alltutommodedenise

Om tjugo minuter ska jag bli världens tråkigaste mamma. Om tjugo minuter slutar nämligen barnprogramet och det är dags att släcka ljuset och hoppa i säng.

Jag är så trött att jag kan somna sittandes.
Allt jag har fått lära mig idag på svens är ingenting jag lärt mig på hela året. (Okej, där ljög jag.) Men det är så galet mycket att tänka på att jag blir mörkrädd.

Men det är kul att lära sig någonting nytt i alla fall. Jag har fått slå in paket idag, har fått ändra om i hyllorna, har fått slänga ner massa saker i lagret, har fått kolla in och pilla på allt i butiken för att lära mig. Fått lära mig allt om kassan... eh, nästan allt i alla fall. Har fått stänga ner butiken helt själv.

Nej. Kevin fick en Ben10 klocka och en dräckt av mig idag när jag jobbade. Gullungen kommer vilja sova med dom ikväll. Haha, tro mig. Och i morgon kommer jag höra; "Mamma, får jag åka med det här till dagis idag?"

Hua. Någon som vill diskutera med min son om varför man inte kan gå utklädd till dagis?
Haha.

Jag har upptäckt en sak! (Hör och häpna nu.)

Det spelar ingen roll hur mycket jag är hemma, hur mycket ledigt jag har eller hur få planer jag har och hur mycket tid jag har över till städning. Jag gör det ändå inte. Jag har inte lust att stå på min lediga tid och tvätta massa tvätt, diska massa disk eller torka massa golv. När jag är ledig då vill jag vara ledig.

Jag vill mysa med Kevin, busa och leka med honom istället för att spendera tid med sånt som både gör mig själv och honom uttråkade av blotta tanken. Det blir ju städat här hemma i alla fall, tids nog i alla fall. Allt behöver  inte bli klart på en dag heller.

Så jag har tänkt på en sak.
Jag ska sluta städa. Då händer det. Då städar jag. Jag ska sluta bädda. Då gör jag det automatiskt, då känner jag mig inte tvingad längre. Jag har ingen lust att känna mig tvingad, då skiter sig allt tillslut i alla fall!

Punkt.

Nu är jag äntligen hemma. Det tar ganska mycket på krafterna att jobba på två olika jobb på samma dag. Jag blir i alla fall helt slut i huvudet. Inte nog med att jag ska lära mig detta jobb på bara några veckor. Jag ska även bli bekant med ännu ett på torsdag. Hujedamig. Jag fick neka mitt vanliga jobb som frågade om jag kunde rycka in i morgon. Jag jobbar ju tio-arton i morgon igen på leksaksaffären. Då ska Kevin få vara med min pappa från fyra-femtiden. Thank god! När jag väl jobbar på svens leksaker mer "fast" så kommer jag att jobba utan att behöva tänka på Kevin, vilket är en fördel.

Idag tog ju som sagt Liz hand om honom.
Dom kom in till mig i affären den sista timmen. Jättesött. Kevin ville dock fika mitt i. Så jag och chefen passade på att snacka en massa om vad det är som ska tänkas på och hittan och dittan. Som sagt, det är inte lite saker att tänka på... ehe.

Jag är uppe med tuppen som vanligt... (inga pikar nu!)
Jag har varit vaken i över en halvtimma trots att min klocka ringde först nu klockan sju.
Jag har klätt på mig och letat efter den där förbannade "lådan" man ska lägga sina nycklar i. Hur svårt kan det vara att pricka ut var den där jävla lådan står? Hittar jag den inte så får det va helt enkelt. Jag orkar inte slänga med mina nycklar till höger och vänster och tro att dom hamnar i rätt händer tillslut.

Kevin börjar på dagis om runt en timma redan. Han ska få äta frukost på dagis idag är det tänkt. För tillfället så sover han som en gris och jag planerar låta honom göra det en liten stund till så att jag slipper lyssna på gnäll och stön. Bara snabbt, sista minuterna innan vi ska dra så klär man på honom. Det funkar! Haha, han hinner inte ens gnälla ens lite!

Efter jobbet på humlan så ska jag möta upp Liz. Förhoppningsvis så hinner jag få i mig lite lunch i form av annat än glass innan jag ska hoppa på nästa arbetspass.

Nej, nu måste jag äta lite frulle innan jag ska väcka Kepan.
Ha en bra dag.

Dagens plus!
Jag har hittat mina hemmanycklar. Alla! Mina ordinarie hemmanycklar försvann en stund under min städning och återkom inte förrän jag fick för mig att gå ut med soporna och hittade dom inklämda mellan soporna! Lyckat? Ja. Mest att jag hittade dom och kunde gå ut med dom utan att bli utelåst i porten.

För att Liz finns i mitt liv. Jag älskar dig gumman och tackar gudarna för att du hämtar Kevin från dagis i morgon. Det betyder massor för mig!

Att jag ska jobba fem timmar på Humlegårdsskolan och tre timmar på svens leksaker i morgon. Blev SMS;ad av chefen nyligen som frågade om jag kunde rycka in. Klart jag är på!


Dagens minus!
Att behöva läsa tre sagor för Kevin á la trettio sidor styck á la fem till tjugo rader på varje sida is not fun.
Han somnade tillslut efter att jag bönade och bad om att få hoppa in i duschen för att få tvätta mig innan alla jobb som ska jobbas i morgon.

Att jag inte orkat städa så mycket i vardagsrummet idag. Jag orkar helt enkelt inte. Jag har varit helt slut i kroppen idag.

Att behöva ställa klockan på sju i morgon bitti. Inte okej.

Att behöva lämna ifrån sig hemmanyckeln och inte veta vilka som vistas i lägenheten under tiden som jag är på jobbet. Det är inte okej det heller...

Fan, fler minus än plus. Inte okej det heller.


Jag och Liz. Min hjältinna och är värd alla plus i världen just nu.

Jag måste hitta ett kuvert och lägga ner min nyckel i en brevlåda mitt emot mitt hus. I morgon (förhoppningsvis när jag är på jobbet) så kommer det komma några och fixa en nyckelgrej i min dörr, så att man i framtiden slipper att slänga ner nyckeln i ett brevinkast när exempelvis nynäshamns bostäder ska komma och fixa något hemma hos mig.

Sen måste jag städa lite så att grabbarna får plats att jobba. (Jag förutsätter att det är grabbar som jobbar sånna jobb, ja!). Jag har ju en vagn och en stor "skohylla" som står ivägen i hallen. Och lite snäll kan man ju vara när man får oinbjudna gäster som sagt.

I morgon börjar jag jobba på humlan vid nio. Så i morgon får Kevin börja på dagis vid åtta redan så att jag hinner få i mig frukost själv. Det kommer bli tufft att behöva gå upp klockan sju i morgon. Men måste man så måste man. Jag jobbar bara från nio till fjorton i morgon och hoppas på fler jobb i veckan. Veckan får gärna bli full med jobb.

Så nu ska jag leta upp min extranyckel. Wish me luck

Idag har jag blivit stolt bidragsgivare till mustach-kampen mot prostatacancer.
Jag tycker det är lika viktigt för män så som kvinnor (båda förlorar sin kvinlighet samt manlighet i samband med sjukdomen) och framförallt så förlorar många livet i sjukdomarna. Så jag anser att det är en självklarhet att bidra med (vad det nu kostade) tjugo kronor, till ett gott slutmål. Sen hur många kronor det är som går direkt till forskning och hur många det är som går till tillverkningen av broschen vet jag dessvärre inte. Men jag antar att det är hälften, hälften i frågan.

En nära släkting till mig har haft prostatacancer. Nu tror jag att det var tio år sen, och tack och lov så överlevde han sjukdomen. Han har alltid varit min lilla teddybjörn och kommer alltid vara.

Gert Fylking och Robert Aschberg har spridit budskapet om prostatacancer genom sverige nu ett bra tag, och jag tror dom lyckas med uppgiften ganska bra. Skönt att det finns engagerade personer som tänker på andra och inte sig själva hela tiden. Och sen att dom tar hjälp av kändisskapet som dom har är väl bara till fördel för forskningen?

Nog pratat om cancer.

 

Jag är lite seg i huvudet såhär tidigt på morgonen. Men tillslut faller poletten ner (eller snarare; statusen på facebook börjar komma igång) och påminner mig om vad det är för dag idag.

Det är ju morsdag!

Så jag och Kevin ska cykla ut till min mamma med en pressent och fira henne en snabbis innan vi måste åka hem igen. Tänkte ta med mig lite tvätt bort till min mamma också, så att jag får tvätta upp Kevins nerkissade kallsonger. För honom går det åt två byxor per dag. Så det är mindre kul... och jag har inte tid att ha tvättstugan en gång i veckan, för då skulle Kevin behöva ha det tråkigt en dag i veckan, och det är ju inte okej när man är så liten som han. Så för det mesta brukar jag försöka få tvätt-tider när han är på dagis och jag är ledig från jobbet. Det funkar prima och då slipper jag lämna honom ensam dessa stunder.

Nej, nu ska vi göra oss i ordning och dra mot min kära mor och fira henne!

Hallå.

Vi har precis gått upp jag och Kevin. Han är bänkad framför tv:n och jag är bänkad framför datorn, precis som vilken morgon som helst. Jag orkade självklart inte se klart på hela Forest Gump igår, utan somnade strax efter att nyheterna gått mitt i filmen, vilket jag tycker är ett stort irritationsmoment och förstöra en hel film med tjugominuters paus för nyheter. Men det har ju som sagt varit så i alla tider...

Jag ska ta och städa igenom andra halvan av lägenheten idag som jag inte hade tid (läs; Ork) för igår. Jag funderar på att göra om i Kevins rum. Bort med barntemat, (nallephu gardinerna och bebisleksakerna) och in med något tuffare. Kanske djungeltema i hans rum? Han har ju som sagt hundratusentals gossedjur - varav många är från min barndom.

Men sånna planer får jag ha först när Kevin drar iväg till hans pappa i juli. Min gris ska åka iväg från mig jättelänge och jag kommer dö innombords. Fyfan...

Men jag inser att Kevin måste få umgås med sin pappa också. Herregud, så blåst är jag inte. Men det kommer kännas jättetomt!

