fall. Det tackar vi för. I morse så vaknade Kevin av att jag låg med ryggen mot honom. Han drog och slet i min axel för att jag skulle vända mig om. Jag morrade lite i stil med "Mmpf" och ville fortsätta sova en stund till. Varav Kevin brister ut i skratt och säger;
"Vänd dig om mamma, jag vill bara kramas med dig en stund!"

Vilken lycka han kan sprida, hjärtegulle.

Så vi kramades en stund i sängen innan vi gick upp och la oss i ett bad. Nu sitter Kevin fastklistrad framför Disneydags och jag ska göra frukost till oss. Sen blir det en tidig lunch och kalas på det!

I morgon är det en dag med fullt ös igen. Jag ska hem till min storesyster för att gå på kalas. Min systerson fyller åtta år som sagt. Stora killen.

Kevin somnade rätt tidigt ikväll trots att han sovit middag i Hampus bil påväg hem från Södertälje. Han kanske kommer sova till närmare åtta i morgon pg.a det. Men det är bara om jag har tur. Annars får jag masa mig upp när solen gått upp och det är väl närmare sju än åtta i sånna fall. Då ska vi i alla fall äta en ordentlig frukost och ta en lugn morgon tillsammans. Sen först efter lunch så blir det till att ta bussen mot syrran där kalaset väntar. Ska bli kul att träffa dom igen. Det har varit lite sporadiska möten då vi träffats på affären, ishallen och ute - då och då. Men sällan att vi hittar hem till varandra. Därför blir det extra roligt nu istället!

Hittade lite roliga bilder hemma hos farmor och farfar när jag var där sist. Här är några av dom...




Jag och Kevin vid hamnen. Vi ska titta in båten Götheborg när den är på besök.
Wow- tyckte Kevin.



Jag med Evert Taube... eller min farfar om man föredrar det.


Coolare femåring får ni nog leta efter.


Vad hjärnhinneinflammation kan sätta sig på ett litet barn...

Gullig som få och ivrig att komma fram.


Kevins favoritstation. Scania-lastbilen som man fick ratta och leka i.


Kevin intresserar sig för en ficklampa.


Kevin och Alexander försöker få runda platta saker att stanna kvar på en snurrande skena...


Nils Karlsson Pyssling råkar va' min syssling... eller nått.


Kevin och en bebis. Naaaw.


Klätterapan.


Beviset på en lyckad dag... när man somnar med klubba i munnen.
Jacob var också nöjd. Helnöjd.

Nu är jag grymt trött. Vi kom hem för någon timma sen. Verkligen en heldag på Tom tits. Men det har varit hur kul som hellst. Hampus körde in mig, Liz och ungarna till Tom tits. Väl där så mötte vi upp Alexander som också skulle busa där med oss. Kevin försvann från mig drygt fem gånger. Han valde tydligen att gå på egna äventyr. Haha. Mitt i våra upplevelser så började brandlarmet att gå så alla var tvugna att utrymma byggnaden för att brandmännen skulle godkänna att det var riskfritt att gå in igen. Vi passade på att sola en stund på en anslutande trappa till byggnaden.

Verkligen en upplevelse det också. Haha.

Vi gjorde nog allt som var möjligt där inne. Kevin älskade uppenbarligen avdelningen med en Skania-Lastbil som man kunde gå in i och köra och titta runt. Vissa saker förstod vi oss inte på, andra saker mindes man från när man själv var liten. Som akvariet som man kunde gå in i... Samt mörkerrummet. Haha. Spegelrummet var dock helt nytt. Och självklart askul med Alex som underhållare. Haha.

Vi hade verkligen skitkul och planerna på nästa utflykt lutar åt sydpoolen med Liz, Hampus och ungarna om bara några veckor!

Mc. Donalds, Roberts Pizzeria och en massa Rally. Sovande ungar, gnälligt barn och omkörningar... tillhör en annan historia!

Jag älskar vissa italienska ord. Italienarna är väldigt omständiga i vissa fall...
Caldo tycker jag ska betyda kall. Självklart tänker dom inte så i italien utan anser motsatsen. Vi döper caldo till varm. Ehe... Freddo i sin tur har fått äran att vara kall.

Omständigt. Svar ja. Allt för att försvåra för den som läser språket, såklart.

Bello känner alla till är vacker. Bella, Bello, Belissimo. Ni fattar. Vackra saker överallt i italien. Brutto då. Jo det är såklart motsatsen. Brutto, Brutta Brutissimo. Haha. Låter spyfärdigt typ.

Gud va jag vill lära mig mer italienska.

När england har sale i någon butik så säljer italien ut sitt salt. Sale betyder salt i Italien. Lustigt. Och när pepe kommer och knackar på dörren så är det inte någon person utan peppar.

Ber du att få vägen till en cafeteria i Italien så blir du hänvisad till Italiens motsvarighet till On Off eller elgiganten. Cafeteria betyder nämligen kaffebryggare.

Sugo är inte så äckligt som det låter. Det betyder bara sås. Sen vad det är för sås är väl en annan femma.

Dolce betyder söt.

Med det så avslutar jag detta inlägg.

Det är alltid så roligt på fredagskvällarna. Kevin somnar alltid innan klockan hunnit slå åtta. Han har slocknat nu. Han har sovit i en halvtimme utan att jag märkt av det. Jag satt och kollade på Howie -do-it och hörde honom snarka i bakgrunden. Han fick i alla fall i sig en liten bit pizza och lite läsk. Godiset står fortfarande i skålen i köket och väntar på honom. Vi får ta godiset i morgon kväll istället. Nu får han sova tills i morgon bitti. Vi drar tidigt i morgon in till södertälje. Vi ska gå på Tom tits i morgon. Jag har sagt i flera veckor att vi ska göra någonting tillsammans jag och Kevin. Så nu ska vi verkligen hitta på någonting han och jag. Ska bli skitmysigt och kul framför allt.

Att få busa och leka av sig med alla experiment som dom har där. Alla nyfikna hjärnor blir stimulerade en kort stund!

Kevin var världens duktigaste pizzabagare idag förresten. Jag är jättestolt!

Hittade någon rolig grej på facebook.
Här är alla mina facebookstatusar jag har haft genom åren.


2010-03-19 Ikväll börjar helgen. ... och äventyren därtill.

2010-03-17 har rakat Kevins huvud idag! Han tyckte det var någorlunda kul att klippa sig tills han såg resultatet ! Då först stortjöt han :P http://www.alltutommode.se/denise

2010-03-16 har klippt Kevins hår... Munkfrissa... Stackars barn. :/ Rakapparat nästa!!!!!

2010-03-15 har gått ett varv runt ringvägen.

2010-03-05 Linnea Möller! I MORGON ÄR DET LÖRDAG, BARA SÅ DU VET!

2010-03-01 <3 vill ha lördag!

2010-03-01 Har satt på hög musik på spotify, slängt ner all tvätt i tvättkorgen, plockat upp allt från golvet och gör mig redo att dra dammsugaren på golvet. Vad gör man inte på sina lediga dagar?

2010-02-26 Läser, Rosario är död - ångrar nästan att jag började läsa... fyfan!

2010-02-21 http://www.alltutommode.se

2010-02-20 Har haft en söt och hårig fågelspindel i handen, tack för den Jonas.

2010-02-17 Vad Kevin gör när mamma vägrar vakna... http://www.alltutommode.se

2010-02-13 Kevin sa att han blev nöjd med sin födelsedag. "Mamma, jag fick jättecooola kalsonger av mormor och morfar med bilar på... Jag är nöjd". "Mamma, när jag provat dom här kallsongerna så ska jag prova dom, sen dom och sen dom för Carsbilarna på min snopp är jättefina. Hihi." (Kevin fick fem olika Cars-kallingar av mormor som tycks ha räddat hela hans födelsedag. Tack mamms. <3

2010-02-12 Grattis på fyraårsdagen, älskling.

2010-02-12 Sanna vänner har man kvar när dom andra har gått. <3

2010-02-10 Kevin är hos Ronnie nu :( Mitt troll.

2010-02-10 Varför inte liva upp stämningen i vardagen? :) http://www.alltutommode.se

2010-02-09 Kevin ritar en streckgubbe som tydligen är jag. "Mamma, visst har jag målat dig fint?" "Ja, jätte fint - men jag känner mig nog lite väl smal där!" "Men... det saknas något." "Jaha? Vad är det som saknas?" "Tihihi. Dina tuttor! Jag ska rita ut dina tuttor!" - Kevin ritar...- "Men Kevin, kan jag inte få lite större?" "Jo..." - Kevin gör om....- "Herre gud. Min kropp kommer gå av!" "HIHIHI. Mamma du är knäpp."

2010-02-06 I dont want to live that life, so i stick to what i prefer.

2010-02-05 Förtjänar en Bitchslap från Mike Tyson för den, - Niklas t-t-t. Sånt ordspråk du använder dig av.

2010-02-05 känner mig världs sämst som person som har kämpat fyra år för länge för att hålla mig levande - till vilken nytta liksom.

2010-02-02 Polisbesök på krokvägen. :-/ http://www.alltutommode.se

2010-02-02 @ Sandskogen

2010-02-01 dagens fail: - gå och lägga sig innan åtta. Inte okej någonstans. ... men okej, sov gott då, som sagt!

2010-01-31 Kevin gick och la sig för fem minuter sen... och redan så snarkar han värre än ett sågverk. Jey, skön natt man kommer få brevid sin snarkofag! <3

2010-01-29 är trött, jag lovar! Kill me!

2010-01-28 Blir galen av alla ljud som låter runt omkring mig. Wää.

2010-01-25 somnade runt tolv (hör och häpna) men känner sig fortfarande så trött att hon skulle kunna sova sju år till... i alla fall lika många timmar. Men icke sa nicke, idag ska hon tvinga sig vara vaken - och uppskatta att hon kan gå och lägga sig i tid ikväll.

2010-01-22 Kevin: Mamma, kom ett tag. Jag: Varför då? Jag tittar ju på tv här. Kevin: Jag vill titta på en sak. Jag: Men vadå? Kevin: Dina ögon... är lite gröna, och mycket svarta. Haha! Jag: Jaha? Kevin: Nej, det var inget - du fattar ju ingenting.

2010-01-21 Kevin: Mamma vad är det här, va - kan du berätta det? Jag: Ja men det är falukorv! Kevin: Ja, men var kommer den ifrån, va - kan du berätta det? Jag: Affären? Från en korvfabrik? Kevin: Aha okej?! Två minuter senare. Kevin: Men mamma kommer inte korven från grisen då? Jag: Jo men det gör den! Kevin: Men då är det ju griskorv. Jag: Haha, vad du än säger, hjärtat.

2010-01-20 Nostalgi á la 90-talet. http://www.alltutommode.se

2010-01-17 Jag dansade Macarena med min syster i bankkön för att jag saknar självkontroll!

2010-01-16 Tio tips på vad du inte ska göra när föräldrarna kommer på spontanbesök... http://www.alltutommode.se

2010-01-15 Snälla, säg att ni är lika dana. http://www.alltutommode.se

2010-01-14 Nyss: Kevin kräks och händerna är fulla av yoghurt som han precis ätit. Jag frågar "Men gud, vad hände?" och får svaret "Jag ville bara se om det gick" och Kevin ler. "Se om vad gick?" Han svarar... "Men... att stoppa fingrarna i halsen?" Jag suckar: "Jaha? funkade det?" "Men nej mamma, jag kräktes ju, se där!"

2010-01-12 http://www.alltutommode.se

2010-01-10 Borde kanske städa undan allt från julen idag...?

2010-01-07 undrar vadfan hon gör vaken när det fortfarande är mörkt ute!

2010-01-06 "Mamma, vad la du i vattnet inatt?" "Ingenting? Det är bara vatten?!" "Men mamma, vad är det som du lagt i vattnet?" "Men det som är i glaset kan vara luftbubblor, om det är de du menar?" "Nej mamma, smaka!" "Mm? Det smakar... Vatten?"

2010-01-05 Kevin kan skrämma upp även döda om han så skulle vilja. Jag vet inte vad han höll på med nyss, helt ärligt. Men han skrämde livet ur mig i alla fall.

2010-01-05 undrar varför Kevin har fått féber igen... Räckte det inte med äventyret i december, som för övrigt inte var ett dugg roligt äventyr. Tack och lov så är det "bara" 38,5

2010-01-04 Kevin undrar om jag vill vara storebror i morgon, men jag tror jag avstår. Det är så jobbigt att byta kön och greja... http://www.alltutommode.se

2010-01-03 äter tills hon spyr.

2009-12-31 ska börja städa undan här hemma. Laga mat, och umgås lite med Natalie Andersson som jag inte träffat på hur många år som helst. Sen ska jag vidare till Louise Tietjens och fira nyår med henne.

2009-12-30 Naturel á helt utan.

2009-12-30 no one knows me but they know my name.

2009-12-30 Mother, i dont feel good. You will always be the bitter saddest part of me

2009-12-29 Proppmätt, bajsnödig och trött.

2009-12-28 Kevins favoritlåt; Deep purple - Smoke on the water! "Åh, mamma - det HÄR är rock!" Normal unge man har. Haha!

2009-12-27 http://www.alltutommode.se

2009-12-26 Någon som har lust att hitta på något?

2009-12-26 Jag vågar drömma och håller hoppet vid liv.

2009-12-26 Sonen är på äventyr i Ösmo tillsammans med sysslingen Natalie och min kusin Thomas Stenberg frun Susanna Stenberg tills i morgon. Nu ska jag vika tvätt och städa undan julröran här hemma! Tack så jätte mycket fam. Stenberg.

2009-12-25 När du tar ditt första bästa tåg - och ger vad som helst för en dialog. När du står sist i kön, kom ihåg mig då.

2009-12-25 Laddar, taggar till, tar sats och hoppar ner i soffan och zappar på tv:n hela kvällen och natten. Jag är i alla fall inte pank och bakis imorgon.

2009-12-24 http://www.alltutommode.se

2009-12-24 En sång för alla dom - som vågar drömma och håller hoppet vid liv En sång för alla dom - som står vid sidan och ser livet glida förbi. En sång för alla dom - förlorat något och aldrig funnit nån frid. En sång för alla dom!

2009-12-24 So this was christmas, and what have i done? Another year's over, and a new one just began.

2009-12-22 http://www.alltutommode.se

2009-12-21 http://www.alltutommode.se

2009-12-20 Det har snöat ton av "pippisnö" idag! Jag, Kevin, Liz och Jacob har varit ute och gjort pulkabackarna osäkra <3

2009-12-15 Är det någon som INTE är emot mig när jag nattar min son, så räck upp en hand. Grannen satte borren i väggen, någon jävel trodde han var rallyförare utanför och till råga på allt så kom traktorjäveln halv nio nu ikväll med sin snöplog. Great, really.

2009-12-10 Mannen fick tänket - kvinnan fick problem! http://www.alltutommode.se

2009-12-10 har fått besök av en tomtenisse idag ... <3 http://www.alltutommode.se

2009-12-08 - Pernilla Andersson - Melissa Horn - Miss Li - <3

2009-12-08 http://www.alltutommode.se Läs =D

2009-12-03 http://www.alltutommode.se

2009-12-03 hemma nu med en MYCKET piggare kille, så home sweet fucking home! tack för alla kramar, sms och alla samtal! Ni är underbara <3 Droppet inatt fick honom på benen igen, tack till all underbar personal på akuten på sös.

2009-12-02 Är isolerad på sös med Kevin, astrött på bleka emla luktande väggar och tacksam över det lilla sällskap man får :)

2009-12-01 Ny dag, ny akutmottagning. http://www.alltutommode.se

2009-11-30 På akuten med Kevin! Tack Niklas Nylund för att du alltid ställer upp. :)

2009-11-29 Jag har gått en kurs i kroki, men det struntar du i - jag får ändå aldrig se dig naken. Jag har staffli och jag har kol, och jag har nerver av stål, men du bryr dig inte om den saken.

2009-11-27 undrar varfan hon har lagt sin godispåse? Jag skulle gömma den för Kevin, inte för mig själv. Doh! Doris, är det jag det?

2009-11-26 aww, min son är så duktig fotograf att jag valt hans kort till profilbild. Inte illa mitt <3

2009-11-24 Jag och Anna fick även vara statister i dagens blåsningsprogram, alltså inte bara publik! Woho! :)

2009-11-24 är vaken i tid (för en gångs skull) och gör mig redo att dra in till stan. Någon måste ha bytt ut Kevin mot något annat barn inatt, för den här ungen skriker inte när man klär på honom kläder. Förvånandsvärt bra måste jag erkänna, men ett stort nedköp för den som bytte unge med mig. Ha-ha-ha.

2009-11-23 borde verkligen sova för att orka upp i morgon.

2009-11-19 Fick ett samtal från TV3 där dom sa att jag vunnit biljetter till inspelningen av blåsningen! Anna Linnea Hedström och jag ska därför ta oss in till frihamnen innan klockan 11 på tisdag! Woho!

