Jag är vaken.
Eller det försöker jag intala mig själv i alla fall. När jag gick och la mig igår så låg Kevin halvt utslagen på "min sida" av sängen. Jag lyfte honom och försökte få över honom till "hans sida" och "hans kudde". Det gick bra under de första minutrarna, medan jag låg och läste ur min bok. Men sen, när jag släkt lampan och skulle sova så vaknade han halvt till liv och snurrade runt och la sig inte brevid mig, inte i en annan säng utan PÅ mig. Bokstavligt talat på mig. Vi började båda svettas och vi låg nu inte och sov, utan vi gled runt ovanpå varandra. Våra kroppar var liksom som fastklistrade. När jag skulle föra över honom till sin sida när han väl somnat så vaknade han, om och om igen. Jag försökte ligga "sked" med honom. Men det gick inte för sig. Så framåt två så slängde jag honom åt sidan och fick sova ensam resten av natten. Slapp andas med femton kilo extra på kroppen. Hallelujah!

Tro mig, that was a hallelujah moment.

Snart ska vi äta frukost i vårat - fortfarande - ostädade hem. Jag ska bara äta snabbt och sen sätta igång och försöka rensa ut så mycket jag kan och orkar. Varför fyller man sina lådor med massa skit för? Det kan man fråga sig. Jag är nog värre än en hamster, men å andra sidan så lagrar jag det inte så gärna utan jag vill rensa ut OCH slänga det som går. Liksom rensa buren.

Jag hade två hamstrar när jag var liten - dock vid olika tillfällen, en Whisky och en Martini. Där var det mina föräldrar som fick städa burarna åt mig. Jag var väl mellan 7 och 12 när jag hade dessa, och jag minns inte en dag då jag tvingades städa buren själv, bortskämd som man var. Det kanske är därför man samlar på sig nu och hellre städar den stora buren. Buren på sextiofem kvadratmeter. Jag är i alla fall lika inlåst i lägenheten som hamstrarna var i buren känns det som.

Nej nu tjatar Kevin om att vi ska bada.