Kevin fick välja mat idag igen. Så idag blev det lammkottletter med rotfrukter och gräddsås gjort på skyn av lammen. Vi väntar fortfarande på att de ugnsstekta rotfrukterna ska bli klara, det tar några minuter till innan dom är klara.

"Mamma jag vet! Vi äter lamm!"
"Vill du ha lammkottletterna?" frågar jag.
"Ja dom! Det är gott!"
"Du har aldrig ätit lamm tidigare hjärtat. Men visst, vi gör i ordning det."

Två minuter senare.

"Mamma. Vet du?"
"Nej, vadå?"
"Jag kan en sång om ett lamm, och det lammet är snällt tycker jag".
"Jasså? Vilken sång är det då?"
"Bä, bä - vita lamm!"
"Ja, men det är ett sånt djur vi ska äta."
"ETT LITET LAMM?"
"Japp"

Snacka om att han blev snopen. Min farmor och farfar hade alltid kaningryta när jag var liten och farmor sa alltid att det var kyckling. Min mamma som var "den hårda" i vår familj tyckte att det var onödigt att jag inte skulle få veta saningen utan sa direkt.
"Äsch, det är kanin Denise. Du får smaka och se om du tycker om det."
Jag åt, och åt, och åt. Idag önskar jag att farmor och farfar kunde fortsätta föda upp kaniner och göra grytor på dom, för aldrig har jag ätit någonting så gott kött i hela mitt liv.

Och därför är jag inte så noga med att ljuga för Kevin. Tycker han om det - då äter han!