Vi leker en lek.
När slutade barnen sova med gossedjur i sängen?
Akuten utan diagnos.
Läkaren såg inget fel på honom, annat än att han hade hög febér och var allmänt avslappnad av utmattningen. Sköterskan tog tops ner i halsen på Kevin för att se om han hade några baciller där, men icke sa nicke - och inte heller såg man något annorlunda i hans blod, då stick i fingret ansågs nödvändigt. Kevin protesterade, som vanligt när jag är med - men det löste sig tillslut - för blod det fick dom till förbannelse! Sköterskan var för övrigt rädd för att bli pestsmittad, och försökte få mig att säga att Kevin hade svininfluensan så att han kunde sätta en diagnos på ungen, men icke - han har som sagt inte dom symptomen, annat än febern såklart. Men det hindrade inte sköterskan från att klä på sig munskydd, vantar och förkläde i plast och papper - allt för att skrämma mitt barn lite mer. Ha ha, stackars lilla kraken.
Vi spenderade sammanlagt kanske tjugo minuter på akuten, fastän det var närmare trettio pers före oss. Läget kanske var ganska kritiskt trots allt. Tänk er Imperiet i videon; märk hur vår skugga, fast placera Kevins ansikte där med röda ögon istället för svarta, så kanske ni vet hur han ser ut. Eller ni kanske har en aning.
Jag bjöd Nylund på pizza som tack för hjälpen till akuten. Det var Kevin som bad oss åka dit för att äta. Han var sååå hungrig, och åt ungefär två bitar pizza. Resten fick vi ta hem. Han fick dock i sig en massa läsk och vätska, vilket enligt doktorn var prioritet nummer ett - så jag bryr mig inte om det var läsk istället för vatten, huvudsaken är att han får i sig någonting. Jag köpte även trettio piggelin, två liter mjölk och sex paket varmakoppen - vätska it is, i hög nivå from now on!
Hur som helst. Kevin lever, jag lever snudd på, och "godis" ska vi moffla i oss i några dagar framöver.
Blir han inte bättre på några dagar så skulle jag återvända som sagt.
Akuten nästa.
Kevin har blivit markant sämre. Han säger att han ser saker när han öppnar ögonen. Hans féber har stigit och han gråter konstant förutom när han sover. Jag pallar inte att se honom så här längre, så Niklas tar oss till akuten. Tack tack tack, tusen tack.
Som sagt, niklas kommer om en halvtimma, så fort han slutat jobbet och jag ska se till att vara färdig och redo då, Kevin min skatt kan inte må så dåligt som han gör nu. Hjärtat.
Konversation med mitt treåriga jag.
Jag; Kevin, på fredag, vet du att du ska till din pappa då?
Kevin; Va? Nej, men då ska man ju äta godis.
Jag; Ja, varför inte. Men tror du inte att det går bra att äta godis hos farmor då?
Kevin; Men mamma! Farmor har ju inget godis ju.
Jag; Men dom kanske köper godis till farmor?
Kevin; Nej mamma - dom orkar nog inte det, så vi får köpa godis! Du och jag!
Jag; Om inte pappa orkar köpa godis till dig, så lovar jag att göra det - om du lovar att åka med pappa till farmor också.
Kevin; Men åh, okej. Men mamma... idol då?
Jag; Kevin, farmor har också fyran, okej? Sluta oroa dig över småsaker nu.
Kevin; Okej okej, jag fattar. Men mina leksaker då?
Jag; Plocka med dig allt du vill ha med dig bara, men inte jätte mycket, för du ska bara vara hos pappa från fredag till söndag, alltså två dagar.
Kevin; Men det är ju jätte lite? (visar två på fingrarna)
Jag; Men pappa kommer nog tillbaka om några veckor igen i sånna fall.
Kevin; Ja, när jag fyller fyra vill jag det.
Jag; Ja och då får du nog massa pressenter av pappa också!
Kevin; Ja, och en tårta som Natalie.
Jag; Ja, önska på nu så får du nog allt du vill ha.
Kevin; ... Och lite Danonino, lite weee fitt och en bilbana, och en bil och en motorcykel och en flygplan och lite cars och blixtren...
Jag; Okej, nu räcker det!
Kevin; Mamma, när kommer pappa?
Jag; Snart hjärtat, snart! (suck)
Far&Son
Det märks tydligt nu att det var allt för länge sedan Kevin träffade sin pappa!
Han pratar om honom varje dag, flera gånger om dagen - och saknaden är nog enorm nu.
Hoppas innerligt att den här veckan går fort, för bådas skull.
Orka städa... eller inte.
Städningen gav jag upp för flera timmar sedan. Olyckligtvis så visar det sig att det såg bättre ut innan jag städade mot nu när jag städat "klart" för dagen. Hur går det ihop. Jo man förflyttar saker, runt, runt, runt - från rum till rum och tror att sakerna gör sig bättre någon annan stans. Men fan, inse - det är lika bra att slänga 30% av det crap man har hemma. Två centimeter från mig ligger en inbjudan till ett kalas som vi skulle gått på idag om vi valt att gå... en tom godispåse... massa refreshers papper (godiset kom dock väl till pass när jag var sugen på dom tidigare idag)... en tom "tub" med läppglans... under min data"pall" så ligger det två apelsinskal kvar från när Kevin åt apelsin... lika så sminkborttagningsburk som åkt ner i en papperskorg men på något sätt hittat upp igen och hamnat på vårat golv, under våran datastol, alltså fatta, det är innom radien av en halvmeter av saker som jag kan tänka mig att slänga. En halvmeter x 129 halvmetrar till är resultatet av asmånga saker jag kan tänka mig att slänga i min lägenhet. Komplicerat? Svar ja. Det som är snäppet svårare att fatta är varför jag inte valt att slänga dessa saker för länge sedan - och prydligt kunna få alla mina "nya saker" på plats istället för att dom fula, hemskt äckligt gamla sakerna ska stå i centrum.
Okej, för mycket städmani över mig idag. Låt mig bara få en dag till så ska jag ha sett till att ha julen på plats, förhoppningsvis. Tvättstugan måste jag boka också, mina trosor håller seriöst på att ta slut. Jag lever på gränsen till akut tvättid nu, finns det sånt, akut tvättid? Jag måste se till att införskaffa det i sånna fall.
Jag såg i alla fall till att göra lite nytta. Jag har strukigt gardiner - tre delar i vardagsrummet är färdigstrukna - lika så tre delar i köket, och i Kevins rum. Lika så har jag satt upp en ny "utsmyckningstygbit"(?) för våra kökshanddukar (även denna ströks). Jag har diskat upp nittio procent av disken och så har jag skurat golvet i köket. Jag har även bäddat sängen (dock inga rena lakan då jag bara har två par att byta med och båda är i tvätten nu, gosh - ännu en anledning till akut tvättid). Sen har jag plockat fram massa jultomtar i porslin, samt änglar och annat trams, och dom härligt juliga sjuarmade ljusstakarna som står i fönstret varje år.
Jag har fått en trevlig julstämning i min röra.
Lucky me, lucky you.
Julstädning.
Okej, jag erkänner, jag kunde inte hålla mig borta från glittret, gardinerna, dukarna och pysslet. Och nu är jag fast.
Städa, varje fredag och så varje jul... eller innan jul. That's right.
Kalas och filmmys.
Det blev både kryptävlingar, afrikansk mat (vilket var skitgott!) och massa kramkalas. När jag fick veta att tåget hem gick 14:34 så blev det full fart till tåget, med tanke på att jag märkte att klockan var 14:24. Hade jag kommit trettio sekunder senare så hade jag helt klart missat tåget och fått vänta i en timma till.
På tåget hem somnade Kevin. Han fick tillbaka sin féber och sov hela vägen hem, inte ett ljud hörde jag från honom, mammas hjärta. När vi kommit hem till nynäs igen så var det bara att springa allt vad man hade till mamma och pappa. Sen var det bara att bege sig mot bilen som skulle ta mig till Heron.
Väl inne på kungenskurva så gick vi på IKEA och "handlade" så mycket som ingenting. Sen tog vi bilen vidare mot ICA där vi handlade allt som behövdes för en fin jul. Sen så åkte vi mot Heron City där vi gick på Pizza hut, funderade ett tag på att bowla men hoppade över den idén och så handlade vi candy på willys innan bion började.
Filmen var såklart asbra. Mycket bättre än den första, vilket vi båda var överrens om. Lite mer action, lite mer händelser och massa mer kärlek (i en bra kombo såklart!), vi var helt klart nöjda med vårat filmval.
På vägen hem åkte vi nya vägen, mest för att jag skulle få se den. Efter västerhaninge så tappade jag bort mig helt - mitt lokalsinne var som bortblåst och jag hade ingen aning om var vi var förrän vi kom fram till ösmorondellen igen.
Sen åkte vi hem till mig, badade och somnade tills i morse då vi gick upp skapligt tidigt och jag åkte och hämtade Kevin... en riktig mysdag. Tack.
Såklart så hade mitt kamerabatteri laddat ur, så jag kunde inte ta med mig kameran någonstans, så jag lät det vara!
Pressat schema.
Pressat schema.
Egentligen var det meningen att jag skulle varit på bio idag, men min biokompis fick förhinder och vi flyttade bion till idag istället. Lika bra var det kanske, då Kevin låg alldeles utmattad med féber igår. Idag är han pigg och glad igen, som om att ingenting har hänt. What the fuck.