Kevin måste ta priset i att ha ätit nyttiga saker idag.
Han åt tack och lov frukost här hemma innan vi drog till Coop tidigare idag. Efter Zillah's uppträdande så hade dom godisregn. Kevin fick i sig tre? möjligtvis fyra klubbor. Okej, det var en bastant lunch eller?
Nej inte nog med det han fick en glass, en piggelin av glassclownen som gick och delade ut glassar till höger och vänster.

Sen fick han lite fika på Jani's café. Han valde att ta en sprite och liten grod-bakelse som smakade.. eh, sött? Lite sen fortsättning på lunchen möjligtvis?

Lite senare drog vi hem och wildkids började på tv:n och lördagsgodiset åkte fram... möjlig variant av middag?

Nejdå. Han har ätit fiskgratäng också, och det var den obligatoriska middagen innan lördagsgodiset åkte fram. Men som bas kan man ju säga att han fick i sig en bra grundbas, typ. Full med socker. Tror ni ungen vill sova nu eller? Hah, då tror ni helt fel. Han är pigg som en lärka den rackarungen.



Nej, nu ska vi bänka oss framför TV4 filmen, Forest Gump.
Run Forest! RUN!

Hjälp! Det har börjat hagla stora isbollar utanför. Jag som hade tänkt ta med mig Kevin ner på stan och äta ute med honom. Pannkaka och sylt var han sugen på. Men nu ser det ut som jag får ställa mig själv här inne och göra det. Eller alternativt i morgon. Jag har städat idag när jag kom hem, så nu är halva lägenheten helt städad i alla fall. Bara halva kvar då. Hall och vardagsrum för att vara petig. Det bör gå ganska snabbt. Det är mest bara kläder som pryder golvet, och pengar. Alla mina enkronor som Kevin leker med och räknar, leker affär och pysslar med. Det är en hel del enkronor, närmare två hundra när jag räknade sist... så nu är det bara att plocka och se glad ut. Eh...

Jag måste ta mig till ICA snart också. Jag har miljoner pantburkar och flaskor under diskbänken. Jag är glad att min mamma inte varit över. Haha. Nej, men dom ska jag åka med i morgon om det blir bättre väder. Annars får vi ta det efter jobben i veckan. Jag tog emot ännu ett jobberbjudande från min granne, så just nu pendlar jag mellan tre jobb. Vi får se hur länge det håller.

Just nu sitter Kevin och tittar på barnprogrammen. Jag ska tända lite ljus och göra det mysigt för oss. Kanske springa ner på butiken en snabbis och köpa något gottis för ikväll... Vi får se vad vi hinner med.

Hörs sen.


Kevin när han spelade bowling för några veckor sen.

Phu.
NU är jag trött.
En heldag vid coop och det nya köpcentret gör en verkigen helt slut. Det brukar vara ungarna som blir trötta av intrycken, men den här gången var det jag.

Solen står högt på himlen och delar plats med ett dussintal moln. På sterion dunkar Zillah och tottes skiva som vi fick. Kevin fick även en apsnygg buktalardocka av Zillah. Hur söt som helst, och den drog till sig massa uppmärksamhet på stan och coop när vi sprang där nere. Haha.

På vägen hem hamnade vi på en marknad i centrum. Massa karuseller och hoppborg, och lotterier. Tillslut fick jag säga nej till Kevin för att han inte skulle få göra allt. Han fick i alla fall åka karuseller och rida på en ponny. Han var jättestolt och superduktig min lillkille. Och tjejen som tog hand om ponnyridningen var jätteduktig hon också.

Nu är vi hemma i alla fall. Jag ska börja städa undan lite här hemma medan Kevin dunkar Zillah och Totte på sterion får jag lite tid över till annat!

Jag var tvungen att väcka Kevin. Han har nu varit vaken i tio minuter. Och att sova till tio i hans värld existerar inte än! Kevin vaknade lagom till att Lotta på bråkmakargatan började nu klockan tio. Han blev nöjd minsann.

Vädret utanför ser osäkert ut. Sol vissa minuter och moln andra. Jag vet inte riktigt vad jag ska sätta på mig för kläder. Och inte heller verkar SMHI kunna ge en stadig prognos av vädret heller. Nu ska jag hoppa in i duschen i alla fall och skrubba mig någotsånär ren, sen ska jag börja dra mig mot stan och alla sedvärdheter som är uppställda just idag. Svandammen, Estö, Ösmo, Coop-området. Överallt finns det tydligen saker att göra. Synd att ta allt på en och samma dag, dumt att splitta sig lite?

Men för i huvud taget så är man glad att det händer någonting här i nynäs. Vad som händer spelar egentligen inte så stor roll. Bara det händer nått.

Nej, duschen var det!
Ha en trevlig dag allesammans.

Godmorgon.
Varje gång jag går upp före Kevin blir jag grymt förvånad över hur länge en sån liten krabba orkar sova. Han skulle nog kunna sova sig genom krig om det skulle behövas. Han sover fortfarande, trots att jag låg på hans arm när han vaknade (jag tycker ju att hans arm borde ha somnat?)

Det här med att sova tillsammans då...
Kevin har sovit tillsammans med mig i sängen sen han föddes. Inga problem för mig liksom. Jag får sällskap och panikkänslor varje gång jag tvingas sova ensam. Men för Kevin då? Jo, jag tror han blir jättetrygg. Han vet att jag finns där när han behöver mig. Natten är ändå väldigt läskig period för barn. Mörker, spöken, monster. Allt tycks finnas i rummet i samband med att man ska sova. Men jag har aldrig behövt tackla det. Jag har aldrig blivit ombedd att krypa ner på golvet och leta efter monster under sängen, eller spöken i garderoben. Han känner sig trygg när vi ska sova, just för att han vet att jag är det första och sista monstret han kommer se när han sluter och öppnar ögonen. (Sen om jag som monster är en bra eller dålig sak, det vet jag inte?)

Människan är sedan hundratusentals år tillbaka (jag är inte sådär jättesäker på siffror då människan uppstod, haha) varit flockdjur. Vi är skapta att ligga tillsammans. Fråga din mamma om hon sover bra utan din pappa, eller om hon sover bra när du är på fest till halv två? Fråga om hon sov gott när du var förkyld när du var två och tvingades sova ensam i din säng.

Jag somnar till Kevins andetag och vaknar till dom. Han somnar till mina snarkningar och vaknar oftast till en tom säng. Men jag tror tryggheten bestämmer hur länge ett barn kan sova.

Om Kevin inte vaknar till tio så måste jag gå och väcka honom dock. Vi ska ju iväg och fika med Zillah och Totte efter deras uppträdande... Jävla tonårsbarn man har.


På bilden så sover Kevin "sittandes" på mina knän, två dagar gammal.
Vi har äntligen kommit hem och får sköta vårat!


Kevin sover i min säng på BB.


Kevin sover i vår säng...


Min säng, hemma hos mormor och morfar.


Kevin sover i sin gudmors säng.
(Vi sov tre stycken i hennes säng under tre veckor, drygt.)
Och levde på varandra i tre veckor i hennes etta. Herregud säger jag bara!

Jag vet att många av er gått in genom Madickens blogg till min. Jag menar, statistiken har eskalerat markant, och jag hoppas innerligt att ni fortsätter läsa. I alla fall en del av er kan väl fortsätta titta in!

Ni har i alla fall fått chansen att läsa om det negativa som en ung mamma får stå ut med i regel varje dag, om man inte väljer att blunda för problemen. Men det finns jättemycket gott i det hela. En hel del. Nej jättemycket finns det.

Som exempel så måste jag påpeka att man orkar jättemycket som ung mamma. Om man orkar mer än en "medelåldersmamma" vet jag inte, med tanke på att jag aldrig fått chansen att bli en. Men jag som ung mamma kan erkänna att jag känner mig hurtig och aktiv och ofta försöker hitta saker som roar både mig och Kevin.
 
Man är alltid ett hett ämne. På busshållsplatsen, på tåget, på båten över till djurgårn. Alla har tid att fråga ut hur det är att vara ung mamma och jag svarar gladerligen på frågorna. Många är nyfikna utan att nyfikenheten går över styr och blir elaka frågor. Många vill såklart väl, trots att det finns många som vill motsatsen.

Man vet hur det är att titta på bolibompa. Jag menar, tre år innan jag blev gravid så slutade jag titta på bolibompa. Tre år senare fick jag en anledning att fortsätta se på bolibompa. Underbart.

Man har alltid ursäkter från att slippa en utekväll. Vissa skyller på ont i huvudet, för trött eller har inte lust. Jag skyller på att jag har barn, och det funkar. Jag får max ett, okej, ibland två SMS mitt i natten från folk som undrar vad jag gör under helgen. Till motsats från vad jag fick förr!

Man kan hyra Disneyfilmer och barnfilmer utan att verka helt sjuk i huvudet.

Man får gå på träffar som "Unga med ungar" och träffa andra mammor och småknoddar.

Man har anledning att gå runt och nynna på barnlåtar.

Man kan titta på Unga mödrar och inse att man är jävligt lycklig som fick chansen att växa upp i sverige. Jag vet inte om ni tänkt på det men nästan alla unga mödrar röker innomhus i danmark? Jag vet inte om dom bara valt fel mammor?

Well. Jag älskar att vara ung, aktiv och mamma.
Jag älskar min knodd och avskyr tanken på att han en dag ska växa upp och bli en man!
För mig är han fortfarande liten - med ett stort hjärta och det är inte okej att få den bilden raserad. Fy.

Sen förespråkar jag inte för att folk ska bli unga föräldrar.
Jag var 15 när jag blev gravid och gav mig själv ett löfte, skulle jag behålla barnet jag väntade så skulle jag gå klart skolan. Så jag kämpade mig igenom gymnasiet. Sista året fick jag vara helt ensamstående och kämpa med dagis, hämtning och lämning, hemmet och skolan. Jag klarade det och försöker bygga succesivt en bra framtid för min son. Ni ska inte tro att det är lätt. Men jag kämpar, varje dag.

Åh vilken kväll. Kevins bästa kompis och hans mamma bänkade sig brevid oss, och vi hittade en plats precis vid scenen. Vilken vy, utsikt och vilken känsla som framfördes. Herregud. Jag är sån att jag blir jättenervös när dom står på händer över en höjd, eller värre; står på huvudet! Alltså. Hjälp? När rockringstjejerna rockade loss upptäckte jag hur jag själv lät min kropp följa med i deras swing! Haha.

