alltutommodedenise

http://blogg.mama.nu/kevinsmamma

Jag har skrivit där nu i drygt två månader. Hoppas du kikar in där från och med nu! (:

Hallu världen!

I helgen har vi varit i full gång med att underhålla ungarna. Vi har varit på skansen och myst hela eftermiddagen igår. Kevin fick ta modet till sig och klappa både ormen och spindeln, vilket han också gjorde. Vilken liten man jag har. Jag passade också givetvis på att klappa Imse, utan att ens bli nervös över det. Kanske är det så att min spindelskräck avtagit?

Efter skansen drog vi hem och lät barnen busa i badkaret innan vi slängde ner dom i sängarna.

Idag så tog det en hisklig tid att ta sig upp ur sängen. Jag och Kevin promenerade till Willy's först vid nio i morse för att handla frukost. När det var gjort så väckte vi hela huset med våra elefantsteg i trappen och en redig frukost stod på schemat. Ungarna blev nöjda och glada, och innan vi visste ordet av så var det dags för lunch. Resterna vi hade i kylskåpet fick rädda våran dag. Lovely.

När vi käkat oss tjocka och feta så drog vi in till bromma där ungarna fick busa i lekplatsen. En lokal fullt med lek och bus som passade båda ungarna. Dom fick leka av sig tills dom blev sura av svett och till mellis blev det korv som var en utmärkt energihöjare för barnen. Jag och Andreas passade på att ta en kaffe samt varm choklad och snacka i vuxet sällskap.

Resan hem gick givetvis utmärkt.

Nej, nu ska vi sitta och mysa lite framför tv-spelet innan det blir dags för läggdags... för Kevin alltså.
Cheers!

Nu går timmarna lika sakta som... jag vet inte vad. Herregud va sakta allt går. I morgon kommer Kevin hem från sin pappa. EN månad har han varit ifrån mig. Tack och lov för att jag har haft jobbet att luta mig tillbaka på. Där är det tillräckligt att tänka på för att inte ha tiden över till att sakna så mycket.

Han kommer i morgon vid elva. Jag har löst problemet med lämningen med tanke på att jag jobbar så att Andreas tar hand om honom i morgon tills jag slutar. Samma sak gäller lördag, min allra sista arbetsdag, tack och lov. Kevin kommer och hälsar på mig i morgon på jobbet. Om han kommer med Andreas eller med R vet jag inte. Hur som helst så ska det bli helt underbart att få krama om min lilla krabba igen. Så som jag har saknat honom alltså.


Just nu är jag jätteseg. Jag har sovit alldeles för lite. Har ett stort diskberg att ta hand om och funderar på att lägga mig i ett bad och bara tina upp. Vädret har ju som sagt inte varit så klart som jag hoppats på.


Jag måste få berätta om min födelsedag. Den tjugosjätte fyllde jag tjugoett. Andreas och jag drog upp alldeles för tidigt med tanke på att jag skulle jobba. ALLDELES för tidigt alltså. Vi drog till ett café nextgårds till mitt jobb. Där fick vi en riktig hotellfrukost. När vi hade ätit i närmare en halvtimma så drog vi ett varv runt ringvägen med bilen innan han dumpade av mig vid jobbet. Bara åtta arbetstimmar att gå igenom.

Framåt halv ett ringde telefonen. Han undrade vad jag ville ha för lunch. Vi kom överrens om en kebabrulle. Snabbt och lätt mellan alla kunder. När han kommit fram och parkerat bilen så fick jag lova att inte tjuvtitta. Jag höll mitt ord... nästan i alla fall. Liz skötte gluttandet åt mig. "Jag ser honom inte?! Nu ser jag! Han gör någonting... han har blommor... schhh! nu kommer han!"

Han hade inte bara blommor utan en pressent, lunchen, blommor och tårta med tjugoen ljus, visserligen redan utblåsta av vinden utanför. Men det är tanken som räknas. Gulle.

Arbetsdagen gick inte snabbare än vanligt, utan istället rellativt segt. När jag slutat blev jag upphämtad med bil och vi drog mot heron där en kvällsbio stod på schemat. Jag fick en hur mysig dag som helst, tack så jättemycket för den hjärtat.

Nej, nu kallar mitt monsterberg av disk.

Nu är båda mina pojkar hos sina fäder.
Jag är placerad i den stora pojkens lägenhet för tillfället. Han lät datorn vara kvar här hemma för min skull. Gulle där.

