Godmorgon.

I morse så vaknade jag och Kevin runt halv åtta. Jag har en förmåga att få panik så fort jag slår upp ögonen och det är ljust ute - min första tanke blir "SHIT, jag har försovigt mig". Men sen är det ju mars nu också, och solen ska väl gå upp tidigare och ner senare från och med nu! Logiskt. Så de senaste dagarna har jag vaknat nollsju nolltre, i ren panik. Stop that.
 
När vi kommit upp ur sängen så gjorde vi i ordning en ordentlig frukost som vi satt och åt på i fyrtiofem minuter. Yoghurt, smörgåsar, vindruvor, o'boy. Riktigt skönt var det att slippa stressa och kunna sitta tillsammans. Sen gjorde vi oss i ordning och drog med halv niobussen till dagis. Han var riktigt busig på bussen idag, Kevin. Han ville att vi skulle sjunga alla barnlåtar och så skulle han kittla mig och hoppa runt som en boll på sätet. Haha.

När jag var påväg hem igen med samma buss så satte jag mig och läste ur min bok som jag personligen mår jättedåligt över att läsa. Pedofili i filipinerna, stackars barn. Man får följa en liten pojke vid namn Alex som börjar att sälja sig själv för att få ihop pengar till mat åt sin familj. Tillslut blir han den som försörjer familjen och man får följa hans resa tillsammans med de "vita männen" som ger honom kläder, ett hus, och betalar hans lön i utbyte mot hans tjänster. Ibland vänder sig magen i mig när jag läser den. Jag vet inte hur många tårar som jag spillt undertiden jag läst den boken. Tänk, en elva årig pojke, en liten kille som ska sparka fotboll med sina vänner istället för att spendera sina dagar på ett hotell med att underhålla äckliga gubbar med sin kropp.

Nu ska jag diska och gå ner i tvättstugan för att beställa tid där nere.
Så nu är det dags att jobba här hemma innan Kevin måste ta sig hem igen.