2009-11-18 undrar varför Kevin aldrig vill gå upp när han ska. Måste jag nämna att bussen går om 20 minuter? Stress, stress, stress.

2009-11-17 Saknar min syster Ulrika Lundqvist Fd Örtlund :(

2009-11-17 Johanna Jäderberg och jag tar över något café nu på morgonen! Frulledags =D

2009-11-16 Sökes; barnvakt från fredag kväll till lördag runt 16:00. Någon som känner sig träffad? (:

2009-11-16 Ska åka och hyra twilight, köpa glass och mat och sen bara vara !

2009-11-14 Hatar folk som älskar att provocera.

2009-11-12 Nu; Dagis Sen; möta upp Anna Linnea Hedström och Johanna Jäderberg nere på stan :)

2009-11-11 Somnade i två timmar, med jacka, mjukisbyxor, tröja och täcke.

2009-11-11 åker till dagis och lämnar Kevin, därefter är jag hos Anna Linnea Hedström och käkar frulle <3

2009-11-02 Bara att punga ut 700 kronor till min tandhygenist i morgon, suck!

2009-10-31 Tack snälla, rara gulliga Thomas Stenberg och Susanna Stenberg för att ni under så kort varsel kunde ställa upp och vara barnvakt <3

2009-10-31 VEM ÄR DET SOM INTE HAR NÅGRA SOM HELST PLANER PÅ HALLOWEEN? PANIK, BARNVAKT ÖNSKAS. (JOBB FÖR MIN DEL!)

2009-10-30 I don't like to, be all alone every night. And i don't like to hear im all wrong when im right.

2009-10-28 Kevin har precis haft ett innehållsrikt samtal med Natalie om Prinsesstårtor, (Blixtren) Blixten McLightning och Ljus. Sköna ungar =D

2009-10-27 VEMFAN TOG BORT DEN GULA BREVLÅDAN UTANFÖR MIN DÖRR? - och vart ska jag nu posta mina räkningar? MORR.

2009-10-26 Höllt precis på att elda ner sitt kök. Jävla petson och finduspussel som tar ens uppmärksamhet!

2009-10-26 Har tvättat NIO tvättmaskiner idag!

2009-10-25 Denise är trött och seg efter gårdagen.

2009-10-23 www.alltutommode.se

2009-10-22 We might have take the long way, But still we knew we'd get there someday.

2009-10-19 Nej... om man skulle ta tag i sitt liv igen. Det är trots allt måndag och sista dagen hemma för Kevins del innan han ska tillbaka till dagis, frisk och kry den här gången! :)

2009-10-17 Åh, Kevin har fått i sig ett litet glas med yoghurt och kalaspuffar under hela dagen. Han har varit vaken i max tre timmar under tiden som "solen" var uppe och han ligger fortfarande helt off i sängen med skithög féber. :(

2009-10-17 Jaha, nu sover min skrutt, och ingen mat fick han i sig heller. Fan jävla feber.

2009-10-17 Det blir en mysdag hemma ikväll, under täcket och med en massa vatten till hands. Kevin smälter annars!

2009-10-15 JÄVLA skitbuss som inte går!!!! Nu blir vi en halvtimma sena till dagis pg.a bussjäveln! :@

2009-10-13 Käkade starkt marinerad kykling. Aotch. MIN MUN SVIDER, BRINNER, GÖR ASONT NU.

2009-10-10 har asont i halsen och har sovit X antal timmar för lite i natt än vad som behövdes...

2009-10-09 Ikväll blir det kyckling och ris, sen chokladpudding till efterrätt, plus en massa IDOL och lite film med Kevinman <3 Mammas älskling. För en gångs skull så v valde Kevin ganska bra mat till middag (:

2009-10-09 Calecalecutta, calecalecutta, calcutta, eyo-eyo-eyo! Dr. Bombay <3

2009-10-08 Har fått en blåsa långt bak på tungan. Så fort jag sväljer gör det pissont... :( Det låter även som att jag talar med svullen tunga. Mys.

2009-10-07 Har en skitskrämmande spindel i taket. Hade den haft sex ben färre så hade jag inte varit så rädd. What to do?

2009-10-07 är inte så haj på Norska som hon tror.

2009-10-07 Mitt jävla busskort är helt lost... igen. :( Varfan har jag lagt det? Jag tackar gudarna för att det finns SMS biljett.

2009-10-06 Fyfan.. va jag ska hem och sova när jag har lämnat Kevin på dagis!

2009-09-27 undrar hur många det är som röstar för och emot - bör jag eller bör jag inte gå och lägga mig? Jag är astrött, men det känns inte helt omöjligt att vara vaken till klockan halv sex! Det blir i alla fall T-I-D-I-G-T i säng ikväll. Efterfesten hos mig slutade väl närmare halv åtta i morse. Great night, men jag har fått öroninflammation.

2009-09-27 Det är fortfarande efterfest hos mig. Nödvändigt att gå och lägga sig idag för huvud taget? ehm... MiCka Andersson words cant explain this day <3

2009-09-26 KAN INTE VÄNTA TILLS IKVÄLL. SKA BLI GALET KUL! (= <3

2009-09-25 Tack snälla Johanna Jäderberg & Carl-Hampus Lindqvist för all hjälp idag. Jag älskar er (:

2009-09-24 Vill ha lördag, vill inte ha féber och vill kela med Alexandra Algerydh typ nu! <3

2009-09-24 Jag älskar Johanna Jäderberg så jävla mycket. bara så ni vet. <3

2009-09-24 Hur många personer är lediga på en fredag, kan laga mat och komma upp till klockan halv sex på morgonen och leka med leksaker? Någon som känner sig träffad? Någon alls?

2009-09-23 städa, kolla tvättstugan, diska och gå ut med sopporna, bädda sängen så det tar mindre plats och så att jag får en soffa, damma... sen är nog allt klart.

2009-09-21 You are the sadest part of me. why dont you make everything right for once?

2009-09-20 undrar hur helgen kunde försvinna så fort. Jobb på nynäsgården, jobb på nynäsgården och... jobb på nynäsgården.

2009-09-17 Jävla Facebook, jävla morgon, jävla sjukdomar och jävla höstdepression. Punkt.

2009-09-16 Im off to Johannas place to join her for lunch. Be back later in the afternoon, if your lucky. Or if Im lucky.

2009-09-16 Kan Iron Maiden göra en illamående? Eller ska jag skylla på min mensvärk... eller kanske att jag inte ätit någon frukost än? Eller det faktum att jag paniktog två p-piller för att försöka undvika att få min mens. God help me.

2009-09-16 Hur svårt är det att resa på sig egentligen. Nej, det är omöjligt. Jag sitter fast här.

2009-09-12 ska jobba idag. Vill egentligen vara någon helt annan stans nu...

2009-09-11 Nu; södertälje Ikväll; Nynäshamn I morgon eftermiddag; Nynäsgården från klockan 17.

2009-09-09 Jaha, då får man räkna med att gå upp runt halv sex i morgon bitti då! Kevin har redan somnat och vägrar vakna. Han kunde i alla fall ha hållt sig vaken till bollibompa?! fan jag orkar inte ställa om mig till morgonpigg. Är jag en dålig mamma om jag ligger och drar mig till nio/ tio i morgon bitti? ;)

2009-09-09 Ska ta emot frys och kyl idag, så nu blir det till att städa ut både kyl och frys som man har nu för tillfället, så att den kan slängas på tippen sen. Sen ska jag finnas där för en vän. <3 Och Kevin har ögoninflammation... Kan verkligen inte bli en bättre dag känner jag.

2009-09-07 Hemma hos Alex, spolar i håret och sminkhinken är på plats! Doppa huvudet bara så sitter spaklet där det ska sen! tjohej.

2009-09-07 Galapremiär á la film prinsessa ikväll med Alex. Jag ska säga till Anastasio att vi ska gifta oss och skaffa barn när vi blir stora.. ehm Ses i morgon bitti.

2009-09-07 Thaibrudar? Thaibar? Vafan står det...? Aha, trubadur! - HAHAHA, rikard, lär dig läsa for gods sake.

2009-09-07 Jag och Alex ska göra stan osäker ikväll! Jag är skitnervös, men det ska nog gå bra. Tänker; snubbla inte, trampa ingen på fötterna, prata absolut inte med någon du inte känner - och för guds skull, gör inte bort dig! Ha ha ha.

2009-09-04 är glad igen. Har fått lite tider på ett jobb, det blir dagis för Kevin, en ny frys är på g och jag ska hem och städa klart sen! Lovely.

2009-09-04 har sovit som en kratta inatt, all thanx to the rain. Nu ska jag ringa massa samtal, ett om jobb och ett om frysen, funderar även på att låta Kevin vara hemma nu idag så att jag har någon att mysa med. Men jag har tio minuter till på att fundera över det ! =)

2009-09-02 Jaha, nu var det höst igen då. Nu har jag bott i min lägenhet i över ett år också, great - är det bara jag som tycker att tiden går jävligt fort?

2009-09-01 Ge mig tips på musik som får mitt sega morgonhumör att vilja vakna till liv. Jag har ju bara niomiljoner saker att göra här hemma, så lite musik på spotify känns ju som A & O just nu!

2009-08-30 Kevin Spammar min Facebook om ni undrar varför ni får så många spelrekomendationer!

2009-08-30 Jag undrar bara en sak, vadfan gjorde jag med Johanna och Calles vardagsrumsbord inatt? Hahaha.

2009-08-28 Nu ska jag packa i ordning Kevins saker som han ska ha till morsan och farsan i morgon, duscha och fixa i ordning mig för sängen och hoppa ner brevid min älskling i sängen. Han klädde av sig själv och la sig idag (: världsbäst unge man har - det enda han krävde va en puss!

2009-08-28 Jävla bajs-jobb-in-the-middle-of-fucking-no-where imorgon då. Tack älskade farfar för att du kör ut mig när pissbussen inte går och tack mamms för att du tar Kepan ut på sjön ! <3

2009-08-28 snyggingar, tjenixen! jag är en tvålfager diskofil på 20 bast som opererar under pseudonymen Denise Carlqvist och letar någon från Sverige. Jag efterlyser en dövstum aknehärd som är fullständigt besatt av world wide web och landlevande maneter. Jag är väderspänd och ägnar mig därför gärna åt psykoanalys. Ring endast kvällstid.

2009-08-28 Håll tummarna för att min frys inte är ka-putt nu. Fan, jag som har köpt glass... Wää.

2009-08-27 doh! jobb på muskö i morgon.

2009-08-19 Jaha... då blir det till att uppsöka sjukhuset i morgon då. Fan också.

2009-08-17 Jobb på nynäsgården i morgon från klockan 15:00 - tills vidare!

2009-08-14 I morgon; Nynäsgården 07:00-13:30 Muskö Sjökrog 14:00-01:00 eller när sista bussen går hem. Nu; sova, god natt. - Tack Nylund.

2009-08-14 Tack Nylund, du är min räddare i nöden.

2009-08-14 NÅGON SOM KAN KÖRA MIG FRÅN NYNÄSGÅRDEN TILL MICKRUMS BRYGGA I MORGON KLOCKAN HALV 2?

2009-08-10 Jag älskar dig Kevin.

2009-08-08 Äntligen jobb på måndag, ute på muskö av alla ställen liksom! Men what the fuck, jobb som jobb? På måndag drar jag ut till sjökrogen!

2009-08-01 Wää. En fästing på arslet, en stukad fot, ett bakis huvud och en tvättstuga om 15 minuter. Någon som vill rädda mig :-/ - Tvättstugan ropar! Halta lotta är påväg.

2009-07-27 Godmorgon godmorgon.

2009-07-26 Fyller 20 (minus ett), i år igen (a)

2009-07-24 Nedräkningen har börjat; nio dagar till Kevin kommer hem igen. Åh, två timmar och jag saknar honom redan. Jävla bajs.

2009-07-15 http://familyportrait.blogg.se/2009/july/utkast-kevin-sover.html#comment

2009-07-10 Vad hinner man göra som mamma och fortfarande tonåring under ynka 16 dagar som man aldrig gjort förut? =P

2009-07-08 Grattis på dopdagen Kevin. Och tack till Svenska kyrkan som alltid tycks påminna mig om denna dagen med en fin påminnelselapp i brevlådan!

2009-07-07 I morgon jobbar jag från 10-18, därefter kalas. JOHANNA MIN ÄLSKLING BLIR 20! =D

2009-06-30 http://familyportrait.blogg.se

2009-06-13 hostar upp sina lungor.

2009-06-12 Är fortfarande sjuk som ett djur. FYFAN. Men jag kan glädjas åt att jag var 1 utvald av ungefär 12000 sökande till jobbet. (drygt 50 fick komma på en audition) Nu väntar jag bara på svar också... nervöst.

2009-06-11 Audition i morgon för ett kallskänke jobb. Får jag det, så börjar jag jobba redan nu i helgen. - Toppen!

2009-06-07 Turn back time, and do everything in the right way, just for once.

2009-06-05 Help me. Alla rum utom köket är klara. Måste tvätta håret och raka benen, (hoppas jag inte rakar av mig min fina hud på benen nu i all stress) och tänkte sova innan tio, wish me luck. OCH... grannarna har fest. LYCKAT. Ehm, big no-no.

2009-06-05 Måste städa och göra fint - vet inte varför; men det är skönt att komma hem till något rent och fint i morgon kväll. http://famiyportrait.blogg.se

2009-06-05 ... och i morgon tar jag studenten, jag är lycklig; yej... verkligen. http://familyportrait.blogg.se

2009-05-31 Sol ute och här ligger jag i sängen och degar. Fy dig, Denise.

2009-05-26 Hur får man gång MSN igen. Skulle installera den nyaste uppdateringen, funkade det eller ? ÖH, nej. Skulle avinstallera för att börja om.. finns MSN under kontrollpanelen? ÖH, NEJ!

2009-05-25 Lämnar datorn till mamma idag, får tillbaka den senare i veckan. http://familyportrait.blogg.se

2009-05-24 http://familyportrait.blogg.se

2009-05-09 Tracy Chapman ♥ familyportrait.blogg.se

2009-05-03 Second place is the first looser. http://familyportrait.blogg.se

2009-04-29 kevin har fått " mul och klövsjukan " http://familyportrait.blogg.se

2009-04-29 new pics are up on the blogg... http://familyportrait.blogg.se

2009-04-26 Jag har fatt varldens plattaste fotsula. Jag har brannt mig som fan i solen, och jag har sovit like 8 h this whole week. Well. I still love barcelona. http://familyportrait.blogg.se Look it up soon. Im gonna fill my blogg with new fresh fotos from here.

2009-04-24 Sommar och sol. Kan fan inte bli battre!!!

2009-04-21 Barcelona i morgon... JAG KAN FLYGA JAG ÄR INTE RÄDD. JAG KAN FLYGA MEN JAG ÄR JÄVLIGT RÄDD. JAG KAN FAN INTE FLYGA.

2009-03-16 http://familyportrait.blogg.se

2009-03-14 heeeeeeeeelt craaaaazy.

2009-03-02 http://familyportrait.blogg.se

2009-01-13 familyportrait.blogg.se

2009-01-13 Ledig till den 19:e :D

2009-01-05 På promenad runt nynäs med Jonas :)

2008-12-10 it takes no time to fall in love, but it take you years to know what love is.

2008-12-08 blir upprörd över spilld mjölk.

2008-11-09 http://familyportrait.blogg.se

2008-08-05 familyportrait.blogg.se

2008-08-05 nyklippt.

2008-08-05 är och klipper mig på sjödins.

2008-08-05 är och klipper mig på sjödin

2008-07-31 familyportrait.blogg.se

2008-07-31 familyportrait.blogg.se

2008-07-28 sommar, sommar, sommar!

NU ÄR DET FREDAG!

Äntligen helg. Äntligen får man andas ut och vara uppe längre än halv åtta för att man inte har något speciellt att passa i morgon bitti. Äntligen fredag.

Jag har handlat ett Pizza-kit idag på ICA. Så snart ska jag och Kevin sätta igång och göra en pizza vardera till middag. Kevin får göra sin så gör jag min. That's fair enough. Kevin valde banan och ananas på sin. Jag kan slå vad om att han inte ens vill ha tomatsås på pizzan utan häller över spadet från ananasburken. Jag kan tillock med sätta en tia på det! Hehe.

Han är helt galen i ananas. Och bättre blir det när den är varm. Till efterrätt så valde Kevin chokladmousse - och vägrade byta till hallonmousse som jag ville ha. Bajs. Så det är bara att äta chokladskiten och se gla ut, låta det sippra ut genom tänderna och le glatt... hehe, så ska vi se vad Kevin säger!

I morgon ska jag in och jaga en födelsedagspressent till min systerson. Herregud, vad ska man hitta på till en åttaåring? Blir väl tillslut en nödlösning på problemet - där jag går in på buttrix och köper massa skämt artiklar till honom! Haha.

