Kevin åt middag i över en och en halv timma. Han åt och han åt, "mer mamma, finns det mer?" sa han hela tiden. Jag tror personligen inte att han kommer kunna knäppa sina byxor sen. Hans favoritmat stod på bordet idag nämligen. Och det är inte fläskfilé, fiskbullar eller flintastek. Nej, nu snackar vi klassisk radhusbiff. Och ni som inte vet vad radhusbiff är förnågot så kan jag meddela att det är blodpudding med rårörda lingon till. Riktigt gott, men för mig räckte det med en skiva blodpudding, Kevin fick i sig FEM skivor! 

Galet. Han åt upp mer än en halv (stor) bit blodpudding själv! Riktigt bra att han äter visserligen, han växer både på längden och bredden. Det är bara en tidsfråga innan jag vaknar brevid långben i sängen. Han har precis femtiosex centimeter kvar innan vi är lika långa. Hoppas inte att han ärver min längd, really.

På BVC förra veckan var han ju precis 100 cm, på pricken. Och han följer sin kurva snudden längre upp än han brukat. Vikten hade gått upp som ett spjut på honom, trots att han gått ner två kilo i december när han låg inne på sjukhuset så har hans vikt kämpat sig upp, plus två kilo extra. Toppen!

Nej, nu ska jag hitta på något annat!