alltutommodedenise

Hjälp! Det har börjat hagla stora isbollar utanför. Jag som hade tänkt ta med mig Kevin ner på stan och äta ute med honom. Pannkaka och sylt var han sugen på. Men nu ser det ut som jag får ställa mig själv här inne och göra det. Eller alternativt i morgon. Jag har städat idag när jag kom hem, så nu är halva lägenheten helt städad i alla fall. Bara halva kvar då. Hall och vardagsrum för att vara petig. Det bör gå ganska snabbt. Det är mest bara kläder som pryder golvet, och pengar. Alla mina enkronor som Kevin leker med och räknar, leker affär och pysslar med. Det är en hel del enkronor, närmare två hundra när jag räknade sist... så nu är det bara att plocka och se glad ut. Eh...

Jag måste ta mig till ICA snart också. Jag har miljoner pantburkar och flaskor under diskbänken. Jag är glad att min mamma inte varit över. Haha. Nej, men dom ska jag åka med i morgon om det blir bättre väder. Annars får vi ta det efter jobben i veckan. Jag tog emot ännu ett jobberbjudande från min granne, så just nu pendlar jag mellan tre jobb. Vi får se hur länge det håller.

Just nu sitter Kevin och tittar på barnprogrammen. Jag ska tända lite ljus och göra det mysigt för oss. Kanske springa ner på butiken en snabbis och köpa något gottis för ikväll... Vi får se vad vi hinner med.

Hörs sen.


Kevin när han spelade bowling för några veckor sen.

Phu.
NU är jag trött.
En heldag vid coop och det nya köpcentret gör en verkigen helt slut. Det brukar vara ungarna som blir trötta av intrycken, men den här gången var det jag.

Solen står högt på himlen och delar plats med ett dussintal moln. På sterion dunkar Zillah och tottes skiva som vi fick. Kevin fick även en apsnygg buktalardocka av Zillah. Hur söt som helst, och den drog till sig massa uppmärksamhet på stan och coop när vi sprang där nere. Haha.

På vägen hem hamnade vi på en marknad i centrum. Massa karuseller och hoppborg, och lotterier. Tillslut fick jag säga nej till Kevin för att han inte skulle få göra allt. Han fick i alla fall åka karuseller och rida på en ponny. Han var jättestolt och superduktig min lillkille. Och tjejen som tog hand om ponnyridningen var jätteduktig hon också.

Nu är vi hemma i alla fall. Jag ska börja städa undan lite här hemma medan Kevin dunkar Zillah och Totte på sterion får jag lite tid över till annat!

Jag var tvungen att väcka Kevin. Han har nu varit vaken i tio minuter. Och att sova till tio i hans värld existerar inte än! Kevin vaknade lagom till att Lotta på bråkmakargatan började nu klockan tio. Han blev nöjd minsann.

Vädret utanför ser osäkert ut. Sol vissa minuter och moln andra. Jag vet inte riktigt vad jag ska sätta på mig för kläder. Och inte heller verkar SMHI kunna ge en stadig prognos av vädret heller. Nu ska jag hoppa in i duschen i alla fall och skrubba mig någotsånär ren, sen ska jag börja dra mig mot stan och alla sedvärdheter som är uppställda just idag. Svandammen, Estö, Ösmo, Coop-området. Överallt finns det tydligen saker att göra. Synd att ta allt på en och samma dag, dumt att splitta sig lite?

Men för i huvud taget så är man glad att det händer någonting här i nynäs. Vad som händer spelar egentligen inte så stor roll. Bara det händer nått.

Nej, duschen var det!
Ha en trevlig dag allesammans.

Godmorgon.
Varje gång jag går upp före Kevin blir jag grymt förvånad över hur länge en sån liten krabba orkar sova. Han skulle nog kunna sova sig genom krig om det skulle behövas. Han sover fortfarande, trots att jag låg på hans arm när han vaknade (jag tycker ju att hans arm borde ha somnat?)

