Upp och hoppa.
Jag förstår inte vilket tjat det är om att gå upp i tid, ses inte söndagen som en vilodag av en anledning?
Hur som helst så vaknade jag och Kevin av att min mamma ringde klockan elva! Ja, ni läste rätt - elva masade vi oss upp ur sängen, den ena värre än den andra. Jag erkänner - jag såg värst ut. Anledningen är helt klart mitt smink som rinner under natten och mitt lite längre hår som trasslar in sig så det ser ut som jag går upp och runt med en kudde bak i nacken.
Idag har jag lite småpyssel att göra, plus ett stort projekt som jag tänkte påbörja. Jag avslutar det dock i morgon när Kevin är på dagis - då jag vet vilken uppmärksamhet grabben behöver från och till. I morgon ska han förresten tillbaka till dagis för första gången på... en månad. Helt stört hur fort tiden har gått. Men roligt har vi haft det han och jag. Inte för att vi har gjort något speciellt annat än åka pulka som omväxling vissa dagar. Firat jul och nyår tillsammans och umgåtts med vänner. Riktigt mysigt har vi haft det i alla fall.
Nåväl. God morgon i lingonskogen, blåbärssnåret och i svenska hem.
Vi är vakna!