alltutommodedenise

Jag avskyr mina nagelband!
Just nu sipprar det blod från ringfingrets nagelband, jätteirriterande och smått äckligt. Plåstret jag har som ska täcka över rinnskadan räcker uppenbarligen inte som skydd. Illa!

Hur som helst. Jag fick något ryck ikväll och började baka en kladd-chokladkaka. En ganska god, lite väl torr, mitt fail, med tanke på att jag glömde bort den i ugnen några minuter för länge... okej, tio minuter för länge. Med andra ord så var den inte allt för kladdig längre utan kan lätt gämnföras med en sockerkaka i chokladfärg. Riktigt god annars, trots min brist på intresse under ugns tiden. Men som sagt, jag gör mig känd för att faila med min ugn och spis, så vi fortsätter väl i dessa banor ett tag till. Till chokladkakan så serverade jag apelsinklyftor, en citronbit och massa avokado. Det blev som en liten efterrättsmiddag för oss - skitgott var det så klart!

Jag och Kevin ska gå och lägga oss nu. Klockan ringer som sagt, varesig jag vill det eller inte, klockan nollfem tjugo. Blä. Jag uppskattar verkligen inte att gå upp så tidigt varje arbetsmorgon. Men som sagt, ska man få jobbet gjort och klirr i kassan så borde man som sagt kämpa och än så länge så känns det helt okej ändå.
I morgon ska jag som sagt vara på vaktbergets förskola, det ligger bara någon minut från Kevins dagis med buss och jag går inte den sträckan i onödan nu när det är så kallt. Jag fick nyskänslor i näsan bara av att gå från mamma och pappa till ICA pg.a kylan. Inte okej!

Men nej, dags att hoppa i säng! 

Jag har precis kommit hem från mamma och pappa. Jag blev kvar där en stund längre än planerat. Vi åt sjömansgryta till middag och innan maten så sprang jag till ICA och handlade och hyrde andra delen ur mileniumserien, -"flickan som lekte med elden". Jag tyckte inte den var lika bra som första filmen. Men det märks tydligt att man måste se alla filmer för att få hela historien som sagt, så den blir säkert bra när man fått se sista filmen också.

Annars har jag inte gjort så mycket. Jag undrade om jag hade hamnat på en buss från sextiotalet när jag var påväg hem. Först kommer det tre tjejer i as-stora glasögon och långa kjolar och "gammelmodiga" långjackor. Visst jätte fint, om man passar i det, vilket dom gjorde. Sen när vi nästan var hemma så kommer det på en kille i ljus-lila manchesterbyxor, röda kalsonger (han hade inte skärp till byxorna så dom hade glidit ner lite), en guldblank dunjacka, grön munktröja med luva och en blå halsduk - alla färger som tagna ur flower-power tiden eller nått... Är det någon tradition jag har missat? 

"Mamma, han har tjejbyxor på sig"
"Schh!"
"Men mamma, titta då!"
"KEVIN tyst nu! Titta där istället... eh-he, där gick mamma i skola när hon var liten!".
"Okej, men jag kommer inte vara tyst i alla fall!"

Godmorgon.
Idag kom jag på att vi har ganska mycket att stå i här hemma, jag och Kevin. Snart måste vi dra till mina föräldrar och tvätta kockrocken som mamma ställde upp att tvätta i nittio grader! Har jag inte den till hands ikväll så kommer jag nog inte hinna hämta den innan jag ska börja jobba i morgon, så det är lika bra att ta det när man ändå springer dit.

Sen så måste jag handla lite småsaker så att vi har frukost här hemma (mest för min skull med tanke på att Kevin äter frukost på dagis de dagar då jag jobbar). Sen ska jag hem och städa så att jag får vakna i en ren lägenhet igen. Jag förstår inte hur en sån liten unge kan stöka ner så mycket som han gör. Det är ka-ta-strof.
Kevin har en förmåga att leka med mina småpengar, alltså alla mina femtioöringar och enkronor. Det är inte så att han kan låta dom ligga kvar i sparbössan, utan han måste hiva ut alla på golvet så att dom ligger över allt i lägenheten. Som mamma blir man ganska trött på att plocka dom små kronorna, och flera av dom har tagit genvägen genom dammsugaren.

Nej, nu blir det frukost, sen ska jag hitta en bra buss och åka  hem till mina föräldrar och därefter handla på ICA. Ja, så får det bli.

Jag och Johanna kanske skulle ta en promenad också, om hon inte är för bakis idag - såklart!

Kevin har fått en ny favoritlåt numera. Det är alltså inte Takidas - Curly Sue som spelas om och om på våran dator. Nej nu är det Erik Grönwalls låt med; "Hajen, mamma! Sätt på Hajen, jag vill höra HAAAAJEN, HAAAAAAJEN, HAAAAAAJEN!" Jag rättar honom som vanligt och säger att låten heter Higher, men nej, han lyssnar inte! What do you do?!!

Wä, jag spyr på alla låtar som tvingas gå om och om igen, och tro mig, efter bara idag har jag tröttnat på Erik Grönwall. Tänk då så många gånger jag fått lyssna på Takida, Nickelbacks Rockstar och P!nks låt So what, eller "Roschstar" som Kevin sa när han var liten, då refrengen i låten lyder något i stil med; "Sho hat, Im till a roschstar, ha na na roschman, ana dont waaaaaaaan you!" Enligt Kevin så går den så i alla fall.


Bilden togs när Kevin sjöng takida's låt Curly sue i våren 09.

Ikväll har jag sett på filmen "Män som hatar Kvinnor", eller jag har sådär en halvtimma kvar av filmen att se, men jag är så harig och mörkrädd att jag måste se lite pö um pö, fan filmen är ju ruskig, fy! Jag som hade tänkt börja läsa boken men nu ångrade jag mig helt plötsligt då min läsning sker under kvällstid, och den boken absolut inte bör öppnas av mig under kvällstid om jag vill sova i framtiden.

Kevin ser på Family Guy och inväntar läggdags klockan nio, då är det natti-natti på lördagskvällen för honom. Och jag ska väl försöka se klart på filmen medan det fortfarande är ljust i rummet och Kevin inte har somnat, om jag vågar det vill säga...

I natt så sov vi över elva timmar. Hur underbart är inte det, att få huvudvärk och ångest över att man sovit för länge för en gångs skull... eh-hm. Jag somnade i alla fall vid nio igårkväll vilket var underbart skönt och att faktiskt somna då gjorde såklart saken desto bättre.

Till frukost blev det varma mackor och jag kom på hur mycket jag älskar varma tomater, trots att man knappast kan äta dom på flera minuter så tvingar man sig och bränner halva käften. Men hur gott är det inte då på en skala?!
 
Idag fyller Kevins pappa år, trettiofyra om jag inte minns helt fel, vilket jag inte tror att jag gör. Även min kära morbror fyller år idag, hela sexti... tjugofem, trettio sådär! Grattis till er båda och hoppas ni får er en lyckad födelsedag. Jag ringde min morbror tidigare idag och önskade honom en god fortsättning och såklart en trevlig födelsedag... för det är väl sånt man gör, när man passerat halva sitt liv enligt ålderns tecken?

Jo, jag ringde och pratade med Johanna för en stund sedan, hon sa att man absolut inte gav sig ut i kylan i onödan, då hon stod och värmde sig inne på systembolaget. Så mina planer på att ta med mig Kevin ut har suddats ut, och ersatts av  kanske bakning här hemma. Jag blev nämligen jättesugen på en sockerkaka. Plus att Kevin har kvar sina termobyxor på dagis och han totalvägrar att bära overall. Så det var inte bara bakningen som lockade mer, utan även den stora bristen på kläder, i vårat fall ytterkläder då.

