Jag är vaken igen. Den här gången med en skitstor träningsvärk i armen. Jag tror jag lyfte Kevin lite för konstigt igår, för på vägen till Ishallen så vägrade hans pinnar till ben promenera. Så han fick bli buren hela vägen av stålmannen själv, alltså mig. Rida rygg, sitta axlar, ligga i famnen, sitta på mina armar. Fram kom vi i alla fall. Efter trettio minuter och en astrött mamma.

Jag känner att jag kommer få lida av detta idag, men som sagt - nämn någonting man inte gör för sina barn. Jag kan nämna en sak nu på en gång; Man bär inte sjutton kilo två kilometer, man dör bokstavligt talat dagen efter.

Men jag får i alla fall muskler. Om det nu är något bra med det, de vette fan - och situp's behöver man inte göra heller, för magmusklerna får jag av min hosta - I just need keep up my good work, and my fucking cold - om jag kan det så ordnar sig allt i träningsväg, gratis!



En gång i tiden var Kevin också vältränad.