Det här med att sova tillsammans då...
Kevin har sovit tillsammans med mig i sängen sen han föddes. Inga problem för mig liksom. Jag får sällskap och panikkänslor varje gång jag tvingas sova ensam. Men för Kevin då? Jo, jag tror han blir jättetrygg. Han vet att jag finns där när han behöver mig. Natten är ändå väldigt läskig period för barn. Mörker, spöken, monster. Allt tycks finnas i rummet i samband med att man ska sova. Men jag har aldrig behövt tackla det. Jag har aldrig blivit ombedd att krypa ner på golvet och leta efter monster under sängen, eller spöken i garderoben. Han känner sig trygg när vi ska sova, just för att han vet att jag är det första och sista monstret han kommer se när han sluter och öppnar ögonen. (Sen om jag som monster är en bra eller dålig sak, det vet jag inte?)

Människan är sedan hundratusentals år tillbaka (jag är inte sådär jättesäker på siffror då människan uppstod, haha) varit flockdjur. Vi är skapta att ligga tillsammans. Fråga din mamma om hon sover bra utan din pappa, eller om hon sover bra när du är på fest till halv två? Fråga om hon sov gott när du var förkyld när du var två och tvingades sova ensam i din säng.

Jag somnar till Kevins andetag och vaknar till dom. Han somnar till mina snarkningar och vaknar oftast till en tom säng. Men jag tror tryggheten bestämmer hur länge ett barn kan sova.

Om Kevin inte vaknar till tio så måste jag gå och väcka honom dock. Vi ska ju iväg och fika med Zillah och Totte efter deras uppträdande... Jävla tonårsbarn man har.


På bilden så sover Kevin "sittandes" på mina knän, två dagar gammal.
Vi har äntligen kommit hem och får sköta vårat!


Kevin sover i min säng på BB.


Kevin sover i vår säng...


Min säng, hemma hos mormor och morfar.


Kevin sover i sin gudmors säng.
(Vi sov tre stycken i hennes säng under tre veckor, drygt.)
Och levde på varandra i tre veckor i hennes etta. Herregud säger jag bara!

Jag vet att många av er gått in genom Madickens blogg till min. Jag menar, statistiken har eskalerat markant, och jag hoppas innerligt att ni fortsätter läsa. I alla fall en del av er kan väl fortsätta titta in!

Ni har i alla fall fått chansen att läsa om det negativa som en ung mamma får stå ut med i regel varje dag, om man inte väljer att blunda för problemen. Men det finns jättemycket gott i det hela. En hel del. Nej jättemycket finns det.

Som exempel så måste jag påpeka att man orkar jättemycket som ung mamma. Om man orkar mer än en "medelåldersmamma" vet jag inte, med tanke på att jag aldrig fått chansen att bli en. Men jag som ung mamma kan erkänna att jag känner mig hurtig och aktiv och ofta försöker hitta saker som roar både mig och Kevin.
 
Man är alltid ett hett ämne. På busshållsplatsen, på tåget, på båten över till djurgårn. Alla har tid att fråga ut hur det är att vara ung mamma och jag svarar gladerligen på frågorna. Många är nyfikna utan att nyfikenheten går över styr och blir elaka frågor. Många vill såklart väl, trots att det finns många som vill motsatsen.

Man vet hur det är att titta på bolibompa. Jag menar, tre år innan jag blev gravid så slutade jag titta på bolibompa. Tre år senare fick jag en anledning att fortsätta se på bolibompa. Underbart.

Man har alltid ursäkter från att slippa en utekväll. Vissa skyller på ont i huvudet, för trött eller har inte lust. Jag skyller på att jag har barn, och det funkar. Jag får max ett, okej, ibland två SMS mitt i natten från folk som undrar vad jag gör under helgen. Till motsats från vad jag fick förr!

Man kan hyra Disneyfilmer och barnfilmer utan att verka helt sjuk i huvudet.

Man får gå på träffar som "Unga med ungar" och träffa andra mammor och småknoddar.

Man har anledning att gå runt och nynna på barnlåtar.

