Jag mår smått dåligt fortfarande, jag vet inte om min kropp fortfarande håller på att utveckla en invecklad sjukdom på mig, för hela min kropp värker verkligen på mig när jag vaknar varje morgon. På nätterna svettas jag  och på dagarna har jag frossa. Om jag inte fått något utbrott i morgon som senast så återgår jag till jobbet igen. Jag kan inte vara hemma för att min kropp säger åt mig att den "kanske" blir sjuk. Hur patetiskt är inte det.

Nu på morgonen åkte jag och lämnade Kevin. Självklart så glömde jag hälften av hans saker hemma. Som hans extrabyxor OCH hans termobyxor. Lyckat där. Och precis när vi kom så skulle dom vara ute och leka. Jag känner mig så bra, tra-la-la-la!

När jag lämnat Kevin på dagis så åkte jag med bussen till Anna. En restid på trettiotvå minuter. Tro mig, jag tog tid. Jag är så trött på den där resvägen nu att den står mig upp i halsen. Väl hos Anna så bjöds det på en våffelfrukost med glass och jordgubbssylt. Vad har jag gjort för att förtjäna en sån lyx-start? Uppenbarligen varit världens bästa kompis, eller nått.

Sen blev det en promenad med världens ståtligaste hund! Annas "Lilla" vovve! Ehe.

Nu har jag varit hemma och mellanlandat. Ska ge mig iväg mot Liz och göra lite påskkort till ungarna som dom ska ha på torsdag! Ja, vi föräldrar får göra saker utan våra barn! Så vi ska sitta och pyssla med det.

När vi kommer hem så ska jag och Kevin ut i skogen och hitta lite björkris. Jag lovade Kevin att han skulle få pynta lite påskris till påsk. Så vi har fjädrar hemma och så saknas bara riset nu då. Allt för min lille pojk.

Nej, nu ska jag röra mig. Måste va i tid till bussen.
Tjingeling.