I väntan på att min bokhylla ska komma med leverans så lyssnar jag på Sheryl Crow... eller fel av mig, låten ändrades precis till Rod Stewart - men det är väl samma lika på ett snitt, ungefär. 

Ännu en dag har passerat obemärkt förbi. Dagarna flyter ihop i varandra och drömmarna lika så. Om nätterna drömmer jag så absurda drömmar att jag börjar undra om jag drömmer eller om jag är i vaket tillstånd. Konstigt hur man upplever det abstrakta ibland - hur man faller för ett stup och samtidigt observerar sig själv falla, men stupet tycks aldrig komma till ett slut. Jag vet inte om det stämmer - att om man dör i drömmen så dör man i verkligheten? Jag vill inte prova dock. Men jag tänkte om det kanske är någon som drömt om döden?

Jag fick ett samtal från min mamma nyligen där hon undrade hur jag mådde. Haha. Hon trodde att jag hade deppat ihop totalt nu när jag inte bloggar lika mycket. Men mamma, jag kan trösta dig (och er andra) med att säga att jag har ett liv utanför bloggen också. Haha. Idag har dagen gått åt till att fixa i ordning här hemma. Jag har flyttat lite möbler, städat undan. Dammtorkat golven och pillat navelludd. Ungefär...

Nej, nu övergår deppmusik i peppmusik.
NU HAR PAPPA LADDAT BÖSSAN spelas just nu på min spotifylista!