Man kan titta på Unga mödrar och inse att man är jävligt lycklig som fick chansen att växa upp i sverige. Jag vet inte om ni tänkt på det men nästan alla unga mödrar röker innomhus i danmark? Jag vet inte om dom bara valt fel mammor?

Well. Jag älskar att vara ung, aktiv och mamma.
Jag älskar min knodd och avskyr tanken på att han en dag ska växa upp och bli en man!
För mig är han fortfarande liten - med ett stort hjärta och det är inte okej att få den bilden raserad. Fy.

Sen förespråkar jag inte för att folk ska bli unga föräldrar.
Jag var 15 när jag blev gravid och gav mig själv ett löfte, skulle jag behålla barnet jag väntade så skulle jag gå klart skolan. Så jag kämpade mig igenom gymnasiet. Sista året fick jag vara helt ensamstående och kämpa med dagis, hämtning och lämning, hemmet och skolan. Jag klarade det och försöker bygga succesivt en bra framtid för min son. Ni ska inte tro att det är lätt. Men jag kämpar, varje dag.

Åh vilken kväll. Kevins bästa kompis och hans mamma bänkade sig brevid oss, och vi hittade en plats precis vid scenen. Vilken vy, utsikt och vilken känsla som framfördes. Herregud. Jag är sån att jag blir jättenervös när dom står på händer över en höjd, eller värre; står på huvudet! Alltså. Hjälp? När rockringstjejerna rockade loss upptäckte jag hur jag själv lät min kropp följa med i deras swing! Haha.

Och värst var det när "luftprinsessan?" hängde i taket på några snören och "gungade". Jag klarar inte av att se på sånt. Är livrädd för att dom ska falla i golvet och bryta alla ben i kroppen.

Kevin blev tokförälskad i clownerna. Haha, jag klandrar honom inte. Jag själv blev lite småförälskad i deras tokigheter! Snacka om att få med hela publiken på deras knasigheter! Dom sprutade vatten och skojade med alla krafter dom hade. Jättegulligt var det i alla fall.
 
När cirkusen närmade sitt slut så frågade Kevin om vi inte skulle "dra vidare nu". Han orkade med andra ord inte med två timmar. Jag kan hålla med om att två timmar är lite länge om man är så liten som han... och så stor för mig. Barnen mellan sju och tio såg ut att ha det roligast!

Nej nu ropar Kevin på att jag ska komma och kolla Talang med honom. Hörs sen!


Denna coola bild är tagen på min student förra året. Haha, min älskling.

Nu ska vi röra oss ner mot cirkusen. Jag orkar verkligen inte höra Kevins "När ska vi gå?" "När börjar det?" "Mamma, skynda dig. Vi måste gå, den börjar om fem minuter, fyra, tre, två, ett. Jaha, nu har vi missat den"-tjat.

Någon som har tid över att ge min son ett tidsperspektiv? Eller i alla fall lite hum om vad klockan är.
Cirkusen börjar om fyrtio minuter men det ser ut som vi får gå ner nu som sagt. Och ingen middag har jag fått i mig heller. Det börjar bra. Eller inte.

Men om två timmar är vi tillbaka och då bänkar vi oss framför talang. Eller jag i alla fall. Kevin lär vara jättetrött efter alla intryck att han inte kommer orka vara vaken. Eller så kommer han det? Efter allt snask som han har smaskat i sig sen vi kom hem från dagis. Som sagt, godispåsen lämnar vi hemma och tar fram igen nästa vecka.



Två år sedan kortet togs. Var tog tiden vägen?

Jag vet inte hur det är med er. Men det finns alltid folk man bara vill gå förbi när man "träffar på dom". Som på stan? Den där damen som alltid ska berätta alla historier om sitt barnbarn, eller sin jycke som annars bara skäller på opassande ställen. Eller som killen som du frågade chans på i fyran men som nobbade ditt förslag för att han var kär i den allra sötaste tjejen i klassen. Ja ni fattar.

