Jag har precis tryckt i mig en liten burk med inlaggd sill. Jag ansåg inte att sillen som jag fick i julas räckte för att täcka mitt årliga behov, eller nått, så jag var tvungen att vräka i mig yttligare en burk. Riktigt gott var det, och det som förvånar mig ännu mer är att Kevin också har fått smak för sill. Riktigt bra! Jag tycker inte man ska låta sina barn vara utan den mat som man inte "tror" att barnen kommer tycka om. Tänk så mycket ett barn går miste om.
En stor favorit som jag hade som barn var levergryta. Som sagt, man växer och  smaklökarna förändras och därav min smak för levergryta idag. Jag skulle inte kunna påstå att det är en favorit idag, men visst - jag äter det med nöje och ser ingenting fel i att äta husmanskost. Ärtsoppa är också någonting vi äter här hemma ofta. Kevin har nog tröttnat smått på det då vi äter det alldeles för ofta, men det är ju som sagt så gott... desto mindre gott luktar det här hemma, några timmar senare. Men det är den enda nackdelen med ärtsoppan.

Mer mat då... hmm. Kevins favoritmat måste vara mormors plättar utan tvekan. Jag klandrar honom inte då jag också har en förmåga av att vräka i mig då det serveras. Sen så tycker han om mormors stjärnburgare som hon gör speciellt utformade för att han ska äta - samt stjärnbröden till, allt för att få en så cool hamburgare som möjligt. Mina vänner skrattar dock lätt när vi står i köket och förbereder, just det scheriff-burgare! Men man är cool, och då blir det coolt att äta och i sin tur leder till att lillkillen äter mer än vanligt.

Nåväl, jag snackade om sill var det ja!
Och ja, jag njuter fortfarande min smak av ättika, lök, kryddpeppar och morötter i munnen...