I morse ringde min telefon halv sju. Jag trotsade min telefons alarm signaler och somnade om... i fem minuter. Jobbet SMS:ade och frågade om jag kunde jobba från åtta till halv tre. Jag sneglade på klockan och tänkte; Hur många minuter behövs för Kevin att klä på sig? För min del var jag ju näst intill klar. Jag hade gårdagens smink på mig, håret behövde jag bara sätta upp i en slarvig toffs och jeansen och tröjan låg fint slängda på golvet precis nedanför sängen där jag drog av mig dom kvällen innan. Jag tackade därför ja. Nu hade jag tio minuter på mig att klä på Kevin som sov, klä på mig själv och fixa i ordning mig och ge mig ut i kylan. Jag fixade det! Samtidigt så väntade jag på en bekräftelse från jobbet och den kom strax efter att jag fått på Kevin kläderna. Kevin vaknade till liv först när vi var ute och han frågade med darrig röst om det var krig nu?

Vi har lekt krig och jag har berättat några historier om kriget och om andra grejer som fått Kevin att koppla ihop våran morgon med krig. Jag skrattade och berättade att de enda kriget jag varit med i var när jag skulle klä på en brottande unge som vägrade vakna!

När jag kom till jobbet så satt tjejen som har hand om mig nöjd vid frukostbordet.
"Väckte jag dig i morse" skrattade hon. Allt annat än ångerfull. Jag nickade instämmande och kliade bort sanden ur ögonen. En ny dag har börjat. Thank god it's friday.. soon.

Nu har jag jobb hela veckan förutom på fredag... än så länge i alla fall. Det förvånar mig inte om dom ringer in mig då också! Men jag trivs som firren i vatten.