Jag är hemma nu.
Har  precis kommit innanför dörren efter lite utebandyspelande med Kevin på gården. Jag tröttnade ganska fort med tanke på att kylan bet tag i mina ben och händer. Jag gav därför upp och lurade in Kevin.

Hemma hos Linnéa hade vi det fantastiskt roligt. Tänkte berätta mer om det lite senare när jag funnit energin till att skriva. Just nu känns det mer som sängen lockar mest. Trots det så vill jag inte somna allt för tidigt heller, för då är risken att jag sitter vaken hela natten vilket är ett big-no no!

Kevin var glad när jag kom i alla fall. Lite för glad... Han grät när vi skulle gå och han inte fick som han ville, så det slutade med att jag fick bära honom hela vägen ner till busshållsplatsen och känna på hur det är att ha en apunge hängandes på mig. Men så fort vi kommit på bussen så lugnade han sig och man kunde föra en dialog med honom, precis som en normal människa. Vilka utbrott han kan få ibland, minsann. Men som sagt, han är inte så van vid att sova hos andra och när han väl gör det så kan jag tänka mig att han blir lite smått orolig - han är som sagt fyra och förstår inte allt som man berättar för honom. Men hos mina föräldrar hade han blivit bortskämd med plättar och sylt som han satt och mumsade på när jag kom och hämtade honom. Så nu är allt som det en gång varit. Ljudet av alla leksaker med batterier ekar i lägenheten, barnkanalen är på och Kevins mun går i etthunudratio...

Välkommen hem.