Jag ska bara vara vaken i en kvart till är det tänkt. Sen ska jag sova som en stock fram tills dess att klockan ringer och det är dags att gå på intervju/informationsmöte nummer två, klockan två.

Inatt somnade jag klockan tre. Eller nåväl, då var det sista gången jag kollade på klockan och även sista gången som jag intalade mig själv att det var totalt förbjudet att öppna ögonen en sista gång innan min väckarklocka ringde. Mitt hot funkade, dock tre timmar försent.

Hur som helst så ringde klockan kvart i sju. Klockan sju var jag sminkad, påklädd och hade frukosten färdig. Snacka om att vara snabb alltså. Kevin låg och tittade på barnkanalen och undrade säkert varför jag var så pigg och allert. Men jag var allt annat än pigg. 

När han kommit till liv så fick jag mata honom med havregrynsgröten som jag lagat till åt oss. Han vägrade uppenbarligen äta själv med tanke på att det varken fanns sylt eller mjölk på gröten, och socker dög inte för herrskapet. Så efter en catfight fick han i alla fall i sig halva tallriken med gröt, lucky me.
Kevin fick sällskap till dagis i form av en nära vän på avdelningen. Hon höll mig igång med alla frågor och höll hela tiden en dialog med både mig och Kevin vilket var skönt, så slapp man problemet med att somna ännu en gång.

Bussen hem var en pers och pina, jag tvingade mig själv att hålla mig vaken genom att ringa massa samtal till personer jag måste få tag på, detta funkade - mest för att bussen lät så högt och att jag var tvungen att koncentrera mig till tusen på vad personerna sa i telefonen.

Nu gottfolk, nu ni... Nu ska jag sova. Det har jag förtjänat.