Kevin sitter för tillfället och kollar på den teknade versionen av Mr. Bean. Då och då skrattar han hysteriskt, jag förstår mig dock inte på den typen av humor. Han skrattar lika mycket åt Mr. Bean som åt Simpsons och Family guy - det måste vara hans tre favoritprogram för tillfället och trots bristande läs och språkkunskaper så tycks han förstå exakt vad dom menar... nåväl, handlingen i alla fall. Tack och lov så förblir språket cencurerat en stund till, i några år till hoppas jag.

Ibland tycks min vilja om att lära min son att läsa hamna på vila, typ som när jag tänker efter på vilka saker han faktiskt kommer kunna läsa när det väl flyter på. Å andra sidan så... vad har han att förlora, i längden tycks man bara vinna på att ha ett stort och brett ordförråd. Men det är därför jag läser romaner istället för barnböcker till honom när han ska sova... skämt å sido! Nejdå, det är helt och hållet för min skull, med tanke på att jag somnar när jag läst några sidor så läser jag såklart det jag vill läsa och ingenting ur en barnbok. Men självklart har vi mysiga lässtunder här hemma också, där Kevin i första hand får välja bok. Och vad väljer han som oftast? Jo, en "vuxenbok"!




Min mamma påstår att jag behöver klippa till mig.
Därför är mina veckoplaner nästa vecka följande:

- Måndag: Gå till vaktberget och jobba.
- Tisdag: Gå till Sandskogen och jobba.
- Onsdag: Gå till Lady och Kalufsen och beställa klippning,
röda korset och handla ett dussin pocketböcker till.
Ringa till Nynäshamns bostäder om en läcka i mitt handfat.
- Torsdag: Tvättstugan.
- Fredag: Ledig.

Listan kan såklart ändras med tiden om dom vill ha in mig på ett jobb...

Vad tror ni jag ser fram emot mest?

Kylan där ute är allt annat än okej. Jag fick höra idag att denna vargavinter tydligen ska hålla i sig i tio år framöver. Jag ska hålla mig inomhus i tio vintrar framöver. Kan man jobba hemifrån eller? Nejdå. Men det är skönt att vistas ute så länge man kommer ihåg att titta på termometern samt klä sig efter vad den säger. Idag var jag så duktig att jag fick på mig leggins under mina jeans vilket värmde ganska bra - remember that everytime...

I morgon funderar jag på att ta med mig Kevin ut i snön och ska fotografera och bara ha det mysigt. Hoppas det är lika fint väder i morgon som det var idag. Nackdelen var bara att jag inte fick vistas ute i det fina vädret, utan tvingades diska, tvätta bord och laga mat hela dagen. Nä, jag é int' bitter!

Snart börjar Let's Dance. Kevin och jag har gjort i ordning för en riktig mysig fredagskväll. Cola som står på kylning i frysen, godis och chips och tända ljus. Vad kan gå fel...? Jo, troligtvis så kommer vi båda somna innan vi har hunit få i oss någonting. Jag är jätte trött redan, vilket är allt annat än okej - men Kevin irrar runt i lägenheten som vanligt och retar troligtvis gallfeber på grannen som bor under mig. Men det kan han ha!

Kevin gör mig alltid glad och får mig att skratta. Under några veckors tid så har han sagt följande och haft följande dialoger med mig:

Kevin: Mamma, kom ett tag.
Jag: Varför då? Jag tittar ju på tv här.
Kevin: Jag vill titta på en sak.
Jag: Men vadå?
Kevin: Dina ögon... är lite gröna, och mycket svarta. Haha!
Jag: Jaha?
Kevin: Nej, det var inget - du fattar ju ingenting.

----------------------------------------------------------------

Kevin: Mamma vad är det här, va - kan du berätta det?
Jag: Ja men det är falukorv!
Kevin: Ja, men var kommer den ifrån, va - kan du berätta det?
Jag: Affären? Från en korvfabrik?
Kevin: Aha okej?!

Två minuter senare.

Kevin: Men mamma kommer inte korven från grisen då?
Jag: Jo men det gör den!
Kevin: Men då är det ju griskorv.
Jag: Haha, vad du än säger, hjärtat.

-------------------------------------------------------------

Kevin: Alltså, mamma! Busschaffören kan inte köra. Jag kan köra bättre, eller hur?
Jag: Schh!

(Hon hörde honom och skrattade)

-------------------------------------------------------------

Kevin: Alltså, mamma! Du kan inte ha dom glasögonen. Du är inte så gamal än!

(Jag fick låna ett par läsglasögon av min mamma, i väntan på ett par egna.)

Det är mitt i natten och jag har inte sovit så många timmar som jag önskat. Jag vaknade en stund innan bolibompa startade på barnkanalen, alltså - en stund innan halv sex för den som inte använder sig av bolibompa som tidsränare. Mina ögon ser blurrigt för att jag är så trött, och det är bara en tidsfråga innan jag börjar gäspa och sminket rinner ner för mina kinder!

Kevin sover som en stock. Han vägrar vakna fast TV:n står på i bakgrunden. Om lite mindre än en timma så går min buss och jag måste se till att få vissa saker gjorda innan dess. Som att leta upp kläder till Kevin. Lite basic saker med andra ord. Att ta sig bort till gymnasiet idag känns vemodigt, jag hoppas inte att jag stöter ihop med några bekanta eller med några lärare som känner igen mig från förraåret. Men, hur stor är chansen?

Nu ska jag packa ihop mina kock-kläder, leta fram Kevin's kläder och käka någonting i form av frukost fastän min mage demonstrerar en aning. Jag brukar som sagt aldrig äta frukost så här tidigt! Surprise - min obalanserade mage, här får du en miljon saker som du ska börja bryta ner långt innan du vanligtvis brukat vakna. Men.. det blir säkert toppen.

Nej, dags att skynda sig så att man inte blir sen.
Wish me luck... eller nått.

Kevin skulle egentligen ha gått på dagis idag men han har haft världens hosta hela natten, så jag ser ingen stor idé i att han ska gå dit och smitta ner alla andras barn. I morgon ska jag ju jobba också så då skickar jag över Kevin som ett brev på posten till mina föräldrar så får dom ta hand om honom under dessa timmar. Det ska nog ordna sig utan större problem. Jag har som sagt tur som har föräldrar tillgängliga när det behövs!

Igår gjorde jag i ordning té till Kevin som han drack upp, och idag fick han varm oboy till frukost, så jag gör allt för att hans hosta ska lindras så att han blir frisk så snabbt som möjligt. I morgon kan jag tippa på att det kommer kännas konstigt att gå till mitt gamla plugg och stå i deras kök hela dagen. Men det är som sagt ett äventyr i sig det också! Jag har aldrig varit på gymnasiets skolkök, bara ätit i matsalen tidigare så det ska bli jätte spännande att få se hur deras kök ser ut. Och Thom som numera håller i gymnasiets skolkök har jag ju som sagt haft som praktikantlärare i gymnasiet när han jobbade på gröndalsskolan. 

... och det bästa av allt i morgon, vet ni vad det är? Att det är fredag, grymt skönt att få sovmorgon utan att behöva vakna upp i flera minuter för att ringa dagis och sen behöva anstränga sig för att somna om. 

Och nu tycker jag att det kan sluta snöa igen, det är tillräckligt med snö ute. Blä! 

Barcelona:


Park güell.


Park güell

Park güell

En staty utanför La sagrada familia.

Skara:






Korten är tagna genom en bilruta, därav ringarna, haha.

Well jag får inte ladda upp fler kort av blogg punkt esse nu. Så det är lika bra att ge upp. Och som sagt, det är en ny dag i morgon också för min del... ska nog ringa och säga till dagis att Kevin kommer först på fredag! Sovmorgon, here i come.