Nejdå. Någonting ska jag nog komma på...

Varför får man mer energi bara av att veta att det är fredag? Kevin å andra sidan sover som en gris. Han vägrade vakna när min klocka ringde och sover fortfarande igenom allt oljud jag gör i lägenheten.

I natt så måste det ha varit tö från isen på taket. Dunk-dunk- dunk, hördes hela natten på fönsterkarmen som är riktad utåt. Jag höll på att bli galen efter en stund. Kan man lägga ut en filt som dämpar fallet för vattendropparna och snömassorna? Lite nojig blir man också när det dunkar ner massa snö på fönstret. Helt seriöst så trodde jag att jag skulle bli galen när jag somnade in runt nio först. Halv elva vaknade jag och trodde det var morgon. Jag gick in på toaletten och började borsta tänderna när jag upptäckte att jag knappt kunde se min hand framför mig i mörkret. Är klockan verkligen halv sex, tänkte jag och gick in till sängen för att kolla mobilen. Tjugotvå och trettiofem, blinkade displayen. What the fuck.

Spottade ut tandkrämen i handfatet och slängde in tandborsten i skåpet.

Det var liksom inte den här sortens energi jag ville ha när det var fredag...

I morgon är det fredag. Dagen som alla längtar efter. Eller så gör jag det. Ja, jag vill verkligen ha fredag idag. Jag har inte hört något från Kevins kompis mamma, så troligtvis blir jag och Kevin ensamma i morgon. Jag tänkte därför passa på att åka och storhandla lite med Kevin. Ta med mig en lista med målade bilder på matlistan eller något, så att Kevin kan vara med och plocka ner i korgen. Han blir så ivrig och så rastlös när vi är och storhandlar. Eller storhandlar och storhandlar? Jag ska ju kunna ta mig hem med sakerna också. Så det får inte överskrida två matkassar. Då kan man ju glömma att jag kommer hem.

Jag vet inte vad jag vill ha för mat i morgon. Man blir lite avtrubbad när man jobbar med mat hela dagarna. Man får liksom inte samma inspiration som när man är hemma och kan göra lite som man vill. Sorgligt men sant. Har man gjort en sak under dagen vill man ju inte komma hem och göra det en gång till. Därför funderar jag på att göra någon mat som kan reda sig själv på spisen. Något lätt... gott.

Tips, någon?

Idag var det potatismos... och makaronigratäng till lunch på skolan. Jag kan inte bestämma mig för vad det är som jag tycker bäst om. Jag åt tills jag inte kunde se ljuset, tills det sipprade potatismos ur ögonen på mig. Att jobba klart efter en sån lunch tog lång tid. Jag blev inte klar med mina uppgifter förrän klockan två. Vanligtvis går det på en kvart, tjugominuter snabbare. Därefter gick jag in i disken och hjälpte dom till tjugo över tills vi var klara. Nu är jag så trött att jag kan somna på plats.

Kevins dagisfröknar kände knappt igen honom idag. Jag klandrar dom inte för det. Man är helt enkelt ovan vid att se honom i kort hår. Men han är samma grabb innerst inne. Någonstans finns han kvar i alla fall. Hehe.
I morgon får vi se om jag får extrabarn med mig hem. Kevins bästa kompis kanske kommer över och ska leka med honom. Men vi får se om det blir så eller inte. Hans mamma kanske vill planera annat efter en arbetsdag.

Jag tog hand om Kevins bästa tjejkompis ett tag medan hennes lillebror blev hämtad från dagis. Och att hålla koll på två vildingar är faktist utmattande, även fast man inte tror det! Men jag känner mig helt öm och mör i kroppen nu. Trots att jag bara hade hand om de båda barnen i femton minuter. Och när vi snackar om att jag ska ha hand om en till unge så snackar vi inte fjuttiga femton minuter utan två, tre timmar troligtvis. Gosh.

Men det är för Kevins skull. Inte för min. Så vad gör man inte. Bit ihop.

Godmorgon.

Kevin var väldigt lugn under natten. Låg helt stilla och rörde sig knappt. Jag å andra sidan tumlade runt som en blåval i sängen och kunde inte hitta någon bra possition eller infinna mig i ett lugn. Jag låg så till närmare niotiden tror jag, sen slocknade även mina ögon.

Jag har en förmåga av att alltid vakna till av att det är så "ljust" ute. I morse var det samma visa. Jag slog upp ögonen nollfem trettio. Tio minuter innan jag egentligen ska vakna. Ganska bra ändå att ha en personlig väckarklocka som får upp en i tid - no matter what.

För mig känns det som att de är onsdag. I morgon är det fredag dock. Hallelujah.
Nu har Kevin vaknat och undrar om det är påsk idag...

Nej ska jag äta frulle, klä på mig, packa kläder till Kevin, sminka mig, klä på mig och Kevin. Därefter promenera ut till bussen och invänta en ny dag.

Alltså hjälp mig!
Vad kan en åttaårig pojke önska sig i åtta-års pressent?

Det är min söta lilla systerson som blir en stor kille nu, och jag tycker sånt är så otroligt svårt. Jag ska in till stan på lördag, så kom med tips! Massor. Inga tips är för dåliga... haha.

Kalla mig desperat, det är okej !

Jag har tänkt på en sak... nästan hela dagen har jag tänkt på samma sak och jag lyckas inte få mina tankebanor ur mitt huvud. Jag tänker ungefär följande;

Mina närmaste vänner, alla har någon. Alltså. Dom ingår i ett partnerskap på något sätt. En kanske har en pojkvän, en annan har en sambo, en tredje har en förlovning på G eller är förlovad. En fjärde är gift. Ja, några av mina vänner är gifta - helt stört. Min bästa kompis när jag var tio till tretton har gått och gift sig. Hon har lämnat singel-livet och direkt gått över till giftermål. Okej, kanske inte direkt. Dom var trots allt tillsammans i fyra år innan dom gifte sig. Men fortfarade. Dom var nyligen tjugo år gamla och hade bestämt sig  för att spendera hela livet tillsammans. Det kan jag känna är ett större beslut än att skaffa barn... Okej, kanske inte. Men nästan. Nästan.

Hur som helst. Tillbaka till mina tankar.

Hur mycket jag än önskar att jag var två. Hur mycket jag än saknar att jag hade någon så har jag börjat inse nu att jag är skapt att leva ensam. Ibland känns det så. Det känns för över prettentiöst att gå runt och söka kärleken. Många säger att kärleken träffar en som ett brev med posten. Jag tvivlar. Mig ser den ut att gå förbi. Jag ser för ung ut, ser för barnslig ut till utseendet och för liten ut till min ålder. Jag ser inte detta som något negativt. Men jag vet andra som gör...

Jag har så mycket jag vill dela med någon. Jag vill visa hur duktig Kevin har blivit. Hur stor han är och hur bra han är på att klara vissa saker helt själv. Jag vill visa någon min stolthet i livet. Jag vill dela mina lyckliga stunder med någon och samtidigt ta del av någon annans. Jag vill kunna planera saker och låtas överraskas av någon annans planer. Jag vill så gärna, men inser att det inte är någon idé att lägga sin tid på kärlek just nu.

Och som någon sa till mig för någon vecka sen. Killar är rädda för att ta hand om sina egna barn, hur ska dom då våga ta hand om någon annans?

Det stämmer nog. Hur ska dom våga ta hand om någon annans barn. Jag vill inte att dom ska röra Kevin om dom själva inte vill det. Aldrig... Kevin är min och kommer alltid - oavsätt förhållande i framtiden, bara vara min. Jag kommer nog aldrig vilja dela honom med någon annan än hans biologiska pappa. Det kanske är jag som är feg för att tillåta någon hjälpa mig, stödja mig och lyfta över ansvaret på någon annan?

Jag har inte tid.

... Men tänk om jag alltid är ensam. Jag har bara åttio år kvar att leva i regel. Tjugo år går fort. Efter trettio går det utför, och fan va utför det kommer gå då.

Jag är hemma.
Äntligen. Allt blev kaotiskt så fort vi lämnat dagis grindar. Kevin gör nummer två i byxan... och vi tvingas gå upp till mamma och pappa. Jag handtvättar alla hans kläder och springer upp i tvättstugan. Tack och lov så var det en barndomskompis som hade tvättstugan då och jag kunde lätt som en plätt låna torktumlaren i tjugo minuter som det krävdes för att kläderna skulle torka.

Mellan hämtningen av kläderna och påklädningen av honom så sprang jag förbi en granne som kom över och skulle raka av Kevin allt hår. Rubb som stubb drog hon av. Så nu är min son näst intill flintis.. hehe. Nejdå. Vi upptäckte massa eksem i huvudet på honom som jag ska ta och söka upp läkarråd för. Det såg inte så värst bra ut. Ungefär som att han blivit brännd av solen... eller nått. Så det var nog bra att han blev av med håret trots allt.

Han grät lite när hon drog av det, men skötte sig ändå ganska bra. Värst av allt var det att få håret i munnen. Inte populärt alls måste jag säga. Men trots hans gny och gnäll så kom det skratt mellanåt!

Så fort han såg sig i spegeln... så stortjöt han.
Stora tårar rullade ner för kinderna.
"Mamma... MAMMA! VAR ÄR MITT HÅR. Jag vill inte se ut såhär mamma! Jag vill ha tillbaka mitt långa hår" tjöt han om och om igen.
Jag gav honom de tröstande ord som alla barn vill ha när deras hår just blivit avklippt.
"Det växer ut igen hjärtat."

Nu ser Kevin ut som en badboy i håret. Trots allt så har han sina blå ögon att luta sig tillbaka på. Dom blå ögonen med det pillimariska leéndet och det klingande skrattet.

När vi åkte hem på bussen så skrattade Kevin och sa...
"Mamma, jag kanske tycker om mitt hår om ett tag... När jag sett mig i spegeln en stund."
Jag nickade instämmande och kramade min duktiga kille.

Jag somnade tids nog. Runt halv tio igårkväll. Min granne hade TV4  på  hög nivå och alla reklamvinjetter med satte sig fast i mitt huvud och tvingade mig att nynna på dessa i tid och otid. Som bakgrundsljud till alla vinjetter så hade vi samma grannes centerfugering på tvättmaskinen. Vanligtvis så sover jag med kudden under huvudet. Igår kväll sov jag med huvudet under kudden för att utesluta allt ljud.

Ljudet gick att stänga ute, men vibbrationerna stannade kvar. Gissa om jag blev frustrerad. Men som sagt, tillslut somnade jag och tillät mig själv somna in. Jag var inte längre trött vid detta tillfälle. Jag var utmattad.

När jag väl somnade så började jag drömma om Thailand. Jag drömde att jag åkte dit - och istället för att allt var billigt där så kostade de skjortan. Jag hade trehundra svenska kronor att växla in och fick råd med en dricka sista dagen när jag var uttorkad.

Thailand hade blivit nya Las Vegas efter stadsministerbytet...

Undrar om det var därför jag började drömma om Thailand för huvud taget. För att jag läste om dom där stadsminister-demonstrationerna igår. Jag somnade i Thailand men vaknade i Sverige med ångest av att en ringande mobiltelefon tjöt.

Riktigt illa. 

Nu ska jag snart dra till jobbet igen.
Måste väcka Kevin, klä på honom, äta frukost, borsta håret, sminka mig...
Well, jag har en halvtimma på mig.  

Jag har lite att göra denna vecka har jag kommit på.
På tisdag så ska Kevin till barnavårdscentralen, och jag jobbar på tisdag. Hur löser man det? Jo min pappa (som har noll komma noll noll i lokalsinne) får ta Kevin till BVC och gå med honom på syntestet om han kan. Han har nämligen själv ett sjukhusbesök som ska göras den dagen. Om det nu visar sig att han inte kan så måste jag gå på jakt efter en barnvakt... eller i värsta fall avstå från mitt jobb en dag vilket jag helst av allt inte skulle vilja.

När jag sa till pappa att jag behövde hjälp till BVC med Kevin så sa han följande:
"BVC? Vad är det?"
"Barnavårdscentralen, pappa" suckade jag.
"Barnavårdscentralen? Var ligger det? I haninge?"
"Haha, nej - på sjukhuset"
"Jag har aldrig varit där!" säger pappa till försvar.
"Nej! Va bra. Då är det dags nu!" säger jag och skrattar.
"Mmpf."



Kevin och Morfar.


I morgon måste jag ringa till försäkringskassan och lyssna på vilken årsinkomst för 2010 jag har anmält till dom. Sen måste jag skriva i papper som jag snabbt måste skicka in... Papper som anlädde i brevlådan först idag. Sen måste jag ringa till bemanningscentret i veckan. Jag har slutat och åkt och  hämtat Kevin och sen åkt hem. Och så fort jag kommit på att jag ska ringa jobbet så har det varit minutrarna för sent. Dumma, dumma mig.

Sen har jag småsaker som jag måste göra.
Som att gå ner i tvättstugan och beställa tvätt-tid - och andra sådär mindre roliga sysselsättningar.

Skjut mig, någon.

Nej nu ska jag hoppa i säng. Sova bör man... annars dö... blir jag trött i morgon.

Ikväll fick jag och Kevin ett spontanbesök av en gammal klasskompis som satt utanför våran busshållsplats och skakade tänder i kylan. Jag bjöd upp henne på ett kort samtal undertiden som hon väntade på bussen. Jag ursäktade röran här hemma. Jag förstår inte - varje dag nu under flera veckors tid så har Kevin kissat på sig. Uppträdandet börjar även visa sig här hemma också. Som att han inte har tid att gå på toa, trots att han inte gör något vettigt som upptar hans tid.

När han väl går på toaletten igen så söker han uppmärksamhet och säger;
"Bra va? Bra att jag gick på toa och inte kissade på mig, eller hur mamma?" Som om att jag inte tycker att han är stor kille och uppmuntrar när han ska kissa på toaletten...? Jag vet inte vad det är för bekräftelsestadie som Kevin har hamnat i. Som att han ständigt går runt och är orolig över någonting men inte vågar berätta vad.

Jag vet inte vad det kan vara, men jag vet att han inte gjort såhär förut. Han har varit jätteduktig på att använda toaletter. Offentliga toaletter har han väl alltid haft lite problem med. Men jag hade också det som liten vad jag kan minnas - och jag ser inga större problem i det just nu. Hans fobi för offentliga toaletter kommer försvinna tids nog. Men hans påhitt om att kissa på sig måste försvinna - annars får jag sätta upp mig på tvättstugan varje dag framöver.

Kevin kom fram till mig för en stund sen och hade världens klump i håret. Hårt satt det, precis i luggen. Vafan... tänkte jag och försökte sära på hårstråna. Jaha. Ett tuggummi. Vad gör man. Jo - tar fram saxen och klipper. Ni vet hur människor är grymt duktiga på att klippa hår.

Jag är det inte!

Det slutade med att han framtill såg ut som en munk - en såndär som sätter en potta på huvudet och klipper efter den som måttband. Kevins panna blev jättelång och det ser allt annat än attraktivt ut. Han är liksom inte samma kille längre.

När jag MMS;ade bilden på Kevin och hans nya frisyr till en av mina närmaste vänner så fick jag tillbaka svaret:
- Hahahahahahahaha stackarn!! Tur att det är mössans tid!

Ja vad ska jag säga? Jag kan inte göra annat än att hålla med...

Sofia om Här sitter du...:
Skulle du inte kunna skriva ett inlägg och beskriva lite hur det kändes och hur det gick till i början med Kevin? När du bestämde dig för att behålla honom och hur folk reagerade runt omkring och sådär. Jag tycker det skulle vara jätteintressant då jag tycker att du är en sjukt stark tjej :) Kram på dig!

I december var jag tjugo kilo tyngre än normalt. Jag hade vatten i kroppen att dela med mig till en hel torr öken kändes det som. Allt från fötter till fingrar var svullet och att gå till skolan var inte längre ett alternativ. Så redan i början av december började jag stanna hemma för att få slippa gå så mycket fram och tillbaka.

Den eviga väntan hade börjat och inte förräns den 18 februari var han beräknad. Tack och lov så kom han tidigare. Söndagen den 12 februari 2006. Han var beräknad till veckan efter på fredagen. När han var född så svämmade min telefon över av grattis SMS. Den enda jag hade kontakt med från BB var min bästa kompis som hela tiden ville veta hur det gick. Så runt tjugo i tolv på natten ringde jag henne och berättade att vi hade fått en pojke... jag hörde bara ett skrik tillbaka i luren! Min pappa fick självklart veta beskedet av min mamma. Pappa hade varit så orolig när jag åkt in till BB att han gått ner till farmor och farfar och gråtit. Min lilla pappa ♥

Men efter det så gick allt jättebra!


Mitt första Ultraljud. Som för övrigt var VUL. (Vaginalt Ultraljud) Mindre
roligt när man var femton år och aldrig hade varit på en gynkontroll.


Min mage, i vecka tio.


Kevin i vecka 18 när han suger på tummen! Den 19 september 2005.
Samma dag kände jag den allra första sparken i bilen påväg hem.


