Jag är helt utmattad, och Kevin lika så. Han sover redan till ljudet av bolibompa.
Läkaren såg inget fel på honom, annat än att han hade hög febér och var allmänt avslappnad av utmattningen. Sköterskan tog tops ner i halsen på Kevin för att se om han hade några baciller där, men icke sa nicke - och inte heller såg man något annorlunda i hans blod, då stick i fingret ansågs nödvändigt. Kevin protesterade, som vanligt när jag är med - men det löste sig tillslut - för blod det fick dom till förbannelse! Sköterskan var för övrigt rädd för att bli pestsmittad, och försökte få mig att säga att Kevin hade svininfluensan så att han kunde sätta en diagnos på ungen, men icke - han har som sagt inte dom symptomen, annat än febern såklart. Men det hindrade inte sköterskan från att klä på sig munskydd, vantar och förkläde i plast och papper - allt för att skrämma mitt barn lite mer. Ha ha, stackars lilla kraken.

Vi spenderade sammanlagt kanske tjugo minuter på akuten, fastän det var närmare trettio pers före oss. Läget kanske var ganska kritiskt trots allt. Tänk er Imperiet i videon; märk hur vår skugga, fast placera Kevins ansikte där med röda ögon istället för svarta, så kanske ni vet hur han ser ut. Eller ni kanske har en aning.

Jag bjöd Nylund på pizza som tack för hjälpen till akuten. Det var Kevin som bad oss åka dit för att äta. Han var sååå hungrig, och åt ungefär två bitar pizza. Resten fick vi ta hem. Han fick dock i sig en massa läsk och vätska, vilket enligt doktorn var prioritet nummer ett - så jag bryr mig inte om det var läsk istället för vatten, huvudsaken är att han får i sig någonting. Jag köpte även trettio piggelin, två liter mjölk och sex paket varmakoppen - vätska it is, i hög nivå from now on!

Hur som helst. Kevin lever, jag lever snudd på, och "godis" ska vi moffla i oss i några dagar framöver.
Blir han inte bättre på några dagar så skulle jag återvända som sagt.