Och värst var det när "luftprinsessan?" hängde i taket på några snören och "gungade". Jag klarar inte av att se på sånt. Är livrädd för att dom ska falla i golvet och bryta alla ben i kroppen.

Kevin blev tokförälskad i clownerna. Haha, jag klandrar honom inte. Jag själv blev lite småförälskad i deras tokigheter! Snacka om att få med hela publiken på deras knasigheter! Dom sprutade vatten och skojade med alla krafter dom hade. Jättegulligt var det i alla fall.
 
När cirkusen närmade sitt slut så frågade Kevin om vi inte skulle "dra vidare nu". Han orkade med andra ord inte med två timmar. Jag kan hålla med om att två timmar är lite länge om man är så liten som han... och så stor för mig. Barnen mellan sju och tio såg ut att ha det roligast!

Nej nu ropar Kevin på att jag ska komma och kolla Talang med honom. Hörs sen!


Denna coola bild är tagen på min student förra året. Haha, min älskling.

Nu ska vi röra oss ner mot cirkusen. Jag orkar verkligen inte höra Kevins "När ska vi gå?" "När börjar det?" "Mamma, skynda dig. Vi måste gå, den börjar om fem minuter, fyra, tre, två, ett. Jaha, nu har vi missat den"-tjat.

Någon som har tid över att ge min son ett tidsperspektiv? Eller i alla fall lite hum om vad klockan är.
Cirkusen börjar om fyrtio minuter men det ser ut som vi får gå ner nu som sagt. Och ingen middag har jag fått i mig heller. Det börjar bra. Eller inte.

Men om två timmar är vi tillbaka och då bänkar vi oss framför talang. Eller jag i alla fall. Kevin lär vara jättetrött efter alla intryck att han inte kommer orka vara vaken. Eller så kommer han det? Efter allt snask som han har smaskat i sig sen vi kom hem från dagis. Som sagt, godispåsen lämnar vi hemma och tar fram igen nästa vecka.



Två år sedan kortet togs. Var tog tiden vägen?

Jag vet inte hur det är med er. Men det finns alltid folk man bara vill gå förbi när man "träffar på dom". Som på stan? Den där damen som alltid ska berätta alla historier om sitt barnbarn, eller sin jycke som annars bara skäller på opassande ställen. Eller som killen som du frågade chans på i fyran men som nobbade ditt förslag för att han var kär i den allra sötaste tjejen i klassen. Ja ni fattar.

Hur går man förbi dom på ett snyggt sätt utan att behöva stå och kallprata? Tittar åt ett annat håll? Får det att se ut som man är i andra tankar? Tar upp och pillar ivrigt på mobiltelefonen (jag själv avskyr den utvägen. Det är rentav elakt!)  efter ett nummer man kan "tänkas ringa".

Så många jag har hälsat på som har tittat åt ett annat håll, ignorerat mig eller bara skitit i att hälsa. Alltså, jag har slutat räkna...

Sen finns det folk som man umgåtts flitigt med i barnåldern som man bara vuxit ifrån. Man har ingenting vettigt att säga till varandra idag i vuxen ålder, och man finner inget intresse i att småprata om vädret. Man har alltså två val. Bryta den tysta; "Its amazing how you can see right thru me" -trenden, eller hälsa. Eller... bidra med ett leende?

Så svårt kan det ju inte vara med att bryta ett mönster? Eller?

Jag är trött på människor som inte hälsar. Känner man varandra, bidra med ett "hej". Det skadar inte. Det gör inte ont. Det får oss att må bättre! Le också. Var glad. Eller se glad ut i alla fall. Det orkar man.

Ta tillvara på dina vänner, och ovänner och bekanta.
Du vet aldrig när du behöver dom.

Jag är nyligen hemkommen från jobbet. Jobbade slöpass idag - på måndag är det näst intill samma sak igen. Men det är skönt att ha eftermiddagarna något sånär fria i alla fall. Jag blev extremt förvånad över antalet besökare och förstod att det var någonting lurt på G. Men inte då. Söta Madicken har gjort mig till första gästbloggare. Jättekul, verkligen! Och kul att så många gillade det jag hade skrivit också.

Kevin har tjatat om cirkusen sedan jag hämtade honom på dagis för en timma sen. Han flög från mellisbordet och in för att hämta hjälmen - for ut till cykeln och så drog vi till ICA och inhandlade massvis med godis. Förhoppningsvis får man ha med sig det in. Annars lämnar vi det hemma.

Jag är helt slut i kroppen, med all rätt! Trots att jag jobbat halvdag så betyder det att man får vara utan lunch om man inte vill jobba en extra halvtimma. Nejdu. Så kul är det inte på jobbet att jag väljer att stanna där.

Istället drog jag ner till hamnen och åt en glass i solskenet med en nära vän som ska på utlandstjänst till Afghanistan i ett halvår. Hoppas innerligt att han har hälsan i behåll när han kommer tillbaka och att han inte blivit skadad eller krigsskadad. Ursh!

Underbart väder är vi bortskämda med i alla fall. Love it.

Nu ska jag och Kevin äta lite god lax med gräslök och gräddfil samt lite potatissallad innan vi ska ner till cirkusen för föreställningen som börjar klockan sex. Jag har lite att stå i också. Phju.

Godmorgon.
Kevin fick ett ryck i morse och började gråta över att han hade kissat i blöjan. Jag sa att det var dags att sluta med blöja om han kände det så. Så det är en deal. Men jag berättade också att jag kommer tvingas ta upp honom på toaletten flera gånger per natt tills han lärt sig själv. Men det var nog inga problem.

Idag jobbar jag från tio till två på viaskolan. Det är skönt att slippa stressa på morgonen. Trots det så ska vi åka om drygt tjugofem minuter.

Ikväll är det cirkus för Kevin som gäller. Sen i morgon är det Zillah och Totte som kommer till nynäs som vi ska se, efteråt så ska vi försöka hitta ett mysigt fik som vi kan fika på. Och om vi har orken över till på söndag så ska vi åka in på Ösmomarknaden. Plus att vi ska ha några minuter över att gå på estö Ip-loppisen om vi hinner. Herregud.. Allt på en gång.

Hell yeah.

I morse när vi drog till dagis så var det en cirkus som packade upp sitt tält och placerade det på estö IP- precis nedanför våran backe. Idag när vi drog hem så skulle jag passa på att fråga när cirkusen var och hur mycket den kostade. "No english" var svaret.

Herregud vad irriterande. Efter lite googlande så har jag fått fram priser och tider för morgondagen tack och lov. Haha.

Idag passade jag på att sola i en och en halv timma efter att jag lämnat Kevin på dagis. Jag och Liz la oss nere vid niksta. En timma senare skulle jag vara på mitt möte. Blev lite småstressigt men jag fick tiden över till att skriva papper och fundera ut frågor. Tack och lov. Nu börjar eländet leda mot ett slut i alla fall.

I morgon ska jag och Kevin in och prova handla cirkusbiljetter i alla fall. Hoppas man kan det utan att man behöver förbeställa eller jobba på ett företag som säljer dom. Well, det återstå se. Annars får jag och Kevin helt enkelt placera oss framför talang i morgon. Och har vi tur så hinner vi med båda två.

Nej fan. Nu ska jag hitta på någonting annat. Som att städa. I morgon är det tillbaka till jobbet igen. Wie... Viaskolan är det som gäller i morgon. Skönt med variation... eller?

Nej men hon är snäll hon som jobbar där, tack och lov. Plus att det är en kortisdag så egentligen har jag ingenting alls att klaga på...


Kevin kommer bli minst lika vild och galen som sin mamma när han blir stor. ♥

Godmorgon i lingonskogen.
Jag tog en lite längre sovmorgon än förväntat. Kvart i åtta tvingade jag mig upp ur sängen med en stor ångest. Inte för att jag hade sovit för länge, utan för att jag ville sova mer. Men Kevin måste trots allt till dagis så det är bara att klä på honom nu och ge sig iväg med cykeln. Kvart i nio drar vi och innan dess så måste jag ge honom någon form av frukost samt klä på honom. Sen är det ju inte hela världen om vi kommer några minuter senare heller, för jag orkar verkligen inte köra i hundranittio.

Klockan ringde först sexnollnoll. Jag ignorerade den signalen totalt och sov vidare till nästa, kvart över sju. När den kom så stängde jag av och ändrade den till kvart i åtta. Det är så härligt när man kan sova ut. Då får man ju ta tillfället i akt och göra det också.

Nej, frukost var det.
Tjadå.

Igår innan vi somnade (kvart i åtta, host, host) så diskuterade jag och Kevin djupt om vem som är vad och vad som gör vem... typ.

Kevin sa följande;
"Mamma, vi får skaffa en bebis!".
"Men älskling, vi kan inte skaffa en bebis, jag kan, men vi kan inte."
"Nej, men den får ligga i din mage tills den kan leka med mina leksaker!"
(Typ som; Det fattar du väl?)

"Men din pappa har ju en bebis hemma som du ska åka och hälsa på, och henne kan du ju låna ut dina leksaker till?"
"Men... men det är Annas bebis, pappa får skaffa en egen i sånna fall"
"Men Anna och pappa "äger" henne tillsammans ju."
"Aha? Men då får du också köpa en egen bebis"
"Men man kan inte köpa bebisar, man kan få bebisar eller så får man adoptera från ett annat land".
"Apotera då?"
"Men det är inte så lätt älskling. Man måste få jättemycket hjälp med papper i sånna fall och prata med massa människor".
"Jaha? Men åh, mamma... Nu orkar jag inte mer, NU sover vi."
"Okej, sov gott."
"Mm"

Två minuter senare;
"Mamma, har du köpt mig eller är jag apoterad?"
"Du är köpt älskling, hahahaha"

Gullungen där!


Mitt hjärta.

Hemma från jobbet. Idag var sista dagen i ösmos högstadieskola. Det är alltid nackdelen med att jobba på Bemanningscentralen. Att man inte vet vad som händer resten av veckan. Tråkigt, men sant. Nog för att det alltid finns jobb någon (eller några) dagar i veckan, men man vill gärna kunna planera sina dagar också.