Jag är helt slut efter dagens arbetspass. Svetten rann och det var alldeles för mycket att göra. Panik fick jag när jag blev tillfrågad att slå in en skitstor nalle. Att lämna kassan obemannad är inte precis någonting man vill göra. Och precis i dessa sekunder så var butiken fullsmockad med folk självklart.

Ikväll hoppar jag över middag och allt som står på schemat för kvällen. Jag tänkte dricka upp min pucko och näst intill hoppa i säng på en gång. Jag försöker kurera mig så gott det går då jag blivit drabbad av en hisklig förkylning och en redig hosta på köpet. Jag tror inte att jag blir bättre förrän lagom till jul. Just nu frodas bakterierna i min kropp. Lovely.

Jag jobbar mest nu.
Jag jobbar i fyrtiograders värme bland hundratusentals leksaker, ett hundratals barn och deras föräldrar varje dag.
Jag hostar drygt hundra gånger per dag och försöker undvika att snora på kundernas pengar. Jag nyser så fort jag får chansen och svettas ut flera liter svett per dag. Herregud vilken värme.

Jag drömmer om att det blir regn. För första gången på flera år så känns det som att vi behöver regn, som att JAG vill ha regn. Jag saknar Kevin så mycket att det gör ont i hela kroppen. Sist jag pratade med honom i veckan så höll jag på att bryta ihop. Bara två... tre veckor kvar. Jag kan hålla ut.

Idag är det första dagen på jobbet. Förra veckan stängde jag av min tillgänglighet för att få lite semester, det var då jag och Andreas drog ut på landet och hade det jättetrevligt.

Men idag börjar allvaret. Jag har en hel butik alldeles för mig själv. En butik med 600 olika varor kanske... om inte mer. Chefen och den ordinarie personen som brukar jobba i hans ställe har båda gått på semester och ansvaret är på mig nu att sköta affärerna.

Klart man känner sig stolt. Jag jobbade där förra sommaren också visserligen. Men det är absolut inte samma sak som att vara arbetare och att någon annan har huvudansvaret.



Idag är det en bra dag igen.

Det är måndag vilket innebär att jag ska ringa ner till mitt troll ikväll. Förhoppningsvis vill han prata med mig.

Hallå.
Det var inte igår jag skrev.

Idag har jag cyklat runt i  cirklar. Hela stan har varit utsatt tror jag. Drygt en mil på cykeln och en mellantid på två timmar tror jag. Om man räknar bort tiden på kyrkogården idag.

Jag satt där i två timmar och "pratade" med min morfar. Ibland saknar jag honom så sjukt mycket. Som att en del av mig är borta, vilket det är också. Efter att ha suttit på bänken vid minneslunden så tog jag cykeln och parkerade den i skogen vid niksta. Jag satte mig på en sten och tittade ut över havet. Där spenderade jag ännu en timma av mitt liv.

Jag är kvar ute på landet. Inte mitt land alltså, utan Andreas familjs land, hans mamma och Peder stack dock i söndags. Det är helt lovely här ute. Förutom alla flugor som samlas i stugan. Vi då... vi passar på att bada flera gånger per dag. Senast idag var vi och simmade med våra nyinköpta simfötter runt ett kalkbrott. Asmysigt, förutom att vi störde en och annan fågelfamilj som hade bänkat sina barn på klipporna. Men det löste sig också. En kraxande mamma skrämde bort oss därifrån ganska snabbt.



Nej nu är jag för full för att skriva.
P
u
s
s
!

Jag är ute på landet.
Här badar vi ständigt. Är det inte i sjön så är det i en pool som vi (läs; någon annan) har blåst upp och placerat på gårdstomten.

Alla plus med landet väger ut alla minus ganska snabbt. Jag menar, nattbio utomhus i ett indietält. Kvällsdopp i poolen och simtävling (dryga 500 meter) till andra sidan sjön, utedass, surrande flugor, myggbett och att ha förmågan att kunna klaga på den allt för varma solen.

Idag ska vi åka över till min kusin och förhoppningsvis få någonting gott i magarna. Om vi får tid över så åker vi även över till norrtälje och kollar in den staden. Det var år och dar sen som jag var där och kollade. Sist kanske jag var tretton, fjorton. Och det var sex, sju år sen nu vid det här laget.

Men landet då...

Jag älskar det.





Här spenderade vi en massa timmar igår innan vi tog ett kvällsdopp i poolen.

