Nu är vi hemma från syrran. Hon hade haft en ledig dag från jobbet och istället för att stå på hotellet så hade hon fått stå i köket från tidig morgon till tidig eftermiddag och göra i ordning maten. Stackare. Det bjöds på paj och cesarsallad. Alldeles lagom lunch så där innan man tröck i sig massa bullar och kakor, glass och chokladsås. När allt fika var slut och alla vuxna blev tråkiga så stack Kevin ner till ungarna i källaren som spelade wii. Där satt han nöjd och glad och kollade på när dom äldre barnen spelade.

När klockan närmade sig halv fem så tog jag på Kevin hans kläder och gick mot bussen. Sånt tar ju som sagt lite tid när man är liten. Han skulle självklart bli buren halva vägen till busshållsplatsen, vilket är närmare fyrahundra meter i alla fall. Fy. Mina armar var som en schimpans när jag kom fram. Det kändes som dom låg i knävecket. Haha.

Lyckat. Bortskämda unge som ska bli buren!

Självklart, precis när vi kommer ut från syrran så börjar det att snöa. Räcker det inte med den skiten nu, va?
Någon måste verkligen hata oss där uppe. Efter en stund var det inte bara snöflingor utan snöblaffor som kom nerdalandes från himlen. Stört stora. Man får glädjas över att sommaren kommer snart i alla fall.

Någon nämnde någonting om att krokusarna var på väg upp under snödrivorna. Hallelujah för dessa kämpande blommor!

Väl på bussen så bytte han plats fem- sex gånger innan han kände sig riktigt nöjd och lät sig åka de tre sista hållplatserna sittandes i lugn och ro innan vi var hemma. Ha ha.
Men nu är vi hemma i alla fall. Jag har kommit i någon matkoma och känner mig helt slut. Energin har runnit ut i sanden eller något. Tack och lov för det, då kanske man somnar tidigt idag och orkar upp i tid till jobbet i morgon.
I wish!