Kul att man tror att man är ledig hela dagen. Man öppnar sin kalender och upptäcker till sin stora förvåning att man har ett inbokat möte på eftermiddagen. Precis lagom tills tvätten är klar. Åh! Mindre roligt. Jag får trösta mig med att jag får en timmes betald tid av att sitta och lyssna på en massa information, men i alla fall.

Jag hade velat vara hemma och bara varit idag. Men det ser ut att det får bli en annan dag. Visserligen har jag massa tvätt kvar att göra, så jag hade nog i alla fall inte fått "vara" i lugn och ro i vilket fall som helst. Det suger.

Nej, nu ska jag bege mig till tvättstugan och skicka in tvätten igen.
Tjarå.

Sommaren har övertaget över bloggen just nu. Jag är mer ute än inne känns det som. Och när jag är inne har jag ingen tid i världen att skriva. Igår sov Kevin hos sin gudmor som sagt. Eller till igår morse sov han där om man ska vara petig. Jag passade på att rå om mig själv och det funkade ganska bra. Jag kännde mig i alla fall piggare dagen efter vilket var meningen.

Igår på eftermiddagen så låg vi på niksta och glassade. Kevin passade på att doppa rumpan i viken samt doppa skorna i vattnet vilket jag ansåg var ett mindre lyckat beslut. Han fick som sagt åka barfota hem vilket inte var helt otippat.

På niksta mötte vi upp några vänner som skulle spela volleyboll. Jag var med i första gamet och höll på att dö under andra omgången. Herregud. Jag var helt fel klädd med långbyxor och en svart t-shirt.

Just nu har jag tvättstugan. Jag glömde bort min tid igår, men det spelade ju som sagt ingen större roll med tanke på att folk knappt är hemma under arbetsveckorna och större delen av tvätttiderna är lediga trots att märket står utpekat på rätt datum och tid.

Hur som helst. Det ser ut som min dagssyssla idag blir att vara hemma och städa samt pyssla lite. JAG MÅSTE rensa kläder ur min garderob trots att jag har separationsångest. Men man kan inte använda femhundra plagg på en vecka i alla fall....

Jag dör av ensamhet.
Kevin har varit borta i femton minuter och blotta tanken på att han ska vara borta hela natten från mig är jättejobbig. Jag vet att jag är larvig. Men den som inte har ett barn själv förstår inte vilken typ av ångest det ger att inte alltid kunna finnas till hands. Samtidigt så känner jag att det är dags att släppa en gnutta ansvar en kort stund och göra någonting för enbart mig själv. Som att bada i lugn och ro. Hälla upp och tömma ur vattnet när det blivit kallt och börja om igen. Eller som att lyssna på min musik så högt jag vill, så länge jag vill, tills jag kroknar av att ingen ber mig sänka volymen - eller höja den för att hans favoritlåt kommer på Spotify.

Idag är Kevin bara hos sin gudmor och hennes pappa. Jag vet att han har det jättebra och att jag kan komma och hämta honom klockan 10 i morgon bitti. Och jag är inte orolig över att han har det bra alls. Men jag har en så stor separationsångest som knackar på ryggen så fort jag ser honom lämna lägenheten med ryggsäcken tryggt upphängd på ryggen. (Ryggsäken betyder att man får sova borta för Kevin, och kanske ger honom mer trygghet och lugn. För varje gång han ska sova borta så tvingar han på sig den där ryggsäcken trots att han knappt har någonting i den).

Han åker snart till sin pappa också. Jag försöker att inte påminna mig själv om det. En månad utan min prins kommer vara en tuff påfrestning. Jag funderar på om det är möjligt både psykiskt och fysiskt att jobba dag och natt hela sommaren. Mest för att hela tiden vara sysslosatt och ha någonting att göra. Jag vill göra allt i sommar, samtidigt så känns det inte som jag kommer ha orken att göra någonting.