Så idag blir det pressat schema. Redan runt tio nu så ska vi lämna lägenheten och åka mot ICA. Där ska vi handla en födelsedagspressent till min brorson som fyller ett, lilla söta Mickey, och när vi handlat så drar vi in mot farsta där kalaset äger rum. Jag tänkte vara där lite tidigare, så att jag kan lämna festligheten lite tidigare med gott samvete för att hinna hem i tid... Självklart tar jag en massa bilder.
Klockan tre redan, så drar vi oss hemåt till nynäs och så kommer vi hem hit till fyra. Helt stört hur jag har planerat allt in i minsta detalj, haha. Sen så rusar jag upp till mamma och pappa för att lämna in Kevin till dom. Springer bort till min biokompis och åker med dom in på bio till Heron. Sen får jag slappna av till klockan tio dagen efter då jag är ledig från ansvar. Ska bli skönt att få bli ledig ikväll utan att behöva ha hand om Kevin.
Tro det eller ej, men ett ansvar så stort som ett barn gör att man är spännd och nervös tjugofyra sju, typ. Man kan nästan aldrig släppa ögonen ifrån dom!
Musik för mina öron.
Nu när Kevin sover (ja han somnade när vi kom hem typ, med godispåsen i handen och allt?) så passar jag på att lyssna på min musiksmak. Lite Nicke & Nilla, samt Zillah & Totte. Kevin skulle döda mig om jag lyssnade på det när han var vaken. Nej för honom ska det vara Takida, lite Aerosmith och massa Nickelback. Man ska kunna headbanga till musiken man spelar, och det kan man ju verkligen inte göra till sån tramsig barnmusik. Jag har tillock med gått in på youtube för att lyssna på mojjes låtar. Snacka om att jag önskar att min son hade någon form av "normal" musiksmak ibland.
HALLÅ? BARNVISOR, HAR DU HÖRT TALAS OM DET KEVIN?
Räkningar och julsnack.
Godmorgon.
Jag har åkt fram och tillbaka till dagis redan, skrivit klart mina räkningar och är redo att posta dom ( ja, jag fick en räkning till när jag låg och sov - så då var det bara att göra om allt ihop igen, visserligen var det nästa månads räkning, men jag postar med den nu direkt istället!)
Igår åkte våran gårdsgran upp tror jag... Någon annan än jag som undrar varför det är fler lampor än barr i granen? Ja jag är lite jultrött. Jag funderar på att inte sätta upp något julpynt i år, och varför jag resonerar så är ganska lätt; jag tar ner skiten dagen efter nyår för att jag spyr på julen.
Men samtidigt så känns det så taskigt mot Kevin att inte ha traditioner. Jag vill ju inte att han ska vara utan det som man själv fick när man var liten. Men jag mår verkligen asdåligt när jag har julsakerna framme. Direkt efter julen, när man fått bort allt pyssel och skit som bara står och tar plats, så känns det direkt som att sommaren kommer, eller i alla fall är den på g, och då kan man andas igen.
Räcker det inte med en chokladkalender för ett barn under julen? Självklart julklappar och julmat också!
Nu ska jag snart dra med Anna till frissan. Hon ska klippa till sig. Mys, med en liten tjejdag innan jag hämtar Kevin på dagis.
Dataförbud och fotografering.
Måste bara säga hur söt Kevin var ikväll. Han bråkade som sagt ganska mycket på tåget hem och jag gav honom därför dataförbud - så att han inte fick puzzla sina puzzel, och spela sina spel som han normalt brukar få. Om och om igen sa han; Men mamma, i morgon ska jag lyssna på dig, jag lååååvar (med o egentligen, jag vet, men hör uttalet ungen använder sig av, så sött!) dock så gick inte hans löfte igenom utan han fick som sagt sitt dataförbud, allt för att han ska lära sig att sätta på sig jackan när jag ber honom. Han ska stanna när han vet att han närmar sig trottoarskanten och han ska inte trycka på knappar som jag säger åt honom att inte trycka på. Så... här är hans första förbud. Dataförbud i en hel vecka (den veckan som återstår i alla fall), och gud va jobbigt det har varit för stackaren, det kommer troligtvis inte bli bättre innan veckan är slut heller.
Istället så har han öppnat ögonen för fotografering nu när han inte får göra annat än att puzzla och se på tv:n egentligen. Och han är ganska duktig tycker jag. Eller ja, jo det är han visst, för att vara tre. Så jag bytte tillock med en facebookbild som Kevin tog på mig idag. Riktigt fin tyckte jag att den blev, eller vad säger ni?
Har min son chansen att bli fotograf.
Jag har beskurit bilden då Kevin tog med mer än halva rummet.
Kändes ganska onödigt att bidra med det när vi inte har så städat, haha!
I morgon ska jag bli barnledig för första gången på aslänge (förutom när jag jobbar då såklart!)
Jag ska in till heron city och kolla på bio, såklart så ska jag följa trenden och se på new moon. Ska bli grymt trevligt och mysigt med en barnfri dag.
Jag fick även erbjudande om att gå på göta kanal 3, förhandsvisningen av den för två pers i december. Jag vet dock inte om jag vill ännu. Vi får se vad som händer och sker - men det kanske skulle vara roligt det också. Jag tycker dock inte att den filmen (tvåan framför allt) var så bra, så det lockar inte mig vidare mycket. Plus att filmerna oftast blir mer krystade och "tvångsmessigt" måste locka tittare till skratt vilket bara känns krystat. Men det är aldrig försent att ändra sig... right?
Nej, sova var det.
Hjälp med telefonförsäljare.
Jag har gått till kommunhuset både här i nynäs och i haninge för att sätta upp mig på bemmaningscentret. Det gick ju lätt som en pannkaka, fast jag hade Kevin med mig in. Han bara var och var, satt och satt, ritade och ritade, lekte och lekte. Ja, ni fattar. När jag hade lämnat in alla lappar i haninge så gick vi vidare till försäkringskassan i handen. Lika bra att få snacka med dom också. Jag berättade att jag hade fått jobb och fick drygt lite mer än fyratusen i månaden. Då passade vi på att ändra bidragsformen och fortsatte med nästa års ansökan.
Efter förseningskassan så gick vi till donken jag och Kevin. Jag hade lovat honom att vi skulle äta där, så han blev nöjd. Till efterrätt så blev det paj - sån där äcklig donkenpaj som inte smakar någonting annat än fejk - ni vet? Det var första gången jag åt en sån, och troligtvis den sista - inte ens deras efterrättsglass är att rekommendera. Så nästa gång blir vi helt utan sånt sött, tror jag.
Tågresan hem var jobbigast. Kevin skulle åka brandstång i tåget hela tiden. (Ni vet stolpen i mitten mellan dörrarna). Han skulle lyftas upp, snurra runt runt runt, tills han tillslut hamnade på marken. Tillslut pallade inte mina armar mer, så jag bad honom sluta, då ställde han sig på vagnen istället och fortsatte sitt nöje. Ha ha ha, knäppskalle.
Jag fick även ett samtal från killen på TV3 igen. Han ville att jag och Anna skulle tillbaka dit på tisdag. Han frågade även om vi hade haft det roligt och hur många program vi stannat för att se.
Jag svarade att vi bara kollat på ett - och han frågade om han inte skulle sätta upp oss på båda programmen. Jag tackade men sa artigt att ett program var nog, så vi ska troligtvis gå tillbaka dit på tisdag. Roligt, tack snälla du.
Och en fråga, telefonförsäljare. Jag har en förmåga att inte VÅGA säga ifrån till dom - tips på hur man kan göra utan att låta för elak? Dom har ringt mig regelbundet om en dammsugare som ska hem och testas hos mig sen i somras, och jag börjar tröttna. Jag säger att jag inte är hemma och att jag jobbar och dylikt. Men hur länge köper dom det? Uppenbarligen ASLÄNGE, gosh!
När blev du bortgift?
Jag gick som vanligt på bussen vid dagisets busshållsplats. Där stod Kevins dagiskompis och hans storesyster och väntade på bussen också. Kevin bjöd lillkillen på kakor och jag stod och huttrade och frös. När vi kom på så ville grabbarna sitta brevid varandra och jag opponerade mig inte.
Storesystern satte sig brevid mig, fast på andra sidan, liksom(?), så att gången var mellan oss. Grabbarna tjoade och tjimmade i bussen. Vid ett flertal tillfällen så tittade hon på mig och bet sig i läppen, tillslut kunde hon inte hålla sig mer, utan hon började inleda en konvesation vilket löd;
- Är du hans mamma?
- Ja det är jag.
- Aha, jag trodde du var hans syster eller något!
- Du är inte ensam om att tro det!
- Men, hur gamal var du när du fick honom då?
- Femton när jag blev gravid... men sexton när han föddes! Hur gamal är du då?
- Ahaa. Jag är elva! Men..eh okej.. men.. eh, när blev du bortgift då?
- Va?
- Ja, man måste väl vara gift för att föda barn väl?
- Nej, jag behövde inte det.
- Nähe, min mamma säger att alla är bortgifta som får barn i alla fall!
- Jaha? Oj då. Men jag tycker sexton är lite för ungt för att gifta sig på kanske, och vi i sverige har inte samma "regler och lagar" som ni kanske.
