Nu är "mat-tanten" hemma från jobbet. Jag vet inte hur många gånger jag blev kallad för tant idag av de söta eleverna mellan sex och tio.

I morse gick som sagt inga bussar. Det var ingenting jag förväntade mig heller då det var -23 på min termometer. Istället placerade jag Kevin i pulkan och drog honom till gröndalsviken i hopp om att tågen skulle gå. Självklart så failade min plan och jag fick ta taxi till jobbet. I väntan på taxin så stannade en bil framför mig och vevade ner rutan. Tjejen som satt och körde frågade om jag ville hänga med söderut, (alltså om jag skulle hemåt). Hon tyckte det såg så kallt ut för oss i busskuren, men jag svarade att jag väntade på taxin som borde vara här om någon minut. Det lustiga är att det alltså finns medmänniskor fortfarande?
- Tack så jätte mycket för att du tog dig tid och frågade i alla fall.

Sen drog jag med Kevin till dagis, promenerade till mamma och pappa, fick massa extrakläder på mig och promenerade som en michelin-gubbe till Gröndalsskolan. Sista biten var den tuffaste, när kylan trängt sig igenom mina långfillingar och nöp ett hårt tag - då sved det till som satan så fort mina lår nuddade vid varandra. Så för att undvika att det skulle ske gick jag som en cowboy' med särade ben (eller om man föredrar att säga att det såg ut som jag hade pissat på mig!). Men det var endast i syfte mot att inte göra illa mig själv!

Annars har dagen gått som smör, rellativt snabbt.
I morgon ska Kevin på fyraårskontroll på BVC. Så då är jag hemma med honom hela dagen och förbereder honom för att vara pirat och grejer. Det ska nog gå prima tror jag. Han ska vägas, mätas, rita, leka. Ja allt roligt man kan tänka sig som barn, för att dom ska ha koll på hans utveckling och att han utvecklas som han ska. Jag är inte speciellt orolig. Han kan ju allt han behöver... och lite till.

Någon som vill ha mer snö?