Jonas Wahlström var på Utsikten Meetings idag. Jag träffade på massa människor från Meetings som jag lärt känna från praktiken. Riktigt trevligt när Marcus kom fram och hälsade på oss direkt när vi kom in! Vi letade upp var Jonas Wahlström höll sin uppvisning av alla läskiga djur. När han pratat klart om sin historia om hur han hamnade på skansen så fick människorna gå fram och hälsa på djuren. Kevin som var intresserad av snoddas skulle prompt klappa den läskiga ormen. Jag gick fram, snoddas kommer och lägger sitt huvud i min hand och jag visar Kevin hur söt han är. Kevin backar, ett - två och tre steg. När jag lämnat tillbaka snoddas till Jonas så placerar han en fågelspindel i min hand, helt appropå - utan min vetskap. Allt gick så fort, och där hade jag en hårig, läskig fågelspindel i handen. Mina händer började darra...

"Du vet att jag har en stor spindelskräck va?" säger jag till Jonas.
Han tittar på min hand och på mitt ansikte och ler smått.
"Men det ser du ju att du inte har!" skrattar han lätt.
"Men... men, i vanliga fall har jag det."
Spindeln sitter kvar i över en minut på min hand.
Föräldrar och barn runt omkring ber mig att sätta mig ner för att barnen vill klappa.
Herregud är det enda jag tänker. Här sitter jag med en fågelspindel i handen som har små taggar som går in i min hand. Oförmögen att röra mig. Jag böjer mina ben och barnen är där med sina fingrar och ska klappa den. Gör dom någonting så att spindeln rör sig - då dör jag. Jag kissar på mig. Jag börjar gråta. Men barnen är försiktiga och spindeln sitter kvar på min hand, orörlig, thank god.

Minuten senare så tar Jonas bort spindeln från min hand och placerar den i sin burk.
"Det där gick ju jättebra!" Sa han och såg nöjd ut.
Jättebra och jättebra? tänkte jag och försökte hålla mina händer stilla utan att han såg att dom darrade.
Han berättade lite smått om spindeln för mig, jag kunde bara svara... coolt?
Jag hittade inte ord för vad jag kände. Jag var skräckslagen, men ändå stolt över mig själv för att jag vågat hålla den rackaren i handen så pass länge!

Min spindelskräck håller på att gå mot sitt slut.
Hurra.

- Tack Jonas!