Snart ska jag hoppa i säng. Jag är helt slut efter dagen. Har inte fått mycket gjort här hemma alls idag. Det känns nu när ångesten börjar lägga sig. Måste ringa Kevins pappa ikväll bara innan jag somnar. Måste fråga om hans semesterplanering om jag ska skriva i någon till dagis i år - eller tvinga honom att gå på dagis hela sommaren, vilket ger mig ångest istället. Fy.

Stackars barn om han kommer tvingas göra det.
Å andra sidan så bryr han sig nog inte så mycket om vilket och vad som än händer. He just go with the flow liksom.

Semesterlappen skulle vara inne förra fredagen. Jag sköt upp det till senast på fredag - för att ha tid och fråga hans pappa. Roger som har våra enheter blir uppenbarligen galen om han inte får in semesterlapparna i tid.

I morgon är det tisdag. Näst sista dagen på min arbetsvecka. På torsdag tänkte jag ta ledigt och tvätta hela dagen - för att få bort all tvätt. Kevin har nämligen en liten sak inplanerad mot helgen, men det berättar jag först när jag fått det bekräftat.

Annars händer inte mycket i morgon. Lika tidigt ska man upp och vänta på bussen som förhoppningsvis kommer i tid. Jag är alltid nervös över att den inte ska komma. Hur gör jag då liksom? Nej fy - så får jag inte tänka nu. Bussen kommer som vanligt i morgon.

Jag slog mig som fan i midjan idag på jobbet. Jag stressade med en back som man lägger glas i, och dunkade rätt in i diskbänken och fick världens smärta i midjan. Blåmärke väntar, det börjar bli synligt nu. Aotch...