Jag måste berätta om min bussresa igår!

Jag gick som vanligt på bussen vid dagisets busshållsplats. Där stod Kevins dagiskompis och hans storesyster och väntade på bussen också. Kevin bjöd lillkillen på kakor och jag stod och huttrade och frös. När vi kom på så ville grabbarna sitta brevid varandra och jag opponerade mig inte.

Storesystern satte sig brevid mig, fast på andra sidan, liksom(?), så att gången var mellan oss. Grabbarna tjoade och tjimmade i bussen. Vid ett flertal tillfällen så tittade hon på mig och bet sig i läppen, tillslut kunde hon inte hålla sig mer, utan hon började inleda en konvesation vilket löd;

- Är du hans mamma?
- Ja det är jag.
- Aha, jag trodde du var hans syster eller något!
- Du är inte ensam om att tro det!
- Men, hur gamal var du när du fick honom då?
- Femton när jag blev gravid... men sexton när han föddes! Hur gamal är du då?
- Ahaa. Jag är elva! Men..eh okej.. men.. eh, när blev du bortgift då?
- Va?
- Ja, man måste väl vara gift för att föda barn väl?
- Nej, jag behövde inte det.
- Nähe, min mamma säger att alla är bortgifta som får barn i alla fall!
- Jaha? Oj då. Men jag tycker sexton är lite för ungt för att gifta sig på kanske, och vi i sverige har inte samma "regler och lagar" som ni kanske.
- Ja, men... okej, jag får fråga mamma igen och berätta om dig, tror jag.

Förlåt men jag tror jag har förändrat hela flickans syn på sex och på giftermål och barn nu, men seriöst...
... är hon gjord av sten eller?