Åh, va skönt det var att somna tidigt igår... eller inte.

Vi gick och la oss innan klockan hunnit slå nio igårkväll. Jag var för trött för att orka leva igår och såg min chans när både jag och Kevin hade hållt igång hela dagen. Jag låg och läste några rader ur Studio sex och Kevin låg och lyssnade när jag gjorde högläsning för honom ur boken. Som sagt, det är inte vad du läser - utan vilket tonläge du har som barnen lyssnar till! Så precis innan jag skulle släcka lampan så sa Kevin att han hade en blåsa på tungan som gjorde ont. Jag svarade att han troligtvis ätit någonting som han är allergisk mot, och att den lilla - lilla blåsan var ett försvar, eller en allergisk reaktion som uppstod, och helvetet var igång.

Han skrek i över en timma i sträck av att det gjorde ont. Jag erbjöd honom att dricka något neutralt... ett glas mjölk brukar ju lindra det mesta. Han skrek, vägrade, skrek och skrek. Mitt huvud höll på att sprängas, mina ögon gick i kors och öronen hade stängt ut det värsta av hans skrik. Klockan närmade sig elva och han somnade in... i en halvtimma. Han vaknade upp igen och skrek som ett djur, i en halvtimma. När klockan var halv två så fick jag somna in ordentligt utan avbrott och sova till halv tio. Snacka om en dålig natts sömn.

I morse var Kevin lycklig och uttryckte orden; MAMMA! JAG MÅR BRA, MIN BLÅSA ÄR BORTA! Jag är inte anergisk (allergisk) längre!
Min reaktion på det hela var; S O V, unge - Sov!

Men icke, han var uppe och jag strax efter. Har fortfarande problem med ett öga, ett öra och ett halvt huvud som sprängts, toppen!