Idag har det varit full rulle. Jag och Kevin vaknade som sagt runt halv tio. Några minuter senare så ringde jag Anna för att höra när vi skulle ner på stan. Klockan tolv kom vi överrens om att vi skulle dra ner och jag började fixa frukost och klä på Kevin. När det var några minuter kvar innan bussen skulle åka så började jag skriva mina räkningar så att dom blir betalda så fort som möjligt. När räkningarna var klara så var det fyra minuter innan bussen skulle gå. P a n i k. Mina nycklar var borta, min mobil ringde någonstans... men var? Jag flög runt i lägenheten och letade efter allt jag tappat bort och i sista minuten kom jag ut i tid.

Tack och lov så var bussen några minuter sen, så jag kunde pusta ut när vi väl satt på busshållsplatsen. När vi kommit ner på stan så drog vi mot köket. Pelle hade (som jag anat) glömt att fixa bilderna från Barcelona, så jag får dyka dit någon annan dag nästa vecka. Sen drog vi på apoteket, och på systemet för att Anna skulle handla pressenter till en gammal klasskompis. När allt var klart på stan så drog vi vidare med bussen till röda korset.
Väl där så frossade jag i deras böcker och fick väldigt mycket fina råd av en äldre man som jobbade där - han skulle kolla upp massa böcker från mina favoritförfattare lovade han, om jag dök upp nästa onsdag, toppen!

Jag köpte tolv nya böcker idag á la 12:-, alltså en krona styck. Superb. Jag älskar verkligen Röda Korsets införsamlingar. Det finns skatter att hämta för alla där! De få kronorna jag fick över sponsrade jag till hjälpen i Haiti. Det blev inte så mycket i bidrag till dom, bara några få kronor, men som sagt, bättre än ingenting - och mitt samvete lättar smått.

Nu på schemat står städning och middag.

Åh, va skönt det var att somna tidigt igår... eller inte.

Vi gick och la oss innan klockan hunnit slå nio igårkväll. Jag var för trött för att orka leva igår och såg min chans när både jag och Kevin hade hållt igång hela dagen. Jag låg och läste några rader ur Studio sex och Kevin låg och lyssnade när jag gjorde högläsning för honom ur boken. Som sagt, det är inte vad du läser - utan vilket tonläge du har som barnen lyssnar till! Så precis innan jag skulle släcka lampan så sa Kevin att han hade en blåsa på tungan som gjorde ont. Jag svarade att han troligtvis ätit någonting som han är allergisk mot, och att den lilla - lilla blåsan var ett försvar, eller en allergisk reaktion som uppstod, och helvetet var igång.

Han skrek i över en timma i sträck av att det gjorde ont. Jag erbjöd honom att dricka något neutralt... ett glas mjölk brukar ju lindra det mesta. Han skrek, vägrade, skrek och skrek. Mitt huvud höll på att sprängas, mina ögon gick i kors och öronen hade stängt ut det värsta av hans skrik. Klockan närmade sig elva och han somnade in... i en halvtimma. Han vaknade upp igen och skrek som ett djur, i en halvtimma. När klockan var halv två så fick jag somna in ordentligt utan avbrott och sova till halv tio. Snacka om en dålig natts sömn.

I morse var Kevin lycklig och uttryckte orden; MAMMA! JAG MÅR BRA, MIN BLÅSA ÄR BORTA! Jag är inte anergisk (allergisk) längre!
Min reaktion på det hela var; S O V, unge - Sov!

Men icke, han var uppe och jag strax efter. Har fortfarande problem med ett öga, ett öra och ett halvt huvud som sprängts, toppen! 

Har jag sovit något i natt?

Igår låg jag och tittade på guldbaggegalan och insåg att det måste ha dykt upp grymt bra svenska filmer  under det gångna året, och jag har bara hunnit se "prinsessa" i den svenska kategorin än så länge. Men däremot har jag ju hunnit se en massa amerikanska filmer, som Avatar och Twilight på bio.

Jag kunde inte förmå mig själv att somna efter att guldbaggegalan gått. Jag låg och vred mig i sängen och oroade mig som vanligt över att jag inte skulle vakna i tid när klockan ringde. Världens fail - då jag borde fatta att min telefon väcker mig, no matter what. Jag kan liksom inte oroa mig varje gång som jag ska upp till något arbete som hindrar mig från att somna och istället spänner mig till utmattning.

Idag var jag som sagt i mitt gamla plugg och deras skolkök. Personalen var helt utbytt från min praktiktid och jag trivdes jättebra med den nya personalen. Verkligen skojfriska damer, vilket är ett plus när man står i ett annars ganska tråkigt skolkök. Jag hoppas verkligen att jag kommer stöta ihop med dom flera gånger!

Jag fick även tre nya tider som jag ska passa. Fredag , måndag och tisdag är det än så länge. Så på fredag är jag på gymnasiet, måndag på vaktbergets förskola och på tisdag är jag på Sandskogens förskola. Så det ska bli jätteroligt det också, med tanke på att jag jobbar med Annas mamma på tisdag! Yeij!

Imorgon förväntas det bli storm i hela Sverige. Jag har förberett dagis på att jag troligtvis blir hemma med Kevin för att undvika gå ut på hela dagen. Dom bara skrattade och sa att jag skulle ringa in i morgon bitti om läget inte hade förändrats. Men, ha! I don't think so. Jag är som sagt inte den som bangar på sovmorgon heller. Haha.

Nej frågan var hur mycket jag hade sovit i natt.
Ett enkelt svar på frågan är... för lite.

Och yttligare en sak jag undrar över. När man sover som bäst, varför är det alltid då man ska vakna och gå upp?
Eller som när man har en nagel som är av på lilltån och det första man gör är att slå i lilltån i väggen eller mot ett bordsben. Varför?

Gosh! I-landsproblem. Men fan, man undrar ju.

Jag och Kevin tog oss hem från dagis en timma tidigare än planerat. Jag skulle skynda mig hem och meningen var att jag skulle tvätta, men jag var som sagt en kvart sen efter min utgångna tvätt-tids ram, så någon annan hade lagt i tvätt i tvättmaskinerna redan. Jag placerade därför min bokningsbricka framåt helgen istället.

Kevin somnade på bussen hem, han var skitgrinig från det att vi kommit ut från dagis dörrar tills dess att han bad om plättar när vi kom hem. Anna och Emelie kom på bussen och gjorde mig sällskap halva vägen hem när Kevin väl hade somnat i min famn. Så, halva vägen hem så låg Kevin utsträckt på Annas och mina ben och värmde oss.

Det värsta med att ha Kevin på sitt dagis måste vara bussturen som vi åker varje dag, som tar en halvtimma från det att vi gått på bussen tills att vi är framme. Skumpa runt i hela stan för att komma dit. Men å andra sidan så vet jag inte om något bättre dagis som har lockat mig till att byta, så jag nöjer mig med resan, så länge Kevin får behålla sina vänner och sina fröknar som lyssnar till hans behov!

Ikväll blir det tidigt i säng. Varje morgon när jag öppnar mina ögon och tvingat mig själv upp ur sängen så lockas jag tillbaka till sängen... bara för att sova en liten stund till. Bara lite till... Idag har jag tvingat mig själv att hålla mig vaken för att jag ska somna i tid. Det är ju dags att kliva upp halv sex i morgon. Pers och pina måste jag säga. Jag tycker det är grymt taskigt att min klocka ringer så tidigt som sju på morgonen, och nu då? Jag kommer dö, seriöst. Allt för att få Kevin till dagis till klockan sju och jag ska vara på plats i gröndalsskolans matsal klockan halv åtta.

Idag handlade jag hem lite värmeljus. Jag har inte haft så många här hemma och dom jag haft har jag fått flytta runt till de rum som jag vistats i för att få in mysfaktorn. Men nu har jag handlat på mig över 100 värmeljus så nu ska jag få igång mysfaktorn här hemma igen!

Nu ska jag fortsätta skriva på annat!

Over and out.