I morgon har jag dock skrivit av mig. Jag ska på möte på tidig eftermiddag så det är lika bra att samla ihop och skriva på alla papper och dylikt som ska med på mötet.

Hade jag kunnat så skulle jag ha jobbat i ösmo i morgon igen. Synd bara att annat kom mellan. Extrapengar är som sagt alltid välkommet.

I juni nu fick jag en bokning av min andra kära chef, Lasse. Han frågade om jag kunde jobba på leksaksaffären den 10-11 juni och samtidigt lära mig hur systemet fungerar inför sommaren. Jag hoppas att jag får jobba tillsammans med någon rolig i sommar. Det är trots allt två veckor vi pratar om och att jobba med någon man inte kommer överrens med är absolut inte kul.

Sen ska jag jobba med min föredetta granne (förhoppningsvis på tisdag) och hennes städbolag. Annars är chansen stor att jag har dubbelbokat mig till BC på måndag, samtidigt som jag skulle jobba med henne. Herregud. Mycket jobb nu med andra ord. Men det  går bra nu, kompis - det går bra nu!

Intervjuvn som jag skulle ha med en tjej från Linköping gick jättebra den också. Tjugofem minuter gick den på sammanlagt och jag skulle svara på massa frågor kring hur det är att ha barn, hur det var innan, hur det var efter, hur folk bemöter en, om man får negativa kommentarer, hur synen kring unga mammor är. Herregud en massa frågor var det! Jag satt på tåget påväg in till stan när hon ringde, men det kändes som att jag fick med allt jag kände och tyckte i alla fall...

Nej, nu ska jag gå och fixa i ordning middagen till Kevin och mig.

Igår drog jag och Kevin in till stan för att va på festival. Herregud va kul det va, på kungsan. Det var Music against drugs. Polisen tillsammans med Kris var på plats för att informera. På scenen stod Dogge, Denise Lopez och Robin Bengtsson. Som sällskap in hade jag min söta vän och föredetta granne Jeanette.

Vi hade grymt kul, trots att vi kom in strax efter sju. Men herregud vilket ös, och vilken tur med vädret vi fick, vilket egentligen var huvudsaken. Jag passade på att köra klätterväggen - och valde den svåra sidan och kom hela vägen till toppen. Samtidigt så körde jag ett varv i spymaskinen. Haha, en såndär sjuk grej som Tom-tits har. (Se bild nedan). Killarna som höll i atraktionen frågade om jag ville köra sakta. Till en början lät det vettigt, men mitt uppe i varvet frågar en kille om jag vill öka farten. Kör på var mitt svar, vilket jag ångrar smått.. Herregud vad det åkte. Haha. Runt runt, upp och ner, till höger och vänster. Men fan va kul det va!

En turist kom fram till mig efteråt och frågade om jag var rädd och om det gick fort och om man mådde illa. Haha, gulligt av henne att fråga. Jag bröt på knackig engelska, men vi förstod varandra ganska bra, tror jag! Haha.

Sen drog vi hem så vi var hemma framåt tio. Kevin fick även en autograf av Dogge Doggelito, vilket blev kvällens höjdpunkt för hans del. Haha, gullungen. Han som verkligen vet vem han är också. Eller?

Idag har jag varit på jobbet. Huvudet var ganska tungt efter konserten igår. Men jag tog mig igenom timmarna med arbetskollegorna som förgyller en trist arbetsdag, och vädret... det ska vi inte tala om. Mr. Deppdag, here he comes.

Nej jag blev riktigt glad idag. Jag får min lön den 27:e. Toppen!

Herregud vilken dag.
Haha. Idag fick jag ett SMS från jobbet där dom ville ha mig på plats klockan tio. Fine, tänkte jag och burnade iväg med Kevin till dagis så att vi kom fram i tid. Sen var det bara att dra upp till pappa och vidare mot Ösmo där jag skulle jobba. När jag kommit fram och några minuter efter jag börjat jobba så ringer telefonen i köket och samtalet var till mig (?).

Jaha tänkte jag och tog emot telefonen. Det var Kevins dagisfröken som ringde och förklarade att Kevin var påväg till akuten för att sys och dom behövde hans fyra sista siffror. Allt låste sig för mig. Jag fick inte fram en enda siffra rätt och oron över hur det gick med Kevin var jättejobbig. Jag fick återkomma helt enkelt. Jag slog telefonnummret till Kevins pappa och frågade (utan att berätta någonting för honom) vad hans personnummer var. Medan jag fortfarande hade siffrorna i huvudet så la jag på telefonen och ringde tillbaka till dagis.

Det ordnade sig med Kevin tillslut. Han fick massa tejp då dom sällan syr små barn, speciellt inte i deras små fingrar. Såret blev inte så djupt heller, tack och lov.

När jag kom till dagis så smög jag mig förbi Kevin och till hans andra dagisfröken. Vi skulle ha utvecklingssamtal. Hon hade bara gott att säga om Kevin. Han åt bra, leker bra, leker bra i grupp, sjunger för andra, sjunger mycket, älskar sparkcykeln, playdoo och snickarrummet. Han älskar att vara inne och ute och hans bästa kompisar är Alex och Alí. Han vet i stora hela vad som är rätt och vad som är fel. Ja så att så mycket klagomål fick jag då inte! Haha.

Nej jag älskar Kevins dagis, trots att det ligger drygt tre, fyra kilometer bort. Men med cykeln varje morgon så blir det en riklig motion då också.

Nej nu ska jag och Kevin åka in till stan en stund.
Sov gott.

Är det inte underbart att vakna till sol utomhus? UNDERBART.
Jag ska leka med Liz idag på eftermiddagen om jag inte får jobb. Just nu ser det inte så ljust ut på den fronten dock. Trist, men vad gör man? Min anställning går ut på måndag nästa vecka också. Jag hoppas innerligt att dom skickar ett nytt kontrakt. Men det borde dom göra, med tanke på att jag var på jobbet i fredags och pratade med dom för att ha jobb i sommar. Jag kommer troligtvis få bli placerad hos någon söt människa som behöver lite extrahjälp i vardagen!

Sen har jag självklart jobb på leksaksaffären. Så hur jag ska puzzla ihop jobben i sommar vet jag ännu inte. Sen så har jag fått jobb hos min granne - det börjar nog nästa vecka tror jag. Ja herregud. Just på jobbfronten är det ju inte ont om jobb heller. Haha.

Nej nu ska jag fixa i ordning Kevin som sitter bänkad framför barnprogrammen. Jag ska köra honom till dagis om drygt en timma. Skönt när man har cykeln att man slipper stressa. I love it.

Ikväll kommer det ringa en ung tjej från linköpings universitet till mig som ska intervjua mig över telefonen om hur det är att va ung mamma och hur man blir bemött av staten. Haha. Det kan bli intressant om det är roliga och vettiga frågor.

Jag är som sagt uppe med tuppen. Eller innan tuppen är uppe så är jag vaken. Jag är helt redo att gå till jobbet om dom skulle få för sig att SMS;a och vara i behov av personal. Det är bara Kevin jag behöver klä på i panik och sätta i cykelstolen. Helst hoppas jag att jag slipper stressa. Första SMS;et brukar komma mellan 6-8, och då ska man snabbt kunna ta sig från en plats till en annan. Det dom inte räknar in i min planering är att jag måste hinna lämna barn på dagis och därefter åka vidare till jobbet. Men som sagt, det går alltid att förklara och få tiden smått förflyttad om det skulle krisa.

Nej nu ska jag äta lite frukost och se om det piper snart.
Tjingeling.

Godmorgon.
Herregud va jag har ont i ryggen. Den svedan jag tog på mig igår vill jag inte önska någon annan. Kevin har fått smörja min rygg med hans långa naglar. Jag vet inte vad som är bäst - att få solskador utan att smörja in dom eller att få rivsår på brännskadorna? Hur som helst så tillät jag Kevin att smörja in mig om han var försiktig. Och som sagt... ungar blir ivriga, haha.

Nu ska jag ta och diska undan all disk, vika in tvätt i garderoberna och fixa i lägenheten. Men först ska jag ringa mina päron.

Tjingeling.

Som läsare är jag: Intresserad, nyfiken och står helt utan fördomar till boken jag ska läsa.

Senast lästa bok: Rosario är död - Maj-Gull Axelsson

Senast påbörjade bok: Började läsa på Flicka med pärlörhänge - Tracy Chevalier
Boken är som redan titeln avslöjar en historia baserad kring Vermeers målning som kom till under 1600-talet.

Senast köpta bok/böcker: Flickan med pärlörhänget, Gå vidare, Invandrarna, Charles Dickens bok om Oliwer Twist m.f - ett dussintals böcker köpta för två veckor sen drygt.

Favoritdeckarförfattare: Karin Alvtegen. S - böckerna. Grymt bra, grymt läskiga och grymt psykologiska. Hua.

Jag läser allt av: Stefan Einhorn, Maj-Gull Axelsson, Liza Marklund, Berny Pålsson, Hjalmar Söderberg m.f.

Jag läser helst inte (genre/författare): Sifi har jag otroligt svårt för. Allt som är overkligt på något sätt kräks jag på.

Vid hyllan för fackböcker letar jag: Medicinska faktaböcker, böcker om kunskap och vettigt vetande, typ.

Förutom svenska läser jag gärna: Enkla, "lär dig nya språk"-böcker. Uppslagsböcker och översättningsböcker samt sidorna med enkla fraser och ord är kul att hamna på också.

Högst upp i min att-läsa-hög just nu ligger: Flickan med pärlörhänget!

Högst upp på min bok-önskelista-just nu står: Så många böcker som möjligt av Hjalmar Söderberg. (Jag har Den allvarsamma leken, har läst Dr. Glas samt Bengt Olssons version av Gregorius, men jag är fullt medveten om att det finns fler böcker!)

När jag går på antikvariat letar jag alltid: Efter böcker som intresserar mig! Jag dömmer sorgligt nog böcker efter dess omslag.

Kevin har blivit kung på att cykla.
Herregud vilken fart han far fram med. I morse drog vi som sagt till farsan och morsan. Efter några timmar i solen så kom några nyinflyttade grannar till päronen och frågade om jag skulle haka på ner till stranden. Klart jag var på. Kevin valde att stanna och kolla in barntv:n på tv. Jag klandrade honom inte. Värmen i solen var olidlig, kokhet. Det krävdes inte många minuter i molnsolen (vi fick lite pauser från solen mellan varven), förrän benen, ryggen och magen sved av värmen. Jag fick gömma mitt ansikte under min klänning för att inte bränna mig helt.

