Aj.

Mina vader värker som attan. Jag hatar verkligen att jag inte kan gå som normala människor en längre sträcka. Att mina hälsenor inte kan växa ut lite till och låta mig gå normalt. Det gör så satans ont, verkligen. Men jag lyckades ta mig hem levande. Lite onda frusna fingrar bara och som sagt vaderna då. Men det funkar. Sakta men säkert håller jag på att tina upp igen. Det förvånade mig hur många det var som var ute på ringvägen. Promenadsträckan lockar verkligen till sig folk nu när det är soligt. Man ser och hör hur isen smälter. Det knakar och låter verkligen i havet nu, underbart.

Jag undrar varför man inte tar sig i kragen och går runt ringvägen oftare. Vintern är otroligt vacker ute på ringvägen och under sommaren förtrollas den promenadsträckan och blir magisk. Jag älskar verkligen ringvägen på sommaren. Dags att utnyttja det till fullo. En timma är inte så mycket av sitt liv man offrar heller. När jag har tränat upp vaderna lite mer så ska jag börja springa runt ringvägen en gång i veckan. Så fort som isen smält bort. Idag funkar det verkligen inte att springa runt. Kommer man till Lövhagen så är det isbacke - både uppför och nedför. Sen när man kommer till Hamnvik så är promenadstigen där helt igensnöad och glashal. Så där kommer man inte kunna springa förrän maj - tidigast.

Nu ska jag äta lite lunch.