How nickelback remind me of the things that should get done...
Jag låg nyligen i ett bad och tinade upp. Precis innan jag ska börja städa. Jag måste liksom samla energi för att orka, typ. Eller så är det motivationen som jag samlar på mig. Men den tycks inte komma i vilket fall som helst. Någon som vet var man kan hitta inspiration och motivation någonstans?
Anyway.
Melissa Horn gjorde mig sällskap i högtalarna. Det dånade i hela lägenheten. Hennes depprimerande ord i sina sånger. Alltså, inte okej att lyssna på. Nu har jag uppdaterat mig till Nickelback, men om det är så mycket bättre vettefaan.
Jag har fortfarande mina IKEA-kassar som stirrar blindt på mig på hallgolvet varje gång jag kommer innanför dörren efter att ha varit någonstans. För att trotsa deras vilja att vikas ihop och åka in i respektive garderobsdörr så hoppar jag över dom likt hästhinder och skrattar åt dom. Dom bryr sig visserligen inte, det är bara min ångest som kommer krypande lite senare som gör.
Jag tänkte börja städningen genom att rädda min ångest från allt ondo.
Bort med tvätten. Disken och bädda sängen.
Detta resulterar i att det inte är någonting kvar att göra.
Bra va?