Jag är hemma ensam nu. Ursh va tufft det är att sitta ensam. Trots att jag kan göra det när Kevin är och hälsar på någon så är det helt annorlunda just nu. Jag ber om att någonting ska hända. Någon ska ringa. Vad som helst. Jag har tömt min telefon på kontakter. Ingen svarar eller ringer upp. Alla verkar vara upptagna.

Hur som helst så ska jag och min cykel ut på äventyr nu snart. Ska klä på mig och packa en väska med massa kläder så att jag slipper ta mig hem på några dagar.

I helgen blir det skansen. Och början på nästa vecka så ska jag ut på landet. Det är knappast så att det kan bli bättre. Åh, jösses vad jag vill ha söndag kväll... måndag morgon, vad som helst. Ge mig en ny dag bara. Låt mig komma till en ny plats. Låt mig komma ut på landet!

Kevin kommer nog ha det toppenbra hemma hos sin pappa. Jag tvekar inte på det.
Jag kommer nog inte blogga på några dagar... veckor?

Jag förstår mig inte på er som fortfarande hänger kvar vid min blogg. Jag känner mig urtråkig nu när solen skiner och värmen bokstavligt talat kväver en. Jag dör här hemma.

Kevins väska är packad nu i alla fall. Den står i hallen redo att dras med till västra sidan av sverige redan i morgon eftermiddag. Jag såg till att ha den färdigpackad redan igår så att jag kan ägna all min lediga tid till Kevin. Just nu sitter han och tar en lugn minut i skuggan med en kalletidning. Väl behövt i den här värmen måste jag påpeka.

Ikväll, sista kvällen tillsammans för oss så blir det cirkus. Jag var bara tvungen att göra någonting roligt med krabban innan han drar. Han måste få ha någonting att tänka tillbaka på. Jag har även tagit och pratat allvar med honom och sagt att vi MÅSTE pratas vid i telefon minst en gång i veckan.

I natt vaknade han. Jag vet inte om det var av en mardrömm eller ångest. Men han slutade inte gråta på två timmar mitt i natten. Jag hoppas att månaden hos pappa går fort för honom så att han får kul och inte hinner tänka så mycket.

Min lillkrabba alltså...

Jag vaknade rellativt tidigt i morse. Utan att klockan ringt på mobilen så pallrade jag mig upp ur sängen. Vid klockan nio stack jag ut och drog med cykeln mot mamms och papps. Väl där så slängde jag in Kevin till dom och drog mot jobbet. Jag skulle nämligen sitta och vara trevlig på Svens Leksaker idag. Sagt och gjort. Tre timmar, som kändes som en evighet gick inte snabbare än jag tänkt. Och sorgligt nog fick jag inte igen dörrarna förrän halv två då dom sista personerna gått. Självklart skulle lillgrabben betala själv med egna pengar á la 199 kronor i fem och enkronor. Det tog mig absolut inte lång tid att räkna alla dom pengarna. Herregud...

Nu sitter jag i väntan på bättre tider (typ när Kevin somnar och jag får egentid). Visserligen så är det bolibompa nu och egentiden får jag oavsätt.

Jag har solat i veckan så nu är jag så röd och upphettad att jag är rädd för att huden ska hoppa av min kropp. Jösses. Haha.

Nej ärligt talat. Något midsommarfirande blir det inte för oss idag. Både jag och Kevin är för trötta för sånt skit och vaken han eller jag känner att vi får ut någonting av det.

Jag har varit upptagen hela dagen idag. Först jobbet från 9-13. Inte så mycket att göra där egentligen. Nackdelen var att jag var ensam i ett helt nytt kök och fumlade runt ett tag innan jag kunde slappna av och sköta mitt jobb ordentligt. Tack och lov så var det inte så mycket att göra. Precis innan jag skulle sluta så kom det givetvis en leverans av varor, så det var bara att stå kvar och packa upp innan man fick gå hem.

Sen har jag skickat in massa papper på posten, varit på ett möte, hämtat Kevin, fixat kläderna till oss och cyklat hundratusentals kilometer känns det som. Min kropp är helt slut nu. Och så kommer jag på att det finns precis lika mycket att göra här hemma som på jobbet. Gosh! Kill me please?

Det blir garanterat tidigt i säng ikväll. GARANTERAT. Jag är stendöd och min kropp fortsätter kämpa på ångorna. Men det funkar...



Torekällberget, Södertälje.














Hovet, Stockholm.



