Barnkalaset igår gick lindrigt förbi. Ungarna roade varandra på födelsedagsbarnets rum och vi föräldrar hade tid att sitta och snacka I-landsproblem. Jag blev kvar i en timma efter kalaset, hjälpte till att plocka undan och fick lite tid att vara social med min kusin och hans fru vilket inte händer allt för ofta. Men mysigt var det, och ett alldeles lagom långt kalas. Kevin som hade fått i sig lite mer än en godisbit hade alldeles lagom mycket med energi och var allt annat än trött när vi kom hem. Men det gjorde ingenting - det är trots allt inte kalas allt för ofta för hans del.

Idag har vi tagit det lugnt större delen av dagen. Jag fick ett ryck två timmar innan nynäs skulle spela och intalade mig själv att jag skulle dra mig bort för att kolla in matchen. Sagt och gjort, en timma senare så sitter jag i Louise's pappas bil och åker mot ishallen ingenting jag ångrar. Min syster kom dit med familj och henne träffar man inte alls så ofta - så det blev riktigt kul. Första perioden var som sagt ingenting att hurra över när motståndarlaget hade ledningen över matchen med 0-3. Men i andra och tredje period så tog nynäs ikapp och i slutet av andra halvlek så hade nynäs kappat ihop med 4-3. Matchen slutade 6-5 till nynäs tror jag att det var, goooo nynäs! Riktigt grym match, askul!

Sen fick jag tack och lov åka bil hem med min syster. Så jag slapp gå hela vägen från norra till södra nynäshamn vilket underlättade markant!

Kevins skridskor är inhandlade nu och nästa vecka tänkte jag ta mig till isen med honom. Vi får se om JAG vågar, för jag tvekar inte en sekund på att Kevin vågar stå på ett par skridskor. Jag som mamma får helt enkelt sluta vara så mesig. Men för mig är han alldeles för svag i benen för att stå på ett par, men som sagt, man måste börja någonstans.

SLUTA VARA EN MESMAMMA NU.