Sandra kom över en stund nu på eftermiddagen, efter hon avslutat sitt arbetspass på ICA.

Hon kom över med en julklapp till Kevin, en klapp som gör att jag aldrig kommer få lugn och ro här hemma. En radiostyrd rallybil. Ni skulle ha sett hur Kevin sken upp när han fick den. Även fast han var för blyg för att våga säga någonting när Sandra kommit så såg man lyckan i hans barnögon. Han fick även vindruvor, små "hej jag heter Kevin och jag är sjuk"- bilar, och två mmmarabou choklad. Hur snällt är inte det, tack Gudmor Sandra.

Sen fikade vi lite. Min mamma hade ju trots allt bakat en lång knaellängd som vi var "tvugna" att äta upp. Så, nåväl halva är kvar men troligvis slut innan kvällen är slut.

Kevin och jag sov som sagt jätte länge idag, till tolv, prick tolv noll noll var klockan när vi öppnade ögonen. Lagom sovmorgon vi fick. Jag som trodde Kevin skulle vakna framåt åtta, nio i morse med tanke på att han somnade så tidigt igår av fébern, men icke sa nicke. Idag är han piggare också - och han har inte sagt någonting om gårkvällen, annat än att han såg någon ute i hallen och blev rädd? Så största sannorlikheten  är väl att han hade en mardröm, hoppas jag...

Nu ikväll lär vi ta det lugnt och smaska i oss allt gott som Sandra kom med. Hon var så trött stackaren, som hade jobbat från halv sju i morse och sovit alldeles för få timmar. Ursh. Så hon åkte hem, men försäkrade sig om att vi hade det bra och att Kevin var glad och nöjd, vilket han med all säkerhet var!

I morgon skulle egentligen Kevin till tandläkaren för kontroll. Men jag måste ringa återbud med tanke på att han troligtvis behöver vila upp sig en dag till för att orka med att leva igen. En féber kan man som sagt inte stressa bort. Så dom får boka in en ny tandläkarkoll till honom istället, vilket jag hoppas kommer gå bra.