En av de första bilderna på Kevin...


Jag kämpar med amningen... Inte lätt att vara nybörjare på någonting
alla gånger. Men tillslut, efter lite tårar så fungerade även det.


Och tack så jättemycket för din kommentar Sofia! Kul att du intresserar dig för att läsa min blogg.
Stor Kram till dig - och till alla andra som tar sig tid att läsa.

  

Äntligen hemma från jobbet. Har ont i både armar och ben nu. Jag fick stå ute i matsalen och kämpa med att få ut maten i tid. Man märker inte hur tunga lyft det är man har att göra med förrän musklerna får vila. Men även denna dag gick bra. Imorgon har jag hand om grönskakerna och om disken. Mindre kul med tanke på att jag är ovan vid dessa arbetsmoment. Men det är samtidigt lärorikt att få pyssla med något annat som omväxling.

För en gångs skull så känner jag mig inte trött när jag kommer hem. Man märker vilken förändring och skillnad det blir på kroppen när soltimmarna ökar succesivt. Man blir en helt annan person på riktigt! Det känns som att jag skulle kunna hoppa på ett arbetspass till nu på en gång! Okej, kanske inte när jag tänker efter... fortfarande värken i armar och ben som vinner i mitt fall.

Det är skrämmande ändå hur fort dagarna går under en arbetsvecka. En dag är förbi redan och veckan kommer vara över i ett ögonblick.

Schh. Kevin sover!

Jag har precis ätit frukost och tänkte låta honom sova till sista minuten. Bussen här utanför går runt två minuter i sju.

Jag känner mig helt död. I natt har jag haft mardrömmar om både det ena och de andra. Jag har trängts med Kevin i sängen och oroat mig över att komma sent. Jag har slängt i mig två glas vatten och det har resulterat i två nattbesök på toaletten. Jag brukar aldrig annars behöva gå på toa mitt i natten. Kris på morgonen kan hända, men aldrig mitt i natten. Jag var nära på att tända sänglampan för att få sova med den på efter min mardröm och slog mig själv på fingrarna när jag insåg att jag var lika feg som Kevin. Han vågar inte gå in i ett mörkt rum... Han är dock fyra. Jag är tjugo... Någonstans känns det som en liten skillnad.

Idag är jag taggad för att vara på gröndal. Jag gick och la mig runt halv åtta igår och låg och pratade med Kevin i sängen till klockan var halv nio. Sen tvingade jag honom att somna för att han skulle orka upp idag. Vi får se om han orkar.. upp till bevis snart.

Han är på dagis runt halv åtta idag i alla fall. Om bussarna går som dom ska det vill säga. Annars har jag planerat ut nödlösningar på mitt problem vilket resulterar i tåg och därefter får min pappa hjälpa till... Men det är bara om det skulle krisa som sagt. Förhoppningsvis inte.

Nej, nu ska jag kolla ut några kläder till Kevin.
Hörs i eftermiddag!

Jag träffade en kompis som jag inte träffat på ett bra tag på bussen tidigare idag. Han frågade hur jag mådde och jag svarade lite torrt sådär - ni vet;
Bra! hur är det med dig?

Luftigt kom vi in på att ha barn i ung ålder. Han som är något år yngre än mig om jag vill minnas rätt kunde inte förstå hur jag hade orken att sköta allt kring barn och lägenhet. Konstigt nog så lyckas man alltid komma in på ämnet barn bland dessa personer som känner än men inte så väl att dom tror man kan tala om annat.

Han frågade hur ofta jag var ledig. Sällan svarade jag och gav honom ett leende. Han satt snopen. Men du går väl ut och dansar? Även där gav jag honom ett leende och svarade, sällan. Hans pappa då? Frågade han. Ja han finns men på distans.

Men gud. Jag som varit singel i två veckor tycker det är jobbigt, och här sitter du...

Haha, ja och här sitter jag. Men lycklig ändå.
Valen man gör i sitt liv kommer av en anledning. Jag anser hela tiden att jag aggerat rätt och riktigt i alla mina fall. Sen är det upp till var och en att ha åsikter. Åsikter kan jag handtera. Konstruktiv kritik är välkommet. Men jag kan inte se att jag gjort fel någonstans, någongång under Kevins levnadsår. Misstag har man gjort. Men ingenting jag vill minnas att jag ångrar bort. 

Som sagt. Jag står mitt kast. Jag lever livet om tio år istället. Nyss fyllda trettio. Vem kan klandra mig! 
Om jag ser ut som femton idag... så borde jag vara tjugofem om tio år. Me like!



Jag är på G ner i säng nu.
Hörs i morgon.

När man väl ska ringa ett samtal och annat kommit mellan - och när man väl tar tag i sig själv för att slå det där jävla nummret så är det stängt. Jag glömde totalt bort att jag skulle ringt till bemanningcentret för att sätta upp mig på mer arbeten. Toppen. Och när jag väl ringde så var det nio minuter sedan som dom stängt för dagen. Skrattretande. Men jag kan ringa dit i morgon efter jobbet. Dom messade mig och frågade idag om jag kunde vara ute på tallbackaskolan klockan halv elva. Synd att SMS;et kom in klockan kvart över tio och jag läste messet fem i halv elva. Jag antar att någon från Ösmo som har bostaden nära lokaliserat till Tallbacka fick ta det jobbet idag... förhoppningsvis. Dom ringde i alla fall inte och undrade varför jag inte valt att hoppa in idag. Haha.


Nu ska jag börja laga middag till mig och Kevin. Han har tjatat om mat sen vi kom innanför dörren, så nu jävlar ska han minsann få äta! Haha.

Aj.

Mina vader värker som attan. Jag hatar verkligen att jag inte kan gå som normala människor en längre sträcka. Att mina hälsenor inte kan växa ut lite till och låta mig gå normalt. Det gör så satans ont, verkligen. Men jag lyckades ta mig hem levande. Lite onda frusna fingrar bara och som sagt vaderna då. Men det funkar. Sakta men säkert håller jag på att tina upp igen. Det förvånade mig hur många det var som var ute på ringvägen. Promenadsträckan lockar verkligen till sig folk nu när det är soligt. Man ser och hör hur isen smälter. Det knakar och låter verkligen i havet nu, underbart.

Jag undrar varför man inte tar sig i kragen och går runt ringvägen oftare. Vintern är otroligt vacker ute på ringvägen och under sommaren förtrollas den promenadsträckan och blir magisk. Jag älskar verkligen ringvägen på sommaren. Dags att utnyttja det till fullo. En timma är inte så mycket av sitt liv man offrar heller. När jag har tränat upp vaderna lite mer så ska jag börja springa runt ringvägen en gång i veckan. Så fort som isen smält bort. Idag funkar det verkligen inte att springa runt. Kommer man till Lövhagen så är det isbacke - både uppför och nedför. Sen när man kommer till Hamnvik så är promenadstigen där helt igensnöad och glashal. Så där kommer man inte kunna springa förrän maj - tidigast.

Nu ska jag äta lite lunch.

Nej nu drar jag. Jag sticker här ifrån. Jag orkar verkligen inte sitta inne mer. Jag har städat allt. Bäddat sängen, diskat. Plockat upp puzzelbitarna som av någon underlig anledning hamnat över hela golvet. Jag undrar vem som la dom där. Jag har vikt in alla gardiner, haft Melissa Horn på högsta volym och utan framgång funderat ut vilken bok som ska få bli mitt nästa offer att läsa igenom. Det lutar åt ännu en verklighetsbaserad historia om ett incestdrabbat barn. Jag förstår inte varför jag läser sånt som jag själv mår dåligt av. Stackars lilla oskyldiga barn.

Jag ska ge mig ut nu. Tänkte dra runt ringvägen med min kamera och inviga våren. Jag letade efter min MP3 och tillhörande hörlurar. Dom verkar vara helt veck. Borta. Bara sådär.

Så det ser ut som att jag får promenera runt själv, utan musik i öronen. Meningen att gå runt ringvägen är ju att jag ska njuta av naturen. Och att ta några kort.

So be it.



För ett tag sedan var trapporna helt borta.
Idag är dom synliga och man kan gå i dom utan att vara orolig att slå ihjäl sig.
Våren är här!

Kevin är på dagis nu. Han längtade tillbaka dit efter helgen som gått. Att vara hemma - fredag, lördag, söndag blir nog lite länge för hans del. Men även den här helgen gick bra.

Till frukost åt vi mammas hembakade frallor med vallmofrön och mosad avokado som pålägg. Kevin börjar tröttna på all leverpastej och skinka som jag slänger på  hans smörgåsar. Till frallan fick han ett glas med isté som jag i sista minuten fick för mig att göra. Sekunderna innan vi skulle ta oss utanför dörren så upptäckte jag hur skrynkliga mina byxor var. Då var det bara att riva fram strykbrädan och strykjärnet och sätta fart att få byxorna slätstrukna.
"Mamma, du är knäpp", sa Kevin när jag for runt i lägenheten i ren panik.

Strykjärn, strykbräda, av med byxorna, stryka, stryka, stryka... ingen värme? Åh, i med sladden, vänta... vänta.. vänta... stryka, stryka, stryka... På med byxorna, i med fötterna i skorna, upp med Kevins dragkedja - tittar ner på Kevins fötter, skorna på fel fot. Doh. Av med skorna. Rätt sko på rätt fot. På med min jacka. Åh. Halsduken fastnar i dragkedjan. Upp, ner, upp med dragkedjan och ut med halsduken. Är du redo att gå? Öppnar dörren, vänder i dörröppningen. Springer in i köket. Strykjärnet är urdraget. Phu.

Åter ut igenom dörren.
Fan, glömde min bok och Kevins termobyxor. Låsa upp dörren och in igen. Greppa tag om påsen och gå ut. Titta mig i spegeln. Mascara på kinden. What the fuck. Hur kunde ... never mind. Gnugga, gnugga. Ut genom dörren. Ner för trapporna. Ut ur porten. Ner till bussen. Halka i backen. Hala isfläckar över allt. Åhej åhå. Slappna av med boken i handen och läsa några rader. Kevin springer runt på trottoaren och busar. Äntligen lugn och ro. En granne kommer och sätter sig intill oss. Jag tittar på henne och säger;
"Varför måste måndag alltid komma efter söndag?"
Hon förstod min ironi och skrattade och skakade på huvet som ett tecken att hon inte visste. Jag visste inte heller...

Bussen kom tillslut.
På bussen - gå längst bak, självklart.
Läsa bok hela vägen till dagis, underbart. Ta påsen i ena handen och Kevin i den andra. Gå mot dagis grinden. Gå in på dagisområdet och halka. Petters pappa vänder sig om och säger;
"Gud va stor han har blivit"
Jag instämmer och springer efter. Han är snabb också tänker jag utan att nämna någonting om det. 
Går in genom dörren. Kevin tar av sig jackan först och ger den till mig som ett tecken på att jag måste följa med in till garderobsutrymmet. Jag suckar. Han kliver in.
"Skorna Kevin!" påminner jag honom och pekar på hans fötter som är halvvägs in till samlingsrummet. Alltid är det samma visa. Han borde ju lära sig. Jag står med skorna och jackan i ena handen. Kevin har försvunnit ur mitt synfält. In till samlingen troligtvis. Jag placerar skorna högst upp på "skokroken" och hänger jackan på Kevins krok. Jag letar upp mitt barn, växlar några ord med fröknarna och pussar honom hejdå. Går ut med påsen i handen. Kliver ut ur dörren och promenerar ner med påsen för backen. Tänker efter. Påse?

Jag går tillbaka till dagis. In på avdelningen. Alla barn har intagit sin plats i samlingen. Dörren är stängd för att dumma, glömska föräldrar inte ska störa. Jag öppnar påsen. Drar ut overallsbyxorna och vantarna och mössan som Kevin gett till mig under bussresan. Sen springer jag ut. Halkar på samma hala fläck som tidigare. Springer till bussen och öppnar min bok. Äntligen tänker jag. Äntligen.

Kevin ligger i sängen och leker flygplan med sina händer. Upp i luften, sen kolliderar planen och sjunker till marken. Alltid samma visa varje kväll. Samma smäll, samma rörelser och samma rutin. Om fem minuter så sover han. På tv:n går blåsningen. Jag vet inte varför men jag kan inte undgå att titta på det programmet. Det är som en besatthet fast jag anser att blåsningarna är de sämsta av vår tid. Som sagt. Ett nittiotalsprogram går inte att göra om till ett av modern tid.

Har ni tänkt på en sak? Alla moderna saker suger och allt gamalt går som på räls.
Ångloken kom alltid i tid. Tågen idag går inte om det är höst eller vinter ute.
Nysatsningar av gamla program slutar i ka-ta-strof. Kolla på blåsningen, Big brother som gick i flera år i rad - första året med "normala" människor. Andra året med en bimbo. Tredje året med både blondiner och anabola-killar. Fjärde året med anabola-killar och blondiner från Danmark, Norge och Sverige.
Mobiler som inte fungerar.
Datorer som går sönder efter några minuter.

Ja ni fattar. Moderniheter är inte bättre för att det är nytt... 

Nu är jag alldeles varm i kroppen. Kevin och jag har dansat till hans barnplaylist på spotify. Där har han godingar som Black Ingvars (killmusik som Kevin säger), Hannah Montana's låt Headown Throwdown som har en speciell dans man kan dansa till. Jag och Kevin försökte men gav snabbt upp. Allt gick alldeles för fort... för Kevin då, såklart! Hehe.

Nu är det snart duschen som gäller. Jag vet inte om jag ska jobba än i morgon. Det återstå se som sagt. Jag måste gå in på mitt schema och kolla vilken dag jag skulle jobba i veckan. Om det var tisdag redan... eller onsdag. Jag och mitt minne. Skjut mig. Haha. Jag börjar jobba på tisdag och jobbar tydligen till onsdag nästa vecka. Klockan åtta börjar jag varje dag vilket betyder att jag måste gå upp runt sex för att hinna med att lämna Kevin på dagis. Skönt att ha en veckas rutin. Bara att hoppas på att vi håller oss friska hela veckan. Jag har kännt mig lite smått seg och hängig hela helgen. Men nu börjar det kännas bättre och jag känner mig smått piggare. Vilan jag fått i helgen har hjälpt, thank god. Jag ska ringa till Gittan i morgon på jobbet och fråga om hon kan sätta upp mig på lite fler jobbmöjligheter. Som fritidsgårdar...

Vore kul att lämna köket för en stund.

Konstigt... jag lyssnar mycket hellre på Kevins musik än han själv. Höhö. Normal man känner sig. Men det är som sagt nostalgi man känner när man sjunger till alla disneylåtar och alla barnlåtar, Astrid Lindgren visor och Mora Träsk. Kevin som knappt sett alla old school- disney filmer har nog inte samma feeling över låtarna. Annat än att de är sväng i dom. Jag måste verkligen köpa på mig alla dom BRA disneyfilmerna. Lejonkungen, Poccahontas, Djungelboken, Lady och Luffsen, Dumbo, Snövit. Ja, alla!

Åh, va dum jag känner mig som mamma som inte låtit Kevin titta på alla kultfilmerna.

Men å andra sidan så har han sett Bolt (en av hans absoluta favoritfilmer), Upp, Tom och Jerry och Ice Age.
Det är väl hans favoritfilmer i nuläget....

Mina föräldrar kom över en stund strax innan tolv. Pappa vistades i min lägenhet endast några minuter. Han fixade till mitt fäste till min brandsläckare och hängde upp brandsläckaren snyggt bakom en av mina glasdörrar som går till vardagsrummet. Den är alltså inte helt osynlig om någon olycka skulle inträffa. Det känns skönt att ha den på plats nu i alla fall. Mamma hjälpte mig att sätta upp nya gardiner och vi stod och pratade ett tag innan hon tog bussen hem. Jag fick bland annat ett helt linneskåp vikt och snyggt. Jag måste där emot kontakta nynäshamns bostäder om vissa saker i min lägenhet som inte står rätt till. Som mitt fläktsystem som gör att mina fönster blir helt igen-immade när jag står och kokar vatten. Inte okej. Pappa skrattade åt sättet dom satt upp min fläckt, innan han drog.

Gosh, jag som hoppats att jag kunde laga mat igen, samtidigt som jag tittade ut på min fina utsikt. Hehe. Hur som helst. Annars har jag pluggat lite italienska idag, värmt på mat till Kevin och läst ur Mias hemligheter. Jag kommer läsa ut den idag och har fått ångest över vad jag ska läsa på i morgon. Jag har tappat bort en bok någonstans i min lägenhet. En bok som stod på tur på min "att läsa..." lista. Men nu så ser det ut som jag får hitta en annan att läsa på tills boken dyker upp igen.

Nej, nog med vila och slappa timmar nu. Kevin vill dansa och det gör vi bäst till Emil i lönnebergas låtar!
Tjingeling.