När jag kom tillbaka hem efter drygt en och enhalv timma, helt röd som en landkrabba så drog vi vidare till affären. Morfar och Kevin krokade självklart på vägen dit och skadan blev ett faktum. Ett litet uppskrapat knä. Men min krigshjälte klarar allt. Han blev nog mest rädd av fallet mer än han skadade sig, gullungen.

När vi kom tillbaka hem så bakade jag en god godistårta med grädde och sylt. Jättesmaskig blev den! Sen så drog jag och Kevin ut och busade på gården. Jag drog med Inlinesen och Kevin drog runt på sin cykel och så hade vi tävlingar. Han är jätteduktig med cykeln min gullunge.

Nej, nu ska jag göra i ordning Kevin för sängen, han är nog megatrött efter dagen.

Det har varit så s-a-t-a-n-s fint väder de senaste dagarna. Här omdagen var det föräldradag på dagis. Föräldrarna och barnen fick måla, fixa i rabatterna och snickra allt som var trasigt. Det var jätteroligt och just att man fick chansen att jobba tillsammans med andra föräldrar och barn var desto roligare. När vi fikat och allt ansågs rellativt klart på dagis så gick vi hem till Kevins kompis föräldrar där dom snabbt fick hoppa ner i ett bad för att inte jorda ner hela lägenheten.

Ungarna låg och hade det jättemysigt tillsammans och vi mammor stod och lagade mat. Efter maten så bestämde vi oss för att sova kvar på soffan över natten. Dels för att det var mycket närmare till dagis och dels för att klockan blivit så mycket. Ungarna somnade tillsammans framför my little ponny och vi mammor satt uppe och snacka skit, spelade yatzy och drack cola tills det stod oss upp i öronen.

Igår när vi vaknade efter att ungarna väckt varandra i omgångar så var det bara att göra barnen i ordning för en dag på dagis. Det gick skapligt bra att få alla barn dit så tidigt. Frukosten gick det väl si sådär med, i alla fall för Kevins del. Han måste vara vaken i några timmar innan han kan äta en massa. Men för dom andra barnen gick det snabbt.

När dagis var avklarat så ringde Liz och frågade om vi skulle mötas upp. Jag skulle till jobbet och fixa lite fler arbetstider , så vi beslutade oss för att dra dit och därefter till hamnvik och sola. Jag som hade trehundraklädesplagg på mig beslutade mig för att svida om hemma och därefter åka ner. När vi legat en stund på Hamnvik så drog vi oss vidare till Niksta och därefter vidare upp till mina föräldrar och solade.

Sen var det dags att hämta Kevin på dagis. Han och Jacob fick åka cykel till en lekpark där vi lekte i någon timma. Sen var det dags att åka hem.

När jag kom hem var jag rödare än rödast. En krabba ligger i lä där tillock med. Herregud säger jag bara. Jag är glad att det inte svider i alla fall! Haha.

Men som sagt, i någon vecka ska jag nog ta't lugnt med solen i alla fall!
Tjing.

Idag har jag bjudit in mig och Kevin till att äta frukost hemma hos mina föräldrar. Dom bor ju ett stenkast från dagis så jag tyckte det var en väldigt bra idé. Plus att jag inte har så mycket frukostmat hemma, annat än gröt. Och Kevin gjorde klart för mig igår att han absolut inte ville ha det till frukost.

Så vi får fara till mariannelund. Eller till mina föräldrar helt enkelt. Dom bor tack och lov inte där borta!

Kevin vaknade precis och sa; "Mamma, skulle inte vi äta hos mormor och morfar eller?"
"Jo?"
"Men mamma, vi skulle äta frukost hos mormor och morfar!"
"Ja?"
"Men mamma, då får vi åka nu så jag hinner leka på dagis också".

Ja, ja . Vad säger man. Hundratio centimeter lång, sjutton kilo tung och 250 procent bestämd. Jag kunde minsann inte få det bättre jag.

Det har varit en lång dag.
Jag har satt in P-stav i armen och sörjer över hur djävulskt ont det gör just nu. Men som sagt. Den är ju där av en anledning som sagt. 

Kevin var helt slut efter dagis. Han demonstrerade när vi skulle åka bussen hem och påpekade hela tiden att han ville byta busshållsplats. Jag demonstrerade jag också genom att säga att jag minsann inte tänkte röra mig en millimeter. Haha. Jag fick min vilja igenom, thank god.

När jag hämtade honom på dagis idag fick jag reda på att det är en "städ-dag" på dagis i morgon. Föräldrar (förälder) och barn ska delta i upprensning på dagis. Kratta löv, fixa, måla - ja vad nu som kan tänkas göras. Jag får se om jag orkar pyssla med sånt i morgon! Men det tror jag nog.

Men när vi väl kommit på bussen så somnade han på två röda. Det har som sagt varit en lång dag.

Nu sitter han och tittar på bolibompa. Nästan oförmögen att sitta upp rakt och fokusera på tv:n. Stackars barn.
Nej, nu har jag MSN -krig på min dator. Alla på en gång. Dags att rensa upp i stugan!
Tjing.

Jag tvättade klart allt idag. Tack och lov så hade ingen den andra tvättstugan (vi har två tvättstugor på samma ställe, typ.) Så jag tog för mig av den andra när jag skulle torka tvätten. Det gick superb. Istället för att allt skulle trängas i en torktumlare.

När tvätten var klar så fick jag ungefär tjugo minuters vila innan jag tog cykeln och drog efter Kevin. Herregud. Jag får sluta tävla med mig själv när jag åker mot dagis. Jag tar slut på mig själv. Idag åkte jag dit på en tid på mindre än tio minuter. Det är inte okej. Vanligtvis när jag har Kevin där bak så tar det ungefär... hmm. Tjugo minuter i alla fall.

När vi kom hem från dagis så drog vi ut i parken och lekte. Där hittade vi några grannar som bjöd på fika. Andra grannar och bekanta bjöd ungarna på glass. Det var väl behöverligt då det var kokhett ute. Jag vet inte hur sommar'n kunde komma så snabbt. Kevin har fått jättemycket färg i ansiktet. Han och två andra grannbarn satt vid husfasaden och fick all sol riktad mot ansiktet. När jag väl skulle ta och gå hem med honom så var han alldeles kokhet, så då var det bara att försöka få ner honom i ett bad för att kyla ner honom lite.

När jag låg i badet med honom (det slutade med att jag låg där i en och en halv timma) och Kevin hade badat två gånger i olika omgångar så kommer han tillslut och bestämmer sig för att stanna i vattnet tills jag ska gå upp. Han tittar på sina fingrar och suckar.
"Åh, mamma jag är skrynklig. Är jag gammal nu?"
"Nej då, hjärtat. Du är fortfarande fyra."
"Åh. Får jag se på dina fingrar?"
Jag visar mina och han säger.
"Eh, mamma. Nu ser du ut som mormor."

Haha.

(Mamma jag vet inte vad han vill ha sagt. Men du ser inte alls ut som mina skrynkliga fingrar gör nu)

Kevin är lämnad på dagis.
Idag gick det ovanligt bra att lämna honom. Inte för att han lyssnade på allt jag bad om eller så. Och inte heller ville han ge mig en puss när jag skulle gå. Men han var bara coollugn på något avslappnat sätt. Skönt att slippa ha en hispig unge att göra med på morgonen i alla fall.

Nu är det tvättstugan som gäller för min del. Lagom rolig sysselsättning må jag säga. Eller inte. Hur som helst så är det bättre än mycket annat i livet. Så jag ska väl inte klaga precis. 

Innan jag stack hem från pappa så käkade jag en tidig lunch. Vårrullar och ris med en asstark sås. Nästan så att ögonen började tåras. Och så stod det på flaskan; "sweet and sour". Yeah right. "Strong and stronger" skulle jag formulera det som.

Tur att alla inte har samma smaklökar som mig i alla fall.
Nu: Tvättstugan.
Sen: Tvättstugan.
Senare: Tvättstugan.
I eftermiddag: Hämta Kevin.

It's like a normal day for me. 

Godmorgon.
Att vakna av ett SMS runt halv sju är inte att rekomendera. Inte heller att grannen sätter på högsta volym på radion och delar med sig av morgonnyheterna på P3. Inte heller när det springs i trappen och grannarna blir helt galna över att dom kommer några minuter sent.

Jag gav upp. Sova kan man göra någon annan dag. Istället roade jag mig med att killa Kevin i öronen och näsan och på läpparna. Ni vet - som på sommaren när man somnat ute och en fluga bara måste kliva runt på alla platser i ansiktet som kittlas! I morse var jag flugan och ni skulle sett Kevins alla rörelser. Hah. Han vaknade dock inte utan ligger fortfarande och sover den lilla rackarungen. Jag funderar på att ha en orkester i köket med mina kastruller... Hmm. Vaknar man av det må tro?

Nejdå. Så taskiga ska vi inte vara.
Idag har jag tvättstugan. Hurra (hör min ironi).
Det måste som sagt bli gjort, för hur länge jag än låter klädhögen pryda golvet så ser tvätten inte ett dugg intresserad ut för att gå och tvätta sig själv. Herregud, måste man böna och be också eller?

Nej, nu ska jag fixa frukost till mig och Kevin och invänta att mitt mobil-larm ska väcka mig så att jag får gå upp ur sängen .... ("not")

Kevin fick åka ner i säng med huvudet före ikväll. Okej, han gick självmant ner i sängen då han förstod att han gjort fel. Men i alla fall. Visst låter det tuffare det första?

Nej skämt å sido.
Anledningen till att han åkte ner i säng var för att han för fjärde gången (om inte mer) lyckats förstöra en DVD-spelare. Jag vet inte hur han lyckas. Fråga mig inte. Jag fick en ny DVD-spelare av min pappa bara för några veckor sedan för att jag skulle kunna spela Kevins favoritfilmer för honom. Men nu tycks vi behöva bli utan en DVD-spelare igen. Inte för att jag klagar. Sommartid behöver vi ingen. Framåt hösten skaffar jag mig en egen helt enkelt, som ska upp så pass högt att Kevin inte kommer få tillgång till den förrän den dagen som han kan hantera den. 

