Idag är Kevin hemma med mig, anledningen till det är att (när jag väl somnat igår runt halv två) jag vaknade av att han gnydde och pratade, i vad jag trodde var sömnen. Han väckte mig sakta upp till liv och i hans mummel kunde jag tyda orden; "Mamma, jag har ont... jag mår inte bra". Jag flög upp ur sängen med tanke på att det brukar vara det första tecknet på att han måste kräkas. Men inatt var det inte så tack och lov, han hade bara extremt ont i magen och behövde sitta på toa i över en halvtimma innan han fick det han skulle göra gjort.

Gnällig var han såklart, mest över att han var trött, och han var inte alls sugen på att sitta på en toalettstol mitt i natten när han egentligen borde ha sovit. Men det gick bra tillslut och han kunde kort och gott somna om runt tretiden igen. Klockan sju ringde min klocka och jag väckte försiktigt Kevin till liv och frågade hur han mådde, varav han svarar "Mamma, jag är inte sjuk så att jag måste in till sjukhuset igen va?" Jag skrattade till och svarade såklart nej. "Men mamma, jag mår fortfarande inte bra". Då var saken biff, vi fick stanna hemma och göra varandra sällskap idag. Kevin har varit på toa och gjort "sitt" tre gånger idag och jag börjar fundera på om han har haft förstoppning, men kan inte minnas en dag då han inte varit på toaletten. Mysko typ han är, min son alltså.

Men som sagt, mamma ringde i morse och sa att det kan vara kräksjukan som satt sig där den gjort, med tanke på att den flyger runt i landet igen - för jag hade ont i magen för bara några dagar sen.
Så nu blir vi nog hemma veckan ut.