Tandläkaren var som sagt inbokat i morse. Jag satte klockan på kvart över sju, men vaknade av att jag fick ett sms kvart i sju som väckte mig och jag kunde verkligen inte somna om efter det. Så den halvtimmen jag hade till godo ägnade jag åt till att leta kläder, sminka mig och försiktigt väcka Kevin. Det gick bra att få upp honom tidigt imorse, trots att han har värre morgonhumör än vad en annan har... (Där ljög jag).

Vi tog oss iväg så att vi kom ner på stan till kvart över nio. Fem i halv hade vi tid, så det  var ju alldeles lagom, med tanke på att det tar oss närmare fem minuter att gå från centrum till sjukhuset om man tänker på Kevins takt. Vi satte oss i väntrummet och efter några minuter fick vi komma in och sätta oss i undersökningsrummet. Hon frågade varför vi hade blivit kallade. Jag satt som ett frågetecken. Ja - jag hade då ingen aning, jag hade ju inte fått någon beskrivning av undersökningen på inbjudan precis.

Hon tittade på mig som ett frågetecken, och hon var då inte ensam om att se frågande ut, då jag också måste ha sett ganska förundrad ut. Hon bad om ursäkt och förklarade att Kevin inte skulle komma förrän nästa år, på femårskontrollen - och att han inte alls hade behövt komma idag, så där for min sovmorgon åt helskotta! Vi fick i alla fall en ny tandborste till Kevin - typ som tack för att vi tog oss dit! Och jag fick chansen att berätta att han hade läkarskräck, allt från tandläkare - vilket upptäcktes idag, till läkare som de som tog hand om honom på SÖS. Hon noterade detta för att se om hans oro och nervositet försvunnit till nästa år. Hon försökte föra dialog med Kevin, men som sagt, han sa inte ett ljud, helt knäpptyst var han...

Femårskontrollen, here we come... 2011!