Jag måste bara få börja morgonen med att gnälla!
Dagen började med att Kevin till en början vägrade vakna. När han väl öppnade ögonen i ett kolsvart rum och ljuset sakta fick komma igång på våran "wake up - light" så vägrade han äta frukost. Eller han åt, drygt två skedar av sin fil, sen fick det minsann räcka. Jag förklarade att han inte skulle orka leka med barnen utan frukost - men han valde som sagt att avstå. När vi kommer ut till busshållsplatsen så ber han om en frukt , varav jag hade frågat honom innan vi gick ut om han ville ha med sig en på bussen men han valde då att avstå. Men nu skulle han minsann ha. Jag sa att han fick spara sin frukt tills vi kom hem igen.

När vi sitter på bussen så blir Kevin jätte trött så han slumrar till i mitt knä och jag väcker honom till liv så gott det går alla gånger jag upptäckt att han somnat. Busschaffören kör som en galning och galer åt bilarna som hon tvingas köra zickzack mellan för att vissa valt att stå felparkerade så tidigt på morgonen. Kevin i sin tur börjar må illa av hennes körning. Två minuter innan vi ska av så börjar han skrika av att det gör ont i magen och jag tvingar honom att andas lugnt så att han inte kräks på bussen. Jag klandrar honom inte för att han mådde illa, då jag fortfarande känner mig smått sjösjuk (eller buss-sjuk?) från damens körning.

Vi går sakta in på dagis och jag ber honom att ta djupa andetag, när vi kommer fram så är jag glad att han mår bättre. Han springer in på dagis och glömmer bort att han hade ont och mådde illa. Jag förvarnar personalen och går mot bussen.

Äntligen hemma.

Jag vaknade alldeles för sent i morse, vilket jag börjat ta som en vana nu för tiden. Kevin bryr sig liksom inte om att väcka mig på morgonen utan låter mig sova ut till halva dagen är förstörd. Han tillock med sänker volymen på TV:n när han sätter på den, allt för att inte väcka mig. Men imorse så vaknade vi bara med en kvarts mellanrum, dock kvart över tio och halv elva. Inte okej någonstans.

Johanna ringde strax efter att jag kommit upp ur ett bad och lyssnade om jag ville hänga med till hennes farmor och farfar på lunch... alltså, vänta - min moster och morbror alltså! Så jag bangade inte på det utan gjorde mig och Kevin i ordning och vi promenerade till Johanna och Calles lägenhet. Väl där så yrade Johanna runt och flängde som vanligt och jag stressade på lagom mycket och påpekade att bussen snart gick. Men som sagt, man ska ju bidra med det man är duktig på - och att stressa har jag inga som helst problem med. Speciellt inte andra! 

Vi kom i alla fall iväg tillslut med bussen och satt och skumpade på åttahundrafemtioåttan i över en halvtimma innan vi var framme. Kevin gjorde billjud till hans rallybilar och underhöll mig och Johanna med sina kloka men väl utvalda ord. Väl hemma hos min moster så fick vi en riktigt god trerätterslunch! Avokado röra med räkor till förrätt, kyklinggryta med purjolök på pitabröd och en underbart god efterrätt med smördegsbröd toppat med jordgubbar och vaniljsås. Jag kan säga såhär... jag har inte behövt äta middag på hela kvällen och Kevin nöjde sig med lite vindruvor, då inte han heller hade hungerkänslor kvar! Kevin hade inte tålamod att sitta ner och äta hela tiden, så han sprang mellan barnprogrammen och köksbordet, och självklart vräkte han i sig efterrätten tills det sprutade ur öronen på honom! Men gott var det, till tusen!  

Jag fick även med mig ett armband med tillhörande ring till som min moster har stickat i en silver-ståltråds-liknande grej... Jätte vackert och verkligen orginellt! Det ska jag använda framåt sommaren när jag börjar använda mig av pastellfärgade kläder igen!

Tack så jätte mycket för en fin dag, Johanna, Gudrun och Lennart!

Jag har precis tryckt i mig en liten burk med inlaggd sill. Jag ansåg inte att sillen som jag fick i julas räckte för att täcka mitt årliga behov, eller nått, så jag var tvungen att vräka i mig yttligare en burk. Riktigt gott var det, och det som förvånar mig ännu mer är att Kevin också har fått smak för sill. Riktigt bra! Jag tycker inte man ska låta sina barn vara utan den mat som man inte "tror" att barnen kommer tycka om. Tänk så mycket ett barn går miste om.
En stor favorit som jag hade som barn var levergryta. Som sagt, man växer och  smaklökarna förändras och därav min smak för levergryta idag. Jag skulle inte kunna påstå att det är en favorit idag, men visst - jag äter det med nöje och ser ingenting fel i att äta husmanskost. Ärtsoppa är också någonting vi äter här hemma ofta. Kevin har nog tröttnat smått på det då vi äter det alldeles för ofta, men det är ju som sagt så gott... desto mindre gott luktar det här hemma, några timmar senare. Men det är den enda nackdelen med ärtsoppan.

Mer mat då... hmm. Kevins favoritmat måste vara mormors plättar utan tvekan. Jag klandrar honom inte då jag också har en förmåga av att vräka i mig då det serveras. Sen så tycker han om mormors stjärnburgare som hon gör speciellt utformade för att han ska äta - samt stjärnbröden till, allt för att få en så cool hamburgare som möjligt. Mina vänner skrattar dock lätt när vi står i köket och förbereder, just det scheriff-burgare! Men man är cool, och då blir det coolt att äta och i sin tur leder till att lillkillen äter mer än vanligt.

Nåväl, jag snackade om sill var det ja!
Och ja, jag njuter fortfarande min smak av ättika, lök, kryddpeppar och morötter i munnen...

Det har varit full rulle idag. Om en halvtimma går min buss mot alkärrsplan där jag ska lämna in mitt arbetskontrakt till jobbet och berätta att jag ska träffa Yvonne på gröndalsskolan för en introduktion nu redan på tisdag. Ska bli grymt roligt och samtidigt spännande. Jag har inte stått i ett kök på nästan ett år nu. Senast var ju som sagt när jag praktiserade på Utsikten Meetings.

Jag fick ett sms av jobbet i morse där det stod att dom bytt lösenord på min inloggning till mitt privata schema. Men uppenbarligen så hade dom skickat sms;et till fel person då jag fortfarande har kvar mitt tidigare lösenord? Får gå ner och ta ett snack med dom så att dom inte har fler av samma sort som mig - och skickar fel i fortsättningen, nog för att det säkert gynnar mig, men lite ordning får det väl vara på torpet.

Så, på tisdag morgon, halv åtta börjar jag mitt första arbetspass på gröndalsskolan, wish me luck.

When a single mom goes out on a date with somebody new
It always winds up feeling more like a job interview
My momma used to wonder if she'd ever meet someone
Who wouldn't find out about me and then turn around and run


- Brad Paisley

Idag är Kevin hemma med mig, anledningen till det är att (när jag väl somnat igår runt halv två) jag vaknade av att han gnydde och pratade, i vad jag trodde var sömnen. Han väckte mig sakta upp till liv och i hans mummel kunde jag tyda orden; "Mamma, jag har ont... jag mår inte bra". Jag flög upp ur sängen med tanke på att det brukar vara det första tecknet på att han måste kräkas. Men inatt var det inte så tack och lov, han hade bara extremt ont i magen och behövde sitta på toa i över en halvtimma innan han fick det han skulle göra gjort.

Gnällig var han såklart, mest över att han var trött, och han var inte alls sugen på att sitta på en toalettstol mitt i natten när han egentligen borde ha sovit. Men det gick bra tillslut och han kunde kort och gott somna om runt tretiden igen. Klockan sju ringde min klocka och jag väckte försiktigt Kevin till liv och frågade hur han mådde, varav han svarar "Mamma, jag är inte sjuk så att jag måste in till sjukhuset igen va?" Jag skrattade till och svarade såklart nej. "Men mamma, jag mår fortfarande inte bra". Då var saken biff, vi fick stanna hemma och göra varandra sällskap idag. Kevin har varit på toa och gjort "sitt" tre gånger idag och jag börjar fundera på om han har haft förstoppning, men kan inte minnas en dag då han inte varit på toaletten. Mysko typ han är, min son alltså.