Jag förstår inte ens varför jag skriver det här inlägget. Jag får ångest bara av att knappa på tangentbordet. Mindre lyckat då med andra ord. Så nej, nu ska jag in i badrummet och somna i badkaret i några timmar innan jag piggnar till... förhoppningsvis!

Kevin, Louise.
Jag älskar er.

Jag är nyvaken. Jag snoozade i en timma vilket i regel inte är okej med tanke på att jag ska vara på jobbet om en timma. Men nu är jag färdigfixad. Med ett eller två fel bara. Jag har en kavaj på mig och trivs inte alls, därför måste jag köra ett snabbt ombyte. Snabbt idag går inte fort måste jag påpeka... snabbt är bara ett väldigt bra användbart ord för att få det att låta bra i mitt liv just nu.

Allt går megasakta.

JAG ÄLSKAR DIG KEVIN, för att du lät mig sova till halv tio! (Han vaknade fem i morse och det var he-he-hell no för min del då!)

Nu ska jag åka och slå in en massa paket till kalassugna barn tror jag...
... om jag orkar dv.s! ;D

Jag har sovit kasst två nätter i rad nu. Morr! Det har visserligen sina förklaringar, men detaljer liksom. Vem behöver gå in på detaljer. Låt oss bara säga att det är jobbrellaterat. Mer kan jag berätta ikväll när jag kommer hem.

Igår gick jag och la mig först vid halv ett, kvart i ett i alla fall. Mest för att jag skulle somna på stört. Tror ni att jag gjorde det eller? Nix. Jag låg och vred och vände mig till närmare halv tre kanske. Sen somnade jag i några timmar och gick upp helt vid halv åtta. Klockan ringer först åtta, så det var ju mindre kul det också.

Så god morgon? Nja? Bra dag? Ja. Jag slutar klockan fyra idag på svens så sex timmar kan man nog stå igenom i alla fall. Haha. Så idag blir det nog en lugn dag, för att det regnar ute. Okej, håll tummarna åt mig att det blir en lugn dag nu. I need it. En lugn start.

Den här svanen ville bita sönder mina fötter igår. Mindre kul om jag får säga mitt...



Idag blir det mer jobb på svens. Jobba från tio till sexton idag. Ganska lugn och mysig dag med andra ord. Det kan vara öppningen som blir lite stressig. Men skit samma - hoppas bara att folk inte köar utanför leksaksaffären idag. Men ingen risk, i det här fina vädret. - Skitväder.

Nej, jag måste börja fixa i ordning mig. Kevin måste vara på dagis runt halv tio idag i alla fall. Så nu är det jalla jalla med andra ord.

Det är skönt när man tar initiativet till att laga middag själv som omväxling och inte åka runt hos andra och äta (läs; Hos mina föräldrar). Skönt också när man väl kommer dit att man har lust att laga mat, att man lagar den enklaste maten. Typ som värma på en fiskgratäng eller lite blodpudding, alternativt fiskbullar.

Nej jag ska vara så grymt seriös att jag ställer mig och gör bakpotatis stora som höghus nu ikväll. Jag räknar med att behöva ha dom inne i ugnen i närmare en och en halv timma och innan dess har jag förätit (tjuvätit) mig mätt på vindruvorna som står innom räckhåll, och även hunnit höra tjatet; "När är maten klar?" "När blir det mat" "Är det mat snart?" drygt trehundragånger.

Smart drag där Denise. Smart att vilja äta bakpotatis just idag när magen kurrar som mest och ögonen har lust att gå i kors. Får jag bestämma så ska jag aldrig mer bestämma vad vi ska äta till middag!

Kevin kom till dagis i tid. Det var inte speciellt otippat med tanke på att jag är snabbast i världen på att cyckla... enligt honom alltså. Det tog inte mer än tretton minuter från våran lägenhet till dagis idag. Rekord för min del tror jag. Haha. Rekordbyrån för min del kanske?

