Jag vet inte vad Kevin hade för PMS ryck i morse. För det första skulle han ha gröt. Jag gjorde det enklast möjliga och satte in en tallrik i micron. När gröten var varm nog och färdig att ätas så vägrade han äta. "Jag är inte hungrig längre!" var hans försvar. Jag tvingade i honom halva tallriken med gröt, hotandes med att han inte fick ta med sig sina bilar till dagis om han höll på att ljuga. Han suckade och sa "Åkejrå."

När vi skulle klä på honom klagade han på att han var för varmt klädd. Jag svarade att vi skulle ge oss ut i kylan, men det köpte han inte. Tillslut fick jag hota med att bilarna skulle vara hemma och sova i hans rum när han var på dagis. Snabbt som attan fick han på sig kläderna och ytterkläderna fast det var tio minuter kvar innan vi behövde vara ute och vänta på bussen. Vi gick ut i tid, jag var rädd att han skulle klaga desto mer...

... När jag låst dörren, kommit ner till busshållsplatsen och det var två minuter kvar innan bussen skulle komma så kom jag på ... FAN BILARNA. Dom låg kvar i hallen. Jag sa ingenting utan satte mig på bussen med Kevin som har sämre minne än Doris (tack och lov). 

Hans kompis hoppade på bussen och hon blev placerad i mitt knä. Detta uppskattades inte av samtliga barn utan Kevin började vildt trotsa och sa att han minsann skulle sitta i mitt knä. Avundsjuka är ett annat välbekant ord. Ungarna bytte  plats och jag blev sittandes med Kevin i knät istället. Han och hans vän tjivades och tillslut ville hon sitta vid hennes pappa. Jag klandrade henne inte. Kevin satt på sin plats i bussen och ville nu få iväg mig. Jag ställde mig upp vid sidan av, vantar flög runt och jag blev trött... åh, så trött jag blev på att behöva säga till honom hundra gånger. 

Efter en stund lugnade han ner sig, bad om att få ha sin kompis brevid sig igen, men hon stog fast vid sin sak om att få sitta i sin pappas knä. Kevin blev galen och jag med. Jag började kittla honom tills mina fingertoppar värkte. Jag orkade verkligen inte uppta någon längre diskussion med honom om hur man beter sig. Och jag ansåg helt appropå att barnskratt är mer än glädjespridare än vad barngnäll är. Och det räckte med den korta kittlingen för att få Kevin på gott humör igen!

Han hoppade ur bussen när vi kom fram till dagis och flög in på samlingen. Jag smet in bland sångena och pussade honom hejdå... drog till bussen och satte mig i lugnet och läste ur en bok. Lugn och ro en stund nu då! Jag älskar solen som tittar fram hela tiden. Sommarkänslor AB.