Jag förstår mig inte på er som fortfarande hänger kvar vid min blogg. Jag känner mig urtråkig nu när solen skiner och värmen bokstavligt talat kväver en. Jag dör här hemma.

Kevins väska är packad nu i alla fall. Den står i hallen redo att dras med till västra sidan av sverige redan i morgon eftermiddag. Jag såg till att ha den färdigpackad redan igår så att jag kan ägna all min lediga tid till Kevin. Just nu sitter han och tar en lugn minut i skuggan med en kalletidning. Väl behövt i den här värmen måste jag påpeka.

Ikväll, sista kvällen tillsammans för oss så blir det cirkus. Jag var bara tvungen att göra någonting roligt med krabban innan han drar. Han måste få ha någonting att tänka tillbaka på. Jag har även tagit och pratat allvar med honom och sagt att vi MÅSTE pratas vid i telefon minst en gång i veckan.

I natt vaknade han. Jag vet inte om det var av en mardrömm eller ångest. Men han slutade inte gråta på två timmar mitt i natten. Jag hoppas att månaden hos pappa går fort för honom så att han får kul och inte hinner tänka så mycket.

Min lillkrabba alltså...