Hur går man förbi dom på ett snyggt sätt utan att behöva stå och kallprata? Tittar åt ett annat håll? Får det att se ut som man är i andra tankar? Tar upp och pillar ivrigt på mobiltelefonen (jag själv avskyr den utvägen. Det är rentav elakt!)  efter ett nummer man kan "tänkas ringa".

Så många jag har hälsat på som har tittat åt ett annat håll, ignorerat mig eller bara skitit i att hälsa. Alltså, jag har slutat räkna...

Sen finns det folk som man umgåtts flitigt med i barnåldern som man bara vuxit ifrån. Man har ingenting vettigt att säga till varandra idag i vuxen ålder, och man finner inget intresse i att småprata om vädret. Man har alltså två val. Bryta den tysta; "Its amazing how you can see right thru me" -trenden, eller hälsa. Eller... bidra med ett leende?

Så svårt kan det ju inte vara med att bryta ett mönster? Eller?

Jag är trött på människor som inte hälsar. Känner man varandra, bidra med ett "hej". Det skadar inte. Det gör inte ont. Det får oss att må bättre! Le också. Var glad. Eller se glad ut i alla fall. Det orkar man.

Ta tillvara på dina vänner, och ovänner och bekanta.
Du vet aldrig när du behöver dom.

Jag är nyligen hemkommen från jobbet. Jobbade slöpass idag - på måndag är det näst intill samma sak igen. Men det är skönt att ha eftermiddagarna något sånär fria i alla fall. Jag blev extremt förvånad över antalet besökare och förstod att det var någonting lurt på G. Men inte då. Söta Madicken har gjort mig till första gästbloggare. Jättekul, verkligen! Och kul att så många gillade det jag hade skrivit också.

Kevin har tjatat om cirkusen sedan jag hämtade honom på dagis för en timma sen. Han flög från mellisbordet och in för att hämta hjälmen - for ut till cykeln och så drog vi till ICA och inhandlade massvis med godis. Förhoppningsvis får man ha med sig det in. Annars lämnar vi det hemma.

Jag är helt slut i kroppen, med all rätt! Trots att jag jobbat halvdag så betyder det att man får vara utan lunch om man inte vill jobba en extra halvtimma. Nejdu. Så kul är det inte på jobbet att jag väljer att stanna där.

Istället drog jag ner till hamnen och åt en glass i solskenet med en nära vän som ska på utlandstjänst till Afghanistan i ett halvår. Hoppas innerligt att han har hälsan i behåll när han kommer tillbaka och att han inte blivit skadad eller krigsskadad. Ursh!

Underbart väder är vi bortskämda med i alla fall. Love it.

Nu ska jag och Kevin äta lite god lax med gräslök och gräddfil samt lite potatissallad innan vi ska ner till cirkusen för föreställningen som börjar klockan sex. Jag har lite att stå i också. Phju.

Godmorgon.
Kevin fick ett ryck i morse och började gråta över att han hade kissat i blöjan. Jag sa att det var dags att sluta med blöja om han kände det så. Så det är en deal. Men jag berättade också att jag kommer tvingas ta upp honom på toaletten flera gånger per natt tills han lärt sig själv. Men det var nog inga problem.

Idag jobbar jag från tio till två på viaskolan. Det är skönt att slippa stressa på morgonen. Trots det så ska vi åka om drygt tjugofem minuter.

Ikväll är det cirkus för Kevin som gäller. Sen i morgon är det Zillah och Totte som kommer till nynäs som vi ska se, efteråt så ska vi försöka hitta ett mysigt fik som vi kan fika på. Och om vi har orken över till på söndag så ska vi åka in på Ösmomarknaden. Plus att vi ska ha några minuter över att gå på estö Ip-loppisen om vi hinner. Herregud.. Allt på en gång.

Hell yeah.

I morse när vi drog till dagis så var det en cirkus som packade upp sitt tält och placerade det på estö IP- precis nedanför våran backe. Idag när vi drog hem så skulle jag passa på att fråga när cirkusen var och hur mycket den kostade. "No english" var svaret.