- Ja, men... okej, jag får fråga mamma igen och berätta om dig, tror jag.
Förlåt men jag tror jag har förändrat hela flickans syn på sex och på giftermål och barn nu, men seriöst...
... är hon gjord av sten eller?
Falskt alarm.
I morse vaknade jag av ett falskt alarm.
Eller typ i alla fall. Jag var inte bekant med ljudet, telefonen låg under kudden och ljudet blev liksom dovt, eller dovare. Jag tänkte inte mer på det utan stängde av larmet där "OK" knappen är placerad, men även "Svara-knappen". Jag hade alltså vaknat av min vanliga ringsignal utan att inse att det var den jag vaknat till. Crazy. Men det tog mig inte många hundradelar innan jag fattade att jag faktiskt hade svarat i telefonen och att någon väntade på mitt sega, hesa godmorgonhälsning. Det var Anna i telefonen, och hon skrattade bara åt mitt misstag.
Idag har vi mycket som står på schemat. Jag och Kevin är nämligen hemma och jag ska ge mig iväg till haninge, till centrum här i nynäs och söka en massa jobb. I haninge ska jag visserligen sticka in till försäkringskassan för att skriva på lite papper som håller på att gå ur datumet. Annars har vi inte så mycket planerat.
Det blir nog lunch/middag inne i haninge när vi ändå är där. Antingen taccohaket eller donken...
Mysig mor och son-dag, fast vi ska göra lite nytta. Jag hoppas bara att Kevin kan hålla sig i skinnet medan jag sitter ner och snackar med alla som vill snacka med en...
Separationsångest.
Jag har åkt fram och tillbaka till och från dagis nu. Kevin har fått någon form av separationsångest när man lämnar honom, och ber en ständigt att stanna kvar ett tag. Fröknarna får ibland dra honom ifrån mig, gråtandes - för att jag ska komma iväg till mitt (inte så jättehektiska liv) och hinna iväg till min buss. Det skär oftast i hjärtat när man inte kan lura honom på andra tankar.
Idag hade jag hans bästa kompis som hjälp. Jag tror jag såg honom där när vi kom, och sa åt Kevin att leta efter honom, han gick oroligt in i lekrummet och fastnade där.
Snart är det lucia också. Dom är i full fart med att öva in alla luciasånger på dagis. Lusse Lelle skulle Kevin lyssna på hela dagen igår. Så om han inte kan den låten nu så vet jag inte vad jag gör. Tro mig, jag kan den, utan och innan till.
Idag ska jag betala mina räkningar. Jag är som sagt fortfarande i full sökning efter en brevlåda som är placerad närmare min lägenhet än vad dom som står nere på stan är. Undra om man kan posta nere på skotten (?)
Det är ungefär de som står på mitt schema för dagen, det och städning, laga mat och fixa tvätttid. Min tvättkorg svämmar över igen fast jag intalat mig själv att tvätta så pass ofta att jag slipper en överfull tvättkorg.
Oftast så håller jag det inte.
Muskler.
Jag är vaken igen. Den här gången med en skitstor träningsvärk i armen. Jag tror jag lyfte Kevin lite för konstigt igår, för på vägen till Ishallen så vägrade hans pinnar till ben promenera. Så han fick bli buren hela vägen av stålmannen själv, alltså mig. Rida rygg, sitta axlar, ligga i famnen, sitta på mina armar. Fram kom vi i alla fall. Efter trettio minuter och en astrött mamma.
Jag känner att jag kommer få lida av detta idag, men som sagt - nämn någonting man inte gör för sina barn. Jag kan nämna en sak nu på en gång; Man bär inte sjutton kilo två kilometer, man dör bokstavligt talat dagen efter.
Men jag får i alla fall muskler. Om det nu är något bra med det, de vette fan - och situp's behöver man inte göra heller, för magmusklerna får jag av min hosta - I just need keep up my good work, and my fucking cold - om jag kan det så ordnar sig allt i träningsväg, gratis!
En gång i tiden var Kevin också vältränad.
God-morgon, jovisst serru!
Godmorgon.
Eller jag vet inte om jag kan påstå att det är morgon än. Hur som helst så kom jag iväg till dagis i morse. Den största ansträngningen jag lär kunna göra idag. Jag har sovit jätte lite inatt - och det är ingen tvekan om saken att vi håller varandra vakna om nätterna. Inatt får jag sova i alla fall, då är det Anna jag ska dela säng med. Kevin får väl sova i sin säng inatt igen, eller i alla fall så länge det går! Anna och jag ska upp tidigt i morgon ju, för att dra in till stan och frihamnen och kolla in blåsningen. Ska bli grymt kul!
Frågan är bara vad man ska ha på sig? Klädkoderna är många som sagt - inte smårutigt, inte reklamtröjor eller ... vad det nu var. Koden för klädseln är "lördagsfint". Well. Okej, partydress on then! Ha ha ha.
Idag har Kevin utvecklingssamtal på dagis. Undra sa flundra hur det kommer gå. Han är nog jätte duktig så det är nog inga större problem. Men man blir alltid förundrad över vad dom har att säga om hans utveckling. Men som sagt, om några timmar får jag reda på det också!
Nu ska jag hoppa ner i säng och sova tills det är dags att dra till dagis.
Eller jag vaknar nog innan halv fyra!
Söndagsmiddag och ishallen.
Kevin blev jätte otålig de sista tjugo minutrarna av matchen, stackarn var nog trött på allt liv och ljud. Han är som sagt inte så intresserad av själva matchen utan under pauserna visar han stort intresse för caféterian, well - det är något som min plånbok känner av. Både min syster och farbror var på plats i ishallen ikväll, liksom minst fyrahundra andra människor. Jag tog snålåk hem av min syster och familj som var så jättesöta och släppte av mig utanför dörren, thanx.
Snart ska jag hoppa in i duschen och tvätta håret. Jag har inte tvättat håret på två dagar nu vilket börjar kännas, skitgris är vad man är. Ha ha. Sen ska jag plocka undan här hemma och sen slänga Kevin i säng. Så ... dags att börja, antar jag?
Före och efterbilder.
Jag läste om hela min sommar (förra sommaren), eller jag läste om allt som hände innan sommaren också och kände samma typ av illamåendekänsla som jag kände under nästan hela sommaren år 2008. Ovetskapen om vad som skulle hända med Kevin när Ronnie valde att flytta ner mot Halmsta. Jag mådde skit den sommaren, skitdåligt på alla sätt och vis - och jag hade så många mot mig som ansåg att jag skulle rycka upp mig och gå vidare efter redan en vecka. Lättare sagt än gjort - jag undvek helt enkelt att skriva om hur jag mådde innerst inne. På grund av att jag lät mig styras av andra så tror jag att det har tagit längre tid för mig att ta mig förbi det som hänt. Idag kan jag säga att jag kommit förbi det helt och hållet i vilket fall som helst.
Jag fick massa kommentarer som jag inte accepterade under den tiden. Vissa kommentarer slank förbi men otroligt många tog jag bort eller helt enkelt inte acceptera. Ibland undrar jag hur människorna tänkte. Visst - jag öppnar mig i en blogg och förväntar mig kommentarer, men kanske inte kommentarer som "skärp till dig nu för fan", och "det hjälper verkligen inte att sörja". Men om det gör det då. Om det hjälper. (Detta var som sagt en vecka efter att jag och Ronnie hade brytit upp och jag låg på botten av no- where.
Idag är jag lycklig och har varit det ett tag, inte så länge tror jag, men jag börjar läka. Anledningen till att jag inte mått bra på ett tag har inte med Ronnie att göra - det har med mina val i livet att göra. Det är inte alltid man väljer rätt väg - och jag har gått zick zack en miljon gånger för att hamna där jag är idag. Den enda hjälp på traven jag har haft är min enda kärlek som jag har haft att luta mig mot... min prins i alla lägen, och min styrka när ingenting annat fungerar - min treåriga stolthet i livet. Behöver jag säga mer?
2008: Stressläppar, stresskropp och inget vidare välmående
2009: Välmående, lycklig och stolt över vad jag gjort i mitt liv.
Man ser en tydlig skillnad, bara ett år efter de översta korten är tagna.
Sommarbarn.
2008
Åh. Mitt sommarbarn.
Som vanligt är jag uppe alldeles för sent. Inatt är ursäkten att jag har kollat in gamla bilder i min gamla blogg. Jag har så få gamla bilder på min dator, så jag söker upp allt jag kan hitta!
I morgon får ni ta del av dom också. Happyface.
Nu vankas det säng för mig.
Vad är ett rum för nytta om det inte används.
Så min prio nummer ett är just nu att lära Kevin sova i sitt rum och att det INTE är farligt att sova där inne. Jag förstår inte varför ungen envisas om att det är monster där inne, fasten lampan brevid sängen är tänd - dag som natt. Men det hjälper uppenbarligen inte. Jag erbjöd tillock med migsjälv i hans säng hela natten för att bevisa för honom att det inte är någon fara. Tack och lov för att han sa nej, för jag orkar inte trängas i den lilla sängen med honom! Phu! Men jag menar - vad har ett barnrum för nytta om det inte används fullt ut? Jag kan lika väl göra om det till ett annat rum om jag så skulle vilja...
Lillkillen kunde somna precis var-som-helst när han var liten.
Här somnade han i badkaret - och sov vidare som ingenting när vi la honom på skötbordet.
