Jag lyssnar på musik. Musik som berörde mig när jag var...mellan 6 och 9 kanske? Musik som Spice Girls och Hanson's och Backstreet Boys var ingenting för mig. Eller jo, såklart det var. Men jag förstod inte engelska och den berörde mig inte på samma sätt. Som ordet "spice" i spice girls trodde jag betydde spis...ehe. Nej här snackar vi Thorleifs, Matz Bladhs och Hans Martin. Sån musik som mina föräldrar och farföräldrar lyssnade på. Den berörde. Först när jag var nio fick jag en CD av min farfar (troligtvis en som han aldrig lyssnat på) med Shania Twain - precis i samma veva som hennes låt "that don't impress me much" var populär. Den skivan lät jag gå om och om igen, varenda morgon innan jag rusade iväg till skolan. De första tolv låtarna kunde jag utantill. Det var bara dom jag hann lyssna på innan jag var tvungen att dra till plugget. Resten av låtarna kunde jag inte - förutom just låten that dont impress me much då såklart..

När jag fick Spotify så öppnades en ny värld för mig. Jag hittade mina gamal godingar. Allt från dansband till CD'n Come on over med Shania Twain som hade repats och slängts sedan flera år tillbaka. Jag hittade tre nya låtar på skivan. Låtar som jag till en början trodde var Bonuslåtar. Men icke. Dom fanns tydligen med på min CD också. Lustigt.  När jag hör låten "When" så kommer jag ihåg hur jag varje morgon satt på sterion, gått ut i badrummet för att kissa, återkom till mitt rum och ställde mig framför skivan och mimade till låten. "Wheeeeen money grows on trees..." Ja ni fattar. Och i handen höll jag oftast en stor märkespenna och drömde mig bort till en annan värld...