Idag är planerna inte många. Åka ner till hamnen och ta en glass med en vän, hämta Kevin på dagis och leka med Liz om vädret blir varmare dv.s. Tveksamt om den saken. Herregud, är det verkligen juni nu? Juli om bara några veckor? Tveksamt det också. Det känns aldrig som att sommarvärmen kommer komma. Lagom tills jag börjar jobba fulltid på svens under semesterveckorna så kan man ju tippa på att jag kommer få stå inne och dö. Ska vi slå vad om det?


Liz och jag igår. Måste dock påpeka att det var ISKALLT ute.

Kevin sover. Jag börjar känna mig smått stressad. Jag ska inte göra något speciellt idag. Ingenting annat än att lämna in Kevin på dagis och leka med Liz om hon fortfarande vill. Men med tanke på att Kevin fortfarande sover så måste jag rycka upp honom ganska precis nu och försöka få liv i honom samtidigt som jag sitter och matar honom med frukost och klär på honom för att hinna till klockan nio.

Stressad? Jag? Äsch då. Inte alls. Jag har all tid i världen på mig. I alla fall en fyrtio minuter innan vi måste sitta på cykeln och ha börjat burna iväg. Men hur som helst, vi är vakna nu. Pigga och glada (tåls att diskuteras) och är nyfikna på vad den här dagen har att bjuda på. Surprise me!

Jag har varit hemma hos mamma och pappa och ätit en jättegod middag. Stuvade makaroner och stekt falukorv. Synd att man inte äter svensk husmanskost till vardags längre. Förr åt man ju bara köttbullar, köttfärslimpa, ärtsoppa, pannkaka, falukorv, blodpudding... ja you name it. Idag är det tacos, sushi, thaimat, kinamat, hamburgare, pizza och kebab som gäller. Där kan man snacka om att matkulturen även i sverige börjat skifta endel.

Hur som helst. Här är min underbara familj... haha, fast alla på något sätt ser mongo ut, kamerans skärpa inte ställt in sig korrekt och trots att bilden bara skriker mongo, så gillar jag den. Kanske för att det är den enda bilden vi har där alla är samlade... Men fortfarande. Det är inte helt okej alltså!




Jag ser ut som ett mongo och hinner precis till soffan innan självutlösaren går på, pappa koncentrerar sig på TV:n, Kevin ser ut som ett överenergiskt barn och min mamma mediterar? Det kan inte bli bättre, för det är precis så här det är när man är med oss. Helt crazy.

Efter att ha upptäckt i morse att vi inte hade någon frukost kvar hemma så begav sig jag och Kevin ner till skotten för att handla upp lite. Det blev jordgubbar, smörgåsar, juice, avokado, gurka, leverpastej och yoghurt samt lite smått och gott. Som vanligt tar det längre tid än nödvändigt när man har Kevin med sig som ska pilla och ta på allt. Han har minsann inte brottom hem till matbordet han inte.

Han hittade skräp på marken som han pointerade att det minsann inte skulle ligga där utan att man skulle slänga sånt i sopptunnorna.
Några meter till på vägen hittade han en snigel på marken i solen. "Mamma, den kommer dö.. vi måste rädda den!"
Så det var bara att leta upp en pinne och ett blad och omsluta snigeln och placera den i en buske. "Här bor den nu" sa Kevin innan vi fortsatte våran promenad.
"Mamma vad är det som låter där nere? Mamma förklara nu!"

När vi kom ner till affären så började tjatet; "Mamma, kan jag få? Mamma jag behöver sånt här. Mamma min kompis har sånna som han åt förrut." Och jag fick fightas med hans vilja. Hans mot min. Han vann till hälften genom en kompromiss.

Vi åt i alla fall en ordentlig brunch i alla dess former och nu fick kotten energi för tusen.
"Mamma, kan vi inte lyssna på låten som är läskig?"
Så... nu går Olyckans sång på spotify, jag tippar på att det är den han menar när han menar att han vill höra läskiga sånger? Haha...


På skivspelaren spelades givetvis Zillah och Totte.