Efter att ha upptäckt i morse att vi inte hade någon frukost kvar hemma så begav sig jag och Kevin ner till skotten för att handla upp lite. Det blev jordgubbar, smörgåsar, juice, avokado, gurka, leverpastej och yoghurt samt lite smått och gott. Som vanligt tar det längre tid än nödvändigt när man har Kevin med sig som ska pilla och ta på allt. Han har minsann inte brottom hem till matbordet han inte.

Han hittade skräp på marken som han pointerade att det minsann inte skulle ligga där utan att man skulle slänga sånt i sopptunnorna.
Några meter till på vägen hittade han en snigel på marken i solen. "Mamma, den kommer dö.. vi måste rädda den!"
Så det var bara att leta upp en pinne och ett blad och omsluta snigeln och placera den i en buske. "Här bor den nu" sa Kevin innan vi fortsatte våran promenad.
"Mamma vad är det som låter där nere? Mamma förklara nu!"

När vi kom ner till affären så började tjatet; "Mamma, kan jag få? Mamma jag behöver sånt här. Mamma min kompis har sånna som han åt förrut." Och jag fick fightas med hans vilja. Hans mot min. Han vann till hälften genom en kompromiss.

Vi åt i alla fall en ordentlig brunch i alla dess former och nu fick kotten energi för tusen.
"Mamma, kan vi inte lyssna på låten som är läskig?"
Så... nu går Olyckans sång på spotify, jag tippar på att det är den han menar när han menar att han vill höra läskiga sånger? Haha...


På skivspelaren spelades givetvis Zillah och Totte.