Kevin och jag pratar ofta om kärlek här hemma. Jag pratar om hur mycket jag älskar honom konstant - nästan, och han pratar om vilka han tycker om. Annat än oss närstående såklart. Oftast kommer hans bästa killkompis Alex på tal. Alex drömmer han ofta om har jag hört, han talar om honom i sömnen och har gjort vid flera tillfällen och det märks tydligt att grabbarna har en stark relation till varandra. Och när han inte talar om Alex så berättar han mycket om sin första barndomskärlek, "V". 

Sedan han började på storbarnsavdelningen så har det nog inte gått en dag utan att han har talat om henne. Hon är sex år gammal och till hösten börjar hon i sexårsverksamheten. Hon ser ut lite som poccahontas i både håret och i ansiktsformen och jag förstår verkligen varför Kevin har fallit för henne. Han talade tillock med om att han hade gjort ett hjärta på papper på dagis som han gett till henne på alla hjärtans dag - dom firade den dagen senare ... eller om det var tidigare(?) på dagis. Och hur sött är inte det på en skala. Han tycker verkligen om henne!

Kevin och Alex då. Jag kan med all säkerhet säga att dom två - Bill och Bull - kommer vara vänner för livet.

För en stund så kom Kevin fram till mig och viskade i mitt öra.
- Mamma, jag älskar dej.
Och så gav han mig en puss på kinden.

Den värmer fortfarande.