Oh my god. Dagarna susar bara förbi nu. Till vems fördel kan man tycka? Jag hade gärna haft lördag, alternativt söndag ett tag till - om man bortser från att det är söndag nu menar jag. Jag och Kevin vaknade strax efter sju för att få ut det mesta av dagen. Jag ska börja med att diska upp gårdagens middag och morgonens frukost för att kunna ha ledigt resten av dagen. Min bok är snart utläst och jag får lika stor ångest varje gång som jag tvingas läsa de sista tio skrivna raderna. Jaha. Vad ska jag läsa nu?

Mamma och pappa kommer över idag. Pappa ska borra upp min brandsläckare på någon bra och lättilgänglig vägg i min lägenhet. Jag skulle vilja se om min granne kommer upp runt tolv, halv ett snåret för att klaga på oljud i lägenheten. Jag menar... det har hänt förr. Och ramlar inte hans tavlor ner av borrningarna så gör dom det nog inte av några barnsteg i Kevins rum.

Kevin sitter och ritar. För en stund sedan ville han att jag skulle rita en godispåse. Men jag som är så konstnärligt lagd antar inte den utmaningen. Istället frågar jag...
Vad är det där du ritar?
Jag vet inte, svarar han.
Det ser ut som en godispåse, säger jag och till svars och han skiner upp som en sol och säger.
Ja men det är det.

En rund cirkel kan bli vad som helst i barnens fantasier. I love it.

Kevin är ett litet speciellt barn kan jag tycka ibland. Förutom att han är min såklart. Allas barn är speciella och unika. Men vad jag menar är att han är väldigt självständig av sig och ska nästan aldrig sitta i knä, pussas på eller kramas på. Pussar är rent av äckligt enligt hans åsikt, och kramas gör vi ju ofta.. minst en gång per dag i alla fall och sånt kan man ju inte hålla på med hela tiden. Men ibland - väldigt sällan så får han ryck och söker bekräftelse. Han kryper upp i mitt knä och gnuggar sina ögon, putar med munnen och vill pussas. Han säger jag älskar dig mamma och kryper ihop till en boll i min famn. Jag älskar dom stunderna. Han låg i mitt knä i en halvtimma ikväll, ville pussas och kramas. Jag lät honom ligga där han låg och mös så länge jag fick chansen. Mitt hjärta slår alltid några extraslag vid dessa tillfällen och gör mig alldeles varm i kroppen. Min lilla kille är ju inte så liten längre. 

Efter en stund så fick han ännu ett ryck och bad mig rita med honom. Fair enough tänkte jag och satte mig ner för att måla mina streckgubbar och streckbilar som bara Kevin uppskattar. Han började skratta och jag tänkte på att det här är den enda bekräftelsen jag behöver från Kevin. Att han skrattar och visar att han är lycklig. Jag behöver ingenting mer. Hans skratt kan hålla mig levande i tusen år. Jag älskar verkligen våra mys-stunder och kunde man spara skratt i burkar så skulle jag ha haft ett helt förråd lagrat vid det här laget...




Allt jag gör tillsammans med dig kan sammanfattas till ett ord:
- Obeskrivligt.

Idag har det varit en ganska trist och lång dag. Jag har pysslat här hemma tills det inte funnits så mycket kvar att pyssla med. Jag har lekt med Kevin tills min fantasi domnat bort. Jag har läst en halv bok. Dammat, dammtorkat, lagat mat, bäddat, torkat golv, gått ut med sopporna, sett på TV, prickat in saker i min kalender, satt mål, läst på om saker och kollat i en "lär dig italienska-bok". Kanske ska jag börja uppta det språket igen?
Kanske inte. Vi får se hur långt jag orkar ta mig.

Hur som helst. Jag har börjat läsa boken; Mias hemligheter. Det är fortsättningen på gömda och Asyl. När familjen kommit till USA och varit först i världen med att få amerikansk medborgarskap. Redan i början tar boken en snabb vändning och tvingar en att fortsätta läsa. Hua, vilket liv vissa får ta sig igenom. Skönt att släppa allt i några timmar och läsa om andras bekymmer.

Mias hemligheter som sagt! Läs den.

Ibland får jag knäppen och kan bli avundsjuk på människor med en stor drivkraft till någonting. Vissa får för sig att dom är duktiga på att måla och kan måla de mest fantastiska saker och få ner allt dom har innom sig i en bild. Andra kan spela piano och uttrycka känslor på så sätt. En del lägger allt tungt som dom bär på i komedin och blir rusktigt duktiga komiker. Andra väljer att riskera livet på motorcyklar och göra konster på ett hjul och hoppar runt mellan sittdyna och stående samtidigt som motorcykeln åker. Andra får ut allt genom att tala till andra genom TV-rutan, andra dansar, sjunger eller är duktiga på att formulera sig på annat sätt. Jag då?

Jag känner inte att jag är bra på det musikaliska. Jag provade på att spela piano som liten men min motivation till att fortsätta dränktes snabbt i tristess. Jag önskar jag kunde rita en streckgubbe och att folk kunde se att det verkligen var en streckgubbe. Jag önskar att jag kunde uttrycka mig i komikens tecken men allt jag påstår mig kalla för humor förstår sig ingen på. Jag klandrar dom inte. Att stå och volta på en motorcykel... eller moppe är inte riktigt min grej. Jag erkänner, utan att ens prova på att köra ett motordrivet fordon, annat än en fyrhjuling som fyraåring - så kan jag påstå att jag är en trafikfara. En backseetdriver med rädsla om att förorsaka olyckor eller utsätta andra för fara. Därför har jag inte ens påbörjat mitt körkortstagande, trots att jag flera gånger haft erbjudandet om att börja. Jag är för feg.

Jag besitter inga danskunskaper. I själva verket är jag stel som en pinne, helt oförmögen att röra mig i takt till musiken. Och rör jag mig så är händerna uppe i hårfästet för att jag inte har någon aning om var jag ska placera dom. Jag besitter inga speciella kunskaper i att fotografera. Jag tar som sagt inga speciella bilder, inga som berör eller som tilltalar någon speciellt. De bilder jag förmår mig att ta är för mitt egets minnes skull. Att minnas hur sommaren 2008 var, eller hur det såg ut i min lägenhet när jag flyttade in och ha någonting att jämnföra med.

Jag besitter där emot en kunskap om att läsa. Därför är mina böcker min drivkraft. Jag vill läsa så mycket jag kan samtidigt som jag har orken och tiden att läsa böcker. Ibland läser jag inte böcker på flera månader och det är ingenting jag saknar heller. Ibland läser jag hela tiden och kan inte förstå hur jag kan vara utan doften av böckerna. Jag ser mig själv som flitig och påläst och kan med all säkerhet påstå att jag har kunskap om att skriva själv om jag skulle vilja. Men jag har ingen fantasi. Bristen på fantasi blockerar mina planer, och jag hatar mig själv för att jag har gett upp hoppet om att hitta min fantasi igen.

Men som sagt. Istället för att vara avundsjuk på andra så får jag försöka hitta på någonting själv. Som att försöka gå på upptäcksfärd efter min fantasi. Ibland behöver jag den mer än någonsin...

Godmorgon.
Jag och Kevin vaknade för en timme sen, och efter jag vaknat så satte la jag mig i sängen och läste klart boken, stulen barndom. Hur bra och berörande som hellst. Så nu om en stund så fort vi ätit frukost så tänkte jag hitta en ny bok jag ska påbörja.

Just nu håller Kevin på att leta efter gårdagens godis som blev över. Jag har lagt det på ett så firnuligt ställe att han aldrig kommer komma på var det finns. Hur bra är man inte då. Haha.

Dagens planer är diffusa - jag vet inte hur vi ska göra än med andra ord. Det är sol ute så det blir troligtvis en promenad lite senare. Jag tänkte låta Kevin blöta ner sig ordentligt nu innan all snö försvunnit. Tänk, snart vaknar man av att det är femton, tjugo grader varmt i skuggan. Herregud så fort tiden går.

Nej, nu blir det frukost, disk och bäddning. Därefter ska vi röra oss ut i solen.

Innom en snar framtid, troligtvis lagom till bikinisäsongen så kommer våra balkonger renoveras. Hur jag vet det? Jo, då och då dimper det ner ett brev i mitt brevinkast som förklarar, klart och tydligt att mitt hus blir det första som de börjar med och att dom ber vederbörande ta bort alla sina saker från ballkongerna så att de inte försvinner eller går sönder (ni vet, giriga byggnadsarbetare). Dom ber också vederbörande att inte vistas ute på balkongerna under renoveringstiden som varar drygt 5-6 veckor per lägenhetshus.

Vad berör detta mig? Inte ett smack! Förutom att jag inte kan sola under bikinisäsongen för att någon byggnadsarbetare håller på att ta bort grannens balkong. Jag som har uteplats... undra om jag får ha utemöbler utanför när dom jobbar?

Hmm... Tänk! Dricka té, läsa en bok och njuta i solen samtidigt som byggnadsarbetarna svettas...!
Drömma går ju. I värsta fall så har jag en trappa som också är ansluten till solljus och som passar alldeles utmärkt att sitta på under högsommarvarma dagar.

Plus att det snart ska bli ett sånt där "hål i dörren" där man kan hänga nyckeln för hyresvärden om han ska komma på besök och man inte är hemma! Och så ska vi få in någon annan sak till duschar och handfat... Mycket hantverkare här nu i vår! *fniss* 

På vägen hem när vi satt på bussen så tvingade Kevin mig att sjunga Hakuna Matata om och om igen. Nere på centrum hoppade det på en dam som var... ehm, lite översminkad sådär - och hon sätter sig brevid mig och Kevin. Kevin säger;
"Mamma. Hon är läskig..." Så pekar han på damen som sitter brevid mig.
"Nejdå" säger jag och skakar på huvudet och ruffsar till hans hår.
"Mamma, sluta rufsa till mitt hår. Hon är läskig på riktigt. Hennes ögon är arga och hennes ögonbryn pekar neråt... Så som man är när man är arg. Hon är nog arg... eller så har hon ont mamma!"
"Schh... Kevin. Titta ut genom fönstret istället."

Men självklart så kan inte Kevin släppa damen med blicken utan blir sittande och tittade på henne. Jag och några personer runt omkring började småskratta, jag menar... vad ska man göra?

Damen ruffsade till hans hår och log brett när hon gick ut. Med en aningens för sur sminkning som Kevin antytt...

Kevin är jätteglad på riktigt! Han har precis lärt sig att knäppa med fingrarna och samtidigt få det att låta "knäpp, knäpp". Han är stolt över vad hans fingrar kan åstadkomma, och går runt i hela lägenheten och knäpper.
"Hör här mamma" säger han då och då. Och då tvingas jag lägga örat nästgårds till hans fingrar och han knäpper mig i örat. Egentligen behöver jag inte lägga mina öron så nära, ljudet hörs från toaletten och in till mig i vardagsrummet. Han skrattar, sådär mysigt skratt - busigt och gulligt på samma gång när jag rycker till av ljudet.
"Haha, mamma! Du blev rädd."
"Ja" säger jag och skrattar.

Och så är hela hans dag räddad.

Snart ska vi dra iväg till affären. Vi ska handla upp gottis-saker att äta på ikväll som sagt. Sen ska vi hem och laga mat. Disken är undanplockad och undandiskad - sängen är bäddad och nu är rdet bara tvätten kvar... när jag kommer hem.

Vi hörs senare.

Efter vad som kändes för en liten stund sedan så insåg jag till min förvåning att jag legat i ett och samma bad i över en och en halv timma. Jag slumrade till i badvattnet och vaknade av att Kevin ropade att han ville ha mjölk. Där låg jag och skumpade runt i pissljummet vatten... om ens det. Kallt var det rent ut sagt. Jag bad Kevin ta mjölk i kylskåpet och ett glas ur skåpet för att jag skulle duscha mig varm. Ehe - mindre roligt. Mindre kul var det också när jag började må stört illa. Jag vet inte vad det är, men det går maginfluensa på skolan, både bland personalen i köket och bland barnen i matsalen... så frågan är... Nej, jag har helt enkelt inte tid att vara sjuk.

Igår precis efter jag skrivit det sista inlägget så hördes en dunk och därefter snyftningar... eller mer någon som gnydde. Kevin hade som jag misstänkt - ramlat ur sängen och slagit sig. Stackaren. Han snurrar som ett vilddjur i sängen när jag inte ligger brevid honom, så det spelar ingen roll om man lägger honom längst in, han snurrar sig snart ner till golvet. Detta har som sagt hänt flera gånger, så jag funderar på att lägga en madrass på golvet strax under sängen så han landar mjukt i alla fall.

Nej, nu ska jag torka upp, lägga in kläder i garderoben och diska bort lite disk från frullen.
Tjingeling.

God morgon.
Vad härligt det känns med sovmorgon när  Kevin vaknar runt halv sju och prompt ska ta sig upp då för att sätta på barnkanalen. Det känns så värt att vara hemma och ledig då... Jag tvingade mig själv ligga kvar i sängen tills klockan slog åtta i alla fall. Att tvinga mig till att sova en stund till var inte någon större prestation heller.

Idag är det fredag så det är lika bra att åka och handla lite fredagsmys lite senare, annars blir väl Kevin smått galen när han väl upptäcker att Let's Dance går på TV och vi inte har någonting att äta till. Det har blivit lite av ett riktmärke för Kevin. Let's Dance = Godis och chips, Melodifestivalen = Släng ut TV:n och låt den ligga där... typ. Det är tur att det finns ett underhållningsprogram som är värt att se i alla fall.

Nu på morgonen har jag fått i mig en frukost som Kevin har gjort. Han fick bestämma lite vad vi skulle äta och ladda brödrosten med bröd själv. Han blir så mycket äldre och större när han får vara lite självständig och hjälpa mig då och då. Det stärker verkligen hans självförtroende. Ikväll, eller i eftermiddag så ska han få hjälpa mig att laga i ordning middagen också.

Klockan börjar bli sent och jag vet att Kevin kommer vakna mycket tidigare än vad jag önskar. Hur som helst så tackar jag gudarna just nu för att det är planeringsdag i morgon och att jag är tvungen att vara hemma därför. Jag har en del att stå i här hemma. Som att kolla tvätt-tid. Det känns lite smått ruttet att sitta hemma och tvätta i helgen. Speciellt när jag knappt har någon tvätt. Ganska smått meningslöst.

Jag tänkte passa på att göra storkok av någon mat i morgon. Jag har lax hemma - och massvis med potatis. En falukorv och lövbiff. Får bli något sånt som jag kokar ihop till middag och matlådor. Hjälp mig att hålla alla tår och tummar på att Kevin vaknar runt nio i morgon. Det känns fair enough, trots att han somnade långt innan klockan hade slagit halv nio.
"Mamma, sänk ljudet på datorn, jag ska kolla på TV" var det sista han sa.
Yeah, right. Kolla TV var det ja.. inte sova!

Förresten så har jag tagit massa bilder på Kevin idag. Dom får ni först i morgon. Jag orkar inte leta upp kameran och föra över bilder nu. Där emot kan ni få några andra bilder från förra helgen, typ i fredags för att vara exakt.


Jag frågar Kevin frågan om vad vi tycker om anonyma kommentarer på bloggen...
Varav han ger mig fingret och säger FUCK THEM MOM.


... okej, riktigt så illa var det inte. Vi sitter och sjunger "Var är tummen... Var är långfingret, här är jag!" just när denna bilden tas, och Kevin kan inte få upp dessa fingrar utan hjälp av den andra handen. Så det ser värre ut än vad det är.

Men som sagt. Det kunde ha varit som jag sa tidigare också... det kunde det ju.

Men nu är det sängen som kallar i alla fall.

Kevin hade nyligen somnat in och jag upptäckte det för inte allt för länge sen. Jag smög in på toaletten och hämtade en blöja och satte mig på sängkanten för att få på honom en blöja innan han vaknade och började gnälla. Istället skäller han ut mig på noter och säger:

"MAMMA! JAG DRÖMDE OM SOMMAREN FAKTIST, OCH DU VÄCKTE MIG. JAG DRÖMDE ATT JAG CYKLADE OCH DU VÄKCKTE MIG DÅ!"
"Schh! Gå tillbaka till drömmen nu istället."
"JA, och sluta VÄCK MIG! OKEJ?"
"Okej, hjärtat."

Två sekunder senare så sov han igen. Gullunge.

Han måste hata mig. Jag skulle ha hatat mig själv om jag drömde om sommaren, värmen och blev väckt och någon stoppade upp en blöja i rumpan på mig...

Ärligt, jag klandrar honom inte, alls.

Höjden på lathet måste vara när jag var på G till jobbet och suckade över att jag var "tvungen" att gå motsatt  håll, drygt tjugo meter extra för att handla en snabbis. Det svåraste var nog egentligen att hålla sig på asfalten stående. Jag halkade till och var nära på att drutta på rumpan ett flertal gånger. Gångvägarna nu är alltså livsfarliga! Jag förstår verkligen inte hur alla äldre personer klarar av att gå på dessa vägunderlag.

