Kevin vaknade i sitt rum för en halvtimma sedan kanske - jag har självklart mesat och låtit honom somna om i min säng, men funderar på att lyfta över honom i sin om en liten, liten stund. Han måste som sagt lära sig att sova ensam, jag kan inte ha honom i min säng tills han blir tretton, fyfabian. Jag tror jag var elva när jag slutade sova mellan mina föräldrar (hämska tanke!). Jag förstår nu varför mamma brukade bråka med mig om att sova i egen säng, då fattade jag dock inte det. Ni ser vad man mognar när man fått barn!

Så min prio nummer ett är just nu att lära Kevin sova i sitt rum och att det INTE är farligt att sova där inne. Jag förstår inte varför ungen envisas om att det är monster där inne, fasten lampan brevid sängen är tänd - dag som natt. Men det hjälper uppenbarligen inte. Jag erbjöd tillock med migsjälv i hans säng hela natten för att bevisa för honom att det inte är någon fara. Tack och lov för att han sa nej, för jag orkar inte trängas i den lilla sängen med honom! Phu! Men jag menar - vad har ett barnrum för nytta om det inte används fullt ut? Jag kan lika väl göra om det till ett annat rum om jag så skulle vilja...



Lillkillen kunde somna precis var-som-helst när han var liten.
Här somnade han i badkaret - och sov vidare som ingenting när vi la honom på skötbordet.
Tockstolle.