Tockstolle.
Ska man sluta bidra till radiotjänsten?
Jag skulle kissa på mig av nervositet om Gabriel Forss kom fram till mig. Jag skulle blåneka att jag var jag av den enkla anledningen att jag inte vill hamna på youtube eller på expressens hemsida - eller bli sjungd för inför hundra människor runt omkring. PINSAMT!
Åttahundrafemtiofyra.
Att skumpa runt i nynäshamn på buss åttahundrafemtiofyran är fan inte kul. Inte ens lite. Jag och Kevin åkte runt halva stan ensamma i bussen innan någon valde att hoppa på. Det var julhysteri nere på stan. Jag såg fem personer med för stora julklappar för att rymmas i en påse. Vad är det för fel på folk - julen är inte förrän som en månad. Dom kanske inte har samma rutiner som jag helt enkelt - jag som är ute en timma innan fyra under självaste julafton för att köpa det som skall köpas (okej, så illa kanske det inte är ... alla gånger!)
Jag har i alla fall handlat massa mat, lördagsgodis, hyrt twilight den här gången (mest för att jag kunde det idag, för förra gången jag skulle hyra den var den uthyrd.) handlat läsk och mat som skall smaka taccos senare ikväll.
Till dig som skrev kommentaren tidigare; Nej jag är inte rasist. Absolut inte, vi har nog bara inte samma typ av humor du och jag. Förresten så är min bror av afrikanskt ursprung och jag älskar honom mer än allt, så kom inte och påstå annat.
Ousman, du är världens bästa bror för den delen - du hör i alla fall av dig till mig regelbundet och jag älskar dig för det.
... att göra något vettigt.
Jag vaknade för tidigt idag.
Eller för tidigt och för tidigt vet jag egentligen inte om det var. Det känns bara så i kroppen. Jag är fortfarande galet förkyld, Kevin hostar nästan upp sina lungor och vi har snor att donera till en hel afrikansk by om så skulle behövas.
Nu på morgonen har jag inte gjort mycket. Jag ställde klockan på nollnio fyrtio för att ringa ett samtal och sedan gå och lägga mig igen - somnade jag om? Uppenbarligen inte.
Att stämma min luftgitarr känns vettigare än att skriva klart detta inlägg...
Well jag ska i alla fall till ICA snart och handla en massa skit i form av käk. (Okej, jag inser själv att skit och käk är en jävligt dålig kombo.)
Dags att göra sig i ordning - eller till att börja med;
Göra något vettigt.
Hundra väldigt onödiga fakta
- Jag tål inte svensk rappmusik. Jag blir smått illamående av det.
- Jag flyttade hemifrån när jag nyss fyllt femton.
- Kevins pappa är 13 ½ år äldre än mig och vi var tillsammans i tre och ett halvt år.
- Jag känner mig som mest levande när jag gör andra glada.
- Jag fick ett MVG i gymnasiet och det var i servering B.
- Jag är stört mörkrädd - men klarar trots detta att sova i mörker.
- Jag grät i planet på väg ner till spanien med klassen, höjdrädd är jag också.
- Ibland drömmer jag drömmar där jag inte vet om jag är vaken eller sover.
- Jag älskar svensk reagge som Governor Andy, Kapten Röd & Kalle Baah.
- Jag önskar att det snart kom en ny omgång av big brother, dock ska det vara samma standard som första programomgångarna - alltså, ingen lyx för deltagarna!
- Jag älskar att skriva om allt och inget.
- Jag och min pappa var bästa buggparet när jag var mellan 6-12
- Jag fyller år på samma dag som min pappa, dock skiljer det 39 år mellan oss.
- Jag mår dåligt när lucia närmar sig, min morfar åkte in på sjukhus under lucia och kom aldrig hem.
- Jag ångrar den dagen jag träffade min morfar efter han dött. Han var så mycket vackrare vid liv.
- Jag har gått på tå större delen av mitt liv, därför har jag för kort hälsena.
- Jag har varit öronbarn och har fortfarande stora problem med öroninflammationer.
- Jag har en stor fobi för spindlar, trots detta så klappade jag den håriga åttabeniga jäveln på skansen i somras.
- Jag har haft jätteproblem med mattematik.
- Jag hade en favoritlärare i grundskolan och pga. henne så valde jag franska. Jag lärde mig dock ingenting.
- Jag avskydde syslöjd och tog hem mina arbeten så att min mamma kunde sy klart dom, jag fick godkänt i slutbetyg.
- Jag älskar citroner. När jag var gravid så slukade jag minst en per dag.
- Jag har åkt ambulans och ambulanshelikopter.
- Jag brukade älska nikstabadet som ung. Nu skulle jag knappt vilja doppa lilltån där längre.
- Ibland ringer jag till dagis och sjukskriver oss, mest för att jag inte orkar åka dit.
- Jag sover oftast till elva på förmiddagarna. Kevin brukar dra i mig då och säga att det är morgon nu.
- Jag är väldigt slarvig av mig.
- Jag har nästan eldat upp mitt kök (tre gånger).
- Jag lärde mig laga havregrynsgröt på min mammas sätt först igår.
- Min musiklärare gav mig massa projekt i nian för att höja mitt betyg. Resultatet där blev MVG.
- Jag har arton nummer på min telefon som innehåller ordet "random". Alla tagna ute på krogen.
- Jag har träffat min gammelfarmor en gång i hela mitt liv. Den dagen glömer jag aldrig.
- Jag hatar att ta medicin när jag är sjuk, så jag avstår hellre.
- Jag hade två bästa vänner som flyttade ifrån nynäshamn innan och under högstadiet.
- Jag skrev jätte många dikter under tiden i högstadiet.
- Jag har tatuerat in Kevins födelseår på vaden, själv.
- Jag har åkt inlines på en grusväg med en hund i koppel - låter det lyckat?
- Jag har opererat bort en skitstor leverfläck på ryggen.
- Jag har kräkts sekunden efter att tåget öppnade sina dörrar.
- Jag har haft tandställning, i nästan fem år.
- Jag tycker jätte mycket om min mammas hemlagade mat.
- Jag blir lika lätt röd - som brun under sommaren.
- Det är ett under att jag ens lever idag efter alla olyckor jag varit med om som ung.
- Jag åkte in i våra brevlådor som stod uppställda - jag fick hjärnskakning och brevlådorna stod inte längre upp.
- Jag var jätte rädd för missfall fram tills vecka arton då vi såg Kevin i magen, samma dag kände jag första sparken.
- Jag har ofrivilligt förlorat en massa blod dagarna efter förlossningen.
- Jag hatar doften av sjukhus.
- Jag älskar julmusik och doften av nejlikor.
- Jag äter hellre fiskbullar än smörgås ... till frukost.
- Jag har ett tjugotal kusiner, kusinbarn, b-vitaminer, brysslingar och pysslingar.
- Jag älskar Marylin Monroe.
- Jag har aldrig förstått mig på det där med "moderna mobiler", tänker jag och kastar upp min tegelsten i luften och ser den falla mot golvet - UTAN att gå sönder eller få en repa i sig.
- Jag har aldrig bott utanför nynäshamns kommun.
- Jag har varit utomlands två gånger i mitt liv, spanien och grannlandet portugal.
- Jag älskar att gå på bröllop, men skulle nog aldrig våga vara brud själv.
- Jag har drömmar om att besöka USA - och hur går det med min flygrädsla?
- Jag har klappat ormar fast jag inte tycker om dess omskinn.
- Jag kan höra min SMS signal i huvudet fast jag inte fått något SMS.
- Jag har ingen aning om i vilken ordning man sminkar sig i - alla påpekar dock att jag börjar i helt fel ände.
- Jag hade min alkoholdebut som nittonåring.
- Jag kan längta hem till mitt barndomsrum ibland
- Jag önskar mig en tvättmaskin i min lägenhet.
- Jag har ingen soffa vilket jag saknar ibland.
- Jag har vänner som aldrig har sett min naturliga hårfärg. Inte ens jag vet vad jag har för hårfärg längre.
- Jag har en svart fläck i nacken, ärvt från min pappa.
- Jag har varit på gotland en gång i hela mitt liv, trots att vi bor i nynäshamn - och halva min släkt bor på gotland.
- Jag ser många av mina släktingar som mina förebilder.
- När jag var nio så träffade jag Lotto Åke på mormors kalas, jag fick då veta att han var mammas kusin.
- Jag vill skriva en bok innan jag dör.
- Jag har två äldre systrar, ungefär 20- 22 år skiljer oss åt.
- När jag var femton ville jag ställa upp i IDOL.
- Nu är jag 20 och vet bättre.
- Jag sjöng solo i kyrkan på julafton.
- Jag har åkt inlines sen jag var sex.
- Min första pojkvän lärde mig både pussas och fråga chans.
- Jag har tältat på mammas och pappas baksida x antal gånger.
- Jag har smitit ut genom mitt fönster fler gånger än jag tältat.
- Min mamma är nog min bästa kompis, lika så den jag bråkar mest med...
- Jag döpte Kevin till Charlie(boy) under tiden han låg i magen. Det kändes jätte konstig att byta namn på honom när han kom ut.
- Jag samlar på enkronor - orkar aldrig räkna hur många jag har.
- Jag har aldrig vägt mer än 65 kilo, som mest vägde jag 64,7 när jag var gravid ( jag gick upp, nästan 20 kilo).