Jag antar att det finns dubbar under skorna av en anledning.

När jag kom till jobbet idag så kände jag mig smått förvirrad. Det är alltid svårt att komma in i jobbet precis när rulliangsen varit igång i över fyrtio minuter. Det tog mig en halvtimma innan jag var varm i kläderna och fick upp ett tempo. Lagom till jag fått upp takten så var lunchen på gröndal slut. Ehe... Det sög smått. Men städningen återstod så det var bara att stå ute i matsalen till man var klar med alla stolar och bord, matön och salladsbaren. Sen var man klar att gå hem. Hallelujah.

Nästa vecka kör jag tisdag- fredag och veckan efter det blir det måndag- onsdag om jag inte minns helt fel. Skönt att ha flera dagar i veckan som man får jobba på. Jag klagar absolut inte över det! Och jag älskar verkligen att få komma tillbaka till gröndals matpersonal, så  härliga människor.

Igår innan jag somnade så fick jag ett SMS från jobbet. Det stod att jag ska ansöka som personlig ass. i sommar. Jag har sökt ett jobb på systembolaget också, så jag får se om jag får det - i sånna fall väljer jag det i första hand. Annars blir jag troligtvis personlig assistent till någon sötnos här i nynäs! Så igår satt jag i över en halvtimma och knåpade på CV och personligt brev. Mina referenser och mina utbildningar. Snacka om att det tar tid. Hua!

Nej, nu kallar mina arbetsuppgifter här hemma.

Snart börjar jag jobba. Jag taggar lite med hjälp av lite musik från 2009. Jag kan inte riktigt bestämma mig för vilken låt det är som ska representera hela förra året. Låten som jag väljer har ju som sagt ett stort ansvar till att få mig att minnas bara de bästa stunderna. Är det denna låt med Black Eyed Peace, I've got a feeling som ska påminna mig om hur 2009 året passerade snabbare än blixten? Eller är det My name is Inga som vi sjöng om och om igen i barcelona och verkligen hade askul åt. Eller ska det vara Rap Das Armas, Pitbull eller Milow?

Hur som helst. Den låten som får äran att representera mitt förra år bär ett stort ansvar. Eller så är det jag som överdriver det hela en aning!

Nu ska jag snart gå. Jag tänkte springa förbi skotten innan jag börjar för att handla upp min sista sedel som jag har ute. Jag har verkligen snålat på att handla på kortet den här månaden (hurra till mig). Men jag antar att jag måste bryta trenden så fint nästa vecka, då alla småsaker måste börja fylla på kylskåpet igen som mjölk och smör som håller på att ta slut!

Hur som helst. Skotten - jobb - dagis - hem!

Ses senare, eller nått.

2004


2010

Inte så stor skillnad va, haha!

Fler bilder från helgen på Linnéa och hennes jättegóa vänner:


   

Kevin är lämnad på dagis och jag har varit hemma i över en halvtimme redan. För en gångs skull så kom bussen fram och tillbaka i tid, just så som jag vill ha det. Fan, när jag tänker efter så går mitt liv på ett schema, en rutin. Det är riktigt illa, men planerar jag inte min tid i minsta detalj så går allt åt helvete. Missar jag bussen efter jobbet kommer jag sent till dagis. Kommer jag sent till dagis så missar vi bussen hem. Missar vi bussen hem så kommer vi i bästa fall hem klockan fyra, annars halv fem. Förstår ni? Nej, såklart att ni inte gör. Men för mig är dessa minuter guld värda. Då hinner jag med att plocka lite, vila mellanåt och sedan börja med middagen innan vi ska lägga oss för att sova.

Förstår ni nu?

Hur som helst. Vägen hem var en riktig pina. En unge som på arabiska(?) satt och skrek till sin mamma hela vägen tills dom skulle gå av. Hon bråkade med sin lillesyster så när det var som värst så var det två skrikande barn och en skrikande mamma. Så att läsa min bok gick inte som förväntat, jag fick inte ro att läsa riktigt så många sidor som jag önskat.

I morgon har jag tagit ledigt från jobbet... eller jag skrev av mig själv från mitt schema. Kevins dagis har ju planeringsdag och jag har inte hittat någon som kan passa Kevin. Så jag blir själv hemma med honom just denna dag. Jag har ingen aning om vad vi ska hitta på än, men något blir det väl.

Men min fritid tänkte jag inte planera in i minsta detalj. Den får bli som den blir helt enkelt!

God morgon.
Jag vet inte varför jag börjar med ett så tidigt morgoninlägg för? Jag vaknade för en kvart sedan. Mitt mobil-larm kommer ringa igen om tjugo minuter, då jag ska upp på riktigt. Halv åtta åker bussen mot dagis och jag är redan piggelin. Riktigt illa när man får sova längre och avstår. Men vad gör man?

Kevin vaknade i samma  takt som mig, alldeles för tidigt med andra ord. Han är förtrollad framför TV:n och barnkanalen och jag är väl förtrollad och alldeles inne i det jag gör. Who knows.

En sak vet jag i alla fall, och det är att vädret inte står på min sida. Jag hade hoppats på att få ha sol och fint när jag skulle gå på en promenad innan jobbet, men det var tydligen att hoppas på för mycket, så nu får jag stå ut med att det är moln och dis. Jag ska bestämma mig lite senare om jag ska gå runt ringvägen eller inte. Jag kanske helt enkelt stannar hemma tills det är dags för mig att jobba.

Trist, men vad ska man göra.
Nu ska jag göra mig i ordning, klä på Kevin och sen sätta mig på bussen och fortsätta läsa på min bok.
Tjingeling.

Jag förstår inte. Jag har suttit ikväll och vikt kläder, massvis. Tonvis med kläder. Jag började när NCIS gick. Det avslutades för fyrtiofyra minuter senast. Non-stop har jag suttit och vikt kläder. Okej, jag har tagit få pauser, väl förtjänta. När jag pratade i telefonen, bloggade eller skickade SMS. Sen ska jag förtydliga att detta inte hände allt för ofta under denna vikningstid.

Hur som helst. Jag sitter och viker och viker kläder, byxor, t-shirt's och kallingar. Jag parar ihop söta strumpr och upptäcker till min förvåning att det är tjugo strumpor som är utan partner. Vem är den person som äter upp Kevins strumpor? Kan det vara så illa att dessa åker ner i tvättmaskinen och försvinner? Jag menar, hallå - han har lika stor strumpstorlek som mig... nästan! Hans borde inte försvinna heller?

Det verkar förbli en olöst gåta, för nu ska jag gå och lägga mig och läsa Kevins bok och sen ska jag sova.
Vi hörs igen i morgon.

Tjingeling.

Kevin har precis kommit in i den åldern där det blivit viktigt för honom att ta hem kompisar och att få bli bjuden hem till dom. Jag har aldrig haft någon vidare kontakt med föräldrarna på Kevins dagis. Det har varit föräldrarna i min ålder som man kunnat relatera till och kunnat prata med. Jag vet egentligen ingen som Kevin umgås och leker med på dagis annat än hans enda riktiga kompis. Jag och Kevins bästa kompis mamma är också väldigt goda vänner och umgås då och då utanför dagisets dörrar.

Egentligen har jag ingen aning om vem resten av föräldraskaran är. Nåväl, ett fåtal personer har man koll på. Vi har ju trots allt haft barnen på samma dagis i tre år. Men många föräldrar lämnar in sina barn så tidigt och hämtar dom så sent så att man inte alls har någon koll på vems barn som tillhör vilken förälder? Det är som ett spel... gissa mitt barn, typ.

Hur som helst. Nu när Kevin börjat komma upp i den åldern att han ber om att få ta hem vänner så tänkte jag börja med att samla föräldrarnas telefonnummer. Alla barn är som sagt välkomna hem till oss (en i taget självklart), men jag behöver veta mer om föräldrarna och behöver känna mig trygg i att kunna möta dom innan jag släpper in barnen. Så nästa vecka tänkte jag börja med att ta hem Kevins bästa kompis. Ett barn jag trivs med och ett barn som jag vet att Kevin kommer överrens med. Därefter får vi se hur det går...

Psst. Wish me luck.

Kevin sitter helt inne i barnprogrammen. I två minuter har jag försökt få kontakt med honom. Han ignorerar mig, eller så hör han mig helt enkelt inte. Ungarna kan ju vara helt borta i sin egen värld när barnprogrammen visas. Ikväll behöver vi inte gå och lägga oss riktigt lika tidigt. Vi får ju en halvtimmes extra sovmorgon! Den är mer än välkommen. Men jag tänkte ändå ligga i sängen runt åtta som vanligt men kanske läsa lite längre.

Varenda kväll i närmare två veckor har jag fått läsa Nicke nyfiken- boken för Kevin. Den är utläst på tio minuter, en kvart ungefär - men det börjar bli skapligt tjatigt. Jag kan alla sidor utantill, och Kevin lika så. För att testa hans kunskaper så ändrade jag texten på en av sidorna, varav han börjar skratta frenetiskt och säga; "Hihi, mamma, du läste fel! Så ska det inte stå". Och för det exakta ordet så rättade han mig. Jag gav upp. Hans vilda skratt och hans kunskap i boken fick mig att avsluta läsningen och släcka lampan. I fortsättningen ska jag läsa andra böcker med helt annan text än vad som är skriven i boken och varje natt ska jag ändra historien. För att jag ska kunna hitta på och läsa alla böcker på mitt sätt! Haha.



Vildingen för ett halvår sen kanske... ♥

Gud så kul att se att det fortfarande är många som läser trots urdålig uppdatering på den här. Den kommer liksom i andra hand undertiden som jag jobbar, och det kan man ju inte klandra mig för. Jag somnar redan klockan åtta om kvällarna, är helt slut - vilket jag inte heller kan klandras för. Jag går upp halv sex varje morgon och gör mig klar att väcka Kevin runt halv sju då frukosten är uppäten. Kevin får ju äta frukost på dagis så han är nöjd med att bara få skumpa runt på bussen. I morgon börjar jag inte förrän runt elva på gröndal. Så jag tänkte göra som så att jajg lämnar Kevin till åtta på dagis och åker hem och därefter tar jag ett varv runt ringvägen om det är sol och njuter av min lilla stund som barnledig innan jobbet kallar.

I morgon blir det kort dag på jobbet, 11-14:30. Underbart.

Idag var det visserligen också lugnt. Jag stod ute i matsalen hela dagen och kämpade med att få ut all mat till alla hungriga vargar i tid. Haha. Det gick bra. Alla är så grymt snälla, elever som lärare att mitt arbete ter sig mycket lättare med deras glada inställning. Vissa busungar och trotsiga tonåringar finns det allt. Men dom snälla är nog så dominanta att de elaka försvinner som en dimma. Och tack å lov för det får jag väl säga, annars vet jag inte om man psykiskt hade orkat med ett sånt jobb en längre tid.

Jag har börjat läsa en ny bok på bussen varje morgon... Eller jag har snart läst ut den snarare... Stulen barndom heter den. Också en sån där jobbig bok som är baserad på verkliga händelser. En liten flicka vars mamma är schitzofren och genomgår ett krig i hennes huvud. Och hon tar med barnen ut till en stuga i ingenstans och tvingar dom vara med i hennes krigsplaner... grymt läskig bok där man får följa ena dotterns liv - då 1973 och nu år 2000! Läs den om ni inte gjort det. Grym bok!

I morse ringde min telefon halv sju. Jag trotsade min telefons alarm signaler och somnade om... i fem minuter. Jobbet SMS:ade och frågade om jag kunde jobba från åtta till halv tre. Jag sneglade på klockan och tänkte; Hur många minuter behövs för Kevin att klä på sig? För min del var jag ju näst intill klar. Jag hade gårdagens smink på mig, håret behövde jag bara sätta upp i en slarvig toffs och jeansen och tröjan låg fint slängda på golvet precis nedanför sängen där jag drog av mig dom kvällen innan. Jag tackade därför ja. Nu hade jag tio minuter på mig att klä på Kevin som sov, klä på mig själv och fixa i ordning mig och ge mig ut i kylan. Jag fixade det! Samtidigt så väntade jag på en bekräftelse från jobbet och den kom strax efter att jag fått på Kevin kläderna. Kevin vaknade till liv först när vi var ute och han frågade med darrig röst om det var krig nu?

Vi har lekt krig och jag har berättat några historier om kriget och om andra grejer som fått Kevin att koppla ihop våran morgon med krig. Jag skrattade och berättade att de enda kriget jag varit med i var när jag skulle klä på en brottande unge som vägrade vakna!

När jag kom till jobbet så satt tjejen som har hand om mig nöjd vid frukostbordet.
"Väckte jag dig i morse" skrattade hon. Allt annat än ångerfull. Jag nickade instämmande och kliade bort sanden ur ögonen. En ny dag har börjat. Thank god it's friday.. soon.

Nu har jag jobb hela veckan förutom på fredag... än så länge i alla fall. Det förvånar mig inte om dom ringer in mig då också! Men jag trivs som firren i vatten.

Kevin har kommit in i en ganska lustig period i sitt liv. Idag stod vi på busshållsplatsen och Kevin frågar mig följande.

"Mamma, får man säga Fett coolt?!"
"Ja det får man väl? Man får svära också om man skulle vilja, men det låter otrevligt och IQ befriande."
"Vad är Iku?"
"IQ? Det är när man inte kan säga så många ord och inte kan så många saker"
"Men jag kan göra mycket! Jag kan springa och låta som en bil"
"Ja, du har nog ganska högt IQ för din ålder, men låt det förbli så också."
"Ja, jag ska inte säga Fett coolt, mamma. Jag lovar."

Och följande dialog kom ikväll.

"Mamma, får man säga garva?"
"Garva? Vet du ens vad garva är?"
"Ja, när man skrattar högt och länge väl?"
"Ja, ungefär. Det är väl inget fult ord - så det får du använda!"
"Okej, jag lovar, det är fett coolt att säga garva."
"Kevin!"

För en timma sedan så köpte jag en pulversläckare. Jag satte upp mig på någon bindningstid som kommer pågå i tio år framöver. Lång tid men väl värd alla pengar man kan tänka sig. Jag vet inte hur många gånger jag har blivit uppläxad att jag inte har någon brandsläckare i min lägenhet... efter allt som jag ställer till med, och rökfyller min lägenhet. På senare tid har jag dubbelkollat så att jag stängt av spisen... Nej, så jag VERKLIGEN stängt av spisen. Men det är inte alla gånger man bryr sig om att kolla den två gånger. Eller det är inte alla gånger som man kommer ihåg att man inte kollat den snarare.

Jag kollade även min brandvarnare, och den fungerar, trots att den aldrig utlösts när det varit rökfyllt. Anledningen till detta är att den tydligen har en värmesensor istället för en röksensor. Det passar mig utmärkt med andra ord. Han förklarade nämligen att en röksensor utlöses av enbart ånga från exempelvis en dusch. Så jag skrattade och han tog mig på skrattet och sa; Ja ni tjejer duschar ju tills ni blir rosa, typ!

Ja, vem kan klandra oss!

Jag blir alltid lika rädd när det plingar på min dörr. Jag vet inte varför jag blir rädd. Jag blir bara helt skakis, ovan vid att få besök och framför allt så sent på kvällarna. Jag tror det är dags för mig att sluta titta på efterlyst och sluta använda sig av fantasin nu. Den börjar spela över! Haha.

Ikväll blir det tidigt i säng. Jag somnade igår samtidigt som jag höll på att läsa en godnattsaga för Kevin. Jag vaknade först när Ronnie ringde och meningen var att jag skulle ringt tillbaka men jag somnade förbi det efter jag hade släkt ner i lägenheten. Jag var nog helt slut. Lite halvt småbakis och helt slut!

Bilder från hela helgen kommer.. så småning om. Ehe.

Jag har läst ut den boken som gjort mig så upprörd en längre tid. Jag tog sats idag och läste klart de tvåhundra sidorna jag hade kvar i den. Endel av mig ville kräkas. Speciellt när författaren började beskriva Rosario's sista tid i livet. Och jag grät mig igenom domsbesluten. Hur kräk kan komma så lindrigt undan när dom förstört så många barns liv. Fy fan.

Nu kommer det nog därför inte komma fler inlägg om denna bok. Jag avslutar helt enkelt med att säga,
Kommer ni över boken Rosario är död - skriven av Maj-Gull Axelsson. Tveka inte. Köp den direkt och följ Alex, en ung pom-pom och följ med Dolores och hennes två barn som blir förda till sverige för att giftas och leva lyckliga i alla sina dagar. Och följ med Rosario på hennes sista år i livet. Maj-Gull låter verkligen ingen gå oberörd.

Jag vet inte vad Kevin hade för PMS ryck i morse. För det första skulle han ha gröt. Jag gjorde det enklast möjliga och satte in en tallrik i micron. När gröten var varm nog och färdig att ätas så vägrade han äta. "Jag är inte hungrig längre!" var hans försvar. Jag tvingade i honom halva tallriken med gröt, hotandes med att han inte fick ta med sig sina bilar till dagis om han höll på att ljuga. Han suckade och sa "Åkejrå."

