Höjden på lathet måste vara när jag var på G till jobbet och suckade över att jag var "tvungen" att gå motsatt  håll, drygt tjugo meter extra för att handla en snabbis. Det svåraste var nog egentligen att hålla sig på asfalten stående. Jag halkade till och var nära på att drutta på rumpan ett flertal gånger. Gångvägarna nu är alltså livsfarliga! Jag förstår verkligen inte hur alla äldre personer klarar av att gå på dessa vägunderlag.

Jag antar att det finns dubbar under skorna av en anledning.

När jag kom till jobbet idag så kände jag mig smått förvirrad. Det är alltid svårt att komma in i jobbet precis när rulliangsen varit igång i över fyrtio minuter. Det tog mig en halvtimma innan jag var varm i kläderna och fick upp ett tempo. Lagom till jag fått upp takten så var lunchen på gröndal slut. Ehe... Det sög smått. Men städningen återstod så det var bara att stå ute i matsalen till man var klar med alla stolar och bord, matön och salladsbaren. Sen var man klar att gå hem. Hallelujah.

Nästa vecka kör jag tisdag- fredag och veckan efter det blir det måndag- onsdag om jag inte minns helt fel. Skönt att ha flera dagar i veckan som man får jobba på. Jag klagar absolut inte över det! Och jag älskar verkligen att få komma tillbaka till gröndals matpersonal, så  härliga människor.

Igår innan jag somnade så fick jag ett SMS från jobbet. Det stod att jag ska ansöka som personlig ass. i sommar. Jag har sökt ett jobb på systembolaget också, så jag får se om jag får det - i sånna fall väljer jag det i första hand. Annars blir jag troligtvis personlig assistent till någon sötnos här i nynäs! Så igår satt jag i över en halvtimma och knåpade på CV och personligt brev. Mina referenser och mina utbildningar. Snacka om att det tar tid. Hua!

Nej, nu kallar mina arbetsuppgifter här hemma.