När man ser att det blöder... det är först då det gör ont.

Kevin kom till mig för en stund sedan och sa att han skar sig på en sax när han satt och klippte och klistrade. Jag tittade, och han hade rätt. Han hade en jätteliten rispa i fingret. Helt fashinerad var han... fram tills dess att blodet kom, sipprade, en ytterst liten droppe blod kom upp ur det lilla -lilla hålet och hans ögon tårades. Snyftningar och skrik framkallades av såret och jag frågade Kevin om det gjorde ont någonstans.

"JA MEN DET SER DU VÄL? JAG BLÖDER!"
"Men Kevin då! Du är  ju en stor kille nu, lite blod har väl aldrig skadat dig?"
"MEN MAMMA, DET RINNER FRÅN FINGRET!" fortfarande snyftningar och tårar åt alla håll.
"Men Kevin, vi kan sätta på plåster?"
"Mmm, och ringa doktorn!"
"Vi hoppar doktorn, men plåster får du"
"Mm... och polisen måste vi ringa"
"Ja-ja. En sak i taget. Vi börjar med plåstret och ser om det blir bättre"

"Känns det bättre nu?"
"Jaa! Nu är jag frisk. Det är helt otroligt!"