Skärtorsdag.
Kevin sover. Han svek mig ikväll och hoppade i säng efter sitt kvällsbad. Jag fick i sista sekunden tvätta bort hans fräknar gjorda av min penselkajal som var utsmetat i hela ansiktet. Han hade åkt in med utsmyckningen till Handen, mest för att sprida lite glädje tror jag. Hans förkläde och huvudbonad lät vi ligga kvar på dagis, vi ville ju inte skrämma barnen! Plus att han troligtvis skulle ha valt att sova med dom annars. Han är jätteglad över att få gå påskkärring med sin kompis i morgon i alla fall. Det ska bli kul att springa omkring med ungarna en stund på eftermiddagen och samla in godis som på den gamla goda tiden.
Är det bara jag - eller har den traditionen försvunnit smått i takt med att vi, åttio och tidiga nittiotalister vuxit upp? Jag kommer i alla fall ihåg att jag var i full fart med att vara påskkärring varje år. Hur man knackade på hos sina favoritgrannar och önskade dom glad påsk. Och hur alla man besökte hade godis hemma. Jag undrar om traditionen lever vidare i morgon...
Alla lär ha glömt bort att det är skärtorsdag i morgon dock...