Men som sagt, mamma ringde i morse och sa att det kan vara kräksjukan som satt sig där den gjort, med tanke på att den flyger runt i landet igen - för jag hade ont i magen för bara några dagar sen.
Så nu blir vi nog hemma veckan ut.

Jag har intalat mig själv i några dagar om att jag ska sova i tid för en gångs skull. Men aldrig lyckas jag hålla vad jag lovat. I natt tog jag sista kortet runt halv tre, därefter rullade jag i sängen i säkert fyrtio minuter innan jag kom till ro och verkligen somnade. Det finns tre olika faser innan jag lyckas somna.

Fas Ett:

Alla tankar far runt i huvudet. Och att somna när klockan slagit ett känns meningslöst.
Jag ligger med sänglampan knappt tänd, tänker, filosoferar och grubblar över livet, kramar Kevin -
hyschar honom strax där efter för att han vaknat av att jag buffar på honom i min lilla säng. Jag sätter på tv:n, slår av den och sätter på den igen, sänker ljudet - tittar med ett halvt öga på alla B- program som går på nätterna. Jag inser ändå snabbt att det är omöjligt att somna till TV:ns flimmer.

Fas två:

Jag blundar, tittar, vaknar, snurrar, vrider och vänder.
Jag kan inte få mig själv att somna och jag blir irriterad över att klockan närmar sig två.
Frustrerad så tänder jag lampan yttligare en stund och intalar mig själv att läsa den tråkigaste boken jag äger.
Boken om filosofi.
Jag läser, läser och läser. Meningen är att man ska bli trött, men jag fortsätter läsa i oändlighet tills jag inte vet vad jag läst under de senaste tio sidorna. Jag väljer att lägga ifrån mig boken, inte ens lite trött är jag.

Fas 3:

Tro inte att jag är så söt när jag sover. Nej bilden är endast ett montage.
Jag har efter att den här bilden tagits - och när jag stängt av kameran -
totalt förbjudit mig själv från att öppna ögonen en enda gång, eller buffa till Kevin.
Detta funkar dock inte alltid som utlovat, utan jag buffar, vänder och vrider mig i flera minuter - om ens timmar,
innan min kropp beslutar sig för att somna.

Allt detta hände igår, då jag var redo att skjuta mig själv om jag inte somnade när jag bad mig själv för sista gången. (Ja, jag är psykiskt sjuk som i mitt huvud, snackar med mig själv!) Nackdelen med hela skjutidén var dock den att jag varken äger ett vapen eller tog mitt hot på största allvar. Svårt liksom.

Nu ikväll så ska jag göra ett nytt försök.
Wish me luck, i might need it.

Här får ni ta del av endel av vårat personliga fotoalbum!
Bilder på mina föräldrar, min syster, min släkt och mig.


Allt började väl egentligen några hundra dagar innan det ljuva nittiotalet.
Den 26- juli, nittonhundraåttionio. Den där lilla saken som precis kommit ut ur tvättmaskinen är jag,
den andra med hår ska föreställa min pappa. Här fick han troligtvis en av de bästa födelsedagspressenter jag kunde ge honom, MIG SJÄLV!


När jag kom hem så fick jag sällskap av några söta kusiner som kommit till liv bara dagar innan mig.
Killarna i mimmipigg och mussepigg sparkdräkter är det jag syftar på. Fråga mig inte vem som är vem!


Vad skulle det bli av mig då? En godissugen tjej på ett var väl inte mycket för världen minsann.
Här är jag tillsammans med min 22 år äldre storasyster, det är hon som inte är så pricksäker med glassen, jag var en fin flicka och åt fint, ehm!



Jag kände mig som sagt på mig att jag inte var det enda barnet i familjen.
Här är jag tillsammans med min lillesyster igen.. hehe. Eller hur var det nu igen?


Min första semester från Nynäshamn spenderades i Småland, hemma hos min farmor och farfar.
Här ligger farfar och busar med mig i gräset och trädgårdsmästaren sitter och påtar i jorden i bakgrunden...
... Eller fan, gubben där bak liknar min pappa smått?


Efter den sommaren så spenderade vi många härliga sommrar i småland. Här åker jag och mamma traktor med Tomas, min favoritbonde of all times.

   


Farfar lyfter över mig till kohagen för att jag ska få ha mitt första möte med Rosa.

 


Mamma och pappa gifte sig nittiofem, om jag minns rätt. Jag fick bli brudnäbb och vigseln
ägde rum på kommunhuset i nynäshamn. Inga släktingar var informerade annat än med ett kort några dagar innan där det stod;
"Nu gifter vi oss", mer eller mindre.
Självklart kunde vi förvänta oss besök i alla fall - då många avbröt semesterplanerna för att kasta ris på brudparet...


När vi kommit hem så kom en lite "ledigare" klädsel på oss istället, mycket bättre!
Här har jag klätt upp mig i pappas linne, mysigt att krypa in i som barn.

 

Och alla dessa dagiskort:


Jag är flickan med krullet, och den mörkhåriga flickan i mitten är Louise.
Haha, kullstanostalgi.


Jag och Lollo högst upp i mitten, och den rödhåriga lilla tjejen är fröken Johanna, min sötnos.


Denna bild är tagen från en intervju i skolan där lärarna frågade mig (sex år gamal)
vad min favoritmat var; självklart svarade jag pannkaka. Därefter kom frågan vad jag älskade att göra varav jag svarade; "Åka skidor och skridskor". Den sanna historien är att jag åkt skidor en gång - vilket var när jag var sex, och jag hatade det med tanke på att jag föll och gjorde illa mig direkt. Därefter började jag åka snowboard på vintrarna.


När jag inte firade mina födelsedagar i skogarna i småland så firades dessa på våran baksida hemma i nynäshamn. Minst lika mysigt och minst lika roligt och spännande.


Observera mina fina Pocahontas - skor. Jag tror detta var vid ett tillfälle där det var maskerad någonstans... får vi hoppas!




Sommrarna i småland fortsatte givetvis.


När man tröttnat på badkaret kunde man lätt som en plätt hoppa ner i badtunnan (eller regntunnan som det egentliga syftet är) som stod på tomten och fångade upp regnvattnet som föll.
Omväxling förnöjer.

Jag har sovit som en kratta de senaste dagarna. Bättre blir det inte av att jag vaknar jätte tidigt, sover middag för att jag är så trött och somnar sent för att jag har sovit middag. Snacka om att det har utvecklats till en ond cirkel.

Inatt somnade jag runt tre tror jag. Halva natten spenderade jag i sängen, halvsovandes. Eller jag tvingade mig själv att somna, blunda eller kalla't vad ni vill. Det hotet som jag intalat mig själv igår, att om jag inte skulle somna så... händer det troligtvis ingenting. Men hur som helst, det hotet funkade inte två dagar i rad. Så istället gick jag ut som en zombie förbi hallen och in i köket, tände lampan och upptäckte att jag stod i BH och stringtrosor i ett upplyst kök - med utsikt mot allmänheten. Jag tror dock att mina reflexer var så pass snabba att jag hann hoppa undan innan någon fick syn på mig. Annars sörjer jag med den stackaren som såg min vita rumpa, hehe.

Jag gjorde havregrynsgröt till mig och Kevs och åt tills jag såg gröt sippra ut i ögonvrån, nästan i alla fall. Kevin åt som vanligt en halv portion, om inte mindre. Jädra dvärg! Men som sagt, huvudsaken är att han får i sig någon form av näring och föda, då är jag glad, och igår fick han i sig massvis med stuvad spenat - det trodde jag absolut inte att han skulle gilla. Men skenet bedrar, som oftast.

Nu är det sovdags för min del!
I alla fall en powernap.

