Hade jag tur så somnade jag halv fem inatt. Men det är bara om turen stod på min sida. Jag orkade inte se efter och få ångest - och idag i sin tur så orkar jag ingenting. Jag är skittrött rent ut sagt.

Jag läste om hela min sommar (förra sommaren), eller jag läste om allt som hände innan sommaren också och kände samma typ av illamåendekänsla som jag kände under nästan hela sommaren år 2008. Ovetskapen om vad som skulle hända med Kevin när Ronnie valde att flytta ner mot Halmsta. Jag mådde skit den sommaren, skitdåligt på alla sätt och vis - och jag hade så många mot mig som ansåg att jag skulle rycka upp mig och gå vidare efter redan en vecka. Lättare sagt än gjort - jag undvek helt enkelt att skriva om hur jag mådde innerst inne. På grund av att jag lät mig styras av andra så tror jag att det har tagit längre tid för mig att ta mig förbi det som hänt. Idag kan jag säga att jag kommit förbi det helt och hållet i vilket fall som helst.

Jag fick massa kommentarer som jag inte accepterade under den tiden. Vissa kommentarer slank förbi men otroligt många tog jag bort eller helt enkelt inte acceptera. Ibland undrar jag hur människorna tänkte. Visst - jag öppnar mig i en blogg och förväntar mig kommentarer, men kanske inte kommentarer som "skärp till dig nu för fan", och "det hjälper verkligen inte att sörja". Men om det gör det då. Om det hjälper. (Detta var som sagt en vecka efter att jag och Ronnie hade brytit upp och jag låg på botten av no- where.

Idag är jag lycklig och har varit det ett tag, inte så länge tror jag, men jag börjar läka. Anledningen till att jag inte mått bra på ett tag har inte med Ronnie att göra - det har med mina val i livet att göra. Det är inte alltid man väljer rätt väg - och jag har gått zick zack en miljon gånger för att hamna där jag är idag.  Den enda hjälp på traven jag har haft är min enda kärlek som jag har haft att luta mig mot... min prins i alla lägen, och min styrka när ingenting annat fungerar - min treåriga stolthet i livet. Behöver jag säga mer?



2008: Stressläppar, stresskropp och inget vidare välmående

2009: Välmående, lycklig och stolt över vad jag gjort i mitt liv.
Man ser en tydlig skillnad, bara ett år efter de översta korten är tagna.