Herregud vad irriterande. Efter lite googlande så har jag fått fram priser och tider för morgondagen tack och lov. Haha.

Idag passade jag på att sola i en och en halv timma efter att jag lämnat Kevin på dagis. Jag och Liz la oss nere vid niksta. En timma senare skulle jag vara på mitt möte. Blev lite småstressigt men jag fick tiden över till att skriva papper och fundera ut frågor. Tack och lov. Nu börjar eländet leda mot ett slut i alla fall.

I morgon ska jag och Kevin in och prova handla cirkusbiljetter i alla fall. Hoppas man kan det utan att man behöver förbeställa eller jobba på ett företag som säljer dom. Well, det återstå se. Annars får jag och Kevin helt enkelt placera oss framför talang i morgon. Och har vi tur så hinner vi med båda två.

Nej fan. Nu ska jag hitta på någonting annat. Som att städa. I morgon är det tillbaka till jobbet igen. Wie... Viaskolan är det som gäller i morgon. Skönt med variation... eller?

Nej men hon är snäll hon som jobbar där, tack och lov. Plus att det är en kortisdag så egentligen har jag ingenting alls att klaga på...


Kevin kommer bli minst lika vild och galen som sin mamma när han blir stor. ♥

Godmorgon i lingonskogen.
Jag tog en lite längre sovmorgon än förväntat. Kvart i åtta tvingade jag mig upp ur sängen med en stor ångest. Inte för att jag hade sovit för länge, utan för att jag ville sova mer. Men Kevin måste trots allt till dagis så det är bara att klä på honom nu och ge sig iväg med cykeln. Kvart i nio drar vi och innan dess så måste jag ge honom någon form av frukost samt klä på honom. Sen är det ju inte hela världen om vi kommer några minuter senare heller, för jag orkar verkligen inte köra i hundranittio.

Klockan ringde först sexnollnoll. Jag ignorerade den signalen totalt och sov vidare till nästa, kvart över sju. När den kom så stängde jag av och ändrade den till kvart i åtta. Det är så härligt när man kan sova ut. Då får man ju ta tillfället i akt och göra det också.

Nej, frukost var det.
Tjadå.

Igår innan vi somnade (kvart i åtta, host, host) så diskuterade jag och Kevin djupt om vem som är vad och vad som gör vem... typ.

Kevin sa följande;
"Mamma, vi får skaffa en bebis!".
"Men älskling, vi kan inte skaffa en bebis, jag kan, men vi kan inte."
"Nej, men den får ligga i din mage tills den kan leka med mina leksaker!"
(Typ som; Det fattar du väl?)

"Men din pappa har ju en bebis hemma som du ska åka och hälsa på, och henne kan du ju låna ut dina leksaker till?"
"Men... men det är Annas bebis, pappa får skaffa en egen i sånna fall"
"Men Anna och pappa "äger" henne tillsammans ju."
"Aha? Men då får du också köpa en egen bebis"
"Men man kan inte köpa bebisar, man kan få bebisar eller så får man adoptera från ett annat land".
"Apotera då?"
"Men det är inte så lätt älskling. Man måste få jättemycket hjälp med papper i sånna fall och prata med massa människor".
"Jaha? Men åh, mamma... Nu orkar jag inte mer, NU sover vi."
"Okej, sov gott."
"Mm"

Två minuter senare;
"Mamma, har du köpt mig eller är jag apoterad?"
"Du är köpt älskling, hahahaha"

Gullungen där!


Mitt hjärta.

Hemma från jobbet. Idag var sista dagen i ösmos högstadieskola. Det är alltid nackdelen med att jobba på Bemanningscentralen. Att man inte vet vad som händer resten av veckan. Tråkigt, men sant. Nog för att det alltid finns jobb någon (eller några) dagar i veckan, men man vill gärna kunna planera sina dagar också.

I morgon har jag dock skrivit av mig. Jag ska på möte på tidig eftermiddag så det är lika bra att samla ihop och skriva på alla papper och dylikt som ska med på mötet.