- Jag avgudade min svenskalärare i gymnasiet.
- Jag gör världens fulaste min på vårat studentkort.
- Jag sjöng karaoke med en kinesisk gamal man i Barcelona - och spelade in det på film.
- Jag har planer på att låta Kevin vara nere hos Ronnie under hela sommaren som kommer.
- Jag har alltid betalat mina räkningar i tid, vilket förvånar mig med tanke på att jag tappar bort mina räkningar hela tiden.
- Jag älskar att laga mat, men har tappat all inspiration och passion till det.
- Jag är helt frälst i twilight.
- Jag får nästan alla mina kläder. I regel behöver jag aldrig mer köpa kläder annat än när jag går upp i vikt.
- Jag har hellre få nära vänner som jag älskar massor - istället för många vänner som jag inte bryr mig om.
- Jag har alltid med mig block och penna när jag är ute någon stans.
- Jag ska gå med mina femtioöringar till vincent's (en klädbutik) som samlar in dom för forskning.
- Jag är väldigt sällan inne i stan med rädsla för att gå vilse, jag kan dock promenera var som helst i ett främmande land, där chansen är större att jag aldrig hittar hem.
- Jag har både sett en levande och ätit en död bläckfisk.
- 99% av mina filmer jag äger är antingen action eller jätte tjejiga filmer.
- Jag sprang snabbast i min klass i femman / sexan.
- Jag sög på nutidskrysset för att jag aldrig läste tidningen eller såg på nyheterna.
- När world trade center föll, så låg jag hemma med förkylning.
- Jag tror inte att vaccinet mot influensan hjälper, lika mycket som jag tror på gud eller allah.
Haha!
HAHAHA. Jag dör av garv, helt seriöst - dagens roligaste utan tvekan.
http://www.expressen.se/1.61702
Tidsfördriv.
1. Ta fram din mobil.
2. Bläddra igenom din inkorg.
3. Stanna när du räknat till tio och skriv första meningen i sms:et.
4. Gör likadant på varje fråga.
1. Vad skulle du säga om din pojkvän var otrogen mot dig?
- Vart är du? Saknar dig ju.
2. Vad säger du alltid till din bästa kompis?
- Vaken?
3. Vad är de första du säger när en kompis blir påkörd av en buss?
- Vira in han i en filt och bär han.
4. Vilket sms blev du mest berörd av?
- LATKORV
5. Vad säger din mamma innan du går och lägger dig?
- Busskurer, paraply?
6. Vad skulle du skrika om du vann en miljon kronor?
- Förlåt att jag bara är problem
7. Vilka ord skulle du säga till gud om du trodde på honom?
- Storpub ikväll?
8. Vad vill du höra mest av allt?
- Fan! Vill också festa.
9. Vad skulle du säga om du fick MVG i allt?
Men!
10. Din romantiska replik?
Hallå snygging! Pizza?
11. Vad skulle du säga om du blev bestulen?
- HAHA! Ljug inte nu.
Godmorgon.
Medicin? Jag? Glöm det!
Nu är jag i alla fall vaken. Vaknade av ett jättefint SMS som jag fick vid elva, så då kunde jag inte låta bli att inte gå upp. Jag måste bli frisk nu i alla fall. Jag kan inte hålla på att gryffla längre...
Så under den ljusa delen av dagen;
- Städning.
- Handla lite blöjor och mat
- Diska.
- Gå ner och kolla tvätt-tid.
Mörka delen av dagen:
- Dricka té
- Tända ljus
- Läsa bok, i mitt fall ska jag läsa klart twilight idag, den tredje boken!
Psst... plötsligt händer det.
Fine, tänkte jag - frågor som vilken tid singing bee celeb gick; inga problem på den frågan, vad hollywoodfruarna hette och så någon mer som jag inte heller hade något problem att svara på. Jag fyllde i mina uppgifter och tänkte inte mer på det.
Idag ringde telefonen och samtalet löd:
- Hej, jag heter Jonathan och jag ringer från TV3.
(Jag tänkte, vadfan gjorde jag igår på TV3:s hemsida?!)
- Jaha? Hej?
- Ja du svarade på några frågor igår på vår hemsida.
- Jaha?
(Vafan ska han skälla på mig om nu då?)
- Jag tänkte bara säga att du hade alla rätt, grattis! Du har vunnit biljetterna till frihamnen. Är du ledig om dagarna eller jobbar du?
(Stum)
- Öh, jag är mammaledig!
(what the fuck säger jag? (troligtvis sa jag så för att kevin var sjuk och jag är hemma med honom?)).
- Jaha! Va bra, har du möjlighet för barnvakt och att ta dig till frihamnen på tisdag? Det är inspelning av blåsningen och vi vill gärna att du kommer.
- Jaha, ja visst.
- Du får självklart ta med dig en kompis eller familjemedlem eller någon annan. Jag skickar dig ett mail och vill gärna ha svar på vem du tar med dig så fort som möjligt.
- Ja visst. Öh, tack så jätte mycket.
Plötsligt händer det.
Hela dagen i ett kort inlägg.
Inatt sov jag inte vidare mycket heller. Någon väckte mig lagom till tio i sex och inte nog med det så somnade vi runt ett snåret, när jag väl somnade om strax efter så kom Kevin knallandes och la sig i min säng runt kvart över sju och somnade... i tjugo minuter till innan han fick för sig att gå upp och vara full av energi hela dagen. Konstigt det där med barn - att dom fortfarande kan vara fulla av energi när en annan är död av bara lite hosta och ont i halsen.
Men det hindrade såklart inte mig från att somna om. Kevin sköter ju sig själv så bra och underhåller sig själv med puzzel och barnkanalen (vilket är asskönt när han är hemma och är sjuk!). Så jag gick upp närmare halv elva, skönt utvilad och pigg... eller nått.
Resten av dagen har varit som en dimma. Jag har inte fått någonting gjort och jag borde ha slösat min energig på någonting vettigt. Men vi fick i oss en god middag - och Kevin somnade som planerat runt halv nio.
Min kväll är som sagt lugn.
Prova denna kommandokod på facebook:
För att bli av med skiten; stäng ner sidan!
Ser ni, för mycket fritid. Kill me. Eller ge mig andra intressen.
Lite skit om allt och inget.
Kevin är så van vid att inte vara hemma under antingen fredagar eller lördagar att han nyligen frågade:
- Mamma, vem ska jag till?
- Men du ska få vara hemma idag, och troligtvis hela veckan om du fortsätter hosta som du gör.
- Men jag vill inte. Jag vill till någon mamma, jag vill jätte gärna det.
Jaha - okej, vanligtvis så brukar det låta;
- Mamma jag vill vara hemma, jag vill inte åka till mormor och morfar.
- Men mamma kommer och hämtar dig i morgon bitti.
- Men jag vill vara hemma med dig.
Well, i helgen blir vi nog hemma om vi inte på ett mirakulöst sätt har återfrisknat.
Aladdin - alla vet ju vilken som kommer få gå.
I vår familj så går den ljusa chokladen åt först. Därefter tvingar man i sig den mörka för att man ska verka nyttig. Sen dör man när man fått avsmak av alla likörchokladbitar. Hmm... detta år när den ändå finns kvar, undra om jag ska tvinga i Kevin den chokladbiten för att han ska veta vad jag har gått igenom i tjugo år av min uppväxt? Hm - för nästa år är den ju borta... ELLER?!!!
Farväl då, ehm, kära pralin?
Veckans ... förlorare?
TH - (nu handlar det inte om Tokyo Hotel, eller Terence Hill som jag vet att så många tycker om). Nej nu handlar det om Tomas sveriges svar på receptionister @ nynäsgården. Hans tjej bad mig skriva om hur han tagit paus från allt och fokuserar all sin kraft åt bejeweled blitz. Ja, vi är beroende alla tre tror jag. Tomas vann över mig förra veckans omgång, men nu den här veckan så tog jag ledningen direkt efter att Susse låg på topp, so the bitch is back, and I want revench. Så Tomas, vad ska du bjuda på den här veckan... om vi ska fika varje vecka så har vi ju ingenting att se fram emot längre! Fikat var min grej, nu får du komma upp med något eget här!
Den omtalade Tomas H och hans älsklingstatuering.
Egentligen ska det vara massa svordomar i texten med tanke på att filmen inte funkar, men jag valde att cencurera texten så att alla kan läsa den.
Jag är faktist ganska säker på att Bedtime Storries är mycket bättre, men det får jag ju inte svaret på längre, såklart. Så filmen måste jag åka med till ICA innan sex eller vad det nu är. Lika bra att komma iväg med den tidigt - för sen måste jag upp till mina päron och hämta papper också, samt posta ett brev nu när jag ändå är på G ner till stan. Om vi kunde ta oss in till försäkringskassan så vore inte det helt fy och skam heller, men samtidigt så orkar jag inte sitta och lyssna på deras tjat i en halvtimme heller. Nej prio ett blir -film, -päronen & -posta brev.
Nu ska jag göra mig i ordning ... och Kevin också för den delen, vi ska ta bussen om tjugo minuter.
Wish me luck. (vi är nämligen nyvakna båda två, wiee!)
... det är början på veckan så det är dags för måndagsmyyyyyyys.