Vem kommer ihåg detta?

Jag, Louise och Kevin drog in till stan för att lösa ut biljetter på stadsteatern i stockholm. Som sagt, resan in till stan tar ungefär en timma - lika så tillbaka från stan och jag och Lollo var väl uppenbarligen inte så sugna på stadsmiljön när vi for in. Så vi körde i full fart till plattan (eller stadsteatern) och drog in, hämtade ut våra biljetter och sprang tillbaka till T-centralen för att åka med närmaste tåg hem igen. Med andra ord... vi var i Stockholm i max tio minuter.



Översättning av filmen:
Kevin säger någonting i stil med: 
Man ska ha det i munnen. (Men förstår du inte vad jag säger människa!) 
Det är i munnen! (Kolla! Öppna, stänga, tugga, tugga, tugga, svälj!)
Öppna (Hjälp mig ta sönder den hårda jävla grejen som omsluter min glass!)
Åi, åi, HEJ! BRAAA! (Nähe... sista gången jag ber er två geeks om uppmärksamhet - tack morsan för att du byter samtalsämne när jag är så nära på att få lite beröm!)

... Är det någon som sett en liter mjölk, grön mjölk, alltså mellanmjölk från Arla någonstans mellan mina föräldrar, bussen och min lägenhet?

Den sågs senast i min IKEA kasse senast idag runt fem. Jag och Kevin fick en liter mjölk av mina föräldrar och for hem med IKEA kassen som innehöll chips, kakor, mjölk, dukar, överkast och lite papper som jag ska ta hand om. När jag kommer hem så ska jag packa upp dessa varor ur min IKEA kasse och inser till min förvåning att mjölken är borta. Det enda som är kvar är skalet... alltså mjölkpaketet menar jag!

Vem snodde en liter mjölk och hur gick dom till väga? Det är varken mjölk i min hall, eller i IKEA-kassen. Alla saker är torra och det finns inget spår av ett mjölkpaket som läckt mjölk, det finns bara ett stort hål i botten av mjölkpaketet... Hmm... Alltså, vem snor min mjölk och varför?

Det är ett mysterium


Min grötmjölk... wää.

Jag ska bara vara vaken i en kvart till är det tänkt. Sen ska jag sova som en stock fram tills dess att klockan ringer och det är dags att gå på intervju/informationsmöte nummer två, klockan två.

Inatt somnade jag klockan tre. Eller nåväl, då var det sista gången jag kollade på klockan och även sista gången som jag intalade mig själv att det var totalt förbjudet att öppna ögonen en sista gång innan min väckarklocka ringde. Mitt hot funkade, dock tre timmar försent.

Hur som helst så ringde klockan kvart i sju. Klockan sju var jag sminkad, påklädd och hade frukosten färdig. Snacka om att vara snabb alltså. Kevin låg och tittade på barnkanalen och undrade säkert varför jag var så pigg och allert. Men jag var allt annat än pigg. 

När han kommit till liv så fick jag mata honom med havregrynsgröten som jag lagat till åt oss. Han vägrade uppenbarligen äta själv med tanke på att det varken fanns sylt eller mjölk på gröten, och socker dög inte för herrskapet. Så efter en catfight fick han i alla fall i sig halva tallriken med gröt, lucky me.
Kevin fick sällskap till dagis i form av en nära vän på avdelningen. Hon höll mig igång med alla frågor och höll hela tiden en dialog med både mig och Kevin vilket var skönt, så slapp man problemet med att somna ännu en gång.

Bussen hem var en pers och pina, jag tvingade mig själv att hålla mig vaken genom att ringa massa samtal till personer jag måste få tag på, detta funkade - mest för att bussen lät så högt och att jag var tvungen att koncentrera mig till tusen på vad personerna sa i telefonen.

Nu gottfolk, nu ni... Nu ska jag sova. Det har jag förtjänat.

Jag har som gårdagens planering fortsatt med mitt projekt inne i Kevins rum. Det ser bättre ut, men det är långt från färdigt än. Jag vet inte vad det är med mig då jag gör klart en sak och sedan hoppar över till en annan, men när jag hoppat över till den andra uppgiften så får jag som "ledigt utrymme" mot te.x en vägg, så då "måste" jag fylla ut det på något sätt och håller därför på att möblera om som en galning. Så om jag fortsätter i den här takten så kan nog alla räkna ut att jag inte kommer bli klar och få det som jag vill.. någonsin.

Herre gud, människa - skärp till dig! Fokusera!

I morgon ska jag på något fortsatt informationsmöte på det jobb jag fått. Ska bli roligt och intressant att få reda på hur man lägger sitt personliga schema och få reda lite mer på jobbet i sig. Jag ser verkligen fram emot att sätta igång och vara lite uppfinningsrik i kök och liknande nu i framtiden. Ska bli skönt (missförstå mig rätt) att lämna de långa sovmornarna bakom sig och sätta händerna i riktigt arbete.

En annan sak jag måste göra snarast är att färga samt klippa mitt hår. Just nu ser det inte klokt ut. Min utväxt är långt ifrån tilltalande och snygg. Ehm...




Döm själva. Som tur är så syns den inte lika tydligt i mörker som i dagsljus...
... men hur ofta möter man folk i total mörker? Ehm.

Jag förstår inte vilket tjat det är om att gå upp i tid, ses inte söndagen som en vilodag av en anledning?
Hur som helst så vaknade jag och Kevin av att min mamma ringde klockan elva! Ja, ni läste rätt - elva masade vi oss upp ur sängen, den ena värre än den andra. Jag erkänner - jag såg värst ut. Anledningen är helt klart mitt smink som rinner under natten och mitt lite längre hår som trasslar in sig så det ser ut som jag går upp och runt med en kudde bak i nacken. 

Idag har jag lite småpyssel att göra, plus ett stort projekt som jag tänkte påbörja. Jag avslutar det dock i morgon när Kevin är på dagis - då jag vet vilken uppmärksamhet grabben behöver från och till. I morgon ska han förresten tillbaka till dagis för första gången på... en månad. Helt stört hur fort tiden har gått. Men roligt har vi haft det han och jag. Inte för att vi har gjort något speciellt annat än åka pulka som omväxling vissa dagar. Firat jul och nyår tillsammans och umgåtts med vänner. Riktigt mysigt har vi haft det i alla fall.


Nåväl. God morgon i lingonskogen, blåbärssnåret och i svenska hem.
Vi är vakna!

När föräldrarna kommer och ska hälsa på.

- Spara inte 300 pantflaskor under diskbänken. Mamma synar ditt gömställe direkt.
- Berätta i förväg att det är stopp i handfatet, så det inte blir översvämning inne i badrummet.
- Klipp sönder alla pizzakartonger så att dom får plats i soppnedkastet - och ställ dom inte på hög i hallen.
- Ignorera tavlan som står på golvet... för ditt stora hål i tapeten. Ignorerar du den, så ignorerar dom den, förhoppningsvis.
- LÅS dörren till rummet som du använder som förråd.
- Spruta ner lägenheten med parfym, drygt tio minuter innan dom kommer - och upprepa detta var trettionde minut fram tills dess att dom gått.
- Se till att disken i diskstället står inne i skåpen och att skåpen i sin tur är stängda. Hur det ser ut bakom stängda dörrar bryr dom sig tydligen inte om.
- Samla inte sakerna under badkaret, soffan, vardagsrumsbordet eller sängen - konstigt nog så hittar dom det.
- Se till att ha tillräckligt många plastpåsar hemma för att dom ska kunna ta med sig pantburkarna när dom åker hem...
- Ring taxi (73) när du vill bli av med dom!