Hade jag kunnat så skulle jag ha jobbat i ösmo i morgon igen. Synd bara att annat kom mellan. Extrapengar är som sagt alltid välkommet.

I juni nu fick jag en bokning av min andra kära chef, Lasse. Han frågade om jag kunde jobba på leksaksaffären den 10-11 juni och samtidigt lära mig hur systemet fungerar inför sommaren. Jag hoppas att jag får jobba tillsammans med någon rolig i sommar. Det är trots allt två veckor vi pratar om och att jobba med någon man inte kommer överrens med är absolut inte kul.

Sen ska jag jobba med min föredetta granne (förhoppningsvis på tisdag) och hennes städbolag. Annars är chansen stor att jag har dubbelbokat mig till BC på måndag, samtidigt som jag skulle jobba med henne. Herregud. Mycket jobb nu med andra ord. Men det  går bra nu, kompis - det går bra nu!

Intervjuvn som jag skulle ha med en tjej från Linköping gick jättebra den också. Tjugofem minuter gick den på sammanlagt och jag skulle svara på massa frågor kring hur det är att ha barn, hur det var innan, hur det var efter, hur folk bemöter en, om man får negativa kommentarer, hur synen kring unga mammor är. Herregud en massa frågor var det! Jag satt på tåget påväg in till stan när hon ringde, men det kändes som att jag fick med allt jag kände och tyckte i alla fall...

Nej, nu ska jag gå och fixa i ordning middagen till Kevin och mig.

Igår drog jag och Kevin in till stan för att va på festival. Herregud va kul det va, på kungsan. Det var Music against drugs. Polisen tillsammans med Kris var på plats för att informera. På scenen stod Dogge, Denise Lopez och Robin Bengtsson. Som sällskap in hade jag min söta vän och föredetta granne Jeanette.

Vi hade grymt kul, trots att vi kom in strax efter sju. Men herregud vilket ös, och vilken tur med vädret vi fick, vilket egentligen var huvudsaken. Jag passade på att köra klätterväggen - och valde den svåra sidan och kom hela vägen till toppen. Samtidigt så körde jag ett varv i spymaskinen. Haha, en såndär sjuk grej som Tom-tits har. (Se bild nedan). Killarna som höll i atraktionen frågade om jag ville köra sakta. Till en början lät det vettigt, men mitt uppe i varvet frågar en kille om jag vill öka farten. Kör på var mitt svar, vilket jag ångrar smått.. Herregud vad det åkte. Haha. Runt runt, upp och ner, till höger och vänster. Men fan va kul det va!

En turist kom fram till mig efteråt och frågade om jag var rädd och om det gick fort och om man mådde illa. Haha, gulligt av henne att fråga. Jag bröt på knackig engelska, men vi förstod varandra ganska bra, tror jag! Haha.

Sen drog vi hem så vi var hemma framåt tio. Kevin fick även en autograf av Dogge Doggelito, vilket blev kvällens höjdpunkt för hans del. Haha, gullungen. Han som verkligen vet vem han är också. Eller?

Idag har jag varit på jobbet. Huvudet var ganska tungt efter konserten igår. Men jag tog mig igenom timmarna med arbetskollegorna som förgyller en trist arbetsdag, och vädret... det ska vi inte tala om. Mr. Deppdag, here he comes.

Nej jag blev riktigt glad idag. Jag får min lön den 27:e. Toppen!

Herregud vilken dag.
Haha. Idag fick jag ett SMS från jobbet där dom ville ha mig på plats klockan tio. Fine, tänkte jag och burnade iväg med Kevin till dagis så att vi kom fram i tid. Sen var det bara att dra upp till pappa och vidare mot Ösmo där jag skulle jobba. När jag kommit fram och några minuter efter jag börjat jobba så ringer telefonen i köket och samtalet var till mig (?).