Istället blev det disneykomedin som Adam Sandler spelar i (Bedtime storries där hans sagor som han berättar för barnet blir verklighet...) vilket jag hoppas inte blir något bottennapp - någon som sett filmen som kan säga om den är bra eller dålig?
Hur många av oss längtar inte till den 20:e november förresten? När New moon faktist kommer ut på bioduken igen. Jag är sjukt förväntansfull och så fort jag får bli barnledig och får lite tid över så ska jag gå och se den (ett måste). Alexandra har som sagt tvingat mig att läsa böckerna, så nu har jag snart läst klart tredje boken (jag har läst sen i somras och mitt läshumör har gått upp och ner, fram och tillbaka) så nu väntar jag med spänning på vad som ska hända (den tredje boken är verkligen den bästa för er som inte kommit dit än, läs dom!). Någon som vet om dom ska göra film av alla förresten? Låter ju ologiskt egentligen, att avsluta en serie filmer mitt i... så det kommer nog två filmer till.
I natt somnade jag ... eller vänta jag omformulerar mig; i morse somnade jag inte förrän sex! Helt stört, men jag kunde verkligen inte sova. Eller jag sov... i intervaller hela natten. Var det fullmåne eller? Hur som helst så vaknade jag klockan halv elva, så jag borde inte somna så sent ikväll... men så säger man ju alltid?
Men ikväll blir det måndagsmys, någonting jag ser fram emot.
En bra start på dagen är att ändra sina dåliga ovanor.
Jag måste ta mig iväg till affären också för att köpa på mig ett refilkort till min mobil. Jag laddar inte på mer än hundra kronor nu mera, och har dom pengarna ganska länge (förvånandsvärt länge för att vara mig!). Så jag känner mig mega ekonomisk, eller nått.
Jag har blivit småförkyld också. Hostar och gryfflar, snorar och får ont i huvudet av allt hostande. Men att det är någon grisinfluensa är jag inte orolig över (så don't even think about it).
Ishallen stod på schemat igår också, likt över femhundra andra åskådare.
Nynäs gick det dock inte alls så bra för som vi hoppats på - och (Kevins dagiskompis) Miranda bröt ihop helt efter förlusten, stackars flicka. Men nynäs vinner igen nästa vecka - det är vi säkra på ! Ha ha ha.
Nu ska jag dra ner till skotten och köpa på mig pengar till nallen.
God natt, min katt.
Idag gick Sarek vidare. 
Sov gott, kissekatten!
Var är kameran när man behöver den...
Kevin och jag drog till ishallen tidigt i morse. Det märktes tydligt att han var ny på isen (tänk er bambi gånger fem!), men han tyckte nog att det var ganska roligt ändå. "Mamma, jag ramlar ju hela tiden" sa han när ena ledaren kom och lämnade in honom efter en halvtimme ute på isen. Han var jätte duktig som försökte sitt bästa i alla fall. Och en halvtimma ute på is är nog alldeles lagom för ovana ben. Jag vill ju inte tvinga honom heller, stackaren. Men om han vill så ska vi gå på allmänhetens tid i morgon istället, och öva lite mer. Då har vi mer tid på oss också, vilket kanske underlättar!
Men det fanns ungar där inne som åkte mycket bättre än mig. Barn på... fem? sex? sju? Helt sjukt duktiga. Sen var det modiga föräldrar som lät sin (strax under ett åriga?) dotter åka med storlek tjugo i skridskor. Helt stört söt unge, men jag personligen skulle kanske inte låta denna börja på skridskoskola redan då! Ha ha ha.
Kevin tyckte självklart att fikat efter åkningen var den bästa delen under hela vistelsen i ishallen. Jag klandrar honom inte, trots att han blev trotsig och ville köpa en massa saker i caféterian så valde jag att ignorera hans krav och rop. Men jag tror att han är nöjd ändå... jag är ganska säker på det!
Om vi kommer tillbaka till ishallen i morgon så ska jag ta med mig kameran också, (ett måste!). Senare på eftermiddagen är det ju match i ishallen, nynäs mot norrtälje(?) som vi måste åka och titta på också. Roligt!
Istället så bjuder jag på ett kort där Kevin borstar tänderna.
Mamma, är jag fin nu?
Ishallen nästa... i morgon.
Kevin är taggad. Väskan är laddad. I morgon är det skridskoskolan som gäller. Alla knattar födda nolltre och senare får chansen att stå på isen tillsammans med någon jätteduktig tränare. Jag funderar dock på om jag ska låta Kevin gå på "tjej-delen" där dom lär sig konståkning, eller på "kill-delen" där dom lär sig åka med klubbor. Jag vet ju vad jag har att förlora på om jag väljer klubbdelen, men å andra sidan förlorar jag säkert lika mycket på konståkningsdelen.
Brytna armar och ben, samt andra benfrakturer är det väl i första hand jag tänker på.
Åh, jag vill verkligen inte. Men Kevin är så stolt över vad han ska få göra att han tillock med berättat för alla hans kompisar och lärare på dagis... så jag måste nog helt enkelt ge med mig.
Snart bär det av till Alexandra och familjen Algerydh. Fick ett SMS med orden, Godis, vänner och snacka skit. Vem tackar nej liksom? Så nu ska jag och Kevin äta lite lunch och sen ta bussen till Algerydh's...
Jag och KlasKnas?
Girls day out, girls day in.
Kassörskan till mig och Johanna: Har ni legg?
Jag och Johanna sträcker fram dom.
Kassörskan: Är detta ni? När är du född?
Johanna: 890705?
Kassörskan: Du då, vilken månad är du född i?
Jag: Juli? 26:e?
Kassörskan: Ja ni är er då inte lika i verkligheten som på legget... *mummel*
Måste jag påpeka att det är samma jävla kassörska som alla andra gånger jag handlar? Suck.
Well, vi gick vidare med ett rosévin och en påse med mat från konsum och promenerade hemåt till Johanna. Sen stack vi iväg till Thaihaket, Rimnam och käkade oss mätta på buffén och sedan vidare hem till mig. Tjejerna satte sig och kolla på film medan jag började städa, och städa... OCH STÄDA.
Nu har jag bara lite disk kvar, sen är jag helt klar här hemma, äntligen - så nu vet jag vad jag ska göra i morgon förmiddag!
Jag och Anna har passat på att käka spagetti och köttfärssås nu ikväll samt bara tagit det lugnt. Nu är det sining bee på tv:n och vi ska väl slappa och bara ta det lugnt nu efter allt arbete. Det förtjänar vi.
Kevin har hittat en studsboll - och grannarna måste älska mig, verkligen... HOST HOST.
Lyxmorgon.
Istället för att kliva av bussen hemma idag så fortsatte jag åka ut till Anna. Hon bad mig igårkväll så snällt, att jag skulle komma över på lite frukost. Sagt och gjort! Lite käk tackar man ju ändå inte nej till. Efter frukosten nu på morgonen så bänkade vi oss framför tv:n och Days of our lifes, och skrattade åt deras patetiska skådespeleri. Men varför - VARFÖR sitter man och tittar på ett program som man vet retar en till max? I don't know, och jag har ingen större lust att spekulera i det heller. Men min morgon har varit ren lyx. Med världens finaste doberman i knät och med utsträckta ben har jag legat och dragit mig länge hemma hos Anna. Nu är jag hemma igen och har egentligen ingenting planerat. Ingenting annat än att ta det lugnt då - såklart.
Aw, tack pappa.
P A N I K
Jag började röja, tog dom stora "synliga" sakerna först och skuffade in alla småsaker under sängen efter att jag bäddat den. Började diska, och vika in kläder i garderoben samt plocka upp alla kläder som vi slängt runt oss i hallen och övriga lägenheten.
P A N I K
En kvart kvar tills han skulle komma. Jag började nervöst titta ut genom fönstret för att se om han kom, men ingen pappa var där. Jag började bli nöjd med mitt städande och började slappna av, drog tillock med igång dammsugaren när jag hade lugnat ner mig så pass. Men fortfarande var jag nervös över att han skulle dyka upp.
P A N I K E N
... hade lagt sig och jag satte mig vid datorn. Tittade förundrad på klockan och tänkte, hurfan kan den vara kvart över tolv? Vafan, jag hade ju självklart tittat på klockan som visat sommartid. Den ENDA klocka som jag inte ställt om till rätt tid. Så det sög ju.
DÖRRKLOCKAN RINGER
Pappa kom som avtalat, dock strax innan ett, han kom inte ens in i hallen utan stod ute i trapphuset och stönade och klagade över vilken backe han tvingats cykla upp för. Han gav mig det jag hade "beställt" och gick igen! HALLÅ? Jag har städat, ska du inte komma in och titta? Men nej, han gick bara.
Lyckat, verkligen.
Mamma, jag vill ha...
Det handlar oftast inte om leksaker, utan om Danonino (yoghurt), Muccoagin (halstabletter) eller om en Biofilm - med andra ord, han har inte den blekaste aning om vad han önskar sig. Så fort jag säger nej, att yoghurt inte går att slå in i paket eller att muccoagin är farligt för små barn, så svarar han "Men snälla mamma... jag ska inte äta så mycket, bara lite."
Åh, vad jag önskar att dom kunde sluta sända reklam på tv:n just nu.
Jag orkar inte höra på hans tjat och mundiarré efter varje reklamsnutt.