Jag har galet ont i ryggen och planerar att hoppa ner i säng själv om inte allt för lång tid.
I morgon har jag hand om tvättstugan. Galet roligt... eller? 
Nåväl. Det är saker som måste göras som sagt. Kevin har bara två par rena byxor kvar. Herregud. Ungen får sluta leka i lera nu! Haha.

Nejdå. Jag älskar när han kommer hem skitig. Det är oftast då han har någonting roligt att berätta från dagis, om något roligt som hänt. Och är han lycklig så är jag det. 

Tjing. 

Jag körde det snabbaste jag kunde till dagis i morse. Inte för att vi försovigt oss. Nej inte alls. Kevin kom tillock med tio minuter innan utsatt dagistid så han fick tid över att sleva i sig lite fil hemma hos morfar. Tacka gudarna för att morfar finns när ungen demonstrerar på morgonen och vägrar äta frukosten.

Nej i morse hade jag min personliga tränare på cykelstolen. Han skrek och gormade att jag skulle cykla fortare. FORTARE. FOOOOOORTAAAAAREEE! Jag fattade inte. Jag cyklade tills benmusklerna gav upp, svetten på ryggen la sig och tills skorna ramlade av och jag fick bromsa och backa. Jag cyklade allt vad jag hade tills jag tappade luften. Ibland blir det ju bara jobbigt att andas liksom.

När jag gjort det jag skulle och min lilla man blivit nöjd så drog jag mig till centrum för att hämta ut min P-stav. Alltså, det kommer göra så stört ont att sätta i den. Jag kommer inte våga pilla på den i min arm. Fyfan. Men som sagt, funkar den så är det ju skitbra. Funkar den inte så får man plocka ut den igen. Håll tummarna för att den funkar nu förfan. Så den ska jag sätta in på onsdag eller torsdag.

När jag varit på apoteket så gick jag och Liz ner i hamnen och njöt av solen som mer och mer valt att delta på sommarhimlen. Underbart.

Everybody hurts sometimes.
So hold on, hold on, hold on. Hang on.
(den spelas på min spotify nu.)

Jag vet inte om ryktet stämmer. Men jag har en vag känsla av att det faktiskt gör det.
Stämmer det att maten blir varm fortare om man sätter igång plattan på spisen?

Som sagt, jag glömde göra detta, gick och rörde i grytan x antal gånger. Stack ner fingret. Morrade lite åt maten för att den tog "sån tid på sig" och insåg tillslut att plattan var avstängd. Är jag värd ett pris eller? Jag tycker det. Ibland har man bara lite för mycket att tänka på. Eller ibland och ibland? Som oftast tycker jag. Haha.

Kevin är bänkad framför tv:n. Jag ska diska frukosten och göra lite lunch alldeles strax. Kevin fick sin efterlängtade gröt i morse och suckar redan över att han är hungrig på mat. Men inte köttbullar och inte potatissallad och inte makaroner eller nudlar eller köttfärs. Så, det lutar åt att jag ska koka lite buljong till honom så han får dricka det till lunch? För där försvann precis min inspiration till att laga mat. Haha, jävla unge alltså - höga krav har han minsann.

Nej nu ska jag sätta på Carola i köket och stå där och skråla tills jag gjort klart allt som ska göras där inne. Jag är också hungrig nu.

I morse vaknade jag och fick panik.
Jag slängde mig upp  ur sängen och svor över att min mobil inte hade ringt och väckt mig. Jävla skitmobil.

Tills jag upptäckte att det var söndag. SÖNDAG. Alltså alla dessa långhelger, högtider, what so ever. Dom gör mig helt skogstockig och dagvild. Mina föräldrar har ju varit hemma nu i några dagar så att jag tog för givet att det var söndag igår, trots att jag innerst inne visste att det var lördag. Hur som helst. Inte hela världen att vakna med panik. Även om det känns att hela världen är emot en. Haha

Igårkväll så låg jag och Kevin och kollade in hans nya film superhjältarna. Jag hade sett halva kvällen innan så vi valde att fortsätta kolla in andra halvan. Och det är den enda "nya" filmen som Kevin har som jag orkat ta mig igenom och gladerligen kan påstå var bra. Eller förnuftig i alla fall. Haha. Den hade även vuxenhumor i sig vilket får hela familjen att tycka om filmen.

Kevin ligger och småsträcker sig i soffan. Han minsann chillar stadigt på morgonen. Här är det ingen stress i onödan inte. Är man fyra så har man väl rätt till det också. Gullungen. Ibland önskar jag att jag inte hade något tidsbegrepp för att få lugna ner mig lite. Troligtvis så skulle det bara få mig att hispa upp mig desto mer.

Nej nu ska jag göra mannagrynsgröt till Kevin och mig samt springa ner i tvättstugan och kolla tid.
Hörs sen.

Herregud va trött jag är.
Jag har legat i solen större delen av dagen. Kevin och jag cyklade ut till päronen på eftermiddagen efter lunchen och blev borta till kvart i sex. När jag var där så fick jag en av mina sinnessjuka idéer och fick för mig att gå och plocka nässlor. Sagt och gjort. Jag och Kevin tog cykeln och plockade massa nässlor för att koka nässelsoppa på. Eller min mamma fick laga det medan jag låg och solade. Jag behöver ju inte mala råget och grädda kakan. Eller hur är det den där sagan går nu igen?

Jag vet inte varför man inte tar vara på naturen mer än vad man gör. Man har ju nypon, nässlor, blåbär, hallon, lingon, äpplen på hösten, päron, plommon, vinbär, jordgubbar, smultron... listan kan göras hur lång som helst.

I höst ska jag fråga någon snäll rackare (min gudfar maybe) om jag får "palla äpplen". Här i nynäs är det nästan inga som tar hand om sin frukt på träden. Synd med tanke på att en annans skit är någon annans skatt.

Soppan blev jättegod i alla fall.
Tack mamma för den till middag.

Uppe med tuppen var jag i morse.
Jag har börjat dagen med att städa. Till sällskap så har jag Celiné Dion i bakgrunden på min sterio, hennes skiva Miracle som släpptes någongång när Kevin låg i min mage. Det blev den skivan som gick runt och runt på vår sterio de närmaste året innan och efter hans födelse. Samt Per Gessles, son of a plumber skiva. Jag fick för mig att Kevin kände sig trygg med den typen av musik som han hört i min mage. Kanske, kanske inte.

I regel så var han ett väldigt lugnt barn redan i från början. Och jag tror inte att det hade någonting med musiken att göra. Han sov i stort sätt hela tiden de första fyra, fem veckorna. Man kan inte påstå att det var "jobbigt" att vara mamma till honom då.

Planerna idag är Kevins val. Det är lördag, så varför inte släppa allt. Kevin kommer helt klart välja att cykla i alla fall och det kan vara skönt att röra sig när det ändå är sol ute. Det märker vi ju inte av allt för ofta nu mer. Så solen kan vi svenskar inte påstå att vi blir bortskämda med.

Kevin vill nog ha frulle nu, jag måste ställa mig och diska, slänga soppor, bädda sängen samt vika lite kläder, sen är min dag redo att börja!

Tjingeling.

Jag tror Kevin cyklade runt en halvmil idag sammanlagt. Mot slutet. De sista tvåhundra metrarna så gav han upp. "ÅH, jag orkar inte en meter till mamma", sa han med en suck.
Jaha, tänkte jag.
"Både din och min cykel måste hem... så du kan väl gå med cykeln om jag går brevid?" frågade jag.
"Nej mamma. Jag sätter mig här bak." I samma veva hoppade han upp i sin cykelstol. Jaha? En cykel och en unge där bak samt en barncykel som ska hem. Bara att hänga upp hans cykel på styret och cykla då.

Det gick bra. Lite vingligt men ovanligt bra. Nere på Estö håller dom på att bygga för fullt nu. Joe Labero ska hit i morgon. Mamma funderade på att ta dit Kevin i morgon men ångrade sig och kom med förslaget att vi skulle gå på Bio när det kommer någon rolig barnfilm. Jag tror det är mycket bättre för Kevin. Två timmars trollkarlsshow utan paus är nog ingenting för mitt lilla troll. Det är för segt. Jag vet ju hur han blir när vi ser sånt på TV! Haha.

Vi fick i oss en ordentlig middag med stuvade grönsaker och skinka hemma hos föräldrarna. Supergott var det. Kevin fick det i "doggybag" och fick med sig det hem. Just nu sitter han inne i sitt rum och tittar på
"Väääärldens cooooolaste film" - Superhjältarna som mormor köpte åt honom igår. (Nej, vem har sagt att min son är bortskämd?) Som sagt, han är sonen som mina föräldrar aldrig fick... trots att jag är så nära "kille" man kan komma, då jag lekte med pang-pang, indian och krigare när jag var liten! Dockor vad är det?



Kevin och Jacob i onsdags.

Godmorgon (typ).
Kevin har åkt runt med sin cykel i lägenheten hela dagen. Han är jättestolt över sig själv att han kan cykla samtidigt som hans motorik tillåter honom att trampa. Han har ju som sagt en favoritcykel på dagis, men den innefattade inga trampor utan man kan säga att det är en "sparkcykel".

Idag ska jag städa. Så fort jag och Kevin har åkt till mina föräldrar och hämtat min cykel. Keijo körde nämligen oss hem hit igår med bil och det var bara Kevins cykel som fick plats i bakluckan... uppenbarligen! Haha. Så nu ska jag snart ta en promenad så får Kevin öva lite på att cykla och bromsa och allt som tillhör cyklingen.

Annars blir det nog en ganska lugn dag. Kyckling till middag troligtvis, med klyftpotatis och någon god sås. 
Åh, munorgasm!

Nej nu ska vi börja röra oss. Ha en trevlig dag. 

Idag lärde sig Kevin att cykla utan stödhjul!
Är man inte lite stolt då som mamma?
Vi tog nämligen av dom idag på eftermiddagen och precis innan vi skulle hem så lärde sig klimpen att cykla utan stödhjul. Min prins.

Bort med all hjälp. In med ny kunskap!
Hell yeah!

