Jag tog bussen mot dagis i morse, en timmes åktur, fram och tillbaka. Kevin var jätte trött idag på bussen, så jag väntar nästan på ett samtal från dagis där dom säger att han har åkt på magsjukan som cirkulerar mellan ungarna just nu. Men än så länge har ingen ringt, tack och lov.

Istället för att kliva av bussen hemma idag så fortsatte jag åka ut till Anna. Hon bad mig igårkväll så snällt, att jag skulle komma över på lite frukost. Sagt och gjort! Lite käk tackar man ju ändå inte nej till. Efter frukosten nu på morgonen så bänkade vi oss framför tv:n och Days of our lifes, och skrattade åt deras patetiska skådespeleri. Men varför - VARFÖR sitter man och tittar på ett program som man vet retar en till max? I don't know, och jag har ingen större lust att spekulera i det heller. Men min morgon har varit ren lyx. Med världens finaste doberman i knät och med utsträckta ben har jag legat och dragit mig länge hemma hos Anna. Nu är jag hemma igen och har egentligen ingenting planerat. Ingenting annat än att ta det lugnt då - såklart.