Jag var redo att klä på mig och gå ut till tvättstugan en snabbis och beställa en tid. Kevin sitter och tittar på tv och jag säger,

"Du, jag går nu då. Jag kommer tillbaka om tre minuter när jag varit i tvättstugan."
"Mm," får jag som respons.
"Ja, aurevoir då!"
"?! va?" säger Kevin snopet.
"Au revoir!" upprepar jag.
"Mamma. SÄG som mig nu. Orvar!"
"Au revoir" säger jag än en gång med fransk accent.
"Mamma, Å-R-V-A-R" betonar Kevin tydligare på Å't.
"Men Kevin, var lite chick, lite internationell. Det är franska vi använder oss av här!"
"?! men gå nu bara, du är för knäpp."

Min son kommer då aldrig uppskatta språkets konster.
Ett bildspel på oss två knäppisar uppskattas nog mer.