Jaha tänkte jag och tog emot telefonen. Det var Kevins dagisfröken som ringde och förklarade att Kevin var påväg till akuten för att sys och dom behövde hans fyra sista siffror. Allt låste sig för mig. Jag fick inte fram en enda siffra rätt och oron över hur det gick med Kevin var jättejobbig. Jag fick återkomma helt enkelt. Jag slog telefonnummret till Kevins pappa och frågade (utan att berätta någonting för honom) vad hans personnummer var. Medan jag fortfarande hade siffrorna i huvudet så la jag på telefonen och ringde tillbaka till dagis.

Det ordnade sig med Kevin tillslut. Han fick massa tejp då dom sällan syr små barn, speciellt inte i deras små fingrar. Såret blev inte så djupt heller, tack och lov.

När jag kom till dagis så smög jag mig förbi Kevin och till hans andra dagisfröken. Vi skulle ha utvecklingssamtal. Hon hade bara gott att säga om Kevin. Han åt bra, leker bra, leker bra i grupp, sjunger för andra, sjunger mycket, älskar sparkcykeln, playdoo och snickarrummet. Han älskar att vara inne och ute och hans bästa kompisar är Alex och Alí. Han vet i stora hela vad som är rätt och vad som är fel. Ja så att så mycket klagomål fick jag då inte! Haha.

Nej jag älskar Kevins dagis, trots att det ligger drygt tre, fyra kilometer bort. Men med cykeln varje morgon så blir det en riklig motion då också.

Nej nu ska jag och Kevin åka in till stan en stund.
Sov gott.

Är det inte underbart att vakna till sol utomhus? UNDERBART.
Jag ska leka med Liz idag på eftermiddagen om jag inte får jobb. Just nu ser det inte så ljust ut på den fronten dock. Trist, men vad gör man? Min anställning går ut på måndag nästa vecka också. Jag hoppas innerligt att dom skickar ett nytt kontrakt. Men det borde dom göra, med tanke på att jag var på jobbet i fredags och pratade med dom för att ha jobb i sommar. Jag kommer troligtvis få bli placerad hos någon söt människa som behöver lite extrahjälp i vardagen!

Sen har jag självklart jobb på leksaksaffären. Så hur jag ska puzzla ihop jobben i sommar vet jag ännu inte. Sen så har jag fått jobb hos min granne - det börjar nog nästa vecka tror jag. Ja herregud. Just på jobbfronten är det ju inte ont om jobb heller. Haha.

Nej nu ska jag fixa i ordning Kevin som sitter bänkad framför barnprogrammen. Jag ska köra honom till dagis om drygt en timma. Skönt när man har cykeln att man slipper stressa. I love it.

Ikväll kommer det ringa en ung tjej från linköpings universitet till mig som ska intervjua mig över telefonen om hur det är att va ung mamma och hur man blir bemött av staten. Haha. Det kan bli intressant om det är roliga och vettiga frågor.

Jag är som sagt uppe med tuppen. Eller innan tuppen är uppe så är jag vaken. Jag är helt redo att gå till jobbet om dom skulle få för sig att SMS;a och vara i behov av personal. Det är bara Kevin jag behöver klä på i panik och sätta i cykelstolen. Helst hoppas jag att jag slipper stressa. Första SMS;et brukar komma mellan 6-8, och då ska man snabbt kunna ta sig från en plats till en annan. Det dom inte räknar in i min planering är att jag måste hinna lämna barn på dagis och därefter åka vidare till jobbet. Men som sagt, det går alltid att förklara och få tiden smått förflyttad om det skulle krisa.

Nej nu ska jag äta lite frukost och se om det piper snart.
Tjingeling.

Godmorgon.
Herregud va jag har ont i ryggen. Den svedan jag tog på mig igår vill jag inte önska någon annan. Kevin har fått smörja min rygg med hans långa naglar. Jag vet inte vad som är bäst - att få solskador utan att smörja in dom eller att få rivsår på brännskadorna? Hur som helst så tillät jag Kevin att smörja in mig om han var försiktig. Och som sagt... ungar blir ivriga, haha.

Nu ska jag ta och diska undan all disk, vika in tvätt i garderoberna och fixa i lägenheten. Men först ska jag ringa mina päron.

Tjingeling.