Idag har jag blivit stolt bidragsgivare till mustach-kampen mot prostatacancer.
Jag tycker det är lika viktigt för män så som kvinnor (båda förlorar sin kvinlighet samt manlighet i samband med sjukdomen) och framförallt så förlorar många livet i sjukdomarna. Så jag anser att det är en självklarhet att bidra med (vad det nu kostade) tjugo kronor, till ett gott slutmål. Sen hur många kronor det är som går direkt till forskning och hur många det är som går till tillverkningen av broschen vet jag dessvärre inte. Men jag antar att det är hälften, hälften i frågan.

En nära släkting till mig har haft prostatacancer. Nu tror jag att det var tio år sen, och tack och lov så överlevde han sjukdomen. Han har alltid varit min lilla teddybjörn och kommer alltid vara.

Gert Fylking och Robert Aschberg har spridit budskapet om prostatacancer genom sverige nu ett bra tag, och jag tror dom lyckas med uppgiften ganska bra. Skönt att det finns engagerade personer som tänker på andra och inte sig själva hela tiden. Och sen att dom tar hjälp av kändisskapet som dom har är väl bara till fördel för forskningen?

Nog pratat om cancer.