Alltså, det är okej att vara tankspridd... till en viss gräns antar jag?
Igår natt var jag sugen på natchochips som min mamma varit så snäll och köpt till mig. Jag hade en tillhörande glasburk med någon salsadipp också som jag tog lite av innan jag insåg att den var alldeles för stark. Runt elvatiden stoppade jag in dippen i kylen.. haha, trodde jag ja! Jag hoppade till runt fyra i morse, precis när jag slumrat till av världens ljud men kunde inte lokalisera var det kom ifrån, då det lät som det kom från grannen. För drygt en timma sedan upptäckte jag att burken spruckit av kylan. Liksom nästan mitt i tu typ. Lyckat. Tur nog så hade innehållet fryst till is, eller snarare någon smörja som var enkel nog att få bort från frysen och alla dess varor där i.

Inte nog med det. Min mobil försvann för några timmar sedan. Jag är så van vid detta fenomen att jag tappar bort min mobil i mitt egna hem att jag  inte längre brydde mig om att leta efter mobilen. Jag menar, den dyker väl upp när man minst anar det? Men jag hörde ett dovt ljud av min SMS signal och insåg att det var lika bra att leta upp var fanskapet hade hamnat, så jag ber Louise ringa den en snabbis, och var är den? Jo, nerbäddad under lakanet i min säng. Alltså... tankspridd eller?

Jag orkar inte mer.

I morse (ja, ni läste rätt) somnade jag runt fyra. Helt stört. Men jag satte klockan på halv tio. Allt för att vända tillbaka mitt dygn till rätta igen! Nu när jag har varit hemma så har jag ju inte haft något att ta mig upp till, så vad gör man? Jo man gör det man helst vill göra under ett ljust dygn... sover! Okej, så illa är det kanske inte, men alla tankar tänker man tydligen bäst under natten har jag märkt, och varför är det så egentligen? Jag har jätte svårt till att få inspiration under dagen, troligtvis mest för att jag är så aktiv och hela tiden gör någonting som intresserar mig och som tar bort mig från alla tankar... jag finner ingen annan vettig förklaring till problemet annars.

Nu börjar "värmen" komma tillbaka. Vi har nio plusgrader mer än vi haft för en månad sedan... men tro inte att det är varmt för det! Nej, snarare tvärt om! Man lämnar vantar och mössa hemma för att man tycker det är "ovanligt" varmt ute. En minusgrad är ju typ som sommar numera. Haha..

Jag har i alla fall gjort lite nytta so far, under mitt vakna dygn. En låda jag har haft har varit helt omöjlig att få ut ur byrån, så jag har pillat med alla möjliga saker mellan de två lådorna för att få bort det som hindrade den ena lådan för att öppnas, och det funkade. Så nu har jag en helt tom låda jag kan fylla med saker. Awesome! Jag funderar på att fylla den med alla julsaker, (alltså prydnader och ljusstakar) då jag är sjukt rädd för mitt förråd nere i källaren. I alla fall att gå ner där själv som läget är nu. Mest för att jag har fyllt mitt förråd till bredden och för att jag är rädd att jag får stå där halva eftermiddagen och plocka in alla saker som faller ut för att jag ska ställa in en kartong med julpynt. Det är inte värt det, inte för fem öre.

Som sagt, jag antar att jag är avslöjad i frågan om jag har tagit bort mitt julpynt eller inte än. Så nej, jag har inte det! Men varje dag blir jag påminnd om skiten och ja, jag mår smått illa av att se att jag har låtit det gå så långt in på januari innan allt smått är borta. Så - hör och häpna - idag tänkte jag fixa i ordning allt sånt trams och (kanske) ge er bildbevis på att jag varit så duktig och bytt gardiner också i samma veva. För julgardinerna måste väl också bort samtidigt som pyntet, eller?

Jag vet inte om dagen idag varit allmänt skum eller om Kevin kommit på olika saker med sin kropp som är nytt och roligt att prova på, eller om han bara spelar mysko och speciell för att få mig på humör... eller orolig kanske jag ska säga.

Tidigare idag så drog vi till mamma och pappa. Där fick Kevin sex eller åtta (?) yoghurt-plast-grejer, självklart med yoghurt i - som man ska käka med sked. Kevin har slopat skedarna de senaste dagarna och väljer att käka allt med fingrarna, allt från yoghurt till ris och... ja ni fattar. Så idag fick han som sagt för sig att käka yoghurten utan hjälpmedel och några minuter senare hör jag kväljningsljud. Jag vänder mig om och ser Kevins händer fulla med yoghurt och det osar spya om honom.

"Men gud, hjärtat vad hände?"
"Jag skulle bara se om det gick" svarade Kevin.
"Vadå?"
"Ja, att stoppa fingrarna i halsen"
"Jaha? Gick det bra då?"
"Men mamma, jag kräktes ju! Se där!"

Så uppenbarligen så funkade testet inte som Kevin förväntat?
Jag vet inte vad han hade planerat att göra - pilla upp lungorna eller bara se åt vilket håll maten drog åt, men hur som helst så intresserar det mig inte speciellt mycket att spekulera i hans beteende, såvida det inte är ett återkommande beteende såklart!

Jag har tänkt länge på en sak angående Kevin. Jag undrar hur många frågor som han ställer mig per dag, jag tippar på att det är fler än tvåhundrafrågor. Det handlar inte alltid om svåra frågor, typ frågor i stil som "Vad är det? Var ska vi? Varför då? Varför är det så? Var är den? När kan du det? Hur vet du det? Var kommer jag ifrån? Finns spöken? Kan du...? Vill du...? Får jag...?" Det skulle vara roligt att se hur många man kommer upp till under en normal dag i hemmet. Ibland är det jätte jobbigt att svara på alla dessa frågor för att man vet att han vet svaret, fast han ställer dom. Men oftast svarar man på den frågan igen. Eller så svarar man med en fråga tillbaka, "men det vet du väl?". Oftast köper han det och upprepar det senaste svaret han fick av mig.

Men det är stört vilket minne ungarna har, inte ens jag har det minnet.
För några veckor sedan så köpte jag en mössa på get dressed. Den hade en sån där "boll" på toppen som jag ville ta bort då jag tycker barn passar jätte bra i sånna mössmodeller men vi vuxna ser mest bara barnsliga ut enligt min uppfattning, så jag drog och slet lite i bollen så den lossnade. Och Kevin frågar; "Mamma, varför gör du så för?"

Jag tänkte då samtidigt skoja till det lite och sa; "Men Kevin, det ser ju ut som dom har satt en harsvans på mitt huvud när jag går runt med den!" Han skrattade och sa "Haha, ja mamma, urch det gör det, och nu har den bajsat på ditt huvud, blä!" Ja-ja, jättekul humor tänker ni...

Min poäng i det hela är att idag när vi åkte buss så satte jag på Kevin mössa (självfallet) med tanke på att det fortfarande är minusgrader ute. Och jag vill bara påpeka att det är flera veckor sedan jag köpte min mössa nu... Han utbrister; "MAMMA! Jag har en harsvans på mitt huvud, ta bort den annars bajsar den på mitt huvud!". Han har haft sin mössa i över ett år, ja, närmare två vintrar nu om jag inte minns helt fel, och pg.a mig och mina idiotiska påhitt och svar så vägrade han ha mössan på väg hem för att haren skulle bajsa på hans huvud i sånna fall.

SMART DENISE, verkligen!


Där är mössan&harsvansen på Kevins huvud.

Varför är månen ett ständigt återkommande mätningsredskap för ett barn? När jag frågar Kevin om han ska äta mycket mat till middag så säger han "Ja, jätte!" Han breder ut sina armar för att visa sin entusiasm och uttrycker med glädje orden "Till månen!"

När vi åkt någonstans långt och jag suckar och säger, jadu Kevin, nu har vi åkt en bra bit idag. Samma sak där så uttrycker han "Ja, vi har nästan åkt till månen!" Enda skillnaden är ju att vi åker vågrätt och inte lodrätt rakt upp i luften (tack och lov).