När vi skulle klä på honom klagade han på att han var för varmt klädd. Jag svarade att vi skulle ge oss ut i kylan, men det köpte han inte. Tillslut fick jag hota med att bilarna skulle vara hemma och sova i hans rum när han var på dagis. Snabbt som attan fick han på sig kläderna och ytterkläderna fast det var tio minuter kvar innan vi behövde vara ute och vänta på bussen. Vi gick ut i tid, jag var rädd att han skulle klaga desto mer...

... När jag låst dörren, kommit ner till busshållsplatsen och det var två minuter kvar innan bussen skulle komma så kom jag på ... FAN BILARNA. Dom låg kvar i hallen. Jag sa ingenting utan satte mig på bussen med Kevin som har sämre minne än Doris (tack och lov). 

Hans kompis hoppade på bussen och hon blev placerad i mitt knä. Detta uppskattades inte av samtliga barn utan Kevin började vildt trotsa och sa att han minsann skulle sitta i mitt knä. Avundsjuka är ett annat välbekant ord. Ungarna bytte  plats och jag blev sittandes med Kevin i knät istället. Han och hans vän tjivades och tillslut ville hon sitta vid hennes pappa. Jag klandrade henne inte. Kevin satt på sin plats i bussen och ville nu få iväg mig. Jag ställde mig upp vid sidan av, vantar flög runt och jag blev trött... åh, så trött jag blev på att behöva säga till honom hundra gånger. 

Efter en stund lugnade han ner sig, bad om att få ha sin kompis brevid sig igen, men hon stog fast vid sin sak om att få sitta i sin pappas knä. Kevin blev galen och jag med. Jag började kittla honom tills mina fingertoppar värkte. Jag orkade verkligen inte uppta någon längre diskussion med honom om hur man beter sig. Och jag ansåg helt appropå att barnskratt är mer än glädjespridare än vad barngnäll är. Och det räckte med den korta kittlingen för att få Kevin på gott humör igen!

Han hoppade ur bussen när vi kom fram till dagis och flög in på samlingen. Jag smet in bland sångena och pussade honom hejdå... drog till bussen och satte mig i lugnet och läste ur en bok. Lugn och ro en stund nu då! Jag älskar solen som tittar fram hela tiden. Sommarkänslor AB.

Jag är hemma nu.
Har  precis kommit innanför dörren efter lite utebandyspelande med Kevin på gården. Jag tröttnade ganska fort med tanke på att kylan bet tag i mina ben och händer. Jag gav därför upp och lurade in Kevin.

Hemma hos Linnéa hade vi det fantastiskt roligt. Tänkte berätta mer om det lite senare när jag funnit energin till att skriva. Just nu känns det mer som sängen lockar mest. Trots det så vill jag inte somna allt för tidigt heller, för då är risken att jag sitter vaken hela natten vilket är ett big-no no!

Kevin var glad när jag kom i alla fall. Lite för glad... Han grät när vi skulle gå och han inte fick som han ville, så det slutade med att jag fick bära honom hela vägen ner till busshållsplatsen och känna på hur det är att ha en apunge hängandes på mig. Men så fort vi kommit på bussen så lugnade han sig och man kunde föra en dialog med honom, precis som en normal människa. Vilka utbrott han kan få ibland, minsann. Men som sagt, han är inte så van vid att sova hos andra och när han väl gör det så kan jag tänka mig att han blir lite smått orolig - han är som sagt fyra och förstår inte allt som man berättar för honom. Men hos mina föräldrar hade han blivit bortskämd med plättar och sylt som han satt och mumsade på när jag kom och hämtade honom. Så nu är allt som det en gång varit. Ljudet av alla leksaker med batterier ekar i lägenheten, barnkanalen är på och Kevins mun går i etthunudratio...

Välkommen hem.

Nu ska vi börja röra oss. Jag kommer inte skriva här förrän i morgon, men jag ska se till att ta en massa roliga och söta bilder. Så häng på i morgon och läs vidare. Kevin är som en apa idag verkligen, jättelycklig över att få sova hos mormor och morfar. Han har redan satt på sig sin Carsväska fylld med kläder och leksaker att ta hem till mormor och morfar. Jag undrar om han är medveten om att vi ska hem till min farfar först? Hmm.. Det återstå se när vi kommer dit och inte alls går mot mormor och morfar. Hehe. 

Han kommer troligtvis bryta ihop och trotsa om att få gå hem till mamms och papps. Men då kan jag ju alltid muta med tårta.

Grattis farfar...!

Ha en trevlig kväll!

Godmorgon!
Jag har hunnit med en massa, trots att klockan inte har slagit mer än några minuter över nio!
Min farfar ringde jag och gratulerade vid halv nio, och berättade att vi skulle titta över en stund vid ett. Han blev jätteglad för gratulationen och sa att vi var välkomna.
Jag har hunnit ge Kevin en ordentlig frukost och bäddat sängen, snackat med mamma några minuter i telefonen och packat till Kevin. Jag har hunnit SMS;at med Linnéa som berättar att det blir -20 grader i natt och att jag borde klä på mig. Höhö, det vet vi ju hur det går! Men det blir väl jeans och något linne ikväll om vi ska dansa också.

Nu ska jag fortsätta här hemma. Disken ska diskas, soporna ska jag gå ut med och golvet i köket ska dammsugas. Tvätten ska ... ligga kvar i IKEA-kassarna (för det orkar jag verkligen inte ta tag i idag)

HAHAHA. Jag och Kevin undrade precis vad det var som lät... ett dovt motorljud som ekade i lägenheten och vi hade inte rört några leksaker. Vi gick runt och letade och hittade en röd liten motorcykel på badkarskanten.
Den hade tydligen batterier i sig, och det hade inte jag någon aning om igår när Kevin fick bada med den. Och nu hade den väl torkat så pass att den började fungera igen! Synd bara att den hakade upp sig.

Nej, nu ska jag ut och kolla vad jag ska ha på mig för kläder ikväll!

Nu är all tvätt klar sedan några timmar tillbaka. Maten är lagad och uppäten. Det blev inga hamburgare. Kevin är värre än en jo-jo när det handlar om mat - så i sista minuten bad han om att få äta spenatsoppa med ägg, så det blev de. Han åt och jag åt tills våra magar inte orkade mer. Nu ska jag och Kevin krypa ner i soffan och mysa med tända ljus och massa godis som vi handlat idag. Fredagsmys.

I morgon ska jag packa både för mig och för Kevin, åka iväg i tid till farfar samt att dra mot stan med fyratåget om jag hinner det, träffa släkt och vänner!

Fan va kul det ska bli!

Nu blir det att titta på Howie-do-it!

Det har varit full rulle här idag. I förmiddags var jag och handlade till mig och Léa inför morgondagen samt en orkidée till min farfar som fyller år imorgon. När vi hade handlat så frågade Kevin var vi skulle åka när vi satte oss och väntade på bussen i centrum.
"Hem?" Svarar jag och undrade vad han menade.
"Men Calle då? Han ska ju få våran blomma, annars dör den ju?"
"Han ska få blomman i morgon, den överlever nog tills dess."
"Aha. Jag ville ju dit och äta kakor!"

Men så blev det inte. Imorgon alltså. Jag tänkte åka dit så att jag är där till ett så att jag hinner hälsa på släkten som man träffar en gång per år... om inte mindre.

När jag kom hem fick jag inte mycket vila utan drog direkt till tvättstugan. Så nu har den rullat på från klockan ett fram tills nu, och hälften av tvätten är torr, den andra hälften ligger i torkskåpet och får ligga där till klockan sex. Nu på schemat så står det att jag ska börja med middagen. Jag tänkte göra hamburgare med persilja och dijonsenap... om jag har det hemma dv.s! Och så ska jag göra potatismos till det. Smaskens!

Nej nu ska Kevin få hjälpa mig med maten så att vi blir klara här hemma någon gång!

Om en halvtimma tänkte jag dra med bussen mot stan och handla allt som ska inhandlas! Jag har badat nu på morgonen och Kevin har ätit en ordentlig frukost. Själv har jag suttit och knaprat på en gurka som Kevin också skulle ta del av, så det slutade med att vi åt upp en hel gurka - bara sådär. Men det är vatten... så jag antar att det gör någon nytta för kroppen.

När jag kommer tillbaka hem igen så ska det diskas, tvättas och pysslas här hemma. I morgon ska vi ju som sagt på kalas och Kevin ska sova hos mina föräldrar för att jag ska in till stan och svida om och sticka ut och dansa! Awesome. Lördag i morgon alltså!

God morgon.
Jag sov jätteskönt tills Kevin vaknade av min väckarklocka och satte sig framför TV:n. Till en början var det väl ingenting att klaga på. Han sänkte ljudet och allt vad han gör på morgonen och satte sig själv framför barnkanalen. Alla vinjetter till barnprogrammen började spelas. Ett tu tre så kommer dom tillbaka till bolibompastudion igen och dom spelar upp dagens namnsdag-låten. Kevin skriker och i samma veva flyger jag ur sängen i tron om att någonting var galet.

"DET ÄR FREDAG!"

Härliga fredag.
Dagens planer blir för övrigt att åka till systemet, inhandla en blomma till min farfar och att köpa fredagsmys till mig och Kevin ikväll - därefter ska jag tvätta. Hurra va kul!

Jag tänkte slänga in handduken och säga godnatt. Klockan kommer ringa halv åtta i morgon och Kevin kommer nog vakna strax därpå och vilja hoppa upp! Så jag gör mig redo att möta morgondagen istället! Jag har satt mig med mitt kvällsté och mina myskläder och tänkte passa på att läsa lite innan lampan slocknar helt! Sov gott, och tack så jättemycket för erat stöd och era kommentarer!

Det är ni som påminner mig om varför jag bloggar!

♥



Godnatt, från mig och Marilyn!

Nu ikväll så åt vi middag tills det sipprade ur öronen på oss och så blev Kevin trött och direkt efter middagen så hoppade han i säng. Jag läste Nicke Nyfiken för honom. En bok som jag handlat på bokrean till honom. Han älskar den! Den har jag fått läsa om flera gånger redan, fast han bara har haft den i en vecka så vet han vad som händer och kan nästan läsa boken själv genom att bara använda sig av minnet. Han somnade strax efter att jag läst klart dom sista sidorna för honom, mitt charmtroll.

Tidigare ikväll så bad han mig om vi kunde ta kort tillsammans,
och här är resultatet:











Mot slutet här förstår han vad det är som tar kort på oss när vi sitter vid datorn.
Haha! Det är nog första gången han inser var bilderna kommer ifrån!

"Hej hej, kapten" sa Kevin samtidigt som han sprang in i köket och gjorde honnör.
"Nej Kevin, det heter - AJ AJ kapten!" rättar jag honom och skrattar åt ungens sätt att lära sig nya saker på.
Han snappar upp det jag sagt och snappar upp lite väl mycket av det och säger:
"Ajajajajaaaaj kap-teeeen!" så skrattar han och fortsätter säga...
"Men mamma. Då låter det ju som Kaptenen har ont ju!"
"HAHAHA". Svårt att hålla sig för skratt alltså.

Tur att vi har varandra!


Han blev sur för att jag skulle ta kort på honom...

Jag försöker att alltid vara glad och positiv men det här är viktigt för mig. I ett par kommentarer under de senaste månaderna så har jag blivit påhoppad och anklagad på en nivå som känns väldigt personlig och obehaglig. Jag har den information jag behöver för att ta upp det ett snäpp högre om jag skulle vilja - om denna person nu inte slutar självmant det vill säga, eller om personen vågar träda fram utan att vara anonym och stå för sina åsikter så att jag i alla fall får ett hum om vem du är! Det du gör nu är patetiskt och jag har egentligen ingen lust att sjunka till din nivå - vilket jag inte kommer göra heller. Men jag har kontakter som mer än gärna hjälper mig med allt jag behöver om så skulle behövas. Så antingen slutar du själv, eller så får jag hjälp med att få dig att sluta med dina personliga påhopp.

Anonym om Halsfluss, vårtankar och samtal.:
ja de va väl första o enda gången du var utomlands fattiglapp
Denna kommentar är inte godkänd 04 Mars, 13:44

Anonym om Tandläkare och Keso.:
Haha "svida om" du har ju ingenting att "svida om" från? en lat bidragsmorsa som inte ens kan ta hand om sin son kallas inte yrke lilla du. hade vi andra som jobbar haft den tiden du har hade vi säkert också kunna läsa så mycket som du.
Denna kommentar är inte godkänd 03 Mars, 17:57

Anonym om Provocerande 2000-tal.:
Men du har ju inte lyckats med något? Du har ju inte kommit längre än att leva på bidrag utan jobb? Se dig omkring och se hur många de finns i din ålder som lyckats, som kommit någonstans i livet, du är inte en bra mamma, du har inte den minsta koll på din unge, han gapar och skriker i butiker/bussar/pågatan, ser man er gå nånstans går man hellre åt de andra håller för att du inte har koll på din unge... Skaffa dig ett jobb och lär din unge lite vett som alla andra!
Denna kommentar är inte godkänd 01 Mars, 13:48

Där är några av de kommentarer som den här personen kommenterat. Påhoppen är inte baserade på fakta uppenbarligen då jag har jobb och utbildning och visst skulle kunna "svida om" om jag skulle vilja, men detta skulle i huvudsak framstå som ett skämt... hur som helst, here you go. The naked truth behind the scene.


Hade det varit påhopp på mig enbart så hade jag ignorerat dom, men nu handlar det om Kevin också - så nu får det fan räcka!

Kevin klagar fortfarande på halsont, stackaren. Ena sidan är helt uppsvullen, men det verkar inte smitta över till mig, än. Idag tog jag mig i kragen och gick ner till tvättstugan och bokade en tid. Så i morgon vid den här tiden har jag tvättstugan, inte en dag för sent. Inte för att vi har mycket tvätt - inte mer än en och en halv orange tvättkorg som står i hallen, mest är det Kevins kissiga byxor när han inte hinner springa till toaletten, och så är det en bordsduk som blev full med mjölk under en middag. Självklart har jag lite småkläder som ska tvättas också. Men det är nog första gången jag tvättar "i tid", innan tvättkorgen och ett helt rum fylls med kläder!

Jag tänkte ha allt klart så att jag kan dra till mamma och pappa på lördag och känna att vi kommer hem till en fin lägenhet sen på söndagen och att vi bara kan ta det lugnt då! Jag har pratat med Linnéa idag också och vi båda är jätteglada över att vi verkligen får ses inne i stan nu! Framför allt jag är lycklig att jag får lämna nynäs och dess skitsnack och umgås med vettigt folk en stund. Hallelujah.

Så i morgon ska jag inhandla lite vin till middagen och någonting att dricka till mig och Linnéa innan vi ska ut!
Ge mig lördag! 

Jag tror jag har någonting som kallas för selektivt minne. Jag minns nästan ingenting av den tiden då Kevin var nyfödd. Antingen är det för att jag låg i någon förlossningsdepression direkt efter förlossningen och fram tills dess att våren började komma och vi kunde ge oss ut och promenera i vårsolen, eller så var det för att man gick runt med ett lyckorus och helt enkelt inte minns någonting därför. Jag minns att den vintern var det drivor av snö i februari. Jag skulle promenera ner till mamma och pappa med värkarna den tolfte februari - tjugohundrasex. Mamma låg och sov när jag promenerade ner till dom och pappa satt och tittade på tv. Det minns jag, klart och tydligt. Lika så att jag var tvungen att kliva över en stor snöhög, höggravid - varje gång som jag var tvungen att gå upp och ner till dom för att plogbilen varit och tryckt upp snödrivor på den lilla mellanvägen till dom. Jag klafsade trots detta upp på högen och vadade i snön, de fem meterna som krävdes av mig.

Jag minns därefter inte mycket. Jag minns att jag ringde min barnmorska dagen efter Kevin var född för att berätta att han hade kommit. Han gratulerade mig, det minns jag tydligt, och hela den dagen minns jag. Jag minns hur vi kämpade med Kevins mage i flera år och gick på läkarbesök för att vi sedan, när Kevin vid två års ålder äntligen fick en läkare som tog oss seriöst och skrev ut movicol junior till honom. Jag minns att hon berättat att hon jobbat i Norge innan hon kom hit. Hon berättade att hon hade jobbat med barn med precis samma problem... Sånt minns jag.  Därefter medicinerade vi honom i ett år innan vi valde att trappa ner och tillslut avsluta medicineringen helt. Jag minns knappt någonting längre känns det som. Jag läser igenom min gamla blogg nu, lite mer nogrannt. Den beskriver allt från Kevins två-årsdag fram tills i höstas. Resten finner jag här i. Den hjälper mig att minnas allt som varit, tack och lov.

