Nu går timmarna lika sakta som... jag vet inte vad. Herregud va sakta allt går. I morgon kommer Kevin hem från sin pappa. EN månad har han varit ifrån mig. Tack och lov för att jag har haft jobbet att luta mig tillbaka på. Där är det tillräckligt att tänka på för att inte ha tiden över till att sakna så mycket.

Han kommer i morgon vid elva. Jag har löst problemet med lämningen med tanke på att jag jobbar så att Andreas tar hand om honom i morgon tills jag slutar. Samma sak gäller lördag, min allra sista arbetsdag, tack och lov. Kevin kommer och hälsar på mig i morgon på jobbet. Om han kommer med Andreas eller med R vet jag inte. Hur som helst så ska det bli helt underbart att få krama om min lilla krabba igen. Så som jag har saknat honom alltså.


Just nu är jag jätteseg. Jag har sovit alldeles för lite. Har ett stort diskberg att ta hand om och funderar på att lägga mig i ett bad och bara tina upp. Vädret har ju som sagt inte varit så klart som jag hoppats på.


Jag måste få berätta om min födelsedag. Den tjugosjätte fyllde jag tjugoett. Andreas och jag drog upp alldeles för tidigt med tanke på att jag skulle jobba. ALLDELES för tidigt alltså. Vi drog till ett café nextgårds till mitt jobb. Där fick vi en riktig hotellfrukost. När vi hade ätit i närmare en halvtimma så drog vi ett varv runt ringvägen med bilen innan han dumpade av mig vid jobbet. Bara åtta arbetstimmar att gå igenom.

Framåt halv ett ringde telefonen. Han undrade vad jag ville ha för lunch. Vi kom överrens om en kebabrulle. Snabbt och lätt mellan alla kunder. När han kommit fram och parkerat bilen så fick jag lova att inte tjuvtitta. Jag höll mitt ord... nästan i alla fall. Liz skötte gluttandet åt mig. "Jag ser honom inte?! Nu ser jag! Han gör någonting... han har blommor... schhh! nu kommer han!"

Han hade inte bara blommor utan en pressent, lunchen, blommor och tårta med tjugoen ljus, visserligen redan utblåsta av vinden utanför. Men det är tanken som räknas. Gulle.

Arbetsdagen gick inte snabbare än vanligt, utan istället rellativt segt. När jag slutat blev jag upphämtad med bil och vi drog mot heron där en kvällsbio stod på schemat. Jag fick en hur mysig dag som helst, tack så jättemycket för den hjärtat.

Nej, nu kallar mitt monsterberg av disk.