Kevin brukar pussa på mig när han känner sig kelsjuk, vilket till eran förvåning inte händer allt för ofta (dom stunder det händer på tar man vara på måste jag erkänna.) När han väl väljer att ge mig pussar så säger han också dom fina orden "Mamma, jag älskar dig", varav jag svarar "Jag älskar dig också" ...hjärtat...sötnos...älskling, vilket ord som nu faller mig in. Och därefter utbrister han orden "Men jag älskar dig till månen!" Det är svårt att inte hålla sig för skratt som mamma, men man vet att han menar väl, månen har ju ändå en stor plats i hans liv just nu, månen är liksom centrum av allt stort - den plats som han känner till som ligger jätte långt bort.

Månen är livet, bättre än meter, centimeter och all kärlek i världen.

Jag hade en sån sjuk dröm inatt, troligtvis efter alla tankar om att den här vintern blivit inspirerad av the day after tomorrow. Drömmen innebar en iskall tid här i sverige - liksom det har varit nu halva vintern, men jag snackar om en temperatur långt över -50. När värmen sakta var påväg tillbaka och människor i Nynäs började ta sig ut igen så blev det jordbävning. En stor spricka i marken breder ut sig och delar Nynäshamn i två lag. Lagen innebar att vi på södra sidan hade en affär att förlita oss på... skotten! Yeij. Vi hade tillgång till ett halvt bibliotek men å andra sidan så hade vi tillgång till hamnen. Sprickan var så bred att den hade dragit med sig halva mer än halva centrum.

Telefonledningarna fungerade inte och man kunde inte få någon information via tv:n. Det man fick göra var att vänta på en specialleverans från någon helikopter som kom med tidningar till skotten för att få se vad som hänt i världen. Det var caos och folk var jätterädd att det skulle komma en till jordbävning, tack och lov så vaknade jag innan detta hände!

Det var så svårt att skilja på dröm och verklighet när jag tillslut vaknade, jag vet att drömmen låter jävligt flummig och att jag troligtvis borde ha fattat från början att det var en dröm, men icke...

Så nu när jag vaknade var jag tvungen att kolla så detta inte stämde! Jag kan göra utgående samtal. Phu!

Kevin sover som vanligt vid den här tiden. Jag sitter i ett kolsvart rum och konstaterar att det är den 12:e januari. En månad kvar tills Kevin fyller fyra. Jag ska inte gå in på igen hur stört det är att tiden flygit iväg snabbare än vad man hinner uppfatta. Dagarna flyter ihop som smält smör. Jag tycker att det bara var ett kort tag sedan som jag satt i en lägenhet, femton år gammal.... okej, egentligen kommer jag inte ihåg så mycket av tiden (i det stora hela) när jag var femton. Jag kommer ihåg att jag under december 2004 sjöng i kyrkan, joggade och fick andningssvårigheter, bakade pepparkakor. Infact, that's about it. Jag måste ha haft ett väldigt dåligt 2004, med massa icke ihågkommande saker, eller bara blivit jävligt glömsk? Jag tippar på det sistnämnda. 

... i morgon ska jag till tandhygenisten. Punga ut med 6-700 kronor för att skrapa bort min tandsten som tycks vara ständigt återkommande. Det är ruttet att behöva slänga ut så mycket pengar som jag gör på mina tänder. Men som sagt, vill man leva med dom i några år till innan man går över till tandprotes, så bör man ju sköta om dem tills den dagen kommer. Och för min del så lägger jag hellre ut pengarna på någonting som jynnar mig själv istället för att slänga pengarna i sjön.


Det är uppenbarligen väldigt många tandläkarbesök i vår familj.. haha.

I morgon ska jag möta upp Anna också. Vi sågs som sagt senast i fredags och hade då en väldigt mysig kväll med tacos och tillock med Rikard kom över på besök. Min gamla granne / klasskompis som blivit en riktig diva och flyttat in till stan pg.a hans jobb på operakällaren. Vi skrattade en hel del åt alla hans kändiselit som kommer och äter. Riktigt roligt med lite inside information om blandannat Anna Anka, Sveriges mest blåsta blondin! Så fort jag blir barnledig så ska jag in till stan och kolla in hans lägenhet, så det ska bli nice. Jag har redan förvarnat honom om att jag kommer när han minst anar det!

Lite bilder på mina sötnosar:


Jag och Rikard, skapligt trötta i barcelona på väg hem
till vårat hostel.


Anna, Dennis och Rikard i en bil
påväg till matlabbet Alicia i barcelona.
Tre sekunder senare skriker Rikard:
"DENISE, FOTA MUREN!"
"Va? Varför då?"
"Svampbob är med där!"


Han syns dock inte så väl!
Men den här bilden är till dig Rikard.


Anna är alltid så söt fast hon är trött!



Anna, mitt hjärta pysslar alltid med något i köket.
Snask-time, när klassen hade grillfest hemma hos mig!


I morgon ska dom även ringa från de jobb som jag sökt. Så i morgon kommer det besked om hur det gått och vad som kommer ske i framtiden om jag får jobbet. Äntligen. Jag är stört nervös över om jag får det eller inte. Men det ska nog ha gått bra... hoppas jag.¨



Alltså, nu orkar jag inte hålla ögonen öppna mer.

Rickard
jag fick också liknande när jag var yngre
drömde mardrömmar, "vaknade", trodde att de var verkliga
i säkert 10 minuter innan jag fattade att jag bara drömt

23:30Denise
aaow. Fan det är riktigt jobbigt. Både för mig och Kevin . :P

23:31Rickard
jo men du kan vara lugn, han drömde säkert att han hade ont i fötterna :)
men det är klart man blir rädd :P

23:32Denise
haha ja :P

23:32Rickard
ett tips till nästa gång han har feber, låt han inte kolla på film eller någonting sånt :D
för man brukar drömma om sånt man sett typ
iaf inte några "spännande" eller läskiga filmer :p
varenda jääävla gång jag kollat på någon thriller eller skräckis när jag är sjuk så är jag jagad hela natten sen :D

23:34Denise
HAHAHA, han har fått se Bolt idag! ingenting annat typ :P okej, två och en halv män OCH hollywoodfruar. Det är väl det sistnämnda som jag kan tänka mig att han har fått mardrömmar av.

23:34Rickard
haha :D

Sedan igårkväll så har vi kollat på tre filmer jag, Kevin och Louise. Eller nåväl, jag och Lollo i alla fall.
Vi hyrde Bolt vilket faktist var ganska bra för att vara en barnfilm. Baksmällan, vilket man aldrig kan få nog av. Den är så grymt rolig. Sen hyrde jag The reader till mig själv. Också det är en riktigt bra film!

Nu ska jag snart dra mig neråt stan och sätta in lite pengar på banken,
sen ska jag hem och käka middag och städa vilket behövs här hemma nu.
Well, that's all for now.


Ses.

You just dont do it . Varför pina sig igenom en sorglig film när man inte kan ta sig ur den torr för?

Kevin blev storebror idag, till en liten flicka - Melinda Jasmine.

Alltså, för er som inte förstår så är det inte jag som har gått och varit smyggravid, utan det är Kevins pappa och hans tjej som har fått barn, grattis till dom - och grattis till Kevin som tar det där med storebrorsrollen helt på allvar.

"Mamma är jag lillebror nu?"
"Nej hjärtat. Du är storebror, vi har ju pratat om det här jätte länge nu ju!"
"Men mamma, jag är ju inte stor."
"Nej gubben, men visst är du lite större än igår?"
"Mm, mamma, idag är jag storebror."
"Ja, hjärtat, det är du!"
"Mamma?"
"Mm?"
"Vill du vara storebror i morgon?"
"Suck, åh Kevin då, din knasboll"...

Det är inte alltid så lätt att ta den rollen på allvar kanske.

Jag är trött. Jättetrött för att vara ärlig.
Det nya året har börjat och den nya starten är hitills helt okej.
Lite för trött bara.

Välkommen till år tjugohundratio.