Natalie kom hit på nyår. Hon berättade massa saker som hon minns från tiden som hon umgåtts med mig och Kevin. Jag i sin tur minns ingenting alls. Inte ens när hon berättade det så minns jag. Ungefär som vi aldrig har umgåtts... eller jag vet inte hur jag ska förklara det. Ibland känns det som att jag har svarta hål i mitt minne och jag kan inte ens skapa en bild av hur det kan ha varit.

Som sagt. Jag har fått ett selektivt minne. Jag minns det jag vill komma ihåg och det sitter där. Allt annat försvinner tydligen. 

God morgon.

Igår kom jag på mig själv med att kladda ner massa ordbajs i ett word dokument. Jag satt verkligen helt inne i det och vaknade upp igen närmare ett. Tre wordsidor rikare, innehållsmässigt så var det till min förlust. När jag läste igenom texten så kändes den helt innehållslös och osammanhängande. Jag förstod verkligen inte i vilken värld jag hade vistats i under de tidigare tre timmarna. Läskligt.

Eh, hur som helst.
Vi vaknade för en halvtimma sen. Kevin har under den tiden hunnit vara i småland (i fantasin), blivit uppäten av troll och dödat stora skogsspindlar. Han har gjort illa foten i våran golvkarm när han sprungit ut ur toaletten och ätit sallad till frukost(?). Han har hunnit leka med sin bonngård och så har han hoppat i sängen som en galning.

Alltså, vad är det som man INTE hinner med när man är fyra år?

Jag ska snart klä på mig, göra i ordning en ordentlig frukost till oss och sen ta tag i resten av lägenheten, that needs to be done. Jag blir smågalen då min bokhylla är för liten för att ta emot alla mina böcker och jag har verkligen ingen plats att lägga dom. Kanske att en flyttkartong är lösningen för stunden...

Well, vi får se hur jag löser problemet. Förut kunde jag ha dom nedstoppade i en låda. Men efter jul så har jag handlat ungefär 60 pocketböcker...

Nej nu ska dagen få börja!

Idag har varit en sån där jobbig dag. Samtal som man gått och väntat på släppte lite av mina spänningar i kroppen. Kevin som vaknade i morse med halsont har visat sig ha fått halsfluss, stackars liten! Hans hals är helt igenbommad av dumma halsmandlar. Så honom har jag fått tvinga i föda idag. Mycket vatten, kall mat och varma drycker. Det har hjälpt lite säger han. Han har inte ont längre i alla fall.

Jag farar mest för en tillkommande feber som absolut inte får komma. Och det får absolut inte bli som det blev i december! Han får vara sjuk men inte så sjuk... lite går bra, lagom är bäst! Min prins.

Idag njöt jag av solstrålarna som lös igenom mitt fönster. Jag öppnade bakdörren lite men stängde snabbt igen och insåg att njutningen låg bakom fönsterrutan. Gu så skönt det var, det riktigt kliade i fingrarna. Jag vill ha vår nu så att jag kan göra i ordning min uteplats. Det kliar verkligen i fingrarna nu! Vår, vår, vår!

Men det känns inte som det är så långt bort nu. Det känns rellativt nära ärligt talat. Skönt.
Förra året vid den här tidpunkten så planerades en resa till Barcelona för fullt. Å herre gud vad jag längtar tillbaka. Jag vill inviga våren i barcelona i år igen, på riktigt. Bada i det salta havet och leva livet i nattlivet. Promenera på La Rambla och måla ansiktet tillsammans med receptionisten som delar med sig av sin vodka.

JAG VILL TILLBAKA, real bad.





Jag lapar i mig det lilla av vad Mars månad har att erbjuda i solväg.
Underbart!

När man ser att det blöder... det är först då det gör ont.

Kevin kom till mig för en stund sedan och sa att han skar sig på en sax när han satt och klippte och klistrade. Jag tittade, och han hade rätt. Han hade en jätteliten rispa i fingret. Helt fashinerad var han... fram tills dess att blodet kom, sipprade, en ytterst liten droppe blod kom upp ur det lilla -lilla hålet och hans ögon tårades. Snyftningar och skrik framkallades av såret och jag frågade Kevin om det gjorde ont någonstans.

"JA MEN DET SER DU VÄL? JAG BLÖDER!"
"Men Kevin då! Du är  ju en stor kille nu, lite blod har väl aldrig skadat dig?"
"MEN MAMMA, DET RINNER FRÅN FINGRET!" fortfarande snyftningar och tårar åt alla håll.
"Men Kevin, vi kan sätta på plåster?"
"Mmm, och ringa doktorn!"
"Vi hoppar doktorn, men plåster får du"
"Mm... och polisen måste vi ringa"
"Ja-ja. En sak i taget. Vi börjar med plåstret och ser om det blir bättre"

"Känns det bättre nu?"
"Jaa! Nu är jag frisk. Det är helt otroligt!"

"Mamma! Ska vi sjunga Cara Mina med gitarren?"
"Nej, snälla älskling, dra inte fram den nu."
"Nej just det. Du kan ju inte spela, alls!"
"Haha, nej du har rätt!"
"Cara, Cara Mina. Cara, Cara Mina haow!"
"Kevin, snälla - inte sjunga så högt."
"Det är inte jag som sjunger mamma... det är han, du vet?"
"Måns?"
"NEJ, ingen Måns heller!"
"Nähe, vem är det då?"
"Han - du vet, Hajen-sången!"
"Erik Grönwall?"
"JA!"
"Haha, det skulle jag vilja se!"



Kevin... för tre och ett halvt år sedan. Redan då jätteintresserad av musikens värld!

Det är iskallt ute. Jag sprang till tandläkaren för att mina fingrar höll på att frysa fast under mina vantar. Trots detta så visar termometern att det är tio grader... i solen. Men alla vindar och skuggtemperaturen gör vädret verkligen olidligt svårt att genomlida med ett leende. Nu är vi hemma i alla fall. Jag blev trehundratrettio kronor fattigare för fem minuterskontroll där min tandläkare konstaterade att jag inte hade några hål. Själva hål-konstaterandet uppskattades, med hans minutpris á la över 60 kronor i minuten är verkligen skrämmande högt. Haha. Man kanske skulle svida om och bli tandläkare!

Jag åkte med kvart över niobussen hem till pappa och hämtade Kevin. Sen drog vi mot bussen och vidare mot röda korset där jag hittade desto fler böcker. Dom förvånades över de antal böcker jag läser per vecka. Vissa dagar läser jag en bok per dag, andra läser jag en bok per vecka. Hur som helst så läser jag hela tiden!

Jag har förälskat mig i något jättegott nu också... Keso!
Personligen har jag aldrig varit ett fan av Keso i unga år. Men nu - när det finns andra smaker än endast naturell så kan man finna de godaste kesosorterna som finns. Vad sägs som päron, äpple och vaniljkeso? Jag brukar göra en fruktsallad till och blanda det med Keso. Hur gott som hellst. Eller en knäckemacka med Avokado, Fetaost och Oliv-keso. Det låter värre än vad det är, tro mig!

Här hemma har det redan gått åt två knäckemackor... tillock med Kevin di-di-diggare!

B l ä.

Vakna upp, behöva stressa för att punga ut pengar till ett tandläkarbesök. Känns så ovärt pengarna.
Men man gör vad man måste som sagt!

Nu blir det att klä på sig och stressa ner till bussen, och hörs sen!

Jag har spenderat hela dagen med att städa. Allt från topp till tå. Jag dammade i förmiddags alla ytor, bokhyllor, hyllor och tavelramar, samt listerna i lägenheten. Lagom tills jag dammat klart var det dags att åka och hämta Kevin. När jag kom hem så torkade jag golven och dammsög och gjorde i ordning alla rum förutom köket. Så det får bli morgondagens projekt. Man kan inte hinna med allt här i världen. Jag är småsugen på att möblera om här hemma, do something crazy och o-estetiskt, sånt som bara jag är bra på. Hehe.

Jag har haft min säng i mitten av vardagsrummet.
Jag har använt min nuvarande säng som soffa.
Jag har haft min tv under mitt fönster, men insåg att det inte var nyttigt för tv:n att inhalera så mycket solljus.
Jag har haft mitt skrivbord på alla tänkbara väggytor i mitt vardagsrum.
Jag är bäst på att placera alla mina saker mot väggen, vilket gör mitt rum extremt fyrkantigt.
Jag ser verkligen ingenting ur en estets ögon.
Jag kommer aldrig bli inredningsarkitekt, that's for sure!

Men! (Att tillägga) Jag trivs, vilket är A & O.

Jag vill ha lördag.

På lördag ska jag nämligen åka in till stan (som jag så många gånger tidigare sagt) och träffa Linnéa. Men mina planer har som sagt runnit ut i sanden då antingen någonting kommit mellan, eller att Kevin helt appropå kommit tillbaka till mig igen. Så nu jävlar. Nu är mina föräldrar så snälla att ställa upp och vara barnvakt så att jag kan åka in och träffa Léa och sova kvar inne i stan. Hallelujah.

Planerna för helgen är fortfarande lite diffusa. En öl, alternativt ett glas vin ska vi ta inne på någon krog. Kanske hittar en karaokebar som vi kan stå och skrika i mickarna? Haha.
Well, time will tell. Hur som helst så ska vi ha minst lika kul som vi brukar ha hon och jag.
Jag vill verkligen ha lördag nu...

Min farfar fyller år på lördag också. Hela åttio år blir han *hurra, hurra, hurra*. Kevin får väl helt enkelt följa med mina föräldrar ner dit och fira sin gammelfarfar!

Lördagen efter så är planerna att jag och Kevin - tillsammans med en nära vän ska dra in till skansen och kolla in alla djuren där inne. Spindlar, Apor, Ormar, Fiskar. Ja you name it. Riktigt kul. Därefter ska vi dra vidare till Junibacken och låta Astrid Lindgren föra sina historier över oss. Åh, flera helger att längta efter...

Lördagen efter det... Är någon sugen på att dra med mig och Kevin in till Tom-tits då? Anna? Emelie? Come on girls!

Lördag, lördag, lördag.

Godmorgon.

I morse så vaknade jag och Kevin runt halv åtta. Jag har en förmåga att få panik så fort jag slår upp ögonen och det är ljust ute - min första tanke blir "SHIT, jag har försovigt mig". Men sen är det ju mars nu också, och solen ska väl gå upp tidigare och ner senare från och med nu! Logiskt. Så de senaste dagarna har jag vaknat nollsju nolltre, i ren panik. Stop that.
 
När vi kommit upp ur sängen så gjorde vi i ordning en ordentlig frukost som vi satt och åt på i fyrtiofem minuter. Yoghurt, smörgåsar, vindruvor, o'boy. Riktigt skönt var det att slippa stressa och kunna sitta tillsammans. Sen gjorde vi oss i ordning och drog med halv niobussen till dagis. Han var riktigt busig på bussen idag, Kevin. Han ville att vi skulle sjunga alla barnlåtar och så skulle han kittla mig och hoppa runt som en boll på sätet. Haha.

När jag var påväg hem igen med samma buss så satte jag mig och läste ur min bok som jag personligen mår jättedåligt över att läsa. Pedofili i filipinerna, stackars barn. Man får följa en liten pojke vid namn Alex som börjar att sälja sig själv för att få ihop pengar till mat åt sin familj. Tillslut blir han den som försörjer familjen och man får följa hans resa tillsammans med de "vita männen" som ger honom kläder, ett hus, och betalar hans lön i utbyte mot hans tjänster. Ibland vänder sig magen i mig när jag läser den. Jag vet inte hur många tårar som jag spillt undertiden jag läst den boken. Tänk, en elva årig pojke, en liten kille som ska sparka fotboll med sina vänner istället för att spendera sina dagar på ett hotell med att underhålla äckliga gubbar med sin kropp.

Nu ska jag diska och gå ner i tvättstugan för att beställa tid där nere.
Så nu är det dags att jobba här hemma innan Kevin måste ta sig hem igen.

Kevin och jag pratar ofta om kärlek här hemma. Jag pratar om hur mycket jag älskar honom konstant - nästan, och han pratar om vilka han tycker om. Annat än oss närstående såklart. Oftast kommer hans bästa killkompis Alex på tal. Alex drömmer han ofta om har jag hört, han talar om honom i sömnen och har gjort vid flera tillfällen och det märks tydligt att grabbarna har en stark relation till varandra. Och när han inte talar om Alex så berättar han mycket om sin första barndomskärlek, "V". 

Sedan han började på storbarnsavdelningen så har det nog inte gått en dag utan att han har talat om henne. Hon är sex år gammal och till hösten börjar hon i sexårsverksamheten. Hon ser ut lite som poccahontas i både håret och i ansiktsformen och jag förstår verkligen varför Kevin har fallit för henne. Han talade tillock med om att han hade gjort ett hjärta på papper på dagis som han gett till henne på alla hjärtans dag - dom firade den dagen senare ... eller om det var tidigare(?) på dagis. Och hur sött är inte det på en skala. Han tycker verkligen om henne!

Kevin och Alex då. Jag kan med all säkerhet säga att dom två - Bill och Bull - kommer vara vänner för livet.

För en stund så kom Kevin fram till mig och viskade i mitt öra.
- Mamma, jag älskar dej.
Och så gav han mig en puss på kinden.

Den värmer fortfarande.

Kevin åt middag i över en och en halv timma. Han åt och han åt, "mer mamma, finns det mer?" sa han hela tiden. Jag tror personligen inte att han kommer kunna knäppa sina byxor sen. Hans favoritmat stod på bordet idag nämligen. Och det är inte fläskfilé, fiskbullar eller flintastek. Nej, nu snackar vi klassisk radhusbiff. Och ni som inte vet vad radhusbiff är förnågot så kan jag meddela att det är blodpudding med rårörda lingon till. Riktigt gott, men för mig räckte det med en skiva blodpudding, Kevin fick i sig FEM skivor! 

Galet. Han åt upp mer än en halv (stor) bit blodpudding själv! Riktigt bra att han äter visserligen, han växer både på längden och bredden. Det är bara en tidsfråga innan jag vaknar brevid långben i sängen. Han har precis femtiosex centimeter kvar innan vi är lika långa. Hoppas inte att han ärver min längd, really.

På BVC förra veckan var han ju precis 100 cm, på pricken. Och han följer sin kurva snudden längre upp än han brukat. Vikten hade gått upp som ett spjut på honom, trots att han gått ner två kilo i december när han låg inne på sjukhuset så har hans vikt kämpat sig upp, plus två kilo extra. Toppen!

Nej, nu ska jag hitta på något annat!

Är man för ung och mamma endast sina 16 år så är det provocerande för andra. Har man inte klarat av grundskolan, gymnasiet eller komvux så är man automatiskt stämplad som ett socfall hela livet. Alltså, seriöst, se er omkring.

Är man för gammal och förälder runt 39-44 år så är det provocerande för andra. Man har klarat av sin karriär och är äntligen redo för att bli förälder, kanske några år senare än vad andra väljer, men folk tror inte att man klarar det. Man är för trött och seg för att bli förälder helt enkelt, fast man egentligen klarar av det galant!

Har man fem barn för många än en vanlig svenssonfamilj som har ett och ett halvt barn, så är det provocerande för andra. Hur man ständigt planerar, storhandlar och försöker  få dagarna att gå ihop. Aldrig blir folk nöjda med att man går runt med sex, sju hjärtegull i olika åldrar...

Nej, ett och ett halvt barn, en medelålder på 25-30 och en karriär ska man ha innan man skaffar barn.
SKÄRPNING FÖR FAN, vi lever på 2000-talet. Allt kan hända, ingenting är omöjligt! Sluta förvånas nu förfan!


En såndär ful finnig tonårsmorsa som inte kommer bli någonting!
Eller, vänta! Det är ju jag? Whatever - vi drar alla över en kam!

Så det kan gå.
Jag skulle ha varit på ett möte idag, nu halv tio. Men nio-bussen kom inte och jag hittade ingen med körkort som kunde köra mig dit. Taxipengar hade jag inte lust att spendera heller. Inte på en sån här sak, en bagatell. Så det fick vara.
Kevin får vara hemma med mig och glana på tv:n. Jag kan passa på att springa ner i tvättstugan och tvätta nu när jag ändå (troligtvis) har en veckas ledighet.

Jag är sjukt trött. Låg och tittade på Inside man igår. Den jävla filmen slutade ju aldrig. Så jag stängde av den när klockan närmade sig halv tolv. Jag har sett den någon gång innan, men minns inte hur den slutade. Men det är skit samma, det finns andra gånger man kan se den.

Snöar ute gör det också. Och vi tvingades stå ute i skiten i över en halvtimma i tron om att bussen skulle komma - ha, ha.
Alltså, kan det bli värre start på dagen.

På tv:n sjunger dom en sång som lyder:
"God morgon, god morgon - vilken härlig dag!".
Jag vill bara slänga ut tv:n genom fönstret. Om den nu inte hade vägt lika mycket som mig själv, såklart.