Blekfisen @ akuten
Det började med att jag vaknade så jävla trött i morse. Jag trodde inte att jag skulle orka ta mig till dagis, men jag satte mig på bussen i vilket fall som helst. När vi närmade oss bara tvåhundra meter från dagiset så kände jag mig jätte snurrig och trött. En dagiskompis till Kevin och hans mamma hade också hoppat på bussen och kommenterade våra trötta blickar och mitt bleka ansikte. Jag lyckades kliva av bussen och gick in på dagis. Tog av Kevin sina kläder och han försvann in i lekrummet ganska snabbt. Jag satte mig ner på huk för att hänga upp hans jacka på hans hängare och kände hur mitt blodtryck sjönk. Snabbt som attan tog jag mig ut i friska luften i hopp om syre.
Jag vet inte ens om dagispersonalen reagerade på att jag kom och gick lika fort - men jag kom iväg och gick ner mot grinden. Jag kände illamåendet i halsen och vilken sekund skulle det enda jag fått i mig i morse komma upp. Jag fick kväljningar men ingenting kom. Jag rörde mina ben snabbare mot mina föräldrar och strax utanför dagisområdet tappade jag balansen och kontrollen över mig själv. Jag träffade på en pappa till en av barnen på dagis och han frågade hur jag mådde. Min färg hade försvunnit helt från mitt ansikte och jag såg mer ut som ett lik än som en levande människa.
Jag satte mig ner på asfalten, precis utanför dagiset och förmådde mig inte att resa mig upp. Pappan till en kille på dagiset frågade om jag ville bli körd någonstans. Jag tackade artigt nej med tanke på att jag inte hade lust att måla om insidan på hans rellativt nya bil. Istället tog jag dom sista krafterna jag hade och kom upp till min pappa.
Tio minuter på soffan räkte för att jag hade samlat tillräckligt med energi för att springa ner till bussen och ta nästa buss hem. Jag somnade och sov i två timmar. Sen vaknade jag med världens yrsel och kräktes upp allt annat än mat och vätska. Nu var det akuten som gällde, så jag satte på mig kläderna och ringde till Louise som fick möta upp mig på stan. Även hon kommenterade min vackra snövita färg i ansiktet och kunde inte förstå hur jag kunnat bli så dålig över en natt.
Väl uppe på akuten blev jag mottagen direkt. Ingen väntetid för mig inte. Jag fick ta stick i fingret, massa blodtryckstester och fick lyssna på hjärtat ett flertal gånger. Järnbrist var det ingen fråga om, och inte heller svininfluensan. Ingenting tycktes det vara - förutom att jag hade grymt lågt blodtryck 80/50 sa han att jag hade och han tvingade mig svepa två glas vatten och vila en kort stund innan vi skulle fortsätta att testa mig.
När läkaren väl tog hand om mig, tjugo minuter efter min ankomst så var jag nästan helt återställd. Jag hade mycket bättre blodtryck och blev tillsagd att ta den bästa medicinen vilket var vila, dricka och mat!
Sagt och gjort! Jag har ätit både en skagensmörgås och två kexchoklad, drukit festis och är inte annat än nöjd just nu. Godare medicinering kan man ju inte få!
Nu mår jag så bra som om jag inte ens varit sjuk. Mysko kropp man har egentligen.
MINST SÅ HÄR BLEK VAR JAG IDAG.
(för er som undrar!)
Hela helgen i en kort sammanfattning.
Barnkalaset igår gick lindrigt förbi. Ungarna roade varandra på födelsedagsbarnets rum och vi föräldrar hade tid att sitta och snacka I-landsproblem. Jag blev kvar i en timma efter kalaset, hjälpte till att plocka undan och fick lite tid att vara social med min kusin och hans fru vilket inte händer allt för ofta. Men mysigt var det, och ett alldeles lagom långt kalas. Kevin som hade fått i sig lite mer än en godisbit hade alldeles lagom mycket med energi och var allt annat än trött när vi kom hem. Men det gjorde ingenting - det är trots allt inte kalas allt för ofta för hans del.
Idag har vi tagit det lugnt större delen av dagen. Jag fick ett ryck två timmar innan nynäs skulle spela och intalade mig själv att jag skulle dra mig bort för att kolla in matchen. Sagt och gjort, en timma senare så sitter jag i Louise's pappas bil och åker mot ishallen ingenting jag ångrar. Min syster kom dit med familj och henne träffar man inte alls så ofta - så det blev riktigt kul. Första perioden var som sagt ingenting att hurra över när motståndarlaget hade ledningen över matchen med 0-3. Men i andra och tredje period så tog nynäs ikapp och i slutet av andra halvlek så hade nynäs kappat ihop med 4-3. Matchen slutade 6-5 till nynäs tror jag att det var, goooo nynäs! Riktigt grym match, askul!
Sen fick jag tack och lov åka bil hem med min syster. Så jag slapp gå hela vägen från norra till södra nynäshamn vilket underlättade markant!
Kevins skridskor är inhandlade nu och nästa vecka tänkte jag ta mig till isen med honom. Vi får se om JAG vågar, för jag tvekar inte en sekund på att Kevin vågar stå på ett par skridskor. Jag som mamma får helt enkelt sluta vara så mesig. Men för mig är han alldeles för svag i benen för att stå på ett par, men som sagt, man måste börja någonstans.
SLUTA VARA EN MESMAMMA NU.
Hipp hipp, hurra!
Idag ska man vara pigg. Jag är allt annat än pigg. Känns som att jag behöver sova i ett flertal timmar till!
Kevin ska gå på kalas idag, mitt kusinbarn fyller fyra år och vi ska vara där mellan 14-16. Ska bli mysigt att komma hemifrån ett tag och speciellt när det är något så roligt som kalas. (Jag tänker mest för Kevin's skull)
Nu tänkte jag ladda lite mer batterier och sova någon timma. Inte för att det hjälper... Men bättre lite än ingenting alls, eller?
Min "att göra lista, här hemma"-idag.
-
Diska
-
Vika in tvätten som jag inte orkade med igår
-
Tvätta/Skrubba golvet
-
Bädda / byta sängkläder
-
Dammsuga
-
Packa
-
Lyssna på hög musik under tiden
-
Bli helt klar här hemma!
Ungefär som jag sa till en kompis igår, det är jätte kul att städa när det blir ett färdigt resultat och det verkligen blir rent. Det är först tjugo minuter senare som det inte är roligt längre, då allt ser ut som det gjorde innan jag städade...
Sådan mor sådan son.
Jag, Kevin, Jag, Kevin.
♥
Städningen fortsätter... nu.
En rubrik är man så illa tvungen att skriva fast man egentligen inte har lust.
Igår var sista antecknade arbetsdagen i min kalender. Vilket betyder att jag har fritid fram tills den dagen dom ringer och behöver mig igen och ja - det suger lite smått. Jag borde verkligen ge mig ut och leta mer jobb, men jag vet inte var jag vill och vad jag vill. Jag trivs som servitris men det är nog ingenting jag vill hålla på med hela livet å andra sidan. Och jag vill absolut inte ställa mig framför spisen igen och bli kock, nej glöm det!
Idag har varit en sån där deppdag som drabbar alla. Idag drabbade den mig. Vissa saker i mitt liv är på den ljusa sidan i alla fall, andra ligger och gror som en klump i magen, en klump som växer och växer, mindre roligt. Nu tänkte jag städa klart här hemma så att jag har någonting att känna mig stolt över.
Jag uppdaterar nog mer lite senare när jag har någonting att skriva om. När jag är nöjd med mig själv igen efter min städning!
Dumt att sova middag.
Tack och lov för att jag fick med mig en supergod matlåda med mig hem från jobbet, med lite kykling, ris och lite fisk som blev över från lunchen. Riktigt gott, även fast det var senare nu på eftermiddagen.
Jag vet inte vad jag har gett mig in i, men jag har tydligen lovat att baka en kaka till helgen när jag ska träffa en kompis. Och jag kan verkligen inte baka. Efterrätter går han, men baka? Baka vad liksom? Jag kan playdoolera och allt som har med efterrätter att göra. Men fan inte baka. Så nu är det ett projekt i sig som jag måste ta mig igenom...
De som bett mig göra bröd på mina praktikplatser vet mycket väl att jag gör mördarbröd. Bröd som väger trehundra kilo och som kan döda en hel arme av legogubbar. Läskigt, sorgligt men sant.
Och vet ni? Jag börjar bli trött.
Dags att sova.
Klockan är FEM.
Klockan är fem. FEM! Jag har sovit bara några timmar som uträknat med tanke på att jag blir så nervös över att ha frukosten alldeles ensam. Tankarna far i huvudet; "tänk om jag försover mig och kommer sent" "tänk om jag stänger av larmet i sömnen" "tänk om jag..." .
Ja ni fattar själva. Mitt värsta scenario är att komma sent till någonting. Om jag så måste springa för att hinna så gör jag det! Jag är sjukligt rädd för att komma sent, fast det värsta som kan hända är att man får en tillsägelse, eller behöver ringa platsen och meddela sin försening.
Hur som helst, jag är vaken (hör och häpna), påklädd och sminkad. (Ni tror inte att min klocka ringde halv fyra va?)
Nu saknas bara att Kevin ska bli färdig att gå, men jag låter honom sova så länge det går, med tanke på att hans dag på dagis blir lika lång som min dag på jobbet.
