Igår så somnade jag runt tio. Precis när jag läst klart några sidor ur min bok så släckte jag lampan och försökte somna. Som vanligt tog det lite tid, men inte alls lika lång tid som alla de senaste gångerna. Vad som kändes som några minuter efter att jag somnat - som uppenbarligen varit drygt två timmar, så vaknade Kevin upp. Han satte sig upp och började gny (alla barn har speciella läten för allt och när man väl kan alla läten och allt gnäll så är det lätt som en plätt). Han började hosta och gnälla samtidigt vilket tydde på att han behövde kräkas. Jag flög upp ur sängen och in med honom på toaletten. Han blev helt galen och började hosta i samma veva.

"Kräks om du behöver gubben", sa jag och höll över hans huvud över toalettstolen.
Han grät och  skrek och hostade. Inget tecken på att han behövde kräkas där inte. Efter någon minut så somnade han i min famn, fortfarande med lite hosta - men han somnade in och jag förde ner honom i sängen. Letade efter mitt täcke i samma veva som hade hamnat långt åt helskotta när jag flygit upp med Kevin.

Tänk så lika alla läten kan vara, tydligen...

Nästa gång vet jag att antingen är det hosta eller kräksjuka, inte både ock!