Det är sånhär himmelsfärdsdag. Röd dag. Skön dag. Man slipper stressa upp till dagis vilket är det bästa dessa dagar har att erbjuda. Antistressdagar. Men fortfarande så ska jag hitta på nyttiga saker. Som att sticka ut och cykla med Kevin. Röra på mig. Åka inlines - så fort mina bölder på bakbenen (i form av skavsår) försvunnit från förra inlinesåket tidigare i veckan.

Mina ben är alltid ovana i början av året när man sätter på sig inlinesen - och då gör dom någon form av demonstration och låter mig ha ont i någon vecka innan jag vågar ge mig på't igen.

Nu ska jag snart hoppa ner i ett bad. Jag måste komma till liv. Jag sover 23 av 24 timmar. Om jag hade kunnat så hade jag helt klart gjort det. Jag känner mig aldrig riktigt utvilad längre, buhu. Hur som helst. Snart vänder väl det också och så kan man inte sova istället på ett flertal veckor. Hah. Så det är egentligen bara att välja. Ingenting är perfekt när man är människa uppenbarligen.

Nej - ett bad var det nu. Sen ska jag sätta igång här hemma!
Tjing.

Idag ska jag hoppa upp på gamla Bettan tillsammans med Kevin. Jag är trött på att dra runt stan med bussen så cykeln som jag fick hem igår blir ett jättebra färdmedel till och från dagis från och med nu. Vädret tillåter ju som sagt några minuters cykeltur. När jag cyklar ensam tar det cirka 15 minuter från min dörr - till dagis. När jag cyklar med Kevin så vill jag påstå att jag ska plussa på fem minuter i båda färdriktningarna. Och då har jag ändå tjänat in tjugo minuters resa som jag annars skulle fått ta med buss. Tänk så mycket, så lite kan göra!

Liz och jag har fått för oss att lägga oss som sälar ute på ringvägen. Förhoppningsvis så finns det en solvärmd klippa någonstans i anslutning till vattnet. Fram till halv ett så ska vi ligga där och steka! Underbart. Bikinin är på under min tröja så det ska bli awesome. Nu ska jag bara packa ner min MP3 och kanske någon filt om det får plats i min lilla väska.

Kevin ligger fortfarande och sover. Jag förstår inte hur han kan. Igår somnade vi nog inte en minut senare än 21:15. Och han snarkar fortfarande. Snacka om att vara beroende av tolv timmars sömn varje natt. Haha. Jag får väl ställa mig över honom och hoppa lite så att han vaknar till liv.

Ha en trevlig dag. Tjing.

Jag har varit ute i solen under större delen av dagen. Det började med att Liz hörde av sig vid tio. Så då bestämde vi oss för att ses en timma senare. Jag satte på mig mina inlines och drog ner på stan. Fan vilken frihet det är att åka inlines. Så satans kul, helt gratis och man tränar som attan. I morgon har vi bestämt oss för att dra ut på ringvägen om inte annat kommer ivägen... som dåligt väder tillexempel.

När vi varit nere på stan och strosat i flera timmar, legat på bryggan och sovit samt slängt i oss en billig glass från hamnkiosken så drog vi till dagis och hämtade grabbarna. Dom åkte upp på cyklarna och vi drog till en lekpark och lät ungarna busa i solen. Vilket underbart väder det varit idag. Hallelujah, sommaren kom trots allt. Nu är bara frågan hur länge den får för sig att stanna innan det kommer bakslag.

När ungarna busat klart så mötte Bobban upp oss och vi drog och handlade glass åt ungarna så drog vi till svandammen. Där busade barnen med att kasta sten i vattnet från bryggan med Bobban och jagade varandra runt, runt. Samtidigt så hade dom springtävling till soppkorgen då dom tävlade om vem som kunde slänga ner saker snabbast. Tillslut blev barnen för trötta för att orka leva, så vi drog hem. Men som sagt, tre timmar i solen är inte fy skam. Och för mig och Liz har det varit lite mer och helt underbart!

SOMMAR'N ÄR HÄR.

Helt galet trött är jag. Helt slut!

Men fan så rolig helg jag har haft.
Okej, nu ska jag försöka sammanfatta den utan att få det att gå ihop som en smörja.
I fredags gick jag ut tillsammans med Louise och massa andra vänner på kvarterskrogen för att sjunga lite karaoke. Askul hade vi det som vanligt och festen fortsatte på bedaröbaren som är det enda som är öppet till klockan tre. Minns inte hur länge vi stannade, men någonting säger mig att det var till runt stängning... jo det var det! Vi trängde ihop oss fem pers i en taxi och åkte hem. Louise sov självklart över, jag somnade i soffan och vaknade klockan sju. Lagom bakis men full av energi för att åka iväg på IDOL audition.

Vi drog in vid niotiden och kom fram tio. Ställde oss i en kö på en kilometer ungefär (helt galet lång, se bild längre ner). När vi gått fram och tillbaka och klockan närmat sig ett så kom dom passande kravallvakterna och kapade av kön, hälften av oss fick alltså återvända hem och återkomma följande dag. Åh, så deppigt. Men hur som helst. Jag åkte hem och sov en timma och taggade till för ännu en utekväll. Jag käkade en snabb middag i form av en burk fiskbullar och så drog jag mig mot Lollos farsa. Väl där så var det hennes tur att  käka och så drog vi vidare till Liz.

När vi drukit vin och snackat skit (så som kvinnor är bra på) så drog vi oss vidare till en polare. Där satt vi till klockan närmat sig tolv och så drog vi även denna dag in på bedaröbaren. En helkväll där jag levde på vatten för att inte förstöra min röst ännu mer. Efter lite tråkig dans, massa pussar och kramar, casinospelande och massa toalettbesök så kände jag att det fick räcka för dagen. Klockan två fixade Keijo en taxi hem till mig och jag kom hem runt halv tre och somnade direkt.   

Självklart så glömde jag att ställa mitt alarm på rätt dag och jag vaknade av ett SMS klockan åtta av Louise som lyssnade om jag fortfarande var på. Jag flög upp ur sängen, sminkade mig samtidigt som jag satte upp håret och slängde av och på mig kläder i all hast. Lika fort sprang jag till tåget och mötte upp Louise på gröndalsviken och tog tåget in till stan.

Vi blev smått chockade när det inte var någon kilometerlång kö på plattan och gick med oroliga steg in på kulturhuset. Där var det, ingången till IDOL. Vi gick upp för hundratolvtusen trappor i cirklar och kom upp till en sal med massvis med människor. Jag fick papper att fylla i och nu väntade bara den eviga väntan. Tiden gick dock ganska snabbt. Med rätt sällskap så flög tiden förbi.

Vi träffade verkligen alla sorts människor, verkligen!
Efter fem timmars väntan så skreks nummer 44067 upp i rummet och nervositeten var ett faktum. Från att ha varit cool-lugn till att bli nipprig så började adrenalinet pumpa. Femton minuter senare var det min tur att entra juryn. Den första gallringsjuryn. Nervöst öppnade jag dörren och gick in. Jag pressenterade mig för en ung tjej, samt ung kille som satt och lyssnade intressant på vad jag hade att säga.

Självklart hade jag låtvalsångest och bad dom välja mellan två av mina låtar. Därefter började jag sjunga för kung och fosterland. Dom antecknade och observerade. En minut senare så hade min dom kommit. Jag var inte den dom sökte. Ingenting jag hade förväntat mig heller. Haha.

Men fan va stolt jag är över mig själv som låtit mig (VÅGA) gå dit och sjunga för främande människor! Kevin är jättestolt över mig också. "Du är cool mamma, nästa gång vinner du!" sa han på bussen hem. Allt jag gör är för hans skull, han är mitt allt min clown.

Godmorgon.

Jag har en förmåga av att alltid vakna runt fyra på morgonen. Jag tittar på min mobil och ser som sagt vad klockan är och tvingar mig själv att somna om. Jag tror inte riktigt att jag somnar om efter den gången. Det är istället då som jag börjar drömma dom här konstiga, jobbiga drömmarna. Det slår helt enkelt aldrig fel.

Idag ska jag hämta min cykel om den står kvar där den parkerades i höstas. Herregud jag har inte sett skymten av den på sex, sju månader. Jag hoppas verkligen inte att någon har tagit den och gjort den till sin. Jag behöver den nu när det börjar bli "varmt ute".

Det blir ju faktiskt varmt om man sätter på sig dubbla vantar, långkallsonger, overallsbyxor och mössa tillsammans med en täckande dunjacka. Då blir det ju nästan som att cykla mitt i sommaren. Any way.
Kevin sover. Jag ska väcka honom. Sen ska vi dra oss åt dagis och jag ska promenera till pappsen som går hemma. Där ska jag kolla hur mycket kläder jag behöver ta med till Kevin. Om jag ens  behöver ta med några. Han bor som sagt där vissa helger och det mesta finns tillgängligt redan.

Men som sagt, nu blir det frukost.

Jag och solen är inte så stort fan av varandra längre. Speciellt inte nattetid. Absolut inte nattetid. Kevin påpekar om och om igen att man "minsann inte kan sova när solen lyser ute". Jag smäller hans lilla bubbla genom att påpeka att "solen minsann håller på att gå ner för att sova själv". Varav Kevin (som är väldigt klok för sin ålder) säger att solen inte sover, "den släcks".

However. Han är fortfarande vaken. Vems fel är det? Absolut inte mitt självklart. Det är den där jävla Jonny Blund som vägrar ha vägarna förbi våran lägenhet. Det är solen som vägrar gå ner i tid, runt sex hade varit lagom. Och det är den där sommartiden man ställde om för några veckor sen. Jag visste att det var någonting dåligt den skulle bidra med.

I helgen ska Kevin sova hemma hos mina föräldrar. Jag ska ut på äventyr och svänga om mina lurviga på något dansgolv eller hos någon privat stackare som får stå ut med en fest. Kul ska jag ha i alla fall. Inte så kul som alla andra gånger dock. Men kul.

Jag har saknat mina vänner och att kunna samla dom på en plats, en kväll vore fab.
Nu ska jag hoppa i säng och ta med min son och bädda ner honom under lakanet så att han ligger still!

Sov gott.