Nu ska jag bara packa ned mina arbetsbyxor (skorna lämnade jag kvar på jobbet), packa ner en risifrutti och sked så att Kevin får i sig lite energi på bussen (i värsta fall tar jag och äter upp den), leta upp en tofs och sen ska jag torka bort tårarna som ofrivilligt rinner när jag suger i mig av luften i mitt rum.
Förvänta er ingen uppdatering i eftermiddag,
chansen är ganska stor att jag är så gott som död. 
Jag är vaken. Jag är vaken. Jag är... jahg ZzzzzzZzzzzz.
Värsta rånet.
Två liter mjölk, två paket kroppkakor á la 29:-/st, två koncentrerade juicetetror, en fruktsoppa, risifrutti, drickyoggi och en limpa gick på över tvåhundra kronor där nere. Om det var värt det ? Nej. Eller jo, kroppkakorna var smakmässigt dom som ligger närmast min mammas hemgjorda. Men som sagt, ingenting slår hemlagad mat - och ja, jag är riktigt slö, that's it! Jag gjorde i alla fall en hemmagjord Bechamelsås till maten - good work ey?
Kevin, ja hur söt var han inte på en skala när han nyligen blivit runt året(?)... Okej, han är fortfarande söt - men fan så go' och rund han var där, mammas hjärta.
Våldtagen i munnen.
Jag har världens bästa tandhygenist som vill mig det allra bästa.
Min mamma och jag har samma problem som mig med tandsten och vår tandhygenist är så grymt duktig. Dels så har hon en sådan pedagogik som gör att man känner sig som tre år gammal. Hon berömmer en som ingen annan och berättar hela tiden vad det är hon håller på med. Jag har aldrig berättat för henne om min tandläkarskräck, men det känns nästan som att hon har upptäckt den på egen hand. Två minuter efter att jag satt mig i stolen och lutat mig bakåt så startar min nervositet och min handsvett börjar sippra fram. Då tar hon i sin tur det jätte lugnt och BER mig ta bedövning när hon håller på. Både en bedövningsspray med banansmak (som för övrigt smakar vidrigt) och en bedövningssalva tvingar hon på mig fastän min smärttröskel är ganska så hög. "Men det är bara för att jag ska må bra Denise!" säger hon innan hon inleder arbetet. Jag fascineras av hur min mun nu inte längre är kontrollerbar, min gom känns så gott som bortdomnad och när jag formar mina läppar som en "pussmun" så kan jag inte avgöra om mina läppar är formade som jag vill eller inte.
Under hela behandlingen ser hon till att det är jag som bestämmer hur jag vill ha det. Upprepade gånger frågar hon om det gör ont, även fast jag knappast skulle känna om hon drog ut en tand eller om hon låter den sitta kvar. Hon kör ultraljud på mina tänder och flera gånger ber hon mig skölja munnen med det iskalla vattnet som hamnar i den vita plastmuggen brevid mig. Alla gånger är det knallrött blod som hamnar i handfatet när jag spottar. Jag skojar med henne och uttrycker meningen; "Snart kan jag ta betalt för en riktig Bloody Mary". Det känns för första gången på länge, riktigt tryggt hos en tandläkare, fast jag är så gott som våldtagen i munnen och ett bra tag framöver kommer behöva gå på flera behandlingar.
Hon kör en kostnadskalkyl och förklarar att vi ska få in två möten till innan den tredje februari - för då har jag kommit upp i en så pass hög kostnad att jag resten av året får femtio procent på mina behandlingar, och hur bra är inte det?
Jag verkligen avgudar min tandhygenist, bättre människa får man leta efter - och för en gångs skull så längtar jag till nästa inbokade tid hos henne.
Jag vet att jag inte är ensam om att ha tandläkarskräck, och min tidigare tandläkare från FTV var alltid så hårdhänt när han arbetade med mig (troligtvis för att jag brukade bita honom blodig vid mina besök som liten) och det var från honom som jag började få min tandläkarrädsla. Så när jag som femtonåring sökt upp en privattandläkare som fått bra utlåtanden från några bekanta så kunde han tillock med borra utan att jag fick bedövning. Han tillät mig bestämma lika mycket som honom under mina behandlingar. Så att jag både har en tandläkare och en tandhygenist som jag känner mig bekväm med känns numer som prio ett.
Berätta allt om era erfarenheter från tandläkare och hygenister,
allt roligt, tråkigt, intressant och spännande!
Jag fick lära mig idag från TV;n i taket hos min tandhygenist att curryn får sin färg från gurkmejra.
Did you know that?!
Statusfunktionen fungerar!
Yes! Våran statusfunktion fungerar, äntligen.
Fan va roligt det är att se att de är så många som läser - nu när man väl kan se, menar jag.
Mitt nattliga inlägg var jag tvungen att ta bort, mest för mitt samvete. Jag var bara grymt depprimerad igår och ville bara skriva av mig ett av alla hundra saker som irriterar mig lite smått just nu. Jag hade tänkt att ta bort inlägget redan sekunden efter det att jag skrivit det, men självklart så fungerade inte mitt internet - så jag fick sova med klumpen i magen också.
Idag ska Anna och jag umgås lite innan jag ska till tandhygenisten. Kevin skulle egentligen varit på dagis idag men min klocka ringde halv nio - den tiden som vi brukar stå vid busshållsplatsen - så det var näst intill omöjligt att få dit honom i tid.
I morgon bitti ska han däremot dit för då börjar jag jobba klockan sju (älska morgontiderna... verkligen). Så då bär det av till dagis redan med sexbussen. Håll tummarna för att den går i tid nu bara och inte är inställd. Då blir det panik för min del.
Nu tänkte jag ringa och terra Anna. Hon lär ju inte ha bättre saker för sig än att vilja komma hit.. ehm.
Söta ord via msn.
va bra nu kan man hålla koll på vad joel också!
Denise säger:
HAHAHA absolut =D
rikard - stolt farbror säger:
o dig också för den delen!
det blir som om vi bor grannar igen!
Denise säger:
vafan
HAHA naaw. =D
Min granne och tidigare klasskompis stack från en dag till en annan in mot stan utan att säga hejdå.
Så nu är jag helt ensam igen, aldrig mer några söndagsmiddagar eller spontana TV besök eller öl och tvspelskvällar. Im gonna miss it. Nu när han fick nys om alltutommode så blev han jätte glad, mest för att han kan spana på sin bästa kompis (Danielas pojkvän) i Australien.
Thomas sa:
Som jag sa tidigare, om du behöver barnvakt fler gånger så hör av dig till oss först. Jag kommer och hämtar honom. Han var jätte duktig och vad artig han är. Han sa tack för maten och han dukade av själv, en riktigt stor kille. Bra jobbat Denise, du har verkligen lyckats med den grabben fast du har så mycket annat runt om dig. Jag är imponerad.
Denise sa:
Tack ! (: Mycket är tack vare dagis också. hade inte dom "hjälpt till" med det dom bidrar med så hade det inte funkat lika bra alla gånger!
Thomas sa:
Visst men ta åt dig äran själv också glöm inte det. Jag pratade med Ronnie tidigare idag och jag sa att Kevin var så himla artig och då sa Ronnie det att Denise verkligen hade lyckats för det är inte lätt att vara en ensamstående ung mamma som pluggat och måste jaga jobb. Så sug åt dig också för det är inte bara dagis som gör allt jobb heller.
Denise sa:
(: Tack så jätte mycket!
♥ Min kusin Thomas sa dessa ord igår, väldigt värmande ord som får en att orka vara mamma en stund till.
- Tack!
Världens finaste ungar - Natalie (Thomas dotter) och Kevin nu i helgen.
Mys!
Dagens big fucking fail.
Oj då, vilket fail. Vem tror ni kommer vara vaken inatt - om inte mitt hjärta.
Han är fortfarande nyvaken, mammig och kramig, så att just nu är prio ett att få honom att vakna så pass att man kan dra ur lite energi ifrån honom så att han somnar ganska tidigt. Ett gymnastikpass runt halv nio - är det okej eller?!
November.
Många säger att det beror på att man har fått barn som tiden går så fort. Jag anser att många har fel! Det är nog en bidragande faktor, men inte beror det väl helt och hållet på ett barn?
Hur som helst, den snabba årstidsskiftningen skrämmer mig. Snart har vi hoppat över vintern (ehm, den som aldrig kommer till sverige längre) och går direkt på våren. Och då kan man snacka om att tiden går fort.
Bara en liten notis,
bara åtta veckor kvar till jul nu...
Hard work , work.
Jobbet kallade igår. I ren panik fick jag hitta nya barnvakter, stressa upp jobbet med att säga att jag KANSKE inte kan komma och så lyckades jag nästan i sista sekund med att hitta ett par som kunde ställa upp. Tack snälla Thomas och Sanna för att ni ställde upp på så kort varsel. Desto gladare blev dom på jobbet att jag faktiskt dök upp.
Det var rellativt lugnt hela kvällen. Trots det så stressade jag upp mig, säkert helt i onödan, för allt blev klart, nästan i synk med att baren stängde. Men det märktes att man jobbade ensam i servisen och köket gått hem skapligt tidigt, men tack och lov så fick jag hjälp in i det sista!
Kevin är kvar hos dom fortfarande. Thomas ansåg inte att det var någon brodska då Kevin och Natalie lekte så bra tillsammans, så nu kan jag slappna av ett tag till. Kanske städa lite i röran...? eller inte.
