Jag - min gammlefarmor och min pappa.

Kortet är taget 2005, för ganska precis fem år sedan. Läskigt hur fort tiden går. Kortet är taget den första och den enda gång som jag träffat min gammelfarmor. Hon är bosatt i småland, och ursäkterna för att jag inte besökt henne mer än denna gång är inte tillräckliga. Och när jag tänker på det så skäms jag. Jag hoppas verkligen att jag hinner träffa henne igen medan hon är i livet.

Jag kommer ihåg det som igår - när vi gick in i porten som förde oss till hennes lägenhet. Det tog tid innan hon öppnade. När hon väl öppnade så log hon från öra till öra. Hon gav oss en rundtur i lägenheten som var fylld av antika möbler, vackra tavlor och en bekväm doft fyllde lägenheten. En doft av parfym och en doft som enbart äldre lyckas framställa. En bekvämlighet, trygghetsdoft ungefär.

Jag hade fått en helt annan bild av min gammelfarmor (som jag inte ens kan namnet på. Skäms Denise!). Hon visade sig vara pigg och glad. Berättade historier som jag glömt om hur det var att leva under världskriget. Jag minns att jag hade en uppgift i skolan vid detta tillfälle om 1940-1942 och att hennes historier var till stor hjälp för mig. Jag minns hur hon beklagade sig över att hon varken hade tårta eller smörgåstårta på lager. "Hade ni kommit förra veckan så hade ni fått det", sa hon hurtigt och fortsatte berätta sina historier. Bullar och fika fick vi i alla fall så det stod oss upp i halsen.

När kortet togs så berättade hon hur vacker hon tyckte jag var. För henne fanns ingen kamera i närheten. För henne var stunden nu - och kanske var det så att hon inte ville förlora stunden. 
Jag minns den här dagen som igår, fast den känns så diffus och långt borta...

Innan vi skulle gå så bad hon mig följa med henne - och jag gjorde som hon sa. Minuterna innan vi skulle gå ifrån hennes lägenhet och tillbaka till vårat hotell så gav hon mig en ring. "Den här är din", sa hon och sträckte ut sin hand mot min. Jag öppnade min slutna hand och där låg ringen placerad. Den ring som är värd mer än jag tjänat i månadslön. Den ring som är värd mer än allt för mig personligen.

Du, främling.
Du är min förebild.
Varför vet jag inte.
Du förtjänar helt enkelt den titeln.
Och jag behöver någon att se upp till.
Du, främling - du betyder massor för mig.
Och jag tänker på dig oftare än du tror.