Alltså, det är okej att vara tankspridd... till en viss gräns antar jag?
Igår natt var jag sugen på natchochips som min mamma varit så snäll och köpt till mig. Jag hade en tillhörande glasburk med någon salsadipp också som jag tog lite av innan jag insåg att den var alldeles för stark. Runt elvatiden stoppade jag in dippen i kylen.. haha, trodde jag ja! Jag hoppade till runt fyra i morse, precis när jag slumrat till av världens ljud men kunde inte lokalisera var det kom ifrån, då det lät som det kom från grannen. För drygt en timma sedan upptäckte jag att burken spruckit av kylan. Liksom nästan mitt i tu typ. Lyckat. Tur nog så hade innehållet fryst till is, eller snarare någon smörja som var enkel nog att få bort från frysen och alla dess varor där i.

Inte nog med det. Min mobil försvann för några timmar sedan. Jag är så van vid detta fenomen att jag tappar bort min mobil i mitt egna hem att jag  inte längre brydde mig om att leta efter mobilen. Jag menar, den dyker väl upp när man minst anar det? Men jag hörde ett dovt ljud av min SMS signal och insåg att det var lika bra att leta upp var fanskapet hade hamnat, så jag ber Louise ringa den en snabbis, och var är den? Jo, nerbäddad under lakanet i min säng. Alltså... tankspridd eller?

Jag orkar inte mer.