I helgen gav jag bort min vagn... eller Kevins vagn. Jag har bara åkt i vagnen vid ett tillfälle och det var när Kevin ville köra den. Jag gav bort vagnen till en gammal granne som använder den som hjälpmedel att ta sig upp med sin tvättkorg till tvättstugan. Hon har haft problem med ryggen i flera år så vi gav henne först min gamla vagn (min från när jag var liten alltså). Och den använde hon flitigt tills den blev snodd, så nu har hon fått Kevins vagn. Hon blev jätteglad! Och jag blev snäppet gladare för jag anser att Kevin inte är i behov av en vagn längre. Dels för att han använder mig som ett klätterplank i alla fall och vagnen bara är en sak man har utifallatt. Så jag såg ingen anledning till att bespara mig den. 

Och som Kevin sa;
Mamma. Nu är jag en stor pojke.




Ungefär vid två års ålder slutade Kevin med vagn.