å

Jag har inte uppdaterat på några dagar. Tänk, att tillock med jag kan ha annat att göra. Konstigt det där. I helgen var vi iväg på torekällberget i södertälje. Jättemysigt och alldeles lagom länge var vi iväg. Kevin fick inte ens chansen att bli trött. När vi kommit hem igen så drog vi iväg på nästa äventyr. I bilen på väg till en grillfest så grät vi smått till prinsessan och prins Daniel som gifte sig och över radion fick vi höra hur dom svarade "Ja" inför varandra. Herregud vilket ståhej.


Igår morse la vi oss och åt en god lunch i drottningviken på ringvägen. Omysigt. Eller nåväl, det var det nästan. Med tanke på att det blåste som in i norden och inte alls var så skönt som vi hoppats på. Men det ordnade sig...

Idag har jag blivit bjuden på twilight event tillsammans med mina närmaste vänner. Ska bli jättemysigt att få komma iväg några timmar! Senaste gången jag var på hovet var... NRJ radio awards runt 2002? Haha, stört länge sen i alla fall...

Nej nu ska jag göra frukost till Kevin. Han sitter bänkad framför barnkanalen.

Kevin har gjort en jättefin tomatplanta till mig på dagis. Nackdelen är dock att den är så lätt i krukan att den blåser ner och jorden faller på golvet. Jordat golv, ingen jord på plantan. Det låter som att jag får gå och handla en kruka tillsammans med lite blomjord ikväll.

Det blir tacos till middag idag. Massvis med grönsaker, köttfärs och sås, gott sällskap och mysig filmkväll.
Alltså, helt ärligt nu... kan det bli bättre eller?

Jösses, jag gick precis in i en vägg och blev galet trött. Tårarna rinner, givetvis ofrivilligt. Näsan kliar, jag nyser i ren reflex. Kevin tjatar; "När är maten klar?"
Till svars får han en axelryckning och en yoggi som ska stilla den största hungern. Kevin spanar in barnprogrammen och glömmer totalt bort yoggin.

Solen skiner in och gör att jag måste kisa för att kunna skriva klart. Well, det kliar lite i ögonen också. Kanske håller jag på att bli sjuk? Förkyld? Nej, så illa kan det ju inte vara. Jag har ju haft på mig mer kläder än vad som är tillåtet i juni månad. Det är galet att man aldrig ska få klä av sig nu när "sommaren" äntligen kommit...

... ska jag berätta något roligt? Nå?


Psst... den 23:e så går sommaren mot vinter igen. Hurra!

Efter en stund i rampljuset så tröttnade älgen och fick fnatt och sprang rakt emot folkmassan. En granne blev jagad (asgarv) och fick springa för sitt liv. Haha. Jag undrar om älgen fortfarande jagar honom?

Nej men ärligt nu. Stackars älg!

Jag måste börja städa lite smått här hemma. Få i ordning på småsaker och placera allt på rätt plats. Just nu känns det som jag lever i en riktig oreda och jag vantrivs näst intill. Just för alla småsaker är utspridda. Tänk så mycket det lilla kan göra hela tiden.

Kevin ska få titta på lite film undertiden som jag ställer mig och lagar mat idag. Det bjuds nämligen på köttfärslimpa med soltorkade tomater och fetaost. Hur gott som helst. Till det så tänkte jag koka färskpotatis med dill. Alltså, sommar eller?! Haha. Efterrätten blir jordgubbar. Bara för att det är asgott!

Godmorgon.
Jag tycker personligen att jag skriver onödiga saker för tillfället. Det kanske är dags att sluta blogga för en stund när man känner så? Hur som helst så känns det som att jag ältar samma saker om och om igen, vilket inte är min mening. Men samtidigt finns det böcker som ältar saker om och om igen, och dom får betalt för det. Vi andra väljer att blogga liksom.

Idag kommer Louise hit en stund. Hon ska få hjälpa mig med lite saker. Bland annat ska vi ta bort mina sängben på sängen. Dom är halvt fallfärdiga om inte mer alltså. Inte okej! Haha.

Förresten! Jag (okej, inte personligen jag kanske) öppnade upp min bakdörr igår. Fan va trött jag var på plomben som satt för dörren alltså. Arbetsgubbarna vägrade uppenbarligen att göra klart ett hus i taget utan var tvugna att ta och sprida ut sitt arbete. Så jävla onödigt om du frågar mig. Hela sommaren går ju åt till att vara instängd då. Så jag fixade hjälp som fick ta saken i egna händer helt enkelt!