Jag vet inte hur ni är.
Men jag är sån att om jag inte gör någonting när jag väl har chansen så sitter jag och gruvar över mitt dåliga beslut i evigheter. Så därför har jag beslutat mig för att göra en massa. En del i helgen och endel längre fram. Jag ska hinna med allt jag vill innan jag dör. Inte för att det alltid slutar bra, eller som man vill. Men man har gjort det. Man har fått ett bättre självförtroende och tror lite mer på sig själv än innan. Man har tagit sats och gjort någonting man trott att man kanske inte skulle vågat. Man har kommit förbi ett mål, eller checkat av en sak på sin "att göra lista" om man nu äger en sån.

Jag har aldrig ångrat någonting jag gjort. Det är väldigt sällan jag gör det. Det som är gjort tillhör det förflutna. Det är historia. Det som komma skall är ovist men har man chansen att göra något man vanligtvis inte brukar, så gör det.

Jag ska ta min chans i helgen. Jag ska göra någonting jag vanligtvis inte brukar eller vanligtvis inte gör alls. Jag ska bara chansa och ge gärnet. För på ett ögonblicks sekund är allt förbi.

Vem vill då inte vara där och tänka. Jag var där, jag kämpade och jag tog chansen.

Det handlar inte alltid om att vara bäst. Det handlar om att våga visa vad vi vill.
Jag vill - jag ska - jag kan. Chansa du också. Vad finns det att förlora?

Italiensk musik spelas på hög musik på min dator. Samtidigt så skriker tv:n ut sin reklam och sin propaganda till min son. Han är dock placerad i sitt rum med sin Disney DVD. Nej han älskar inte den... han avgudar den tydligen.

Anna ska in på operation hos tandläkaren idag för att ta bort en visdomstand. Jag önskar min tjej all lycka till och hoppas inte på att hon ska behöva leva på soppor i tre veckor framöver nu. Vi handlade in lite varma koppen tidigare idag, ut i fall att liksom.

När Anna drog in för operation "tandbortagning" så hoppade Louise på bussen för att hämta Kevin med mig. Sen gick hon ut på en sväng med honom med cykeln. Kevin är verkligen helt galen i sin cykel. Jag måste dock fixa nya stödhjul till honom, han vinglar värre än vad jag gör på fyllan...  (okej, det är inte riktigt sant).


Till middag idag velar jag fortfarande. Vi har haft kött, fisk, grönsaker och potatis, pasta och gröt. Vad kan man mer ha liksom?

I måndags åt vi fiskbullar och potatis med tomater.
I tisdags åt vi köttfärsgratäng med pasta (liknade typ makaroner och köttfärssås)
I går åt vi mannagrynsgröt med kanel och lingonsylt.
Idag... velar jag fortfarande. Jag är så grymt sugen på kålsoppa med frikadeller men vet inte hur lång tid det kommer ta nu när min färs inte är helt tinad. Åh, dagens i-landsproblem.
I can feelt it.


When the world seems to shine like it had to much wine, that's amore.

Ny dag, nya möjligheter.
Trots att folk håller sig jävligt friska på jobbet.
Idag har jag inte blivit inringd heller. Själv ska jag ringa till lönekontoret och kolla om dom kan ge mig någon form av kopia på lönepappret. Lika så ska jag ringa till Nynäsgården och lyssna hur jag jobbade i november, december. Jag minns att jag inte jobbade alls i december med hela härvan om Kevin på sjukhus, ledigt och ickeledig tid. Men jag tog mig tid att bli bjuden på julshowen vilket var helt underbart kul den kvällen. Trots att jag knappt kände någon... annat än Jonas då som spelar med i den, och grabbarna som jobbade nere i baren. Haha.

Nej. Idag ska jag ringa Anna nu på morgonen. Vi ska dra iväg och fika någonstans och förhoppningsvis kommer Alex ner till nynäs så att jag får fortsätta halva dagen med henne. I morgon ska jag till röda korset och köpa upp mig ett dussin pocketböcker till. Jag har precis en till hylla att fylla innan bokhyllan är så som jag vill ha den.

Nej. Jag har precis kommit ur duschen och ska föna håret och försöka komma igång. Därefter väcka Kevin och ge honom lite frukost innan vi drar mot bussen.

Nu har jag grym auramigrän. What the fuck.

Hejsan hoppsan, fallerallera.

I dont like it...
I LOVE IT.

Min bokhylla har tagit plats i mitt vardagsrum. Det tog inte många minuter innan den var överfull med mina böcker som "skräpat" i lägenheten. Dom har legat lite utspritt här och där och varit mest döda liksom. Men äntligen (det tåls att upprepas) ÄNTLIGEN har dom fått liv igen i en jättetjusig bokhylla. Ståtligt!

Tänk att man kan gilla ett dött ting så mycket som jag gör med min bokhylla. Den gjorde verkligen hela min dag och inspirerar mig till att köpa in fler böcker. Hundra pocketböcker till i år. Minst.

Kevin och jag ska fira min lycka med en portion var av en riktigt god mannagrynsgröt med lingonsylt och kanel som jag så snällt stått och lagat till kvällsmat åt oss. Så fort det är slut så kallar sängen.

Sov gott.

I väntan på att min bokhylla ska komma med leverans så lyssnar jag på Sheryl Crow... eller fel av mig, låten ändrades precis till Rod Stewart - men det är väl samma lika på ett snitt, ungefär. 

Ännu en dag har passerat obemärkt förbi. Dagarna flyter ihop i varandra och drömmarna lika så. Om nätterna drömmer jag så absurda drömmar att jag börjar undra om jag drömmer eller om jag är i vaket tillstånd. Konstigt hur man upplever det abstrakta ibland - hur man faller för ett stup och samtidigt observerar sig själv falla, men stupet tycks aldrig komma till ett slut. Jag vet inte om det stämmer - att om man dör i drömmen så dör man i verkligheten? Jag vill inte prova dock. Men jag tänkte om det kanske är någon som drömt om döden?

Jag fick ett samtal från min mamma nyligen där hon undrade hur jag mådde. Haha. Hon trodde att jag hade deppat ihop totalt nu när jag inte bloggar lika mycket. Men mamma, jag kan trösta dig (och er andra) med att säga att jag har ett liv utanför bloggen också. Haha. Idag har dagen gått åt till att fixa i ordning här hemma. Jag har flyttat lite möbler, städat undan. Dammtorkat golven och pillat navelludd. Ungefär...

Nej, nu övergår deppmusik i peppmusik.
NU HAR PAPPA LADDAT BÖSSAN spelas just nu på min spotifylista!

Jag vet inte varför det känns så konstigt när man läser andras bloggar och det står.
Gravid - mamma född '93. Nittiotre? Det känns jätteungt. Men hon var uppenbarligen äldre än vad jag var när hon blev gravid. Snacka om att man lever kvar i old times.

Jag har sysselsatt mig med att äta avokado ikväll. En syssla som jag kan vänja mig vid om avokadon vill vara mogen. Jag hade turen och köpte två till priset av en, men nackdelen var att en va omogen på halva delen. Nitlott.

Jag ska hoppa in i ett bad nu istället. Det känns som en syssla jag kan njuta av en stund. Jag har överröstat min högtalare halva kvällen och troligtvis blivit osams med grannarna pg.a detta. Ingen har dock hotat mig än, eller slängt ner ett hotbrev i brevinkastet. Så dom kanske njuter av min fal(sk)sett?

Nej imorgon är det en ny dag och den tänkte jag också utnyttja.
Då får jag förresten hem en assnygg bokhylla. Awesome. Det känns superb. Tänk vilka snälla "föredetta" grannar man har som skickar över bokhyllan till en bokgalen tjej som mig. Vad kan man säga, annat än
- tack så jättemycket?!!

Allt går lite sådär just nu.
Jag har inte tid med någonting. Trots detta så gör jag ingenting heller. Jag bara flyter, hänger med liksom. Just nu känner jag mig mer som någon som observerar mitt liv mer än att jag lever det. Men jag försöker hitta tillbaka. Tro mig.

Bloggandet ligger lite på vila just nu.
Varför har jag ingen bra anledning till. Som nu när jag skriver ett krystat inlägg. Mest för att ni ska ha någonting att läsa så att jag inte förlorar er. Det är trots allt för er skull jag skriver. Därför känns det vettigt att skriva någonting vettigt också men jag kan inte.

Jag känner mig tom i tankarna.
Jag har nog mina anledningar till det. Eller kanske inte... Det är bara en period i livet då man prioriterar sitt liv istället för bloggen helt enkelt. På dagarna sover jag när dom inte vill ha mig på jobb. Idag är en sån dag när dom inte behöver mig. Klart man känner sig oviktig. Eller så är det så enkelt att alla är friska. Jag håller tummarna på att någon ska bli sjuk. Hur sjukt är inte det?

Jag vill jobba.
Jag behöver jobba för att få in pengar. Det låter helt vettigt. Men det är svårt när det inte finns så mycket jobb. Varken innanför eller utanför bemanningen.

Just nu observerar jag mitt liv från min kropp. Jag försöker se vad som kommer hända. Men som sagt...
.. vem kan spå framtiden?

Jag har ingen ursäkt till att min uppdatering varit skitdålig.
Hur som helst så gav jag er en förvarning om att den skulle vara sämst, så jag antar att den fortfarande gills.
Helgen har gått fort fram. Den största tiden har gått åt till att ligga framför TV:n och zappat. God mat, trevligt sällskap och mycket snack helt enkelt. Det är nog en bra sammanfattning av allt som hänt.

Nu ser det ut som hej-kom-och-hjälp-mig här hemma. Mest för att jag inte lyft ett finger under hela helgen. Jag har inte stressat, inte känt något tvång. Inte gjort någonting helt enkelt. Ibland behöver man sånna dagar också så det var mer än välkommet.

Det är redan maj nu också. Hur fort har inte tiden gått? Ibland känns det som att man är publik till sitt eget liv. Man står utanför sin kropp och ser på hur kroppen arbetar men själv uppfattar man inte hur fort tiden faktiskt går. Det känns som att hela helgen gått förbi på... ett ögonblick?

Ja herregud.

Det finns inte så mycket mer att skriva nu. Jag ska ringa till jobbet i morgon för att höra hur min anställning blir. Den gick ut i fredags om jag inte minns fel? Appropå det så måste jag leta upp mitt kontrakt i någon pärm.

Well. Time to work.
Sen blir det filmmys med Kevin i sängen.
Tudeluu.